Torsdag

Hej fina ni,

Det är rätt svårt att uppdatera gällande mina vardagar då jag verkligen inte känner att jag kan erbjuda något form av stimulerande innehåll. Dagarna flyter samman till en halvdan sörja. Just nu gör jag inte mycket och lämnar inte hemmet alls, förutom när vi möjligen kollar på hästarna eller när jag måste åka in till MVC. (Tack gud för att vi har bil.) Tyvärr är det i princip varannan dag nu då mitt blodtryck är högt, samt att jag har +1 på protein i urinen och har börjar svullna rejält om fötter och händer. De håller koll på mina värden så jag inte utvecklar en havandeskapsförgiftning och följer noggrant upp. Eftersom jag fick hypertoni med Lykke så är sannolikheten att få det igen, särskilt när det är tvillingar, mycket större. Det känns lite som att gå runt och bara vänta på att få ett pissigt besked – som att det kommer att komma, frågan är bara när. Jag tror jag har fött inom 2 veckor, det bara känns så. Jag ska försöka vara mer positiv, men det är verkligen inte lätt. Jag lovar att sprida bättre energi så fort killarna kommit! <3

Hur mår ni? Tar ni hand om er? Jobbar ni hemifrån nu? Hur sysselsätter ni er på kvällar och helger? Hur känner ni inför denna rådande situation? Ni kommer alltid med så bra råd och tips till mig <3 så tänkte passa på att fråga er om någon av er också, i samband med graviditet, fått väldigt diffust ont i låret/baksida lår. Jag har liksom svårt att ”sträcka ut” höger ben, det känns SÅ tungt och SÅ stelt och domnigt, det är svårt att gå då jag typ inte kan stödja på det. Som att jag inte stretchat på flera år. Det spänner liksom, utan att göra sådär jätteont. Det är mest obehagligt. Det är en så konstig smärta. Vet ni om det är normalt? Det är inte mer svullet än vänsterbenet eller så, men vänsterben har inte alls dessa symptom. Orkar inte få panik över detta också, så frågar er och hoppas någon kanske har upplevt samma och vet vad det beror på?

Leo cykelbyxor känns långt långt bort, men sanningen kanske ser annorlunda ut? Vi hoppas på MAJ <3

  1. Jag uppskattar bara så mycket att du delar med dig av din verklighet och inte pressar dig för att “leverera kul content”. Jag följer dig för att du är äkta och det känns som jag kan andas när jag läser din blogg 🙂 så här kommer lite äkta och ärligt tillbaka. Jag är gravid i vecka 34 och mår helt ärligt inte så bra. Är en superpragmatisk person som alltid försöker hitta nåt ljust och positivt och hitta lösningar och sån är jag även nu, samtidigt jagar Den Stora Deppen mig hela dagarna. För att vara helt transparent, ibland tänker jag att jag önskar att jag inte var gravid just nu. Det här är mitt första barn så jag vet ju inte vad det är jag har att se fram emot, hade nog varit en annan sak om jag haft barn sen innan. Nu är det liksom sjukt abstrakt vad som väntar, och så ska man föda mitt i den här krisen. Nä, ibland önskar jag att allt var som vanligt.

    Är väl mest rädd att jag ska bli sjuk då jag redan har svårt att andas, och sen jätterädd att min man ska få minsta förkylning vilket innebär att jag måste föda utan honom. Vi bor i en mindre stad där folk inte jobbar hemma i lika stor utsträckning, och han är en sån som måste gå till sitt jobb och träffa en del folk. Är så rädd att han ska bli smittad, men vissa saker kan jag inte hindra honom från att göra då det är hans jobb. Hur har du resonerat med Jonas? Nu bor ju ni i Sthlm där det är mer utbredd sjukdom men ändå. Stannar han hemma eller är han på jobbet, träffar han folk?

  2. Hej Steffi,
    Jag fick över en helg ungefär samma känsla i mitt ena ben, det började kännas domningt och gjorde sen mer ont. Strålade från ljumsken och en bit ner. Men jag hade också en svullnad över fot och ankel på samma ben, medan jag inte var svullen på andra benet. Detta visade sig vara en blodpropp i mitt bäcken efter många undersökningar fram och tillbaka (med ultraljud av ben samt magnetröntgen av bäckenet). Du skriver ju att du inte upplever skillnad i svullnad på benen, men berätta om dina symptom och fråga kring om de vill undersöka blodpropp om du känner dig orolig.

    1. Åh, det lite jag var rädd för. Tex som igårkväll hade jag ont, kändes mest som mitt ben var gjort av ”cement” om du förstår hur jag menar. Men så imorse var smärtan borta och nu när jag gått på benet och hållt på i några timmar så kommer det sakta tillbaks. Var din smärta där – likadan – hela tiden oavsett tid på dygnet. Eller kom den senare på dagen efter man belastat benet mycket? Tack!! Kram!

      1. Mitt förlopp började med att jag märkte en skillnad på mina båda fötter och anklar, där vänster var svullet. Sedan successivt under ett par dagar ökade känslan av tyngd, domningar och smärta när jag stöttade på benet/gick. Så det var en hela tiden ökning i besvär, inte att det kom och gick som för dig.
        Det är säkert inte propp i ditt fall för just den ensidiga svullnaden verkar vara ett tydligt symtpom på det, samt att smärtan kommer och går för dig medan för mig ökade besvären successivt. Men som sagt – nämn för din barnmorska om du är orolig för just propp!
        Skickar massa pepp och styrka och tröstekramar, en höggravid till en annan i dessa absurt utmanande tider. We got this <3

  3. Jag har och har haft lite likande, det är dock foglossning har jag fått diagnos på, som jag lider hemskt av 😫

  4. Jag hade också samma känsla i höger ben ca 2 veckor innan förlossningen. Dock var benet varken varmare eller mer svullet än det andra (vilket kan vara tecken på propp) å det hjälpte att ha stödstrumpa på. Testa det!

    Ang. situationen så svävar jag mellan hopp och förtvivlan. Födde min dotter för en vecka sen och var livrädd för att åka in till förlossningen och smittas där. Men när väl där så slappnade jag av helt och hållet. Man blir lite galen av att vara hemma ensam och tänka på allt hemskt som kan hända. Det är som att man fick perspektiv när jag låg på förlossningen och BB. Men sen kom vi hem och nu är jag panikslagen av tanken på corona. Kan ej sova på nätterna för jag måste kolla hela tiden att barnet andas. Å jag är hemsk mot hennes storebror som är febrig. Jag vågar inte ens krama eller trösta honom för att jag är rädd att han kan smitta mig eller bebisen och som i värsta fall skulle innebära att familjen splittras om någon behöver intensivvård. Man får ej heller hälsa på anhöriga på sjukhus och tanken på att inte träffa mina barn får mig att vilja bli galen. Men sen kommer jag på att han inte behöver ha corona och att han behöver sin mamma och blir ledsen och känner mig som världens värsta människa. Å så tittar jag på min nyfödda dotter som sover så sött och tänker att vi fixar detta och blir hoppfull och stark igen. Å sen kommer paniken igen. Upp och ner med andra ord.

  5. Mitt liv är faktiskt ganska oförändrat måste jag säga 🙈 Jag har jobbat hemma sen i början på februari (ej pga Corona) och min dotter går på förskolan tills andra direktiv kommer. Jag resonerar som så att så länge vi är friska så lever vi som vanligt. Vi träffar grannar och dom i familjen som är unga (dvs inte farmor), när jag och min dotter träffade mina föräldrar hängde vi bara utomhus och dom plockade inte upp henne. Jag är glad att Sverige än så länge är öppet och litar fullt ut på Folkhälsomyndigheten. Dom i min närhet som är oroliga isolerar sig frivilligt vilket jag har full respekt för. Alla ska göra det som känns bäst för dom ❤️
    Mitt hjärta går i tusen bitar för alla vara liv påverkas, sjukdom och/eller förlorad inkomst 💔 Min syster som jobbar i socialtjänsten vittnar om en ökad arbetsbelastning till följd av att folk är mer hemma. Ökad misshandel, ökad alkolism, ökad missförhållande för barn vilket är absolut heartbreaking 😢 Så även om mitt liv är i stort oförändrat och jag inte är orolig för fem över, så är jag inte känslokall och måste jobba med att sortera alla känslor kring den situation världen befinner sig i just nu.

  6. Jag arbetar inom sjukvården så jag måste lämna hemmet varje dag, men kan för mitt liv inte begripa hur folk kan vara så själviska att dom åker på skidresor etc i dessa tider. Även om man själv tror sig komma lindrigt undan om man skulle bli smittad så finns det många andra i samhället som inte kommer göra det när man sprider den smittan vidare. Hoppas du iallafall kan vara utomhus på tomten nu när du bor i hus, jag kan bara föreställa mig din rädsla pga crohns och graviditet. En sak som kan vara bra när man är väldigt stressad är att inte ta del av nyheterna alls och låta någon i ens närhet meddela det viktigaste man behöver veta, har för mig att du skrev om det i något inlägg men om jag blandar ihop det med något annat så är det mitt bästa tips från egen erfarenhet tidigare av att ha blivit uppjagad över att lyssna på/läsa nyheter. Försöka att inte prata med folk som pratar på ett uppjagat och okonstruktivt sätt om det. Jag brukar gå in på youtube och lyssna på vattenfall, fågelljud eller nån meditationsslinga och djupandas med näsan när jag behöver dämpa ångest, överraskande effektivt… Man får påminna sig själv om att det faktum att man tänker på det mer och samlar på sig info om det kommer inte minska ens risk att drabbas av det så det tillför inget positivt i ens liv att göra det. Men sånt är ju alltid lättare sagt en gjort.. Hoppas KBTn var givande, kram.

  7. Prova att trycka/massera foten på en tennisboll. Det sitter så himla mycket under fötterna som fäster ända upp i benen. Håll på så med en boll i några minuter varje dag 🙂 Låter flummigt men det gör jätte stor skillnad. Kram! Kämpa ❤️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Artiklar att lyssna på