Söndag och boendefrågan

Hej Finingar,

Denna dag har varit så lång, känner mig bokstavligen dränerad. Lykke var ju i princip sjuk hela förra veckan, och även om både jag och Jonas delade på vabben så slår det aldrig fel, jag blir nästan alltid dålig, oavsett om jag försöker hålla avstånd och sprita händerna kontinuerligt. Måste dock tillägga att jag äter immunsuppressiva läkemedel för min tarmsjukdom, vilket innebär att jag är mer infektionskänslig än andra, och mycket lättare blir smittad. Suck. Jag antar att det finns en baksida av allt. Aldrig mått så bra i tarmen som när jag ätit den medicinen, priset kommer med en och annan bihåleinflammation och förkylningar. Jaja, vad är en bal på slottet hurrni?

Man vet dock att man fångat in en fin karl när Jonas tog en taxi till Klarabergsviaduktens apotek klockan 23, för att inhandla nässpray till hans helt förstörda flickvän som inte fick in luft genom näsan. Jag förstår också att man automatiskt andas genom munnen om det inte går att dra in luften genom näsan, men det i samband med att mina killar i magen pressade sig mot mina lungor och hämmade min amning när jag försökte somna, utvecklade jag någon form av panikångest. Ni vet när man känner sig instängd i ett kvalmigt rum med ett fönster som inte går att öppna? Ungefär så kändes det. Synd att folk dmade mig lite för sent om att det gick att köpa nässpray på 7/11….. Jonas hade redan hunnit bort till centralen. Ops. Som grädde på moset åker Jonas till Val D’isere på tisdag – söndag för att åka skidor också, great timing…………

Idag har jag inte lämnat hemmet faktiskt, jag försökte hänga på ut med Jonas och Lykkis men min kropp sa bara: stopp i lagens namn, du måste vila. Höll på att somna när jag plockade ur diskmaskinen, stående. Så det är vad jag har gjort, typ sovit. Jag har haft ett rätt bra tempo tycker jag, genom hela graviditeten. Men jag känner mig trött nu, och jag gillar det inte. Jag är en person som överlag har väldigt mycket energi, så det tar alltid emot för mig att behöva säga nej till saker. Vissa kanske till och med tror att jag är sur, men det är jag liksom inte. Jag tycker det är svårt att säga: ”Vet du, jag orkar faktiskt inte idag, jag är helt slut.” Det känns som ett nederlag, jag känner mig svag på något sätt.

Någon frågade mig om vi har löst boende frågan. Eftersom vi bor i en lägenhet i innerstan på våning 3, med en hiss där vi med nöd och näppe får in Lykkes lilla Yoyo resevagn :))))) insåg vi i vintras att det inte kommer att gå att bo här med tvillingarna hur vi än vrider och vänder på det. Vi visste inte riktigt om vi skulle sälja och köpa en ny lägenhet, eller om vi skulle köpa ett hus kanske. Jag har ju varit lite av en motståndare till att köpa hus, för tänk om man ångrar sig, eller om man känner sig ensam? Så därför började vi kolla på lite möjligheter att hyra som jag tidigare nämnt, och nu har vi alltså signat ett kontrakt med Jonas familjevän, som dök upp som en stekt sparv en dag här för några veckor sedan.

Det var seriöst som ett tecken från above? Så om en månad, så kommer jag mysa runt här, i 1-2 år framåt, beroende på hur det känns, vi behåller lägenheten men hyr ut den. I dagsläget känns det helt bisarrt att vi ska bo här om 4 veckor, men samtidigt, när våren kommer och tvillingarna anländer kommer det säkert vara bland det bästa som hänt. Öppna dörren till en stor gräsmatta, och sjötomt som bonus. Jag har ju haft privilegiet att växa upp med sjötomt, så det har alltid varit som lite av en dröm för mig. Det blir grymt att testa på huslivet, så vet man förhoppningsvis sen hur man vill göra!

  1. Först, tack för en sjukt bra blogg! Efter att forni länkade till dig så är denna nu min absoluta favoritblogg 🙂
    Nu till frågan, känns det inte enklare att sälja läggan (ni kan alltid hitta en ny sekelskiftes 3a i stan) och köpa hus direkt? För att få känslan att det verkligen är ”erat” hus samt att det borde vara dyrt att hyra för er? All lycka till med graviditeten

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *