Självförtroende

Jag har fått frågan ”Hur får man bättre självförtroende?” i flera olika kontexter.

Och jag önskar att jag hade ett simpelt svar på den frågan, en formula som resulterade i en osynlig pansarsköld och fetthölje, där alla elaka ord fastnade, och filtrerades bort innan de nuddade huden och började gnaga på vår självkänsla. Men jag har tyvärr inte det. Jag har inget magiskt recept som skyddar hjärtat från de där små splitterflisorna av bokstavligen S K I T som vi alla får stänk av, då och då. Vad jag dock vet är att med åldern och tiden, promenerar vi sakta bort ifrån sådant som potentiellt kan bidra till en viss typ av oönskad energi i vår tillvaro. Av den simpla anledningen, att det inte finns ett enda skäl på denna jord till att behålla sådant skräp i sin omgivning?

Självförtroende är ju vår personliga tilltro till vår förmåga att prestera, i diverse olika sammanhang. Och när vi är unga söker vi bekräftelse från vår omgivning att vi är bra nog. Och jag tror att många söker den brett och djupt. För det är där någonstans kvittot ligger, på att vi duger, hos den stora massan: i hur många fester vi blir bjudna till. Men för mig idag, är mitt bevis min familj, min dotter, och mina nära vänner. Jag är helt övertygad om att det finns människor i min omgivning som inte tycker jag som person är bra nog, men idag kan jag säga: I really dont give a fucking fuck ärligt talat :))) för det är inte de personernas åsikt eller uppfattning som är viktiga för mig, men så hade jag inte resonerat för 10 år sedan.

Jag skulle personligen säga att jag har bra självförtroende idag, men självklart finns det situationer som för mig är otroligt skaviga eller vissa människor som på något sätt tar sig in under mitt skinn, som en liten vidrig jäkla svulst och etsar sig fast där. Men någonstans landar jag då i att det är känsla jag tillåter mig att befinna mig i. På samma sätt som jag låtit den bestiga mina sinnen, kan jag likaväl stänga ute den? Jag tror att ett självförtroende behöver man bygga, vissa gör det fort, andra långsammare. Det är inget man bara får över en natt, utan man måste någonstans landa i sitt eget värde, och bestämma sig för hur man tänker hantera energi som sargar självkänslan.

Jag tror på att någonstans landa i att det finns ingen som du. Du är unik på alla sätt och vis, och att ditt kvitto på att du är bra inte är baserad på någon annan ytlig människas uppfattning om dig. Jag kan garantera dig, att om 1 år förstår du inte ens varför du brydde dig. Du är en människa precis som din förebild, som är värdig respekt och kärlek. Sträck på dig, och var stolt över att du är du. Var inte rädd för att misslyckas, utmana dig själv, gör något som du vanligtvis hade sagt nej till bara för att känna hur det känns? Behandla andra som du själv vill bli behandlad, men var inte rädd för att backa om du befinner dig i en situation som du är obekväm i. Du kanske tror att världen går under, om du väljer att lämna ett tjejgäng som är ohälsosamt för dig? Men jag kan garantera dig, då var det inte dina vänner. The best is yet 2 come, lovarrr <3

 

 

  1. Så bra inlägg! Tack för det. Och ja, andras åsikter påverkar en mycket. Behöver bli bättre på att inse att jag inte ska lyssna alls på vad andra tycker. Alltid någon som kommer tycka att man är dålig osv.

    1. Så är det verkligen! Så länge man känner med sig att man är sitt bästa möjliga jag, och man behandlar andra som man själv vill bli behandlad så är man ju inte skyldig någon något? Du är skyldig dig, att leva ditt liv på ditt bästa sätt! Kram!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.