Gravid vecka 21

GRAVIDVECKA 21:

Lista snodd av älskade Micki. 50,3% avklarat och 139 dagar kvar av en fullbordad graviditet, men 125 dagar kvar för tvillinggraviditet.

MIN KROPP:

Jag känner mig BLOATED. Fattar ni hur jag menar? Som att jag gått upp ett halvt ton i vatten. Jag vet att detta bara är en skavande känsla som kanske inte riktigt speglar hela sanningen, men oavsett är det en bestående känsla som får mig att bli irriterad, och lite smått kränkt.

Jag hade på något sätt hunnit glömma hur det känns att vara gravid, trots att det bara var 2 år sedan jag var hög-preggo med Lykke. Det måste verkligen sitta djupt rotat att kvinnan ska glömma allt vad gäller graviditet, förlossning och sena nätter. Hur smart är inte det? Om man bara kunde glömma dom där svidiga bröstvårtorna från den första tiden av amningen också? Dom minns jag, väldigt väldigt väl. Nu när det har blivit kallt känner jag verkligen av mina bröst dagligen också, för dom svider liksom och skaver mot min BH på ett sätt som jag aldrig tidigare upplevt. Det är verkligen inte trevligt kan jag meddela.

Förutom att jag känner mig som en vätskefylld ballong så får jag fortfarande kontinuerligt, dagligen, stötar genom höger ben? Det var en person som skrev till mig (kan du skriva här om du läser detta! Jag känner mig så ensam!) att hon också var med om detta. Det är vedervärdigt, tappar typ balansen varje gång det händer. Det är precis som att jag får en elstöt genom benet som bara skakar ner från typ ljumsken till fötterna. Hur får jag bukt på detta? Jag har även ont i övre delen av ryggen och har mensvärk/växtvärks liknande smärtor i ljumskarna till och från.

SÅ HAR JAG TAGIT HAND OM MIG SJÄLV:

Vikt: + 6 kg (men nu uppskattar jag bara för jag äger ingen våg)

Inte på ett bra sätt. Jag har bihåleinflammation och har fått medicin men tycker inte det hjälper helt och fullt? Men det kanske tar ett tag innan det blir helt bra. Jag har fortfarande lock för vänster öra, och hör ett ringande ljud hela tiden. Min näsa är täppt men samtidigt så är jag såå snorig. Jag har inte unnat mig själv tillräckligt mycket tid för vila och återhämtning. Hur gör man ens det med barn sedan innan? Hon ska ha sitt, oavsett. Det finns ingen form av överseende i hennes värld. Jag har arbetat hela veckan och verkligen kämpat med min överlämning för jag känner att det är såpass viktigt att det blir gjort och att det blir bra. Jag vet inte hur länge jag kommer orka arbeta, och särskilt inte heltid som jag gör nu. Barnmorskorna rekommenderar alla enäggstvillinggravidteter att vara hemma på 100% från vecka 25. Med Lykke jobbade jag tills 1 december 2017, och hon kom 29 december 2017.

Nu börjar i alla fall en typ 17 dagars lång ledighet, och jag ska bara njuta, andas, vila och mentalt förbereda mig. Jag ska inte stressa utan bara göra saker som får mig att må bra och tanka energi. Nästa år kommer förmodligen vara mitt tuffaste – men lyckligaste år i livet.

MITT MÅENDE:

Jag har typ knappt mått något illa på hela veckan. Det är helt otroligt, jag kan knappt tro att det är sant? Kanske kände personen som portionerar ut sjukdomar och djävulskap, att jag hade fått min beskärda del av kakan för december månad? Jag är i alla fall otroligt tacksam, för jag vet inte hur jag hade orkat med det ovanpå allt. (Det hade jag ju gjort på något vänster såklart men ändå.)

Jag har ganska ihållande huvudvärk men det beror nog på efterdyningar från sjukdomsveckan. Jag känner mig i alla fall lycklig, om än livrädd för förlossningen. Men den rädslan får vänta lite, nu vill jag fira jul :))

VECKANS CRAVING:

BEBISEN: 

Mina små killar är idag 22 cm vardera och väger 225 g i början av veckan och 280 gram i slutet av veckan. Det är så galet att dom är så pass ”stora” nu. Jag känner dom dagligen och idag härjade tvillingen på höger sida av magen så mycket under min lunch så att jag blev helt paff, varpå min kollega frågade om hon fick känna. Självklart sa jag, men jag trodde inte hon skulle känna av sparkarna utanpå ännu. Precis då hon la handen på min mage så sparkade tvillingen SÅ HÅRT exakt där hennes hand var så att både hon och jag ryckte till. Haha! Jonas har aldrig känt dom utanpå magen, men nu har min kollega :))

Det börjar som sagt bli mer och mer verkligt. Ännu har jag inte köpt en endaste liten sak till grabbarna, kanske borde göra det under julen så jag rent fysiskt kan hänvisa deras existens på något. Igår kväll hade jag ångest för förlossningen, kunde inte sova alls. Men som sagt, först ska jag fira jul, sen ska vi ta oss igenom rädslan! Allt kommer bli bra, det är jag övertygad om.

Ber om ursäkt för mina fötter, ser ut som typ Gollums fot inklippt på mitt ben….

SOL I SINNE, BRUN INNE, LAMPA