God kväll gullosar,
Jag blev alltså sjuk. I fredags när jag vaknade hade jag extremt ont i halsen och hosta som sedan gick över till 40 graders feber, och som jag misstänkt så var det någon skitbacill som återigen bestigit min kropp. Jag har alltså inte lämnat hemmet sedan i fredags. Så otroligt tråkigt att må dåligt, och om ni undrar så är svaret JA jag har pratat med 1177 när min hypokondri tagit över och jag trott att jag drabbats av Corona, men de var inte oroliga så nu har jag andats ut och släppt det. Gått vidare. Det tråkigaste med att ha vart sjuk denna helg är att jag inte kunnat hängt på Lykke och Jonas aktiviteter. Har mest legat i en feberdvala i sovrummet och drömt mardrömmar om Kina och huvudlösa ormar, det är seriöst helt sant. Im not making a bad joke, här. Så mycket tar hypokondrin över mina tankar när jag väl hamnat där, att rationalitet inte existerar ens i minimalt format. Sov sammantaget typ 1 h inatt. Jag var liksom rädd för att somna.
Jonas och Lykkis har vart i parken i lördagsmorse, sedan följt av junibacken. Och idag handlade de en smarrig frukost till oss på Tösse, följt av på Älgö för lunch och sedan var Lykke med Jonas på ett möte på Grand Hotel i Saltis. Jag har… sovit. Har typ inget juicyness att bjuda på mer än att: två barn i magen i kombination med djup hosta och total igenkloggning av slemhinnorna i näsan ger upphov till en klaustrofobisk panikartad känsla, som kan liknas vid att driva runt ensam tyngdlös i rymden, med bara nattsvart ickemateria i sikte…. Jag tog några bilder på Lykkis i trappuppgången innan de åkte ut till Älgö, och det slog mig hur snabbt det går. Min lilla tjej?
Man önskar att dom ska bli lite större för att nacken ska bli stabil, för att sedan önska att dom bara kan bli så pass stora att dom kan gå själva så man slipper jaga, och så helt plötsligt så går dom själva men då önskar man bara att de kunde sitta still med en Ipad ett tag så man kan äta sin lunch i lugn och ro, och sedan vips har man önskat så många olika tänkbara framtida scenarion, i hopp om att livet ska bli enklare, och så är dem 18 år och tar studenten och snart ska flytta hemifrån och viskar: Gråt inte mamma, jag kommer ju på söndagsmiddag varje vecka. Och då önskar man bara att man hade slutat jaga den där perfekta tillvaron, för då missar man ju allt det där man sedan ser tillbaks på och tänker: hur fattade jag inte att jag jagade något som redan var perfekt. Everything is easy in hindsight, eller hur?
Hej! Vet inte om du brukar ha frågestund men jag har i alla fall en fråga! 🙂 lycke är ju obv extremt söt, fattar att ni tycker hon är sötast i världen men även objektivt sätt så är hon ju typ den sötaste ungen i världen. Har ni någonsin funderat att ta med henne till en model agentur? Eller hur resonerar ni kring barn-modeller? Vore kul med svar. Älskar din blogg!
Ok, började gråta pga rörd av sista stycket… ❤️ Bra påminnelse nu också när jag bara önskar att den här graviditeten ska vara över och att tiden ska spolas fram tills barnen är 3-4 år.
Hälsningar från en annan soon to be tvillingmorsa ??
Men gulle <333 ja, eller hur. Allt har sin tid och sin charm. Man måste lära sig uppskatta nuet och inte hela tiden sträva någonannanstan. Wow vad kul!!!! Vilken vecka?!?! Kram!!!
Jag tänkte faktiskt ha det snart! Vilken fin komplimang, det finaste man kan få typ! När någon berömmer ens barn. Tack!!!! Ja för mig är hon sötast i världen!!! Jag har tänkt lite på det och jag är verkligen inte emot det, har nog bara inte blivit så att jag tagit tag i det! Jag tycker att föräldrarna får bestämma, tills barnen är så pass stora att de själva kan säga vad de vill. Men om de starkt uttrycker ett missnöje kanske man ska avbryta liksom :))) kram!!!
Är din hypokondri värre nu när du är gravid eller är den alltid på samma nivå. Gäller den mest dig själv eller är du lika orolig för din dotter o sambo? Krya på dig!
Jag tror den har blivit lite värre sedan jag fick barn. Man har ju så mycket mer att förlora på något sätt? Vad gäller Jonas är jag mycket mer rationell än när det gäller mig själv. Jag har vart mycket sjuk i mitt liv och jag tror det satt spår i mig som ännu tar uttryck. När Lykke kom så känner ju jag ett ansvar gentemot henne också, jag måste finnas där liksom. Vad gäller Lykkis så är jag inte så harig som mamma, men däremot om hon skulle bli väldigt sjukt hade jag fått panik också. Minns när hon var typ 7 månader och ramlade ur vår säng, så liten. Och sängen var över en meter hög. Hörde dunsen från vardagsrummet. Höll på att tappa det, blir så rädd då. Stackarn hade blod i hela munnen och tyckte hennes nacke kändes konstigt. Det var H E M S K T. <333
Alltså så bra blogg,sjukt spännande med tvillingar-Grattis!
Fick mitt första barn i november och vart så sjukt verkligt det där med ”längta till de kan stödja huvudet”!Hon kan det nu!!Och tänkte senast imorse nu kryper hon ju snart också,crazy deluxe?
Tyckte tiden innan barn gick fort men nu är det ju next level!Så thanks för insiktsfullt inlägg:)
Åh vet exakt hur du menar, men på något sätt har ju all tid sin charm. Men det är lätt att hela tiden sträva efter något annat i tro om att allt ska bli roligare/bättre/enklare osv. Viktigt att ändå inte glömma att leva här och nu :)) kram!!! Tack för dina ord!
På riktigt, hennes ögon?! MAGISKA!! Wow!
Tusen tack! <33
Så fin din dotter är:)
Åh tack så mycket! <33
Hej jag är också orolig av mig när det kommer till sjukdomar och hypokondrisk ibland. Jag blir ledsen när jag blir sån för jag känner mig så hjälplös och svag, så vill jag inte vara jag är ju en glad tjej. Men därför var det skönt att läsa att någon annan också kan känna så, speciellt någon som dig som är så positiv och glad. Att du liksom också är orolig för saker ibland. Blev lite flummigt skrivet nu men när jag läste detta kände jag mig inte lika ensam.
Lykke är verkligen så söt:)