Gravid vecka för vecka

GRAVIDVECKA 30:

Lista snodd av älskade Micki. 73% avklarat och 76 dagar kvar av en fullbordad graviditet, men 62 dagar kvar för tvillinggraviditet.

MIN KROPP:

Nej men alltså. Nu har det hänt något. Ta mig katten att det har hänt något. Helt plötsligt vaknar jag på natten av andningssvårigheter och yrsel som kommer av lågt blodtryck pga barnen ligger mot en kroppspulsåder som går ut i ryggraden (förklarade min läkare), jag har sammandragningar i livmodern och får förvärkar som börjar i ryggen och sedan strålar ner i den högra ljumsken. Ni som fött barn tidigare, tänk en värk fast en ”snällare” sådan. För er som inte fött barn, känslan är lite som när man får ett sendrag i foten (ni vet när den drar ihop sig till en boll, typ)  fast sen skruvar du upp the spicyness typ 40.000 gånger och så tänker du dig din värsta mensvärk smärta gånger 100 inbakat i det. Hjälp. Jag fick en sådan smärtattack i fredags när Jonas var påväg hem med lunch till mig, när jag satt på ett konstigt sätt i soffan, blev helt svettig och började nästan gråta när jag försökte sätta mig upp rakt när värken kom. Jonas sprang hem och jag kunde se paniken i hans ögon när han slet upp dörren: ”är det nu det händer” Jag hade smsat någon minut tidigare och sagt att det hade släppt men som vanligt va, hade han inte läst det smset. Men det blev ett litet wakeup call. I veckan ska allt inhandlas och beställas. Jag läcker ”mjölk” hela tiden vilket resulterar i små blöta fläckar på t-shirten när jag vaknar :)))) Bebisarna sparkar mig invärtes, så det gör ont stundtals. Jag har typ ett rutnät av blodådror på hela magen/ryggen och jag har även svullnat upp, särskilt på händer och fötter. Och numera sportar jag ett par lila stödstrumpor som gör att jag ser ut som en nätad kassler när jag tar av mig dom :))) Im hot.

SÅ HAR JAG TAGIT HAND OM MIG SJÄLV:

Förutom ovan så har jag drabbats av en sådan otrolig trötthet. Alltså, alla är trötta när man är gravid men det här är något annat. Jag känner mig utmattad. Dränerad. Som att jag sprungit ett lopp med för lite energi i kroppen. Jag somnar så fort jag sluter ögonen och har svårt att hålla mig vaken typ under vanliga samtal (särskilt om de inte är sådär jättespännande SORRY!) med människor. Jag förstår nu varför min BM sa att typ 90% av alla tvillinggravida blir sjukskrivna från vecka 30, för det är sådan galen belastning på kroppen att baka två barn samtidigt. Jag är glad att jag lyssnade och numera är helt sjukskriven då jag inser att jag verkligen måste vila. I fredags var min mamma här och lagade middag till oss, och då somnade jag på soffan vid 21 medans mamma och Jonas satt bredvid och typ masserade mina fötter över ett glas vin, haha. I lördags fick jag sova ut till 09.00 OCH jag somnade även igen på soffan 13.00 och vaknade 14.30…. Idag har jag somnat i både bilen påväg hem från MOS, och i soffan mellan 16-17.30 när vi kom hem. Och jag är inte en sådan person som ”spontant” somnar här och där. Det händer liksom bara inte? Så jag måste vara så.jävla.trött helt enkelt?

MITT MÅENDE:

Jag mår sådär. Lykke har fått hosta igen, och jag vet inte om det är samma hosta jag haft i typ 3 månader eller om jag är smittad men denna nya goa föris-hosta, men oavsett har jag så mycket äckligt slem i halsen som inte släpper. Jag är även så otroligt täppt i näsan, förmodligen en kombo av graviditeten och förkylningen at once, men det är verkligen på fan att man aldrig riktigt ska kunna få andas in ordentligt. 17.40 fick jag panik över att jag typ kände mig helt snorfylld (ursäkta detta äckliga samtalsämne.) men att jag inte får bort det hur mycket jag än snyter mig. Så Jonas fick springa till fältan fort som ffffffan för att köpa en sådan ”nässkölj”,  berocca, coldzyme och nässpray så nu sitter jag här med en liten härlig cocktail, looking like an elephant.

VECKANS CRAVING:

Onyttig skit! Fan också. Har verkligen inte skött mig bra denna vecka. Vill bara ha kolhydrater, grädde och bullar. Och pasta. Råstekt potatis. Oxrullader. Lasagne. Varvat med Caesar då ofc, men det är ju ingen nyhet hehe. Jag har ätit alldeles för mycket bakverk, fet mat och socker. Borde verkligen inte, men det är så svårt att stå emot nu:(((

BEBISEN:

Jag var på ultraljud i torsdags och JIPPIE jay att tvilling 1 ligger med huvudet neråt. Det betyder att om jag hade fött idag så hade jag till största sannolikhet fått föda vaginalt. (saker kan såklart hända och ändras väl där, men ändå.) Dom väger ungefär lite över 1 kg båda, så dom är ungefär runt -20 och -27 % på kurvan, så de är lite mindre än vad som anses ”normalt” Mängden fostervatten såg bra ut, och jag har ingen protein i urinen (ett mätverktyg för att fastställa havandeskapsförgiftning) Om 3-4 veckor så ska vi sätta upp en ”preliminär” förlossningsplan, vilket känns så satans sjukt. Då kommer jag verkligen till 100% förstå att detta händer. Det är på riktigt. För ärligt talat har jag inte förstått det ännu. Not at alllllll. Och jag känner ingen direkt anknytning till bebisarna, alls. Jag gjorde inte det med Lykke heller när hon var i min mage, utan det växte fram. Jag har liksom svårt att visualisera min reaktion när de lägger mina söner på mitt bröst. Jag vet att det kommer vara övermäktigt och 100% lycka, men jag kan bara inte känna det nu. Det känns liksom inte riktigt realistiskt, om ni förstår hur jag menar?

Hej gravid tvilling-mage vecka 30.