Kontoret

Heeej,

Som alltid när jag varit borta en längre tid, har jag lite svårt med i vilken ände jag ska börja. Vad jag ska säga först, vad som kan vänta och så allt vardagskraffs där emellan, som för mig är fullkomligt ointressant. (som tex det faktum att jag och Jonas började TOTAL bråka imorse över att han drar slutsatsen att alla mina kläder som ligger på golvet – ska in i maskinen och tvättas…………) Jag har ju dock förstått att ni älskar att del av mitt vardagshumbug så därför kommer här en liten recap:

Mauritz och Malcolm kryper som två små ninjor, fort som fan och alltid åt två olika håll med siktet att dra ner något stort/vasst/livsfarligt över sig själva – allt för att skrämma livet ur sin slitna moder. Om exakt 1 vecka och 6 dagar får vi tillträde till vår nya lägenhet, its like spring in my mind. Hyra i all ära – men känslan av att leva någon annans liv blir aldrig så påtagligt som när man rostar sina mackor i ett främmande kök, dag in och dag ut. Jonas konstaterade dock att det nog inte hade spelat någon roll vilket hus vi hyrt. Slott, lada eller tält, typ. Så hade jag varit missnöjd, och ärligt talat så har han nog rätt. Men nu är jag jävligt redo att gå vidare, från det och mitt beklagande, cyniska hyrda liv.

Jag sitter idag min första dag på vårt nya kontor på Artillerigatan. Jonas är hemma med kidsen och minutrarna känns lika omfamnade som majsolen. Pls dont end. Jag har fotat ett samarbete och planerat in lite kommande projekt, bland annat en rolig grej som ska filmas på Forni i mars, stay tuned. Detta är bara början :))))

Min pappa blev brutalt rånad och misshandlad i måndags. Jag orkar inte gå in på det så mycket mer än – Karma. Sedan känner jag dock att jag måste tillägga en tråkig sidenot. Lita inte på någon, öppna inte dörren för bud, stanna inte om folk frågar om vägbeskrivning. Jag tycker det är så sinnessjukt deprimerande att behöva tvingas in i en personlighet som man faktiskt inte tillhör. Att totalt kapitulera för sin egen privilegierade bubbla. Men så är det, jag stannar där, för just nu känner jag att vårt land inte är tryggt. Hänsynslösheten når inga gränser. Spyr.

Jag är så.ofantligt.trött.på.snön. Snälla kan det inte bara börja regna någongång och bli plusgrader för jag är så klaaaaar med detta. Jag hatar verkligen snö?? :))) Skidor i alla ära, trevlighet above and beyond. Men mer än så – nej d bra. Fan hatar det??? :))) När jag är en gammal kärring som spelar bridge, käkar vindruvor och sippar rosé kommer jag inte göra det i något annat klimat är MINST 19 c året runt. Sverige, sjukt less på dig. Så jävla ljummen, sur fetmjölk. Säger varken bu eller bä. The land of ”mittemellan e så gott” the land of ”vi sätter upp 4769128745p98237 regelverk runt allt så INGET kan gå fel” men när vi kommer till agerandet står vi som tomtar med skägget i brevlådan och glooooor å ba ojsan vad hände nurå? Hahah.  Buuuäääähhhhhh, så fed up. Jonas, läser du det här eller? Kan vi dra till LA eller något? Kan du jobba därifrån????? Säg ja!

Hoppas ni mår bäst <3 Nu ska jag gå och hämta lillskorpan, glömde köpa en semla igår på semmeldagen så kanske tar man igen det idag med en sån kemla alla snackar om?!