2 månader som 3 barns mamma

Hej mina gryn,

Hoppas att ni mår bra <3 Jag önskar verkligen att jag hade mer tid, för då hade jag garanterat lagt en härlig beskärd del av mina timmar på er. Såhär ”i början” när allt är nytt och man försöker hitta sina rutiner, utan någon värst framgång, så rinner timmarna lätt ifrån en. Nu har det gått ungefär 2 månader sedan Mauritz och Malcolm anlände som två raketer hehe. Vissa dagar känns det som att det var 2 år sen, andra som igår. De sover säkerligen mellan 15-18 timmar av dygnets alla timmar, vilket är årets chock för mig då Lykke a l d r i g sov, faktiskt rättttt så skönt med tanke på att de är två rumpor som behövs torkas, och två munnar som behöver mättas. De äter like clockwork var tredje timme, ibland varannan, så jag och Jonas hjälps åt på nätterna och tar vartannat pass. Ofta hjälps vi åt vid 23 men det förekommer även att man får lösa den utfodringen själv beroende på sin partners tillstånd. (När Jonas somnar lätt hängande över deras säng med flaskan droppande 3 meter från munnen känner man bara ok i can see that you have collapsed indeed…. u may be excyused.) Deras skrikperiod/vakenperiod är btw på kvällen/natten :)) Thanks u guyssssss.

Igår skrek Malcolm från 22-00.30, sen väckte han mig klockan 02 igen för att han var vrålhungrig av ngn anledning. De brukar somna snabbt efter matning för vi trycker på som sjutton med ersättning, bokstavligen tankar upp dom till max så de varken ska orka skrika eller överhuvudtaget få för sig att de ens är liiiite hungriga tidigare än efter 2 timmar helst 4. DOCK somnade Malcolm aldrig om igår för han kom inte till ro utan låg och knorrade och fäktades med armarna som en liten ninja. hur Mauritz somnade bredvid sin brorsa som slog honom i fejjan konstant är dock en fråga i sig. Vid 04 fick jag väcka Jonas för skiftbyte för jag såg små blinkande stjärnor överallt i sovrummet, och huvudvärken efter konstant bebiskrik i timmar är som att klyva hjärnan i 100 smådelar och försöka lösa en ekvation med pytagoras sats eller vad fan det heter. Hursom; efter matningen vid 04 sa Jonas att de båda somnade rätt omgående såååå GOOD FOR YOU BABE. Good for you..

Nämen överlag är de faktiskt otroligt snälla, och anpassar sig efter varandra. Om en är ledsen, börjar oftast den andra också gråta. Det är helt sjukt, trodde kanske det lite var en myt men de är såå synkade i allt och vill helst ligga näsa mot näsa med varandra hela tiden. Mauritz väger nu 3900 gram och Malcolm 3400 gram, så de håller stadigt i sin 0,5 kg skillnad, vilket ändå är rätt tacksamt med tanke på att det underlättar lite jobbet att skilja dem åt…. För jiiiiissses, dom är så lika. Mina dagar ser mest ut som så att jag glider runt i någon form av bikini och varvar solstolen med vagnen och flaskan. Möjligen klämmer jag in en promenad där emellan. Eller en liten lunch. Lykke är på förskolan tills 16, och Jonas lämnar henne vid 09 på morgonen. Efter det har han oftast något åtagande i några timmar i stan. Jag kan fortfarande inte sova på dagarna dock, men fördelen är att de sover länge på morgonen – förutsatt att man har tankat upp dom redigt med NAN PRO på natten. Så jag går liksom upp först mellan 8.30-9.30 vilket är helt underbart, men vi somnar numera tyvärr aldrig innan deras matpass vid 23 (om man ej erhållit om sov-dispens dvs.) och sedan är man mer eller mindre vaken halva natten. Jag känner mig rätt trött, men jag tror inte direkt jag är ensam. Them babydays are ROUGH…

Förra veckan var rätt jobbig då vi under ett par veckor nu hållit på med killarnas HB värde. Dom hade inte producerat tillräckligt med röda blodkroppar vilket gör att de har varit så slöa, så vi var väldigt nära att behöva få en blodtransfusion på båda killarna. Då får man ge dom externt blod från en blodbank via SÖS. Men efter 3 återbesök (där det hade sjunkit alla gånger) så hade äntligen något som heter retikulocyter (det är det ämnet som producerar röda blodkroppar) stigit så de ville vänta lite till i förhoppning att de skulle komma igång. Och nu har det tydligen äntligen vänt, om än väldigt försiktigt. Så skönt. Mauritz har även fått något som heter navelbråck, det är ofarligt och ser typ ut som att naveln är svullen. Den är mycket större och mer utåtstående än Malcolms. Ej vackert. Oftast går de tillbaks av sig själv, och gör de inte det opererar man, men det är egentligen vad jag förstår rent estetiskt. Malcolm har även gjort massa utökade hörseltester som man gör på barn som föds med en viss födelsevikt. Eftersom båda haft snuva sedan sonden (sondsnuva) så verkar det vara svårt att göra detta test på Malcolm dock för det kan ge falska dåliga värden pga snuvan, vilket inträffat.

Förutom å ratta tre ungar och en man (nä skoja, Jonas är seriöst så otroligt hjälpsam och gör väldigt mycket i vår familj.) så lever vi ju onekligen under märkliga reformer. Jag försöker att inte tänka för mycket på det – och om ni undrar hur det går så går det icke bra. Men det får väl vara så nu. Jag är bara så glad att dom är ute, we are done. I mål. Aldrig mer gravid. Fick för övrigt min mens idag….. Åh, myset! Att min kropp ens kan förmå sig att tro att jag är i skick å producera nya barn får mig att vilja ge min livmoder sparken. Dialing 911 barnmorska hit med preventivmedel NU, first thing morning :)))

  1. Du är en kämpe! Heja dig och er! Njut av de fina stunderna och försök komma ihåg i de jobbigaste att det är övergående. De ser bedårande ut dina små!

  2. Vet inte ens vad du gör? Men det är något såå speciellt över dina inlägg och hur du skriver! Följt bloggar sen typ evighetens begynnelse men din är verkligen min absoluta favorit!

  3. Älskar, älskar din blogg! Så befriande att läsa om både bra och mindre roliga aspekter av föräldraskapet. Precis vad man behöver som nybliven mamma. Tack! <3

  4. Det är underbart när du hinner uppdatera! Du skriver så roligt och uttrycksfullt samtidigt som jag förstår att du kämpar på med en del ångest. Samtidigt som du har tre små (om än supersöta) barn att ta hand om. Du är inte ensam och hoppas att du ber om hjälp ibland. Kram ❣

  5. Gud så underbart att kunna ha Lykke på förskolan heldagar!

    Vi ska snart ha vår andra och då får syskon bara vara 15 Tim/v på förskolan i min kommun, alldeles för lite! Både för mig och för dottern som älskar förskolan 😂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.