Pannkakstrubbel

God kväll,

Jag vet inte om detta är ett cross over-issue i barnfamiljer, men jag och Jonas har sådana extrema svårigheter att få ihop middagsplanering/inhandling och matlagningen, dvs när jag inte är 100% engagerad. Tex: överlåter jag inhandling till Jonas blir det alltid fel pga han blir “stressad” i mataffären och bara “tar något” och så står vi här hemma 1830, och jag undrar febrilt varför Jonas köpt en fryst vakuumförpackad marulk på 3 kg, och han kan givetvis inte svara på det. Med detta sagt så måste jag alltid vara 100% fokuserad och närvarande vid planering och inhandlande, och även sedan utföra lagningen om vi vill ha någon middag alls. Jonas har sagt att vi har olika ansvarsområden, där hans kunskaper slutar vid “armbågsnudlar” (Det är ramen nudlar för 10.90 styck, han krossar med sin armbåge vilket gör att han ser helt bokstavligen rabiat ut när han genomför detta, för att sedan hålla ner i en kastrull kokande vatten.) vilket tar oss till “veckans argue” som inträffade igår:

Jonas frågar mig om vi har mat hemma när jag halvsover 17.30 på vår daybed hemma, med Lykke klängandes över mig medans hon kollar på sin ipad. Varpå jag svarar “Faktiskt inte, det finns typ köttbullar och makaroner Lykke kan äta men inget annat…………..” Tystnaden. Jag hinner fylla i: seriöst du måste kunna handla middag till oss, vi är liksom snart 5 stycken i familjen. Efter lite om och men landar vi i pannkakor. Pga det innehåller seriöst bara 3 ingredienser. Så sannolikheten att misslyckas med den inhandlingen är MINIMAL. Jonas handlar, och väl hemma börjar han packa upp när han kollar sin telefon ”VADFAN, det här smset fick inte jag när jag var på Ica! Jag har inte köpt ägg?!?!??! När skickade du det här!!!?” Såhär är det alltid med Jonas. Man konverserar på sms under en period, men skickar jag ett nytt sms typ 2 minuter senare än sista smset skickats, så kommer han till 80% inte läsa det…… för då har han “lagt ner telefonen” (för gott tydligen och kan omöjligt ta upp den.) Jag hade dock givetvis tagit höjd för detta, pga jag är synsk som vanligt. Så vi hade ändå 4 ägg i kylen.

3 ingredienser: Ägg, mjölk och mjöl men ändå så åt jag turkisk yoghurt (som stått i kylen sedan dackefejden) med granola till middag, Lykke makaroner och köttbullar och Jonas makaroner med lite peppar……….. eftersom de 4 köttbullarna som fanns kvar i påsen fick Lykke. Så hur gick det här till? Jo. Jonas ger mig ett ägg och säger: kan du kläcka det här ner i bunken? Varpå jag svarar: nej, för jag och Lykke leker med Playdoo? (Och jag tycker fan ändå lite att: klarar du inte att kläcka ner ett ägg i en bunke borde du verkligen inte få gå löst på gatorna, och absolut inte tex köra bil eller ens vara röstberättigad.)  Jonas kläcker ner alla 4 ägg och resultatet är att det ligger minst 378 skärvor äggskal i bunken. Men han skiter i det för han tycker att “man kan inte vara så kräsen” när han lagar mat, och blandar ner mjölet utan att fördela det successivt så det är klumpar större än potatisar i smeten, och sedan avslutningsvis när han häller ner mjölken så tar han en visp jag seriöst aldrig någonsin sett, vet inte vems det är? Och sedan flyter det även små gröna blad i smeten. Först trodde jag det var mögel, jag var helt säker? Men nu när jag tänker efter så tror jag att vi använde den vispen någon gång när vi gjorde en sås med typ 4 krukor timjan i, och att bladen fastnat i vispen och inte blivit helt ren eller använts sedan dess, förens igår då.

Jag lackade då ur och hällde ut smeten pga den var uppenbarligen oätlig, och tyckte att: du måste för fan kunna göra en pannkakssmet. Skärp dig liksom, medans J tycker det är mitt fel att det inte blev någon middag eftersom jag “tvingade” honom att laga och handla mat, när han innan flaggat för att han inte ville/kunde pga det bara blir fel. Och när han väl gör det ändå så “förstör” jag, som häller ut hans FANTASTISKA SMET????? Jonas tycker alltså inte att jag kan förvänta mig att få mat som är god när han lagar, pga han tydligt och tidigt har statuerat att detta kommer att bli dåligt oavsett. Medans jag anser att jag tycker inställningen suger och att jag inte kommer att finna mig i det, utan att han helt enkelt bara får bli bättre och leverera? Problemet är att karln förmodligen hade stekt på pannkakorna ändå, för att “vinna” och det stör mig pga jag hade aldrig ätit dom och palla sitta där ensam hungrig? Därför åkte smeten. Haha ok nivån är inte hög här på oss, men ibland är verkligheten inte så charmant. Det var en otroligt tyst kväll här sedan, post – ägg fiaskot, så att säga.

  1. FY faaaan det kokar i mig när jag läser, hade blivit galen!! Vi har visserligen omvänd fördelning hemma, men att inte kunna hantera att handla lite basics och slänga ihop pannkakor – du är helt klart den rimliga i den där situationen haha! Vad vidrigt med skal och gröna blad i smeten också hahaha orkar inte!

  2. Jag måste ha god och bra mat, inga kvart i sex pannkisar håller mig mätt, så jag planerar, skriver listor och handlar/beställer ALLT så vi har det hemma senast söndag kväll. Funkar inte annars. Det är mitt bästa tips.

  3. Jag tycker det är fel inställning när man har snart har tre barn, så om du åker iväg på jobb eller tjejsemester eller hamnar på sjukhus igen.. Är det då era föräldrars ansvar att deras barnbarn ska få mat eller får barnen äta ute med Jonas den perioden.. När projektledaren så att säga checkat ut.. Eller ska du planera inköpslista o meny i förväg då.. Som singel kan man ha vilken inställning som helst, men inte som sambo o pappa. Att du ens smsa honom när han handla.. Men tack för att du delar med dig, tror inte ni är unika på något sätt, tyvärr:)

  4. Vill bara flika in… Jonas är en helt underbar svärson med väldigt många fina kvaliteter❤️alla kan väl misslyckas med en pannkakssmet någon gång en helt vanlig torsdag😉
    Kram på er min fina lilla familj🥰

  5. Han framstår verkligen som en stor mansbebis! Är helt enig med dig om att han måste skärpa till sig, bete sig som en vuxen och kunna fixa lite simpel mat till sin familj. Herre gud…

  6. Hahaha 😂 ” fryst vakuumförpackad marulk på 3 kg” Jag dör!!
    Förstår seriöst inte hur det funkar med att de inte ser smset!? min man kan precis ha gått ut för att handla och jag smsar rätt snabbt, vi snackar max 1 minut senare, om att inte glömma tex en ost… Lik förbannat så är det alltid ”jag har inte sett det smset” när han kommer tillbaka. Hallå, karln har liksom telefonen uppe konstant hemma? Hur är det ens möjligt!?
    Pannkakshistorier finns det gott om, här hemma har han serverat pannkakor med mjölklumpar i stora som oliver typ fler än en gång. Det var sött gjort, men jag erbjuder mig alltid att steka efter det.. Det här med att ”vispa i mjöl under omrörning” verkar inte sätta sig…. Rätt stor igenkänning på detta inlägg 😂💞

  7. Hahaha! Detta kunde sååå vara min kille. NOLL, NOLL känsla. Kan be honom köpa riven ost på påse till tacos, då tänker man ju att han fattar att det räcker med en liten påse. Nejdå, då kommer han hem med ett kilo riven texmexost… Har ändå tvingat honom att laga mat två dagar i veckan, pga han måste fan lära sig. Det brukar inte bli gott, men håller ändå god min. The struggle is real.

  8. Hahahaha vad jag skrattade nar jag laste det har, du malar en sa bra bild nar du skriver! Sedan skrattade jag mest for att jag kande sa mycket igen mig i sjalva matlagandet..Min man ar SA duktig pa mat, och jag ar helt vardelos for det mesta haha. Jag forsoker verkligen, men det blir liksom alltid fel. Min man har nu gett up hoppet…kommer han hem och jag har borjat skara gronsaker eller nagot sa dyker han upp bredvid mig pa fem sekunder och sager med sin snallaste rost “alskling, ga och ta det lugnt du sa fixar jag det har” haha I get the hint…

  9. Hahaha 😂😂 Alltså hur lyckas karln? 😂 Ja herregud… styrka till dig Stephanie! 😅
    Och till dom som ”förföras” och tycker Jonas är en ”mansbebis”: chilla lite. Det är absolut scener ur en vardag men skriven med en edge. Vilket jag ÄLSKAR! Men ja, Jonas kan ju inte räkna med att slippa matlagning framöver när ni har tre kidz och en projektledare som har barnen som nr 1. Dags att kavla (hehe) upp armarna och börja laga mat 👨🏼‍🍳

  10. Hahaha, jäkligt underhållande skrivet… och no offense till Jonas som säkerligen är fantastisk på alla sätt, men det är nog ändå dags att steppa upp och sluta tycka att planering samt lagning av mat är ditt ansvar för att han inte “kan”, verkar vara där skon klämmer 😛 Alla KAN, handlar bara om att bestämma sig för att “ok, det här är faktiskt mitt ansvar och upp till mig att lösa för det är faktiskt rätt rimligt att även jag kan fixa mat till familjen” – sen sätta igång och googla nåt recept, vad fan som helst, handla grejerna på listan och sen följa receptet… det kan ALLA. Handlar ju bara om att han knappt försöker för att han är lite gruffig och känner motstånd och bestämt sig för att “det här kan ju inte jag ändå, kan inte hon bara lösa det” – då är det klart det inte går. Skriver detta med VÄRME och förståelse, ingen är perfekt haha, alla har vi våra vardagsfajter om olika saker!

  11. Var det inte Jonas som sa att allt handlar om inställning? Tycker han har lite dålig inställning till det här med att handla och laga mat 😂. Han får växa upp, han är snart trebarnspappa!

  12. Hahaha du skriver så otroligt underhållande och kan verkligen känna igen mig så i den här situationen (och alla andra situationer i _livet som kontrollfreak_ ehhhrm…), men snälla kan inte alla människor som kommenterar att Jonas är en mansbebis och liknande bara CHILLA.. herregud. Tycker det är helt underbart att du på ett så otroligt roligt sätt kan dela med dig av sådana här vardagsincidenter (som vi alla har!!! vill jag också passa på att säga, även ni där uppe som kommenterar, men kanske är era partners perfekta på alla sätt och vis what do I know what do I know). TACK för bästa bloggen!

  13. HAHA skrattar högt för mig själv, du skriver så målande och roligt men hade ändå velat uppleva det irl 😂
    Stor igenkänning, men måste medge att min karl inte är fullt så handikappad som Jonas även om jag i stort sett sköter alla planering, inköp och tillagning. Och visst är det så segt när man själv och barnen börjar bli hungriga och kylen ekar eller bara spretar åt olika håll och inget går att slänga ihop. Man ber om om inspo från killen som föreslår de mest uttjatade klassikerna som spaghetti o köttfärssås, pannkakor eller korvstroganoff, jo tack de kan jag komma på själv…! Eller föreslår typ oxfilé men tänker inte en sekund på ev tillbehör som gör rätten komplett, haha orkar inte 🤦🏼‍♀️ Ställer krav ibland men alltså kassler ris och en sås på cream fraiche o grillkrydda, nä då får det va…
    Men du och även jag borde be att dem iaf 1 eller 2 ggr i veckan hittar ett recept, inhandlar det som behövs och försöker tillaga enligt beskrivning, hur fel kan det gå 😂
    Tänkt dig sedan när twinsen kommit du är dödens trött och middagstid närmar sig, då krävs det nog att Jonas steppar upp ☝🏻🙈
    Men alltså snälla vaddå mansbebis? Det finns väl andra kvaliteter en man kan besitta även in det hade varit otroligt skönt att ha en kille som var duktig och gillade matlagning 😅🙏🏼

  14. Hahaha jag skrattar ihjäl mig! Läser detta på bussen, är astrött, jättegravid och ska hämta vår son på förskolan! Detta gjorde att jag inte somnade på bussen 😂 så roligt!

  15. Men, va? Min son 2,5 år gammal vet precis vad som ska finnas i pannkakssmeten. Dock är det inte jag som lärt honom det utan hans pappa men ändå?

    Tycker du ska tvinga honom att laga mat en gång i veckan (men ha en plan B ifall han skulle misslyckas i början). Säg att han får laga precis vad han vill. Lyckas han får du belöna honom, och misslyckas han får du välja något som straffar honom MEN som blir liksom en belöning till dig, ex att han får köpa dig en present du själv väljer, eller att han tar dottern förmiddagar under hela helgen så du kan sova ut eller bara va, eller att han byter blöjor en hel vecka under tiden han är hemma, ja, you name it. Killar gillar utmaningar å jag tror att detta hade funkat plus att det blir liksom kul att se det som ett spel än ett bråk, samtidigt som han lär sig. Å skulle inte detta funka kan du alltid be hans mamma att skicka honom på en matkurs. Det går liksom inte att låta sina barn flytta hemifrån utan att lära dem ta hand om sig själva. Det borde hon fatta.

  16. Såååååå skönt att läsa en oredigerad sanning i en vanlig familj med många viljor och vardagsproblem!! Underbart!! Skrattade gott!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

När jag var liten ansåg jag att det stjärntecken du föddes in i, symboliserade din person. Jag är jungfru, och trodde länge att det fanns ett undervattenspalats någonstans som väntade på mig. Förutom att jag länge önskade att jag var en sjöjungfru, är jag en utbildad inköpare som sysselsätter mig med att köra dockvagnsrally med min dotter Lykke, samt att baka enäggstvillingar. Jag gillar även rödvin, nylackerade naglar och min fästman, Jonas.

Artiklar att lyssna på