Au Pair tankar

Hej gullisar,

Shit vad jag har sovit dåligt inatt. Det känns typ som att jag varit ute och festat tills 05.00 eller vart vaken en hel långflight. Är helt mosig i huvudet. Lykke har härjat exakt hela natten, det börjar bli standard nu när någon av oss inte sover hemma. Hon vaknar typ varje timma och känns allmänt orolig. Vi nattar ju Lykke i sin egen säng, men hon vaknar sedan någonstans mellan 02-04 vanligtvis och kommer in till oss, men igår kom hon redan 23…. Nu när Jonas inte är hemma så tror jag hon blir lite ängslig, eftersom hon är van vid att vi båda sover i sängen.

Nu flyttar vi om exakt 1 månad, och vi har börjat kolla på om vi kanske ska ta in en au pair som ska bo hos oss. Mestadels som kan avlasta oss med Lykke och sådant som kanske kan vara svårt att hinna med i hemmet. Har någon av er haft en au pair? Hur funkade det? Vi tänker att vi vill ha en engelsktalande när den möjligheten ändå finns, och använder oss av tjänsten aupairworld.com. Jag är dock inte helt överens med tanken på att ha en helt främmande människa som ska bo och leva med oss under samma tak, inte egentligen av någon särskild anledning mer än den att det känns lite märkligt. Jag vill liksom helst av allt klara av att bära familjen och hemmet på mina egna axlar, om ni förstår hur jag menar? Dock är jag rädd att det kommer bli för tungt, och då är det ju bättre att ha en långsiktig plan och lösning på problemet.

Vi tänker även att vi ska ha någon som hjälper oss med städ och tvätt 2 gånger i veckan, för att underlätta på alla håll och kanter. Och för att faktiskt kunna frigöra sådan tid till barnen som vi vet att dom uppskattar mest, som att leka och vara närvarande utan att behöva oroa sig för att dammtussarna samtidigt förgiftar oss typ. Jonas är väldigt positiv och driver denna fråga stenhårt, då han växte upp med barnflicka – både i vardagen som på resor. Han tycker att man ska använda hjälp som faktiskt finns att få. Det är ganska fattat med tanke på att han aldrig ens tvättat en enda av sina skjortor, hehe inte jag heller för den delen. Allt går på kem. Hur gör ni andra mammor där ute? Har ni erfarenhet av detta? Help a mama out!

  1. Har inte haft någon au pair men varit en själv i USA, jag personligen hade som du säger aldrig velat ha en främmande person i mitt hem, vill liksom kunna vara mig själv till 100% (gå naken, vara på dåligt humör osv haha). Jag bodde i en liten villa så det spelar kanske roll, men om au pairen bor i ett eget litet hus och sköter allt sitt själv så som mat osv så är det självklart en annan sak. Nanny/barnflicka då? Förstås mkt dyrare kanske? Men absolut avlasta allt ni kan som är tråkiga måsten om ni har möjlighet, gör ju sååå mkt för vardagen och livet i allmänhet 🙂

  2. Au pair kan ju lite vara som att få ett till barn i familjen. De kan ju vara 18-19 år o kanske inte helt självständiga när det gäller att roa sig själv. Bor ni lite off kan det ibland uppstå att behöver skjutsa eller serva. Plus att det är en person du kommer spendera mkt tid med, inte bara ge upp eftet en mpnad, då kan det ibland vara lättare att ha ngn anställd på hemmaplan. Självklart kostnadsfråga också.

    1. Hej, vi bor i stan och har valt att inte ha en aupair av utrymmesskäl. Har två barn, 1 och 3. Vi har däremot en barnflicka som är hos oss mån-tors kl 15-19 plus helger vid behov. Hämtar, lagar mat, plockar undan, stryker etc. Nån av oss föräldrar kommer alltid hem vid 16:30-17 men tycker det är toppen att ha avlastning så vi kan fokusera på barnen innan de ska sova. Hon har även följt med oss på resor. Har vänner som bor i hus och har/har haft aupair och några är jättenöjda och andra mindre. Tror mycket handlar om personkemi och att vara tydlig med vad man förväntar sig att de ska hjälpa till med. Lycka till med ert beslut! Helt rätt att ta in hjälp tycker jag!!

  3. Har man ekonomisk möjlighet, redan har ett barn OCH ska ha tvillingar så tycker jag det är givet med barnflicka/aupair. Tänk vad skönt att få vardagen att rulla! Det där ”jag/vi ska fixa allt själva” får en nog lägga åt sidan tänker jag? Duktiga flicka syndromet känns väldigt 2010-tal? ??

    Med det sagt, jag fattar 100% känslan av att ha en främmande person i sitt hem. Som ska vara i ens kök och fixa mat till sig själv på sin ”fritid”. Dessutom från en annan kultur. Som någon sa, det kan nu vara någon som är uppenbart yngre i sitt sätt att vara… bäst att göra klart att ni inte skjutsar personen och att ni behöver någon som är självständig.? Kanske lösningen kan vara att hen bor i en gäststuga på er tomt (förutsatt att sådan finns) eller att ni kan hyra en stuga/boende i närheten? Då får man ändå sin space. MEN, det blir ju ytterligare en kostnad så det kanske blir orimligt dyrt när man slår samman allt…

  4. Ja! Au pair är bäst! Hade en fransk tjej som bodde hos oss när jag växte upp. Blev som en cool storasyrra som jag älkade att vara med. Tycker folk överlag har så konstig inställning till hyra in au pair eller nanny, som om man inte vill ha sina barn? De handlar ju 0% om det utan bara göra en bra vardsg för alla inblanade! Och barnvakten blir ingen främlingen utan kommer bli som en i familjen 🙂 om det inte funkar med en person och det känns obekvämt får man väl bara svluta? Jag kmr definitv ta hjälp av au pair och eventuellt natt- nanny!

  5. Nja, personligen är jag inte så förtjust i tanken på au apair. Är ju vifta ganska unga personer som blir lite som en ”familjemedlem” och är nog inte helt självständiga.

    Sen vet jag inte, satsar ni på någon tjänst som sköter städ och tvätt för att frigöra tid till barnen, behövs någon som på heltid ska sköta barnen då? Kanske vettigare att satsa på en barnflicka vid behov då istället? ?

  6. Hej!
    Jag ville bara säga att jag är uppvuxen med au pair och tyckte det var prima! Man märker ju som barn när föräldrar är stressade och att de kunde avlastas och sedan verkligen ha tid att vara med oss var super. Dessutom älskade jag de au pairer vi hade. Se till att hitta rätt bara så tror jag att det bara blir en riktigt positiv upplevelse:)

  7. Jag var au pair en sommar i Italien och det funkade såå bra 🙂 man blev som en i familjen och det kändes inte alls konstigt varken från min eller deras sida 🙂 jag bodde hemma hos dom och tog hand om deras barn 6 dagar i veckan och var ledig en dag, det var verkligen en fin upplevelse och man lärde sig så mycket både om sig själv men även att få bli en del av en annan familj var så roligt 🙂 tycker absolut ni ska testa och se hur det känns!

  8. Hade helt klart tagit hjälp med städ & tvätt och istället kört på barnflicka! Känner ett starkt nej till att ha en okänd person boende hos mig som också ska ta hand om mina barn när dom kanske knappt har någon vana och kommer från en helt annan kultur (på gott & ont)!
    MEN jag har generellt svårt att ta hjälp me saker, speciellt från okända även om jag betalar för de ?

  9. Jag hade flera au pairer när jag växte upp (en i taget) och det funkade superbra! Några av dem har vår familjen fortfarande kontakt med efter 25 år.

  10. Hej jag har 3 barn varav nr 2 o 3 är enäggstjejer.
    Vi funderade länge över au pair men valde bort det till slut för det var rätt mkt krav på oss som familj också. Det blir en ny familjemedlem i praktiken.

    Istället körde vi på en Nanny från Nannyakuten som hämtade min äldsta dotter fr föris 3 dagar i v, gick till parken m henne, handlade, lagade mat mm Det fungerade skibra!

  11. Hej!
    Har själv varit au pair och kan säga att ens uppgift är att ta hand om barnen (och eventuellt deras saker såsom deras tvätt och plocka undan deras leksaker!) och inte sköta hemmet i form av städning etc. Givetvis ok om ni kommer överens med au pairen om detta innan anställningen börjar, men au pairen är inte en hushållerska utan ska ta hand om barnet/barnen 🙂

    1. Jag växte upp med en aupair. Hon städade, tvättade, strök, lagade mat och tog hand om oss. Däremot är det ju inte dygnet runt utan det finns tidsbegränsningar.

      Min erfarenhet är att det kan vara ganska traumatiskt om man som barn knutit an till någon och de plötsligt vill göra något annat. Det är ju endå en del av ens trygghet. Jag är dubbel till det. Min sambo hade samma barnflicka under hela uppväxten men han pratar ofta med mer värme i rösten om henne än sina föräldrar. Nu jobbade de och andra sidan väldigt mycket. Något annat jag ser som negativt är att när jag flyttade hemifrån hade jag ingen aning om hur man skötte ett hushåll, städade eller tvättade. Jag vill att mina barn ska vara förberedda på vuxenlivet. Vi har städerska varannan vecka. Men mina barn (2 och 4 år) plockar undan efter sig varje kväll, ställer in disk i diskmaskinen, torkar bord, hjälper till att sortera tvätt och städar sina rum. Givetvis med hjälp av oss. För mig är det väldigt viktigt. Men att under en period ha mer hjälp för att man får tvillingar ser jag som något helt annat.

      Vi har behövt mycket hjälp och avlastning pga livet. Men vi har tagit hjälp av våra föräldrar istället. Det känns på något sätt tryggare. De jobbar väldigt mycket men eftersom de är egenföretagare kan de styra sin arbetstid på ett annat sätt.

  12. Hejsan!

    Ta den hjälp du kan få! Jag bor utomlands med min man och två barn och har haft inneboende nanny sedan dag ett i princip. Vi har båda krävande jobb som inte gav utrymme för en längre ”svensk” föräldraledighet så vi hade inte direkt något val. Men trots det hade jag inte velat ha det på annat sätt. Jag vande mig snabbt vid att ha en person i hemmet och vi har haft tur med personer (haft två olika) som haft en bra balans av att funka i familjen och att dra sig undan och ha sitt eget. Jag rekommenderar nanny över Au pair men jag tror båda kan funka väldigt bra. Det är en ovärderlig investering i dig själv och er relation att ha kontinuerlig hjälp av någon ni litar på med barnen och hemmet. Lägg lite tid bara på att hitta någon som känns rätt! Kram och lycka till!

  13. Hej underbara ni!

    Tusen tack för all er input, vill bara säga att jag läst allt och verkligen tagit en funderare, och det jag spontant känner efter att ha frågat er är: jag är tyvärr inte ute efter en ny familjemedlem i dagsläget, då jag kommer ha fullt upp med 3 egna barn, missförstå mig rätt! jag kommer säkert börja älska den här personen som mitt egna barn haha, men jag orkar inte ett till orosmoment/stressmoment och jag vet inte om det kanske är rätt väg att gå då? Dem ska trots allt bo hos oss och vi ska fungera rent dynamiskt som familj. Kanske är det bättre med bara hjälp under dagtid? ahh måste verkligen fundera både en och två vändor!!! TACK FINA NI för att ni tog er tid och svarade!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.