Jonas

God kväll gänget,

Alltså hur roligt att Jonas gästinlägg gick upp och har toppat som mitt näst mest likade inlägg här på Bloggis!? Om hybrisen är total? Svar: JA. Han påbörjar numera alla sina meningar i något i stil med ”om bloggen UNDRAR så ska jag spela tennis imorgon…..” Hehe, lite skämt och sido såklart men självgod har karln alltid varit, men med glimten i ögat. 

Nu blir man ju lite nyfiken över om er bild har ändrats av mig och vem jag är som person :)) Jag korrigerade inget i hans inlägg utan han fick skriva fritt. Dock sa jag till J att jag inte tyckte att det var nödvändigt för honom att skriva ett Smör Smörsson inlägg om hur bra, vacker och unik jag är. Det vet jag redan att han tycker, och det kan ju upplevas lite forcerat ibland va. Det är roligare och mer ärligt att läsa om de sidorna man helst begraver djupt i garderoben, tillsammans med de där skridskorna man använder 1 gång vart tredje år typ, hehe.

Som ni kanske förstått nu då så är jag liksom inte ordningen själv. Tyvärr. Jag vistas gärna i miljöer som är snygga, rena och fräscha men tycker livet är göttigast om jag kan få vara den som slipper se till att sängen är bäddad, så att säga. Självklart försöker jag skärpa till mig nu när vi har en dotter, och två till på ingång, men jag har under hela mitt liv vart otroligt slarvig. Jag undrar hur många samtal min pappa fått av mig gällande borttappade busskort och kvarglömda dansskor, FÖRLÅT! Man kan inte vara bäst på allt då antar jag :DDD

Mitt temperament kommer definitivt från min mamma som är halv-tunsier. Jeeeez, if you think that I am hard work, you should meet my mom :)) Hon är verkligen bäst och otroligt rolig, men vi är inte direkt någon familj med vänt, lugnt och ständigt rationellt humör. Ibland tar definitivt känslorna över och då finns det bara en sak att göra: ta skydd under närmsta sten.

Det är verkligen otroligt att jag och Jonas kan vara en sån bra match för varandra, trots våra olikheter. Men det är väl så, att man dras till sina motpoler? Hur kul hade det varit om både jag och Jonas gick bärsärka på varenda möjlighet utan eftertänksamhet, älskade att städa frenetiskt RENT och aldrig blev sura på varandra. Äeeeeej, that aint my life. Topplocket ryker emellanåt kan jag meddela, men det går lika snabbt över.

Huvudsaken tycker jag är att man gör varandra lycklig, har ömsesidig respekt, gemensamma mål, och är lojal mot varann, och att även om livet suger ibland så borde man i alla fall mestadels av tiden känna sig glad. Det gör jag!!! Och det känns ändå lyxigt, även om killen nedan är helt hopplös på allt som heter händig (tex när du måttbeställde heltäckningsmattan till sovrummet på styrmansgatan, men det visade sig att den var felmåttad med 3 meter………….. eller när du måttbeställde marmorskivan till vårt nuvarande kök men du glömde mäta ut hålet för diskhon……………..) Eller när killen får en idé och vill utföra den på sekunden den landar i hans hjärna. (Tex när vi står redo i hallen för att gå till parken men du bestämmer dig för att uppdraget ”Slänga Granen” faktiskt OCKSÅ är en toppenide, och drar den genom hela lägenheten i stammen så det ligger ett 15 meter långt ludet streck i barr genom hela lägenheten :)))

Trots the shit you put me through stundtals, är du seriöst den roligaste och bästa människan jag vet!!!!!!! Tack Gud för att du finns, mitt liv hade vart så jävla tråkigt annars!!! (och stökigt) PUSS.

JONAS (och hans andra crush CARL i bakgrunden)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.