Gravid vecka 23

GRAVIDVECKA 23:

Lista snodd av älskade Micki. 55,3% avklarat och 124 dagar kvar av en fullbordad graviditet, men 111 dagar kvar för tvillinggraviditet.

MIN KROPP:

Jag har fortfarande ont i ryggen, och det sitter som sagt rätt högt upp. Jag har inte vägt mig på länge, äger inte ens en våg, men har unnat mig friskt här under mina lediga dagar så det känns som att tvillingarna lever gott där inne. Känner mig rätt tung. Försöker att inte tänka så mycket på mitt ”forna jag” för nu bakar jag bebis, och det innebär att allt annat får vara sekundärt. Har dock inga storslagna planer på att behöva åka in till förlossningen med lyftkran, om vi säger så.

Mina händer har svullnat lite! Det gjorde dom sist också, men det var betydligt senare i graviditeten. Får liksom klaustrofobi på natten om jag vaknar och har glömt ta av mig ringarna. Den paniken? Typ värre än att fastna i en hiss! Mina blodådror på kroppen är synligare än förut, och mitt ben är fortfarande out of control. Det tinglar numera hela tiden, och stötarna kommer bara jag typ böjer mig ner. Funderar på om jag har en foglossning på G?

SÅ HAR JAG TAGIT HAND OM MIG SJÄLV:

Jag har vart ledig sedan den 21 December. Alltså drömmen. Jonas har hjälpt till så mycket, och låtit mig återhämta mig och sova ut på morgonen. Vi har båda vart hemma sedan dess, och gjort så mycket roliga saker för Lykkis, och delat på ansvaret. När hon är glad så är vi glada! Jag fick en massage av min syster och hennes kille i födelsedagspresent på John Carrier, där jag gick när jag var gravid med Lykke. Måste utnyttja den då det var helt fantastiskt för en öm gravid-rygg!

Jag har ätit rätt onyttigt under julledigheten, och på en gång känner jag av det i min mage. Älskar verkligen mat, men det suger att jag behöver anpassa mig så mycket efter min tarm. Jag skulle kunna utlösa ett skov enbart med min kost, så ni förstår innebörden av rätt föda när man har en inflammerad tarm. Så tråkigt. Älskar godis, pommes, friterat, chips, stark mat och pasta, men allt det förvärrar mitt tillstånd. Socker är typ som att hälla tändvätska på en eld, för mig. Kunde det typ inte vart vit kokt fisk som var boven i det här? Eller bulgur? Ris? Det hade vart nog så mycket roligare!

MITT MÅENDE:

Jag har avslutat min penicillin-kur och det känns som att livets glansdagar sakta återfinner sig igen! Jag mår så mycket bättre, även om jag fortfarande är lite harklig liksom. Det var ingen dålig bihåleinflammation jag åkte på, jag var typ sjuk hela december. Där vid Lucia när hela familjen låg utslagen på denna soffa, plus att min tarm hade frispel, var inte en fridfull tid för familjen Strauchberg. MEN, nu är det Januari och året är 2020 och whats in the past, is in the past! Hur sjukt egentligen, när jag tänker på 20-talet går mina tankar typ till the Great Gatsby och paljettiga små klänningar och fjäderprydda håraccessoarer. Men nu är det 20-tal igen, och 1920 talet är helt förgånget! 2020 kom med tvillingarna, välkomna snart (men inte riktigt ännu!)

Killarna härjar på som 17, Jonas har äntligen ordentligt både sett och känt dom utanpå magen. Kan liksom inte fatta att på vänstersida av magen ligger det en grabb, och på höger en annan. Nu när vi båda vart lediga känner jag verkligen vikten av att ta det lugnt. Jag behöver vila. Jag kan inte köra på ett 100% tempo på jobbet, vara heltidsmamma och gravid med tvillingar. Jag måste vila mer, det säger min barnmorska också. Theres a shitstorm coming! Den kommer med kärlek, men still, a shitstorm is still a shitstorm.

VECKANS CRAVING:

Okej, jag har vart lite anti denna påstådda craving-tes men nu de senaste dagarna har jag vart taggad på detta i omgångar: Prinsesstårta, Satsumas, allt med citron, polkagrisar, sallad med mycket balsamico, råbiff, smörstekt potatis, friterade vårrullar och hummer. Är det någon som kan utröna ett mönster i detta eller håller jag bara på att tappa det?

BEBISEN: 

Killarna är 27 cm vardera och väger runt halva kilot var! De kan nu känna igen röster, så jag och Lykkis har infört ett litet god-morgon-grabbarna tal till dom där inne, vi har varje morgon. Lykke säger ”pussa magen” och då vill hon pussa twinsen! Dock kan det ibland övergå till ett bitande och det är inte supertrevligt, så jag är alltid lite på min vakt när hon vill visa sin kärlek, haha. Om vi säger såhär: jag kommer inte lämna Lykkis själv med twinsen den första tiden. Jag tror lilla prinsessan kommer ha svårt att cope:a med att hon ska anpassa sig efter inte bara en annan minimänniska, utan två stycken. Men all förändring är ju läskig i början, inom sin tid kommer detta vara bland det roligaste som hänt i Lykkes liv, det är jag säker på!