Godeftermiddag fina bloggisar,
Hoppas att ni mår bra även om vädret inte direkt är med oss idag! Visst blir man typ tre tusen gånger gladare när det är sol ute? Jag är ledsen för dålig uppdatering här på senaste, men jag har haft så mycket strul på alla möjliga fronter sedan vi flyttade :(( I lördags morse vaknade jag av att jag kände mig yr, andfådd och som att jag hade en stenstaty som låg och tryckte över mitt bröst när jag andades. Så då vi ringde förlossningen och de bad oss komma in direkt för att kolla så att allt stod bra till. Vi blev kvar i typ 15 h. Allt tar så mycket längre tid än man tror men i det stora hela mådde bebisarna toppen och mina värden och prover såg bra ut så vi fick åka hem. Även om det lugnade mig så kände jag mig ändå inte helt kry. I söndags fortsatte yrslet och även så på Måndagen. Men vid middagstid på måndagen var jag sedan helt plötsligt från ingenstans så yr att jag inte kunde stå upp rakt utan att ramla. Det kändes som att jag var sjösjuk och att alla väggar rörde sig, jag började kräkas ordentligt och kom inte upp från badrumsgolvet, jag kunde inte öppna ögonen för det var omöjligt att fästa blicken, allt åkte runt. Känslan kan liknas vid den där leken man brukar göra på midsommar när man sätter pannan mot en pinne och snurrar 40 varv, för att sedan försöka springa rakt framåt. Så kändes det. På något sätt fick Jonas in mig i bilen, efter att pappa bränt från Hässelby hit för att hämta lilla Lykke, stackarn blev så skärrad när hon såg mig där på golvet i en hög. Trodde jag skulle kräkas ut bebisarna, allvarligt talat.
Mot förlossningen igen, jag hade inte ens kläder på mig utan bara en badrock och en påse i handen för jag kräktes så mycket. Samma sak igen, blev inlagd denna gång men vaknade i princip i tisdags för jag var helt väck när jag kom in till sjukhuset, och då kunde jag titta igen utan att spy, om än fortfarande yr och väldigt väldigt svag. Rullade sakta över till vänster sida, och där låg Jonas på en liten minibrits lite längre bort. Igår kväll fick jag komma hem igen, alla mina prover är bra, det finns inget avvikande och bebisarna mår toppen. Och även om det är en otrolig tröst att inget verkar vara fel, lämnas man ju samtidigt kvar med känslan: vad fan är det som händer med mig? Jag är fortfarande yr, känner mig lite desorienterad och sliten från alla sömnlösa nätter, plus min evighetshosta jag haft sedan i princip Januari. Jag försöker verkligen vara positiv och se saker från den ljusa sidan, men ibland är det inte helt lätt, när det känns som att hela världen är emot mig. Nätterna numera har präglats av ständiga uppvak pga det känns som jag inte kan andas för ungarna trycker så hårt på mina lungor, jag får sviminingskänslor när jag hamnar på rygg när jag sover och vaknar av hjärtklappning. Fyfan, med handen på hjärtat hade jag nog inte gjort det här igen om jag visste det jag vet idag, och med rådande situation plus denna satans hälsoångest. Känner liksom mig inte direkt happy as a hippo, om ni förstår hur jag menar.
Jag försöker tänka: att nu kan det ta mig katten bara bli bättre. Det finns alltid en turning point, oavsett hur shitty saker är. Och jag har helt klart bestämt mig för att det är nu. Okej?? Saknar hon där nere, den där glada energiska personen.
Åh stackaren 😔😔😔 skickar massa pepp & styrka till dig!!! <3 Det kommer blir bra snaaart!!! Tänk på de fina liven du bakar! Saknar dig på insta & bloggy! Men din hälsa går först!!!! <3
Vilken kämpe du är! Snart är det vår, och snart är du i mål, hejar på dig och håller tummarna för att du får må bättre snart! ❤️
Snart snart snart är de över me graviditeten (även om de inte känns så!!) och förhoppningsvis får du va frisk då. Tänkte skriva pigg men de är man väl sällan me nyfödingar, ännu mindre me två st! All lycka till <3
Lider med dig! Det låter fruktansvärt. De som säger att graviditet inte är en sjukdom alltså…. de har kanske rätt i sak, men jäklar vad sjuk man kan bli av att vara gravid 🙁 Hoppas du snart mår bättre.
Åh kämpa kämpa kämpa Steffi! Hoppas verkligen att det vänder, det förtjänar du något oerhört!
Vad skönt att höra att allt är ”bra”!! Man blir som lite orolig ❤️ Hoppas allt vänder nu och att du får lugn och ro de sista veckorna innan bebisarna äntligen ska ut 🙏🏼🙏🏼
Angående din hoste, jeg er også gravid og har hostet siden november. Har du prøvd medisin mot sure oppstøt? Det hjalp meg. Jeg tror det kan være noe med lukkemuskelen for min del. Du kan jo prøve å se om det hjelper deg også!
Åh jag lider så med dig! Mådde piss från vecka 30 i min andra graviditet, kände mig så isolerad och va så deppig. I fredags föddes hon och jag är mig själv igen. Mådde också illa och va yr konstant. Allt ÄR värt det, även om det inte känns så nu. Snart får du bebismysa med dina små! Det känns inte så nu men det kommer va över snart. Heja dig!!
Lider med dig!<:3
Åh stackare!! Snart, snart, snart är det april och dina killar är här! Skickar massa styrka till dig <3
Låter ju helt klart som kristallsjukan men det kollade dom säkert upp på sjukan.
Fy fan vilket helvete! Du är så duktig som kämpar på! Tycker du verkar vara så härlig o go. Ville verkligen skicka en kommentar som pepp. Hoppas du får må lite bättre nu!
Många kramar! (Btw så kan det vara tyngden av barnen/livmoderns osv som trycker till blodkärl när du ligger på rygg. Därav svimningskänsla.. Det kanske du redan vet iofs 🙂)
Som nån skrev, hälsan går först! Vi är kvar! Du är en sån jäkla kämpe. Jag har det inte i närheten av lika tufft – har bara ett barn i magen och är inte fram och tillbaka på sjukan. Men jag tror jag kan förstå lite hur du känner dig. Är i vecka 32, Corona härjar, har också hälsoångest och annan ångest. Jag försöker tänka: förmodligen drabbar det inte mig. Skulle det drabba mig så är det inte hela världen, jag blir frisk igen. Man ska ta Corona på allvar för att det är såklart superdumt att sprida en ny sjukdom, för att konsekvenserna blir jobbiga för samhället, för att det drabbar äldre och sjuka. Det ska man ha respekt för. Men vi som individer behöver inte vara rädda. Dock förstår och respekterar jag att man är det ändå <3
Har lyckats hålla huvudet kallt ett tag men det är såklart det är otäckt. Det enda jag vill är att tiden ska gå! Vill få min bebis, vill ha förlossningen bakom mig, vill att det ska vara försommar, vill att Corona ska lugna sig, vill att människor i min närhet ska lugna sig och inte skrämma upp mig (har en "vän" som på ett rätt oschysst sätt vägrar respektera att jag vill hålla mig lugn, och fortsätter skicka förmaningar till mig)… vill bara att det ska vara över! Kan inte tiden bara gå?
Vi får tänka: This too shall pass… och spendera mycket tid hemma med våra älskade. Kolla på film, låta tiden gå. Försöka sova på sidan – har du skaffat en gravidkudde? Bbhugme räddar mina nätter, tips! Snart är det vår Stephanie… mellan oss har vi snart tre små pojkar på utsidan och allt kommer vara värt det. Vips är de ett halvår och vi är alla lugna och mår bra igen.
Stor kram, känner verkligen med dig!
Håller tummarna att allt blir bättre snart. Skickar massor av styrkekramar!!!
Fyyy!!!! Måste skriva som pepp. Jag bar aldrig på tvillingar så menar inte att relatera till den biten, men var gravid med syskonet förra året och det var så jävla tufft. Inlagd på grund av blödningar, ville bara hem till ettan. Mådde skit oftast jämfört med första graviditeten. Glömde typ bort hur jag mådde i vanliga fall och allt var tungt. Idag är tvåan ett år och livet är så uuuunderbart! Så fort man får tillbaka egna kroppen så får man mer energi. Nu ska ju du ta hand om två som men jag vet att jag tänkte att jag skulle kunna jobba heltid och ha bebis pga så lätt jämfört med gravid och må skit. Ibland drömmer jag mardrömmar att jag är gravid igen så tror jag bearbetar allt i efterhand för förstod inte alltid just då hur jobbigt det var. Allt kommer bli toppen!
Hoppas att det vänder och blir bättre snart <3
Kan det vara så kallade kristaller i öronen/ ena örat? Dina symptom låter likt. Ta hand om dig❤️
Hej!
Första gången jag är inne hos dig och jag brukar aldrig kommentera bloggar speciellt mycket men nu vill jag stötta och dela med mig lite.
Nu är inte jag gravid, inte ens med ett barn. Heh. Men jag fastnade lite på det du skrev om hälsoångest – Jag lider tydligen av det. Fick tips av min psykolog att läsa boken ”Tänk om jag är sjuk!” Kanske kan det funkar för dig med, kanske. Men framförallt varför jag skriver – Eftersom alla dina värden ser bra ut och bebisarna ser bra ut kan yrseln bero på just det; ångest. Det har du säkert tänkt på, men tog ett tag innan jag kopplade min sjuka yrsel till min ångest. Jag har kunnat tackla min hälsoångest helt okej, tills Corona. Det har inte spårat helt för mig, tack och lov. *Glad-emoji-med-svettdroppe* Jag är fullt duglig att jobba och ta hand om mina barn. Men ny symptom som kommit – Yrsel från hell och iom det kräkningar.
Och du som är gravid, med 2(!) älsklingar och har lite annat med kropp vad jag förstod så reagerar du säkert mer på symptom.
Äh, jag vet inte. Fick feeling och ville dela med mig. 🙂
Hoppas du mår bättre nu än dagen när du skrev detta.<3
Massa massa kramar och lycka till med allt.
<3 <3 <3
Vill bara skicka en stor styrkekram till dig!!! ❤️ ❤️
Hoppas att det vänder snart!!
Saknar dina inlägg.. Hoppas du mår bättre snart!