Hej! Jag var igår på återbesök hos min husläkare pga jag lider av GROV hälsoångest (hypokondri). Ena dagen har jag hjärntumör, andra HIV och tredje en annan form av cancer.. Fruktansvärt trots att läkarna konstaterat att jag är så frisk som man kan vara. Det har påverkat min livskvalité och sättet jag lever i många år.. Nu ska jag dock börja gå i KBT. Det kanske kan vara något för dig också? Känner igen mig extremt mycket i vad du skriver. Kram
Hej fina du. Det låter….. exakt som någon jag känner :))))))))))) Jag har fått många sådana här liknande kommentarer angående rädsla och oro för sjukdom, och i synnerhet Corona. Det är på något sätt skönt att veta att man inte är ensam i sådana här situationer och att det faktiskt är ett tillstånd man kan få hjälp för. Tror också jag ska gå i KBT när jag fött tvillingarna för min hypokondri/ångest. Jag har alltid vetat att den funnits där, men nu i samband med denna graviditet och viruset som media eldar på som en cirkus, känner jag lite att jag tappar fattningen om vad som är sant och inte, och hur mycket man ska ta in och sålla bort. Så tack alla ni för era kommentarer på tidigare inlägg, jag tog inte med alla här, men jag har läst varenda en av dem och tackar verkligen för stödet. Det känns lite bättre att veta, att man inte är den enda med en hjärna på högvarv <3
Hej!
GRYM BLOGG!!! 1. Kan du skriva om när och hur ni gjorde med att sluta amma på natten och hur det gick och
2. Du skrev här nedan att ni vaggade henne i vagnen inomhus i 1 år vid läggning, när och hur slutade ni med det? 3. Kommer ni vara “hårdare” med tvillingarna eller köra på efter vad som funkar med rutiner, mat, sova egen säng etc PUSS!
Hej och tusen tack! Jag ammande totalt ungefär 6,5 månader, men vid 4 månader när man fick börja ge smakportioner och hon gillade det, började jag fasa ut amningen. Så i takt med att hon testade på mer olika saker, så minskade amningen naturligt. Jag bytte ut tex morgonamning mot gröt etc. Tillslut kändes det mest som att hon ammade för att det var en trygghet och en mysig stund, typ som hjälpte henne att komma till ro för natten och somna. Så vid 6,5 månader när hon både åt burkmat och gröt, men ändå gärna alltid ville amma ändå för myset, bestämde jag mig bara. Det kommer ingen magisk ”tidpunkt” som är rätt för att cutta. Så jag gjorde det bara. Jag visste att hon gillade både mat och gröt, även om hon inte tog flaska i ren protest så hade min barnmorska sagt att det skulle ge med sig när bröstet inte längre var ett alternativ.
Och det var krig i säkert 3-5 nätter, men sedan släppte det och hon började ta flaska. Allt går, man får bara inte ge upp! Vi slutade med det typ vid 1 år tror jag, det var såååå jobbigt. Fatta att alltid gunga henne i en vagn till sömns inomhus, ibland tog det över en timme och det var ju inte direkt så att hon sov skönt i sin YOYO vagn heller. Så vi cuttade där med bara. Vi låg bredvid henne i vår säng och gav henne välling i flaska, och klappade henne och försökte få henne och komma till ro, men det kunde också ta över en timme. Och när hon väl hade somnat, så bar vi över henne till hennes säng. Jag kommer vara hårdare med tvillingar, jag tror inte jag har något val. Det handlar om ren och skär överlevnad, haha. Kram!
Många pratar ju om hur man som par tappar bort varandra och glider isär under småbarnsåren, nu senast i en artikel här på forni. Min fråga till dig är, kan DU ge pepp kring detta till en som väntar sitt första barn? Känner du att ni tappat bort varandra sen ni fick Lykke, gjorde ni det en stund för att sen lösa det, eller är relationen förändrad för evigt – till det sämre? Jag bara… köper det inte. Köper ABSOLUT att relationen förändras, men tänker att det måste väl finnas par därute som känner att barn fört dem närmare varandra och inte tvärtom? Par som faktiskt inte tycker att de tappat bort varandra (trots att man såklart har det tufft och får kämpa lite för att orka/hinna osv). Fattar också ABSOLUT att man kanske under perioder har det sämre pga sömnbrist och allt, men tänker mer generellt nu… trist att känna att man “tappat det” som par och att man har det sämre än innan. Please ge mig hopp? Haha kram <3
Hej Gullis. Jag tror att naturligt när man får barn så handlar mycket om just det. Det är förmodligen den största förändringen i livet, helt plötsligt handlar allt om en tredje person som är så liten och skör, och till en början inte kan uttrycka sig och som helt kommer utan manual. Och som förmodligen betyder mer för dig än ditt eget välmående och din partners, tillsammans. Allt annat blir ganska oviktigt, för jag tror att vi människor gärna vill ha tydliga mönster och ramar för hur saker och ting ska vara. Så att relationen till en början blir lite lidande, ja absolut. För det finns ofta varken tid eller energi att prioritera att gå ut på tex restaurang eller avnjuta en långlunch där man bara går in på djupet av hur sin partner mår/vad hen går igenom. Den tiden kommer ju också, men försök landa i att det är okej att du och din partner blir ”sekundära” ett tag.
Jag tror inte det skadar relationen, snarare stärker det den och när tiden faktiskt finns och ni kommer tillbaks till varandra igen. Fatta vilken WOW-faktor. Det finns ju små saker man kan göra, hålla handen i soffan, kramas när bebis sover, säga att man uppskattar varandra och att landa i att denna tid inte är för evigt – för det är den inte. Jag tycker inte du ska oroa dig, litar du på er relation kan jag lova dig att den kommer att bli ännu starkare efter att ni fått barn. Man kommer närmare varandra på ett helt annat plan. Även om det kanske krävs att man för en kort stund inte alltid känner den där påtagliga närheten som man tidigare gjorde, när det bara var ni två som låg bredvid varandra i sängen, och det största problemet var om man skulle beställa takeaway eller gå ut och käka. <3
Tips på hur jag klär mig för att inte se ut som en ängslig tonåring men heller inte som en tant?
Mixa olika material och våga använda mönster, men behåll någon form av ”röd tråd” i outfitten. Jag gillar verkligen casual med en twist. Typ blåjeans, en stickad camelfärgad tröja med snakeskinn boots. Eller en typ ribbad tight klänning i någon rolig färg, med tex en svart stickad tröja över med krage, en slarvig toffs på huvudet och snygga solisar. Våga använda sets. En mönstrad kavaj är aldrig fel. Investera i ett par snyggt sittande skinnbrallor, varva med vita skjortor, sweatshirts, stickat och snygga polos – och kör hårt på accessoarerna.
Håller med dig tycker oxå det känns märkligt att årets utmaning ligger i att bara existera och få vardagen att rulla på som vanligt i den här virus tiden.
Bara att kämpa och hoppas att det snart går över. Allt som händer känns nästan overkligt.
Massor med styrkekramar!!
Therese
Fråga! Låtsas att du aldrig blev tillsammans med Jonas (för andra gången) för några år sedan- hur hade ditt liv sett ut idag då? Är självklart helt omöjligt att veta, men om du hade fått gissa? Hade du bott kvar i Sverige? Jobbat med något heeelt annorlunda? Partajat ofta? Vore kul att höra hur ”planen” såg ut innan Jonas och kids osv, nu när du liksom vet hur det blev istället. Kanske lite luddigt, men jag hoppas du förstår hur jag menar.
Också! Bästa bloggen någonsin. Älskar att följa dig!
Hei,
Takk for en fin blogg og masse klemmer til deg ❤️
Jeg er også veldig redd i disse corona tider og sliter med helseangst. Har du noen tips på hva man kan gjøre for å ikke grotte seg ned helt i angsten?
Har det varit problem att ni haft pojk/ flickvän emellan och hört om andra ragg som varit med i bilden innan ni blev ihop nu sisga gången?:)
Jag har liksom du hälsoångest (visst är det samma sak som hypokondri?) och vet hur extremt jobbigt och ångestframkallande det är. Det här med corona är INTE kul för sådana som oss, jag har följt nyheterna varje dag i någon månad nu, googlat corona säkert en miljard gånger och nu vågar jag knappt gå in på ICA.. nu till min fråga. Jag är även väldigt hygienisk och rädd för smuts och bakterier osv. Lider du också av liknande? Tänker att jag både har hälsoångest men också någon slags hygienångest och vet inte om de går hand i hand..? 😅
Kram till dig o lycka till med allt!
Dina bästa inredningstips? <3 Speciellt om man inte har superstor budget men ska inreda ett helt nytt hem! Vad skulle du satsa lite extra på osv?? Fattar att det är väldigt olika beroende på boende osv., men hur brukar du tänka när du inreder?
Tack för allt du delar med dig av, du är grym! <3 <3
Hej!
Vill bara inflika lite om operationssal om det nu blir snitt! Det kommer gå bra!! Jag födde mitt första barn i november och pga komplikationer och att bl a moderkakan inte kom ut togs jag till operation och sövdes. Hade varit orolig innan för just sövningen men det var asnice och kändes så tryggt! Kan ha med att jag jobbar som kirurg och älskar operationsavdelningen. Alltså tycker den är mysig och trygg! Det är kliniskt rent, operationssyrror är nitiska! Belysningen är grym (inte direkt mys eller fotolight men men) vilket är fantastiskt. Läkare, sköterskor och undersköterskor jobbar i team så stämningen är så go och kanske lyssnar man lite på radio på salen. Blir det tvillingsnitt tror (vet) jag att det kommer vara lite extra go stämning, för det är ju magiskt! Alla snitt jag varit på har varit otroliga, födslar är vidunderliga!! Ni har något alldeles extra framför er oavsett om det blir på förlossningssal eller operationssal, får gåshud när jag tänker på det! Lycka till med allt!
Var har du köpt din fina tröja du har i det här inlägget? 🙂
https://stephanie.forni.se/2020/02/25/en-liten-helg/
Tack för en såå bra blogg, får så mycket positiv energi och inspiration av att läsa dina inlägg! <3
Hej fina! Åh tusen tack!! Den blåa?? Den är ifrån Soft Goat! KRAM <3
Jag blev akutsnittad i januari och dessutom låg journalsystemet nere så de behövde ställa tusen frågor om jag var allergisk mot kiwi (då tål man tydligen inte morfin) osv. Hade alltså kunnat vara megahets, men var lugnt, kontrollerat och mysigt! Tänker att i dessa tider så borde ett planerat snitt vara det säkraste ur smitt och kaos-synpunkt, både för er och för sjukhuset? De har gott om tid att förbereda sig med personal och utrustning, situationen är mkt mer kontrollerad och steriliserad än en vaginal förlossning och ni är (antagligen) lugnare. Sörjer att det inte blev vaginal förlossning för mig, så förstår dina känslor, men var absolut inte rädd för snitt, oavsett corona! Det var det absolut finaste jag varit med om <3