Frågor med Steffi

Kanske resonera kring hur skaffa nya vänner efter 30 år när man inte har barn, inga mammagruppar etc. Att man känner att man kanske inte är på samma plats i livet eller att värderingar börjar glida isär m de vänner man har eller bara vill ha fler. Hur ser du på att rensa bort vänner som inte ger en så mkt samtidigt som man inte har 10 nära vänner på kontot. Kanske kan ha ett vännertema i ett inlägg. Menar att du kan ha frågor o svar men att slå ihop större frågeställningar till temainlägg, typ relationer, vänner, karriär etc

Hej! Jag tycker inte det finns en åldersgräns, för hur och när man ska/inte ska skaffa nya vänner. Jag förstår att det kan vara jobbigt, som du säger, när man är över 30 år just för att det finns någon ”norm” som säger att man borde ha sina ”riktiga” vänner vid den åldern. Men vet du, jag tror att den sannaste vännen kan dyka upp i den mest märkliga åldern. Och om du känner att det är något som skaver och att du inte längre vill försöka reparera den relationen, så tycker jag verkligen inte det är fel att låta den vänskapen rinna ut i sanden. Men glöm inte personen på andra sidan, försök förklara hur du känner om personen behöver det, och försök gör det på ett sätt som åsamkar så lite smärta som möjligt.

Det finns ingen vinning i att vara elak, men däremot måste man vara sann mot sina känslor. Livet är alldeles för kort för att bara stå ut, man måste leva och känna att man både ger och tar. Att bara ”behålla” vänner som äter ens energi, för man kanske inte har så många, är ingen bra anledning att behålla dem. Jag upplever i alla fall att man aldrig känner sig så ensam som i en missförstådd vänskapsrelation. Mer ensam än när man faktiskt är helt själv. <3 Jag är en person som jag tror kan uppfattas lätt att komma nära, jag älskar människor och många av mina nära vänner är ”nya vänner” Vår vänskap är såpass stark, att det inte behövs ”år på nacken” för att definiera den. Oroa dig inte, jag kan garantera att det finns så många fler i din situation, och så länge man är en snäll, varm och i alla fall till mesta dels glad person, så kommer det nya vänner. Det kan jag lova dig. Kram!

Lykke är ett av min favoritnamn och min dotter (om jag får någon!) ska heta antingen det eller annat favoritnamn på L. Vad skulle pojkarna hetat om de va tjejer? Vilka är dina närmaste vänner och vem av alla blogg-tjejer är du mest lik? Beskriv din dröm-dejt och hur du tror man bäst träffar någon ny potentiell pojkvän? Älskar verkligen din blogg och har sagt det förut, hade så gärna velat va din vän hahahh <3

Åh, vad roligt! Älskar (uppenbarligen) det namnet! De skulle ha hetat Lara och Leonie! Tycker de är så fina namn. Hm, den bloggtjejen jag tror jag är mest lik är förmodligen Petra.Vi pratade på vår lunch om att vi båda ofta är helt dränerade efter vissa sociala evenemang, just för att vi båda känner någon form av plikt att alltid vara väldigt glada, roliga och sprudlande, haha. Vi är ju båda två typ alltid det, men ibland har man ju sina dagar så att säga! Jag är ju mestadels en glad person, ibland är man bara lite low liksom? Har svårt att cope:a med mitt ”low” helt enkelt! Det stör mig. Sedan är ju både jag och Petra årets SLARVMAJJOR, haha seriöst, det är ett skämt. OCH sedan har vi BF på samma dag, så i dont know? Maybe we are the same person hehehehe.

Detta fenomen, bästa vänner. Det ger mig ångest på något sätt, jag har försökt sluta ”definiera” bästa vänner för det blir sådan press. Jag har vart i situationer där just titeln tagit över värmen på något sätt och det viktigaste är inte vem som är den bästa utan att dom faktiskt finns, oavsett antal. Jag har med andra ord flera bästa vänner, älskar dom alla, här är ett gäng UTAN inbördes ordning (jeez, får mellanstadie rysningar): Nathalie, Dasha, Micki, Stina, Amanda, Petra, Sofia, Carro <3 Min dröm dejt innefattar mycket bubbel i en charmerande miljö helst vid havet, god mat, sand mellan tårna, bra musik, pirrig stämning, gärna ett jetplan redo vid strandkanten skooooooooooja hehe, men det hade ändå vart okej så att säga, men annars tycker jag seriöst att dejten i sig är ganska oviktig, jag vill bara ha pirr i magen. Jag tror man träffar någon någon och får det att hålla, när man känner sig glad och trygg i sig själv. När man är sin bästa version av sig själv, i alla fall mestadels av tiden, och när man inte står vid ett vägskäl och vacklar utan när man bara springer och kastar sig ut utan rädsla för att ramla. Tusen tack, vad gullig du är!

Bebisar och sömn – jag fick mitt första barn för sex veckor sedan och ibland sover hon hyfsat i sitt näst men ofta och många nätter i rad riktigt kasst och man får bara nån enstaka timma sömn här och där, typ 3 totalt. Helst vill hon sova på en men då kan jag ju själv inte sova ordentligt.. Jag känner att sömnbristen gör mig ganska deprimerad och jag är rädd för hur jag kommer må ju längre tiden går. Hur har du haft det med sömnbrist? Hur har du tänkt kring den och hanterat den? Och hur tänker du med sömn och de kommande killarna?

Jag vet vad du går igenom och allt jag kan säga är: brighter days ahead. Men vägen dit är inte spikrak. Jag försöker att inte tänka så mycket på det ärligt talat, för oavsett så kommer jag inte kunna riktigt reglera det. Men mina främsta tips är: ta hjälp av någon du känner dig trygg med! Kanske din mamma? Det kan vara bra att prata med någon om du känner dig nere, sömnbrist kan ju totalt bryta ner en, MEN det kommer att gå över. Jag fattar inte hur jag orkade när Lykke kom, men man bara gör det. För varje månad blir det lite lättare och vid 3 månader så kan man smått försöka börja med lite rutiner. Försök landa i att det inte är för evigt, fattar att det suger, men det kommer att bli bättre. Kan din partner och du hjälpas åt på nätterna så ni får typ i alla fall 4 h sömn var, i streck? Försök sova på dagen när bebis sover, vet att det är ASSVÅRT, men försök!

Vill önska inlägg om hur du träffat och lärt känna några av sina närmre vänner! Hur hanterar du svartsjuka när det gäller ens partner? När planerar ni att gifta er? Vad har du för drömresemål? Vad tror du kommer bli värst när Lykke samt tvillingarna blir tonåringar? Kram och tack för en härlig blogg!

Jag tänkte göra ett sådant ”hur jag lärde känna” inlägg men mina vänner, det har bara inte hunnits med ännu, men det kommer! Svartsjuka alltså, sådant litet djävulskt påfund. Även om den sinnesstämningen inte besöker mig så ofta längre, så är jag O SÅ bekant med fenomenet.  Jag tror att man måste landa i att båda faktiskt är i relationen av egen vilja, av kärlek och tillit och att så länge det inte finns bevis på att något skulle vara fel, varför ska man ens gå runt och oroa sig? Det tjänar inget till. Och om ens partner vill vara otrogen, så kommer det att ske oavsett. Vidrigt, men så är det.

Jag tror inte det finns något man själv kan göra för att stoppa det, utan man måste bara handfallet kasta sig ut och lita på varandra. För tar svartsjukan grepp om en, så kommer man själv till största sannolikhet nöta sönder förhållandet eller typ driva iväg sin partner. Jag brukar tänka: det är samma för alla, det finns inga garantier, bara hoppet och tron på att kärleken man befinner sig i övervinner allt! <3 OMG, giftemål känns såååååå off men jag tror att vi kommer att ha gift oss inom 3 år i alla fall, hehe! Jag vill verkligen åka till: Maldiverna, Franska Polynesien och St Barths!!! Jonas har vart på St Barths för längesen, men säger ändå att det är B E Y O N D. Oj, Lykke som tonåring. Jeeeez. Jag tror hon kommer vara hard work, som sin mor hehe. Nejmen, Lykke är en otrolig karaktär med mycket vilja, hon är kavat och tar för sig utan att rädas. Jag tror det kommer att vara mycket jobb, på alla fronter!

Älskar din blogg, du verkar så trygg i din självkänsla hur blev du sån? Jag är själv en framåt person, gillar att ställa galna frågor, driver med mig själv. Jag får positiv respons i grupper och märker att folk blir roade och bekväma! Ibland tänker jag på arbetsplatsen där det inte är ens nära vänner tex tänk om jag är too much. Samtidigt vill jag ju vara mig själv hur hade du tänkt?

Tusen tack! Jag tror att jag är trygg i min person, just för att jag känner att jag inte har något att förlora. Ska jag försöka göra mig till, och vara någon annan och anpassa mina åsikter, för att bli omtyckt av någon som då inte egentligen tycker om mig? Varför? Jag är helt trygg i att alla inte kommer att gilla mig, och jag är fine med det också. För jag gillar inte heller alla typer av människor, men däremot så respekterar jag alla. Jag kommer aldrig att göra mig till eller försöka vara någon annan för att bli omtyckt, jag är för gammal för det och jag behöver inte den typen av ”falsk” bekräftelse. Jag vet att jag är en bra person, jag tänker inte lägga min dyra tid som jag hade kunnat lagt på min dotter eller familj för att övertyga någon att jag ”duger” eller göra mig till för någon för att bli omtyckt. Blir så provocerad av tanken. Om någon indikerar på att du skulle vara too much, snälla, låt det bara rinna av dig. För det är inte dig det är fel på, det är den personen som säger det som har problem med sig själv. Inte du. Du ska vara dig själv! Alla är vi olika, och så länge du inte är elak eller gör någon ledsen eller illa ska du vara ditt unika själv. PUSS <3