När vi plussade med tvillingarna

Hej Godingar,

Jag fick frågan om jag inte kunde skriva om när vi plussade på stickan, och det är alltid roligt att få inblick i folks väg till bebis så lets do it. Jag har tidigare nämnt att barn alltid har varit en självklarhet för mig, men efter Lykke kände jag länge: Jeeeez, kommer jag ens vilja ge mig på det där med graviditet igen, och allt vad det innebär? Och innerst inne visste jag att jag skulle göra det eftersom jag ville ge Lykke ett syskon. Och priset att betala, ja det må ha vart trevligt om det hade vart förhandlingsbart – men så är ju icke fallet. Under hela vintern och våren 2019 kände jag ett starkt motstånd till fenomenet “baka bebis igen” och började någonstans landa i att det är bara något jag får finna mig i, om jag vill ha ett till barn. Men, när det började bli maj och solen äntligen besteg detta gudsförgätna land, hände något tror jag. För då började jag helt plötsligt förlika mig med tanken på ett till barn, och att priset av bebisen var 9 månaders illamående, stötar genom benet och annat smått och gott, kändes inte längre oskäligt.

Ovan var det Maj och våren hade precis kommit. Tog denna bild och kände: någon saknas ju???? Jonas hade gärna hoppat på syskontåget tidigare, men här var vi ändå båda överrens om att “baka bebis del två” låg precis runt hörnet. Närmare än vi hade kunnat ana. Nedan var det juni och Lykke sov i bilen, och vi pratade om att detta kanske (om allt fungerar som det ska) är sista sommaren vi bara är 3 stycken i familjen Ryberg / Strauch.

Vi hade ganska mycket planer under sommaren, bland annat St Tropez med ett gäng härliga människor i slutet av juni, följt av Spanien under juli månad. Och att hoppa på illamående-tåget i 36 graders värme när vi hade hyrt ett hus ihop med ett partyfriskt gäng, kändes liksom inte lockande alls? Men i och med att vi hade bestämt oss, tänkte vi att händer det så händer det, det går inte att planera allt, och bestämde oss att låta ödet bana väg för framtiden. I slutet av juli var vi i Spanien och redan där kände jag på mig att något i min kropp inte var helt som det brukade. Jag känner typ direkt av en graviditet då jag redan från dag 1 börjar må ordentligt illa, och mina bröst ömmar något brutalt bara jag klär på mig.

Exakt de symptomen infann sig en morgon hos mig när jag vaknade. Det kändes som om jag hade sprungit en mil i öknen utan bh. Hehe. Dock var inte mensen ens 1 dag sen när jag fick dessa symptom, och min mens är väldigt oregelbunden överlag, och kan diffa på upp emot 5 dagar, och jag ville inte jinxa något, så vi levde på som vanligt tills det att vi kom hem ifrån Spanien. Vi landade den 28 juli, och jag tog ett graviditetstest direkt när vi kom hem. Min mens var ungefär 4 dagar sen, och det stod väldigt klart att det var något på gång i de nedre regionerna. Jag hade glömt hur glad man kan bli för något så diffust som två röda streck.

Jag började jobba igen dagen efter vi kom hem, och det tog några dagar innan både jag och Jonas landade i att shit, kan det gå såhär lätt? Ska vi få ett syskon nu.

Jag fotade mig själv på jobbet för att kolla hur en gravid kvinna ser ut. Hade redan glömt :)) Dock hade jag en smygande känsla av att allt inte var som det ska, jag vet inte hur men jag kände det på mig. Jag antar att det är det som kallas kvinnlig intuition i sin renast form :)) Mycket riktigt, efter jag och Jonas hade vart i vår nya lägenhet på lunchen en dag med målarna, kände jag av den där molande smärtan jag tyvärr även tidigare känt: det krampar lite hårdare än vanligt och värker ner i ljumskarna. Och väl tillbaks på jobbet hade jag rosaaktiga flytningar, som senare gick över till mer klarröda… Jag är som sagt rationell i sådana situationer, tro det eller ej. Jag som är så hispig annars som person. Jag litar på att min kropp gör det som min kropp kan bäst, och innebär det missfall så försöker jag landa i att det är ett naturligt sätt för kroppen att avsluta, vad som kanske aldrig hade kunnat börja ändå.

Efter det lät vi livet flyta på som vanligt. Vi fixade och donade i vår lägenhet, satt på balkongen och njöt av solen, hade middagar, var ute på aw med vänner, åkte båt och hängde i parken – som sig bör när det är Augusti och solen skiner. Tanken på barn var såklart fortfarande där eftersom vi både hade bestämt oss och faktiskt lyckats blivit preggo igen, även om det slutade med ett missfall. Men vi kände: låt oss istället fokusera på allt roligt sommaren har att erbjuda, än att jaga något som kommer att ske oavsett. Det blev september på noll sekunder och jag vaknade upp på min födelsedag, den 7 september. Av ett bestående illamående. Känslan var bekant, men det kändes ändå lite för surrealistiskt att jag skulle vara gravid direkt efter missfallet? Mensen var inte ens sen.

Vi hade storstädat hela lägenheten, hetshandlat och beställt all mat och tårta inför min fest på kvällen. Vi hade härjat runt på systembolaget samtidigt som vi försökte underhålla Lykke, och köpte avslutningsvis blommor som vi sedan glömde på ICA bredvid grönsakerna :))) Jag kanske bara inbillade mig, tänkte jag. Det är stressen som triggar illamåendet. Petra som skulle på min födelsedagsmiddag ringde mig och kläckte nyheten att hon precis tagit ett graviditetestest och det visade sig att hon var gravid, jag minns att jag blev helt tyst först. Shit, är det ett tecken? (Vi har för övrigt prick samma BF datum, 7 maj! Hur sjukt! Dock föder ju jag senast i vecka 37) Sedan skrek jag såklart av lycka och tänkte: tänk om? Men jag släppte det snabbt, så fort går det inte Steffi.

En ovetande gravid kvinna, håller i sitt sista glas bubbel på 9 månader.

Dagen efter vaknade jag, det är oklart om jag mådde illa av det faktum att jag var ute och vevade till 05.00 dagen innan, eller om det faktiskt var så sjukt att jag var gravid. Jonas sprang och köpte ett test för sådan är han. Om man kan ta reda på något, varför inte göra det direkt? Jag ba jojo, du har en poäng mr smartypants! Jag kissade på testet och aldrig i mitt liv, har jag sett två så röda streck så tidigt i graviditeten. Var tvungen att ta ett clearblue också, som visade “gravid 2-3”. Jag fattade ingenting. Hur kunde det visa 2-3 när mensen inte ens var sen?????? Det visade ju sig senare då, att jag bakade två stycken bebisar så HCG nivån var ju rättttttttt så mastig redan då. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat drömma om att jag skulle få tvillingar, det kändes ungefär lika långt bort som att jag helt plötsligt skulle bli en friluftsmänniska. (aint ever gonna happend cause i dontttttt likeeee it!) Men där och då, överjävlig och bakis på soffan kände jag ändå: this is the real deal och jag minns att Jonas, som alltid hävdat att han vill ha 3 barn, sa: “Men vi kanske ändå bakar ett tredje barn i framtiden väl, då blir familjen komplett ju, 3 is a magic number!” och jag sa något i stil med: “Nääääääädu, detta är sista gången jag är gravid trust me, så det kan inte bli mer än 2 kids för oss!”

  1. Det skulle vara kul om du dokumenterar lite kring din kropp precis innan födsel o typ under 6 mån efter, hur den har fixat tvillingar o hur återhämtning sker jmf med din tidigare graviditet. Självklart i den grad du själv vill dela med dig i:) sådan sjuk resa den ändå är med om o kan återhämta sig från..

    1. Hej!!! Bra idé!! Vill bara inte att det ska bli för mycket fokus på kroppen rent estetiskt, måste försöka hitta en bra balans då så ingen tolkar något fel! Men att bygga en stark kropp efter förlossningen är ett av mina mål så definitivt bra input! Ja såååå sjuk verkligen!!!

  2. Skulle även vara intressant om du följde upp den lista du gjorde om dina rädslor, efter graviditeten. Ändrades de ngt, tillkom det andra rädslor som du abdolut inte trodde skulle komma, var andra helt obefogade..osv

  3. Fint att du delar med dig och vilken bra inställning ni hade genom detta. Vem var den första ni berättade för och hur länge väntade ni med det?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

När jag var liten ansåg jag att det stjärntecken du föddes in i, symboliserade din person. Jag är jungfru, och trodde länge att det fanns ett undervattenspalats någonstans som väntade på mig. Förutom att jag länge önskade att jag var en sjöjungfru, är jag en utbildad inköpare som sysselsätter mig med att köra dockvagnsrally med min dotter Lykke, samt att baka enäggstvillingar. Jag gillar även rödvin, nylackerade naglar och min fästman, Jonas.

Artiklar att lyssna på

Babyprylar att införskaffa inför tvillingarnas ankomst

God kväll gänget,

I förhållande till min förra graviditet, ligger jag betydligt efter på min checklista gällande inköp av alla babyprylar. I och med att jag redan har gjort det här en gång, känns det som att jag “kan det” och därav skjuter på det litegrann? Men jag har ändå en relativt tydlig bild av vad och vilka produkter jag planerar på att slå till på, inför killarnas ankomst och vad man faktiskt kan vänta med (som tex babygym och exakt allt vad leksaker heter.) Sedan har jag rätt mycket av det nödvändigaste sedan Lykkes graviditet. Att allt typ sedan är i färgen rosa är ju dock den annan femma, hehe. Såhär går i alla fall mina tankar, jag tror att jag fått med det viktigaste!

1) Dubbelvagn. Med Lykke hade vi Stokke Trailz, och jag har tidigare uttryckt mina känslor gentemot den vagnen. Vi kom liksom inte överens, den var enligt min mening svårstyrd och alldeles för stor och bufflig för en bebis i innerstan. Dock ett stort plus för mycket utrymme för förvaring. Jag har tittat på en del vagnar. Bland annat Uppa Babys dubbelvagn, dock ligger bebisarna “ovanpå” varandra, och därav ser jag inte den ena bebisen när jag rullar vagnen, så den går tyvärr bort då jag vill ha uppsikt över båda hela tiden. Den det lutar åt mest är Bugagoo Donkey Duo. Jag har varit och “testat” den på Bonti, och den är så lättstyrd. Det är lite som att dra en smörkniv genom rumstempererat margarin. Den bara hänger på när man byter riktning. Love it!

2) Babysitters och bärselar. Det underlättar livet på alla tänkbara sätt från någon månads ålder, och då har jag bara prövat denna finess med 1 barn. Kan tänka mig att det kan vara svårt att ens överleva utan dessa två attribut när man har två spädbarn samtidigt? Vi har faktiskt redan allt ihop i två uppsättningar, från Babybjörn, klick och klick!

3) Amningskudde. Jag har en från Doomoo, annonslänk från APPRL: klick! redan sedan Lykkes bebistid, och kan nu med facit i hand säga att detta helt klart var ett av mina bästa inköp. Dels använde jag den när jag skulle sova i slutet av graviditeten, och sedan både sov hon i Doomoo amningskudden ibland på dagen, samt att jag ammade henne i den JÄMT. Den var seriöst fläckig av all mjölk som rann ner på den haha. Som tur var kunde man ta av överdraget och tvätta det. Amningskudde = som balsam för en värkande rygg. Jag måste dock förmodligen införskaffa mig en till, om båda gillar att somna på den tänker jag…

4) Babynest har jag redan från Jollein, Annonslänk via APPRL klick! Jag minns att i början sov Lykke i det i sängen emellan oss, för vi var så rädda att någon av oss skulle råka rulla på henne. Eller ännu värre, över henne. Mardrömmens mardröm. Vi hade det även i vagnen så det skulle bli mer “mysigt” och “trångt” för henne. Vi kommer behöva köpa ett till dock, även om tvillingarna säkert vill dela nest i början, behövs två till vagnen tänker jag.

5) Babyskydd till bilen (bilbarnstol). Vi har ett babyskydd redan, men vi kommer obviously att behöva köpa ett till likadant. Vi har Maxi Cosi Cabriofix som Lykke använde ungefär upp till 1 år och 9 månader. Annonslänk via APPRL, klick!

6) Bedsidecrib/säng/vagga i ett. Jag tror att det kommer att bli endast ett Troll Bedsidecrib till att börja med, då i princip alla rekommenderar oss att låta tvillingarna sova ihop de första månaderna? Då är dem som tryggast och lite tar efter varandras rutiner. Det räcker för att denna mamma ska tycka det låter som en TOPPENIDÉ! Sedan kommer dom nog sova en del i varsitt babynest emellan oss, och inom sin tid ska de sova i varsin säng såklart. Bedsidecrib från TROLL, Annonslänk via APPR, klick!

7) Filtar. Filtar är verkligen ett måste. Jag tyckte det var lite läskigt att lägga på bebisarna stora täcken med allt det kan innebära, men filtar kändes snällare på något sätt och funkar även utmärkt vid amning för att gömma sig lite. Eller i vagnen för mysfaktor. Jag har flera filtar från MUSLIN LES ENFANTS, de är så gosiga och skonsamma för huden, kvalitén liknar silke men har fördelen att de kan maskintvättas! Annonslänk via APPRL, klick! Jag har även en filt från Soft Goat som Lykkis fick av sin gudmor, som har använts så otroligt mycket. Den är i 100% cashmere, och håller bebis varm men ändå låter huden andas. Kan inte rekommendera den nog, även om den kostar en slant, gud så vi använt den alltså! Annonslänk via APPRL, klick!

8) Badbalja. Vi har en badbaja från OKBABY, men den kommer vi inte att använda då den är så extremt otymplig och den inte går att fälla ihop. Den tar seriöst så mycket plats att den typ är omöjlig att använda. Istället har jag fått denna rekommenderad från STOKKE, klick. Glöm dock ej att köpa till insatsen för nyfödd bebis.

9) Blöjhink. Tråkig grej, men trust me, man byter en och annan blöja i början så att säääääga. Vi har denna från Korbell i vitt: annonslänk via APPRL, klick!

10) Skötväska. Jag hittade ingen fin så jag körde på min Louis Vuitton Neverfull, funkade utmärkt.

11) Skötbord. Vi kommer att köpa ett nytt, då vi hade en inbyggd lösning i vår förra lägenhet. Jag tänker mig ett skötbord/byrå i ett, så man kan ha både blöjor, rena kläder och salvor/våtservetter/krämer och allt annat i samma möbel. Denna från TROLL gillar jag, annonslänk via APPRL: klick!

12) Skötunderlägg. Ok denna produkt borde egentligen ligga på nummer ett, för denna använder vi fortfarande DAGLIGEN och på varje offentlig plats där vi byter blöja. Reseunderlägg. Denna rullar man ut, och lägger på det (ofta äckliga) skötbordet på offentliga platser, som skydd för bebisarna från alla andras ofräschheter. Asså seriöst, hack of a lifetime. KÖP. Perfekt med utrymme i facken för rena blöjor, nya byxor och våtservetter. Reseunderlägg från Skip-Hop, med annonslänk via APPRL, klick!

13) Diverse småsaker. Nagelkit, detta set har vi – annonslänk via APPRL, klick! och använder ännu varje vecka på Lykke för att klippa hennes naglar. Blöjor i mängder, våtservetter, Semper magdroppar om bebis får ont i magen, babyolja, bindor, nappar, amningsbh, amningsnapp för bröstvårtorna (kunde ej leva utan dem i början.) manuell bröstpump (jag hade meddela swing) men kommer nu köpa denna elektriska från samma märke, annonslänk via APPRL: klick!  flaskor, lakan, litet täcke samt kudde till sängen.

14) Kläder. Men det tänker jag att alla förstår, så här får du själv applicera det du tycker är rimligt beroende på när du ska föda :)) Men mycket bodys i olika former, små tunna mössor, koftor, strumpor, pyjamas. Ett tips är att köpa många bodys med inbyggda strumpor, för de ramlar så lätt av. Åkpåse beroende på när du ska föda, vi hade denna från Elodie Details i svart, annonslänk med APPRL, klick! Vi hade även små overaller till Lykke eftersom hon föddes mitt i vintern.

Detta är det jag spontant känner att de flesta borde ha, inför bebis ankomst. Vissa viktigare än andra, men denna lista är det jag kommer att utgå ifrån tänkte jag. Det känns som att det finns massor av kvinnor här inne som också väntar 🙂 Har ni köpt allt? Har jag missat något? Vilken spännande tid, vi har framför oss hurrni. We can do it!

Kram, Steffi

En månad innan jag födde Lykke.

Med min favorit i magen.

  1. Bra lista! Bebis är beräknad den 26/1 så allt är i princip klart då vi redan har en treåring och alla grejerna är kvar från det. Allt i neutrala färger då jag inte ville ha blått eller rosa på något ? Dock badbalja behöver vi införskaffa kom jag på, så tack för det! ☺️
    Något som har tillkommit är mjukliften som vi kommer ha i vagnen nu och som jag verkligen ångrar att vi inte hade med vår lilla son! Om han somnade i vagnen och sov när vi kom hem så stod vagnen i hallen och trapphuset är så lyhört. Hade varit så skönt att bara kunna ta upp en liten mjuklift och bära bort ist för att koppla loss och kånka bort hela liggdelen ?

    1. +1 på mjuklift, hade inte de till min första pojke men skaffade till nummer två och använt dagligen till allt, till vagnen, inomhus om storebror vill byta rum att leka i så lyfte vi bara med lillen, använde den som säng i början med nästan mer än babynest!?

    1. Har tvillingpojkar själv på 7 månader. Adapter för att klicka på babyskyddet på vagnen, har varit guld. Sparar på ryggen att slippa bära. Att sedan synka dem jämt med sömn och mat är mitt bästa tips.

    1. Hej!! Man behöver ha korbells anpassade påsar i den! Vi köpte på oss ett gäng i samband med inköp av papperskorgen! Sen beställde vi vart eftersom på babyland då man får leverans dagen efter:))) kram!!

  2. Supertips, gå till apoteket ( det som bara heter apoteket, inte hjärtat/kronan osv) fråga efter deras babybox, så får du reseunderlägg gratis om du är medlem. Har det som skötväska nu när jag har donkey duo med sämst förvaring ?

  3. Tips för bebisar som kan sitta: BADSTOL!! Köpte en till min son när han var ca 6 mån och det var seriöst en av de BÄSTA köpen. Han kunde sitta själv i badet utan risk för att ramla och jag kunde chilla bredvid. Tänker att detta vore optimalt för tvillingföräldrar (eller alla med fler barn) för att kunna bada de samtidigt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Hur jag visste att jag var redo att skaffa barn

Hej Onsdag,

Eftersom denna vecka började med en röd dag i måndags och det redan har hunnit bli onsdag känns ”weekly plans” lite off såhär mitt i veckan. Jag ska och har i princip inte gjort mer än att: jobba ikapp med min överlämning på kontoret, varit på KS för tillväxtultraljud imorse som jag gör varannan vecka där allt såg bra ut, hängt med familjen samt imorgon gå på ett läkarbesök på spcialistmödrarvården, och avslutningsvis hämta Lykke på föris på fredag för att inta vår traditionella fredagsfika i Fältan, för att sedan ta helg igen. Wow, inte många knop denna vecka utöver att arbeta.

Så bra input från er alla angående hur ni tänkte gällande hus och tvillingar, eller hus och barn i allmänhet. Jonas läste igenom kommentarerna och fick mer vatten på sin (hus) kvarn, hehe. Jag drömde i natt att vi bodde i ett hus förresten, jag vet dock inte om det var en mardröm eller inte. Men oavsett så känns det kanske lite som att jag börjar acklimatisera mig till tanken på att faktiskt testa att hyra ett hus i ett år, och se hur det känns. Utifrån era upplevelser och berättelser verkar ju alla unisont vara nöjda, och tanken på att kunna lägga inte bara en utan två bebisar i en vagn och kunna rulla in och ut från huset utan trappor, hissar och insatser känns ganska befriande. Och den där koppen kaffe i solskenet gör ju inte saken värre?

Jag fick en fråga om hur jag och Jonas visste att vi var redo för barn och jag minns ganska tydligt hur det började. Som ni vet, var jag och Jonas ihop första gången 2008 men gjorde slut efter 2 år och hade sedan andra förhållanden på olika håll. Jag tror det stärkte oss att verkligen bli vuxna på olika håll, och det visade sig senare att även om vi hade vart ifrån varandra hade vi ju vuxit ihop som människor på lite samma sätt. Vi sågs igen första gången på våren 2015 när jag precis hade blivit singel, och då var det liksom självklart. Både jag och Jonas har alltid känt att vår historia kanske varit lite som ett sista kapitel i en bok, man lämnat oläst. Jag tror att vi båda visste att någon gång, en dag, skulle boken öppnas igen.

Att välja att satsa på oss för andra gången innebar verkligen att göra det fullt och ärligt, släppa allt drama som tidigare vart och bara fokusera på framtiden och kärleken. Många trodde nog inte att vi skulle klara att växa ihop igen som par, efter all den stökiga historian vi hade bakom oss. Men de hade så fel, det stärkte oss snarare och jag tror vi båda förstod att det som en gång varit, nu är historia och irrelevant för oss i framtiden. Det fanns ingen mening att gräva i det för en djupare analys, vi insåg att det kommer till 100% inte att göra vårt förhållande varken bättre eller oss som personer lyckligare. Så vi sa adjö där, till allt som varit.

2016 i December över jul och nyår, skulle vi åka till Zambia och hälsa på Jonas pappa som bodde där i flera år, men jag insåg att min mens var sen. Paniken när jag väntade på resultatet av det där graviditetstestet. Det fick bara inte vara positivt? Men för varje sekund som gick, och det lilla blåa testet blinkade, upplevde jag en konstig gnagande känsla av att jag inte var helt säker på vad jag ville att det skulle stå. När texten visade ”inte gravid” efter någon minut, kände jag liksom ett sting av besvikelse. Där och då förstod jag: Jag vill ju ha en bebis. Jag hade kanske tidigare i livet trott att det skulle komma en brinnande längtan efter barn som skulle vara omöjlig att ignorera, men så var fallet aldrig för mig. Det liksom smög sig på och jag tycker nog det var mer som en liten låga som hade tänts inom mig, än en full brand. Men nu hurrni, nu står elden i lågor! Barn har alltid varit en självklarhet i mitt liv, men jag har liksom egentligen aldrig längtat eller strävat efter det genom mitt liv.

Jonas och jag har alltid vart väldigt synkade i våra beslut. Vi har liksom aldrig behövt övertala varandra till att göra saker, då vi båda nästan alltid har samma preferenser och mål med livet. Så det var ingen chock att Jonas var lika säker han på att vi skulle bilda familj ihop. Så i samband med att det testet var negativt pratade vi igenom det och landade i att vi båda ville skaffa barn. Jag var då 28 år gammal. Det gick väldigt fort, och jag blev gravid i princip direkt i januari, men fick ett missfall i typ vecka 5. Det är ju så otroligt vanligt? 1/3 graviditeter slutar i missfall, och jag ser det som att det är kroppens naturliga sätt att selektera bort det som kanske ändå aldrig hade kunnat leva. Det var såklart tråkigt, men det tog inte så hårt på mig. Jag är ganska rationell på så sätt. Jag fick en till mens emellan det, och sedan efter Jonas 30 års fest i april kände jag mig liksom fortfarande totalt slut på måndagen och även tisdagen, och då tog jag ett test. ”Gravid 1-2” stod det, och lilla Lykkis började bakas.

Jag har aldrig varit en person som känt att jag måste förlova mig eller gifta mig, innan barn. Jag är inte konservativ på så sätt. Jag vill bara att det ska kännas rätt i magen och att besluten ska kännas naturliga. Att försöka klämma in en förlovning efter det att vi fått reda på att jag var gravid, bara för att, kändes lite för mig som att waste:a ett ögonblick som solitärt ska stå i strålkastarljuset. Inte i skuggan av en graviditet, bara på grund av någon märklig norm. Men hade han friat då hade ju det vart underbart med, men jag sa att vi inte skulle stressa det ögonblicket pga bebisen i min mage. Allt har sin tid. Länge ville jag inte ens gifta mig, men nu har jag dock ändrat mig, haha. Älskar att vi har kvar bröllopet, det ska bli helt underbart att få börja planera det sedan om några år. Först: baka, föda och uppfostra tvillingar + 2 åring. En sak i taget!

Angående att försöka bli gravid igen för andra gången så kände jag länge, länge, länge att jag förmodligen aldrig kommer att känna det där suget att få barn igen? Att det förmodligen bara kommer att bli ett beslut som tas pga andra anledningar som att tex ”timingen är rätt” Även om jag alltid visste att jag skulle genomgå en graviditeten till, pga jag ville ge Lykke och vår familj ett syskon, så hade jag svårt att förlika mig med den tanken. Fan vad ont det gör att föda btw? Ogillar även starkt att vara gravid. Jonas dock hade nog gärna bakat ett syskon mycket tidigare om han fick önska, men han anpassade sig såklart efter mig eftersom det egentligen är ett beslut som jag måste vara villig att ta. Jag är trots allt ändå den som bär och skapar barnet.

Under sommaren började dock en längtan av ett syskon smyga sig på (obs; ett syskon) och jag var typ lika chockad som Jonas var glad. Jag blev gravid redan i juli, men fick missfall även då i vecka 6 tror jag. Men jag hann inte ens få en mens emellan, innan jag började må illa som en liten ko, och kort därefter visade det sig att jag var gravid, med två små minimänniskor. Ah herregud, detta kommer att bli en resa! Hoppas ni följer med :))))

Heeej gull, 2015.

Chicago, 2017.

Påväg till Spanien, 2016.

Nyår 2015-2016.

2016 på vårt gamla landställe, Ölmstorps gård.

Hotel Du Cap Eden Roc, 2017.

Supporters of Chicago Blackhawks! På match i Chicago 2017 och hejade på min systers fästman Marcus som spelade där.

  1. Men tack för att du skriver om dina missfall. Pratar ofta öppet om mina två i rad (utan mens emellan) för att sedan få en bebis tredje försöket. Så viktigt för det kändes liksom som om det bara var jag som fått missfall. Ingen vågade prata om det.

    1. Neeeej, du är inte ensam <3 typ de flesta jag känner har fått missfall någon gång, men sen är det ju otroligt jobbigt för vissa att prata om! kämpa på!!! snart kommer DIN bebis ta form i magen, och då kommer allt bli sååå bra. Kram!

  2. Så bra och ärligt inlägg 🙂 tack för att du skriver om både missfall och ups and downs i relationen (för vem har inte det liksom). Om du vill, kan du inte berätta mer om er relation och varför det gick snett i början, ert drama? Jag och min man hade också stormiga år i början men nu är vi solid as a rock (självklart fortfarande ups and downs men på en annan nivå :)), vore givande att läsa hur andra haft det i början. Jag kan ibland känna att “alla” haft det så lätt i relationen, och är vi “normala” som haft de bråk och dippar vi haft?

    1. Hej! Tack för fin feedback!! Absolut, ska ta med det i bakhuvudet när jag har dålig fantasti på topics till bloggen :)) Men överlag handlade det om att vi var väldigt unga, 20 år gamla och vi båda var nog ganska osäkra som personer då, jag festade mycket, vi hade långdistans då J bodde i Miami och jag San Diego, och umgicks mycket med andra människor och levde på olika kontinenter av USA och olika tidszooner. Man slets mellan att inte göra kompisarna besvikna genom att tacka nej till mycket, och prioritera sin relation. Det var en svår balansgång (även om det idag känns såååå enkelt, haha.) sedan var jag svartsjuk, och jonas hade sitt förflutna som jag kanske inte liksom var astaggad på att vara en del av liksom. Du förstår!!! men bra tips!!! TACK! KRAM!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *