Vardagsrutiner

God dag gulliga,

Gud vad den här helgen gått fort, har dock ingen aning om vad vi pysslat med egentligen haha, då jag typ somnat varje kväll på soffan innan 21. Jag är ännu inte helt frisk, men känner i alla fall att det är påväg åt rätt håll. Hostan hänger i, men det är väl så det är när man är preggo och överlag har ett sugigt immunförsvar?  Jo, jag tänkte att vi skulle kolla på hur familjen Strauch/Rybergs vardagsrutiner ser ut. Jag kan börja med att tillägga att jag aldrig vart särskilt nitisk med rutiner, men ändå inser jag varje dag hur frustrerad jag blir när de inte följs? Trots det ser jag mig själv som en mamma som inte hakar upp sig på det så mycket? Känner mig förvirrad. Exempel:

Igår skulle vi gå ner på Nybrogatan 38 och äta lunch klockan 13.00 och time:a med Lykkes sömn, då hon helt plötsligt börjat acceptera att sova i vagnen igen så länge hon får välling. Greaters! Vi klädde på oss och kokade ihop den där vita smeten och hällde ner i hennes flaska, vad jag inte visste var att det blåste tornado ute och att det blomspruteregnade. Väl nere på gatan, inser jag detta till min förvåning och ber Jonas kuta upp igen för att hämta ett paraply. Lykkis ligger där snällt med en filt över sig medans blåsten typ är på god väg att välta vagnen. Jag kände irritationen bubbla. Hur fan kan det ta så lång tid att hämta ett paraply? När Jonas väl kommer tillbaks igen, efter vad som känns som tre kvart, har jag typ surnat ihop. Surhetsträsket ni vet. Jag har svårt att ta mig därifrån, när jag väl fastnat i dess kvicksand. Det kändes liksom som mission impossible att få igenom den här lunchen, och få henne att somna som grädde på moset.

Jag inser att det kommer vara omöjligt för Lykke att kunna somna när det blåser 11 m/s in i hennes lilla kupé. Jonas mumlar något om “inställning” och jag känner hur jag bara blir mer och mer frustrerad, men fortsätter gå de typ 700 meterna det är till N38 eftersom han så hårt propsar på att det bara handlar om “mindset”……………. Vi börjar typ halvt om halvt bråka, då han tycker min inställning suger och jag tycker han borde ha sagt att det blåste storm ute, eftersom han var ute tidigare på morgonen, för då hade jag verkligen inte föreslagit att lilla Lykkis skulle sova i vagnen, pga jag hade med lilltån kunnat räkna ut att det aldrig hade gått. Om vi säger såhär, vi kom aldrig till N38, vi vände 7 meter från ingången när Jonas fällde kommentaren “Det var ju fan du som ville käka ute.” Haha, sure bacon, jag drar hejdååååå. Så, med det sagt: i do care about routines uppenbarligen. Men jag är ändå villig att flexa på dem, hehe, men då måste slutresultatet (helst) bli som jag vill. Så, våra vardagsrutiner för Lykke ser ut enligt följande:

Mellan 0630-07.00 så vaknar/väcker vi Lykke för att förbereda sig inför förskolan. Hon vaknar i 98% av fallen då i vår säng, eftersom hon kommer in till oss på natten. Eller hon sover fortfarande i en “spjälsäng” så vi hämtar henne med andra ord. Sedan börjar morgonen. Jonas går alltid och duschar, och vi ligger kvar i sängen och kollar lite babblarna eller leker med hennes apa “lilla coco” som alltid sover med oss i sängen, vissa morgonar säger hon “titta Lykke åker kana” och då vill hon kolla videos på sig själv när hon åker rutschkana. OKAY GURL, whatever you say. Vi duschar/badar henne btw aldrig på morgonen, hon har sjukt långt hår och jag vill inte att det ska vara blött och kallt, när hon ska vara ute i 2 h direkt när hon kommer till föris.

Mellan 07.00-07.15 så brukar vi gå upp och laga frukost. Lykke gillar inte pålägg, och knappt frukost överlag. Vissa morgonar säger hon “macka mör” och då är det en rostad med MYCKET smör som gäller, hon är besatt av smör. Dock måste jag ge mackan till henne i små bitar, hon vill inte äta den “hel” av någon mycket oklar anledning. Det som vi gör i 90 % av fallen dock, är parmesanäggröra eftersom det typ är det enda hon verkligen tycker om (som jag slänger ihop på två ägg, matgrädde och parmesan. Ibland klipper jag smått ner kalkon eller skinka om vi har det för att lura i henne. Jag gillar inte kött som pålägg, men det gör Jonas) Ibland vill hon inte äta alls, och då brukar jag ge henne en sådan “yoghurt smoothie” i klämmisformat, som hon brukar gilla. Vägrar hon det, ger vi faktiskt henne välling. Jag tycker det känns lite för jobbigt att lämna henne på förskolan utan att ha fått i henne något alls. Men det händer numera faktiskt väldigt sällan.

Mellan 07.30-07.45 är vi klara med frukost, och jag klär på henne kläder inför förskolan. Det är nästan alltid jag som väljer hennes kläder, och om någon undrar så är hon besatt av rosa haha. Det är inte jag som tvingar henne till det, utan hon vill alltid tex välja de rosa strumporna, rosa tröjorna eller varför inte hennes rosa päls med flor på! När hon väl är påklädd så brukar hon leka i sitt rum i typ en kvart. Hon älskar sin spis “koka mat” säger hon och så steker hon köttbullar (dock äter hon typ aldrig köttbullarna för hennes favorit är pastan.) En annan hit är en kassa-apparat vi gav henne i födelsedagspresent, med en tillhörande mick. Jag och jonas vrålar alltid “LYKKE TILL KASSA FEM” i högtalaren, så nu har hon själv börjat ropa det, haha.

Mellan 08.00-08.15 borstar vi bort alla “trollen” i munnen. Mormor började med detta! Att det kommer troll in i munnen om man inte borstar ordentligt, och så får man inte smaka godis igen om man inte håller efter med tandborsten. Måste säga att hon är sjukt duktig på att borsta, i början var det lite kämpigt men nu gör vi det tillsammans och borstar rent två gånger per dag. Jonas kan dock inte borsta varken hennes hår eller tänder, haha. Så det är min uppgift. Efter det klär oftast Jonas på henne ytterkläderna (till tonerna av komplett skriksång, då Lykke hatar att klä på sig ytterkläder av någon oklar anledning.) Hon har alltid på sig ett ullställ över hennes kläder vi köpt från polarn &pyret, det är alltså som en “one piece” med dragkedja så hon håller sig varm. Sedan på med overall, kängor från kavat och sedan mössa (man knyter under halsen pga annars slänger hon av sig den) vantar och en sådan “halsduksskydd” som man drar över huvudet som sitter som en krage. Så hon inte fryser.

Cirka 08.30 Lämnar Lykke och Pappa lägenheten, jag pussar henne hejdå vid hissen, sedan tar Jonas henne till föris då han passerar hennes förskola påvägen till jobbet. Jag arbetar i gamla stan, så jag går aldrig genom östermalm på vägen till jobbet, utan jag går ner i tunnelbanan. Lykke vägrar dock sitta i sin vagn. Hon står upp i vagnen hela vägen till föris och lutar sig bakåt, så man får hålla i henne ordentligt. Det är skrikfest hela vägen om man spänner fast henne…..

Mellan 15.30-16.00 Så hämtar jag, Jonas eller Maya (Maya brukade hjälpa oss med att hämta Lykke 2 dagar i veckan, men nu eftersom jag bara jobbar 50% så hämtar jag typ alla dagar!) Lykke på föris och då brukar vi antingen gå till parken, eller till ett bageri eller till Joe&The Juice i fältan för att dricka en smoothie. Slutligen följt av att vi brukar gå och handla. Tricket att handla mat med barn är verkligen att involvera dom, be dom hämta allt som ska inköpas och sedan lägga upp på bandet följt av att packa allt i kassarna. Innan jag kom på det hacket så var det bokstavligen K A O S, hon låg ner inne på esplanad och skrek medans jag försökte hitta en blomma att gömma mig bakom, typ.

Mellan 16.45-17.30 så kommer vi hem. Lykke leker i sitt rum, eller kollar lite på lejonkungen, eller springer runt och bara gör allmänt barnaktiga saker som att kasta leksaker i golvet, ropa “mamma inte ha telllleeetolen” när jag pratar med Jonas eller typ bara flaxar runt och härjar. Jag brukar påbörja matlagningen och involvera Lykkis, då går det bäst. Jonas brukar komma hem cirka 18.00 så då tar han ofta henne, så jag får avsluta lagningen av middag. Sedan äter vi tillsammans och har en mysig stund.

Mellan 18.30-19.00 så badar alltid Lykkis. Eller badar och badar! vi har bara en dusch men hon älskar det! Oftast så duschar jag med henne, men ibland så duschar hon själv medans jag tittar på. Hon sitter på sin babblarna halkmatta och så har hon massa leksaker i duschen som:baddocka, ankor, babblarna figurer, en spade, en bunke (från vårt kök) som hon brukar fylla med vatten och bada alla leksaker i. Hon älskar verkligen att duscha lilla skorpan. “lykke bada liiiitle till” säger hon.

Klockan 19.30 lägger vi henne alltid senast, och då har hon badat klart, torkat, fått pyjamas, borstat tänderna, lekt lite till i sitt rum, borstat håret och gosat med oss. Lykke sover fortfarande i en “spjälsäng” så hon kan alltså inte komma ut från den. Så nattar en av oss, genom att göra en flaska välling, så sitter vi bredvid henne i hennes rum på en puff tills hon somnat. Hon härjar inte, hon vet att hon ska sova, hon lägger sig ner med sina gosedjur och dricker sin välling och “myser blöjan” som hon själv säger. Ni vet den där lilla “flärpen” där bak, hon “snuttar” liksom på den och gosar. Sedan brukar hon somna inom 15-20. Förut kunde vi bara lägga ner henne i sängen, säga “Godnatt, lykke är en stor tjej, mamma och pappaär utanför” så fick hon vällingen så stängde vi dörren, så somnade hon. Men något hände i somras när vi var i St Tropez. Tror hon hade stått i vårt bäcksvarta rum länge och skrek innan vi förstod att hon var ledsen. För monitorn la av. Efter det har hon fått hysterisk panik varje gång vi försökt ta tag i det igen och blivit skräckslagen. Och i och med att vi flyttar till huset om 2 veckor så är det ingen idé att vänja henne vid det här. Vi får ta allt det i huset.

Mellan Klockan 01.00-04.00 vaknar Lykke och skriker: papppa? papppa? mamma? mamma? Jonas ligger närmast dörren så han bär alltid in henne. Vi byter då blöja, eftersom den är tung av vällingen. Och så lägger vi henne mellan oss. Vi har avvänjt henne från välling på natten, men hon ropar ändå: “lykke ha välling” varje natt när hon kommer. Men vi ger oss inte, och det vet hon. Det var 3-5 nätter av krig och gråt när vi bestämde oss för att sluta för några månader sedan, men vi lät henne bara vara ledsen och sa att hon kunde få vatten om hon ville och att hon var en stor tjej nu som inte behöver välling på natten. Hon kunde dricka upp emot 3-4 flaskor per natt! Vi höll på att tappa det! Hon har dock helt hux flux börjar med napp, så sjukt! Hon hittade någon i hennes rum och nu vill hon alltid ha den istället för välling. Jaja, det är fine. Hellre det än att fixa välling hela nätterna. Nappen stör inte på samma sätt och ligger under min kudde. Så man får ta det onda, med det goda!

Hjälpa mamma med omeletten är mysigt!

Smooothie-time.

Hej mamma, jag lagar maaaaaat nuuuuuu!

😛

Det finaste jag har.

Det bästa hon vet är “bubbi löllar” hahaha. Det är gummistövlar. Varje dag pekar hon mot dom som står på vår hylla, och vill ha på sig dom och varje dag får hon samma svar :((((

  1. Hur lyckas ni få henne att äta så sent? Våra ska tvunget ha mat 17 annars ballar de ur ? innan barn brukade vi äta 19:30 men det är bara att glömma nu.

      1. Lykkis har alltid sovit väldigt lite. Även när hon var spädis! Hon sover alltid kortast på föris och sover mellan 30-45 min max! Men hon har sååå mkt energi, så antar att den stunden räcker haha. Hemma i hennes egen säng i ett kolsvart rum kanske hon 2/10 ggr sover en kvart längre men det är väldigt sällan. Så typ samma jämt! KRAM!

    1. Haha äre sant!! Det är sååå olika ju! Lykke är ingen “matbebis” hon har seriöst aldrig sagt att hon är hungrig. Hon äter ibland senare än så men 1800 brukar vara vår go-to tid! Vi ger ju henne även mellis typ 1630,dvs nån liten smoothie så hon står sig ett tag!! Jaaaa verkligen, those days are over!!!

  2. Gillar dessa inlägg! Du skulle kunna beskriva en helt vanlig lördag o söndag också i detta format, typ som du inledde med eran nästan lunch på n38, bara forts hur dagen forts..

  3. Hej! Nu hänger jag inte alls med :)! Jag har ändå följt din blogg sedan den startades etc etc…men ska ni flytta till hus om 2 veckor? Det ser ju så…opackat ut? Senast jag minns att du skrev om hustankar var att om det skulle bli aktuellt så skulle det bli saltis eller Hässelby men inte att det var dags! Berätta mer 😀

  4. Hej! Jag undrar hur du ser på att dejta någon som redan har barn? Är 25 själv och har inga barn. Blir ju ganska mycket annat att anpassa sig till men samtidigt kanske det är den stora kärleken?? Hur tänker du/hur skulle du tänkt om du var i den sitsen?

  5. Kokar ni vällingen? Varför inte bara värma i micron? Har sett att du skrivit det förut och var bara nyfiken, så tvungen att fråga haha ?

    1. Haha vi “kokar” i vattenkokare, vi har en sådan du vet som man ställer in 40 c på så kokar den upp till det! mkt smidigt! men fattar vad du menar, låter som jag typ står och vispar i en kastrull hela nätterna haha, men så är det icke. Kram!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

När jag var liten ansåg jag att det stjärntecken du föddes in i, symboliserade din person. Jag är jungfru, och trodde länge att det fanns ett undervattenspalats någonstans som väntade på mig. Förutom att jag länge önskade att jag var en sjöjungfru, är jag en utbildad inköpare som sysselsätter mig med att köra dockvagnsrally med min dotter Lykke, samt att baka enäggstvillingar. Jag gillar även rödvin, nylackerade naglar och min fästman, Jonas.

Artiklar att lyssna på

I min förlossningsväska

God Kväll,

Vecka 27 på fredag, herregud så tiden går? Ni som ”närmar” er förlossning, blir ni mer och mer nervös för varje vecka? Så känner definitivt jag. Jag har ju som sagt redan fött bebis en gång tidigare, så jag vet ju i alla fall ungefärligt vilken typ av spelschema det är som väntar. Även om jag inte vet ”reglerna” ännu, och förmodligen inte kommer att veta det förens dagen D heller, så har jag en relativt tydlig bild av vad jag behöver packa med inför förlossningen. Det är i alla fall något.

1) Babyskydd, utan denna vara kommer du inte från sjukhuset när det väl är dags för att åka hem :))) glöm ej. Vi kör på denna, samma som Lykkis hade. APPRL: Annonslänk: klick!

2) Mjuka tröjor och byxor, som absolut inte sitter åt på något sätt. Samma sak gäller trosor, det kan vara skönt att slippa de där nättrosorna man får på sjukhuset. Samt strumpor och amningstoppar. Och icke att förglömma: Stora bindor! Och pyjamas! Jag hatar att ha på mig det där nattlinnet, det är så förknippat med sjukdom i mitt liv. Jag får ångest av den vita särken, med det där blåa landstingsmärket på…

3) Långärmade bodys/pyjamas med inbyggd fot till killarna, tunna små bomullsmössor och små mjuka tights. Samt filtar. Ytterkläder beroende på väder, tex liten mjuk overall. Nappar och små flaskor samt ersättning. Även om min plan är att amma, så är det lika bra att vara på den säkra sidan.

4) En necessär full av…. läppsyl. Nämen helt ärligt, minns att jag var så uttorkad exakt överallt och inte minst på läpparna. Kommer se till att jag har med mig en ordentlig ansiktsrengöring, fuktkräm och läppsyl. Måste även se till att få med mig nya linser, min medicin, toffsar och tandborste. MJUKT toalettpapper!!!! Det är uppenbarligen lågkonja på alla Sveriges sjukhus, då man olyckligt måste torka sig i både baken och frammen, med sandpapper :))) Som att man inte har nog med skavsår där redan liksom. Good Job.

5) Babynest så dom kan ligga skyddat men ändå tillsammans.

6) Amningsnapp för bröstvårtorna :))) De underlättade så mycket för mig i början när brösten ömmade helskotta. Samt kräm för them nipples och amningsinlägg, för trust me! Man kan tendera att läcka… en del

7) Telefonladdare och möjligen data.

8) GODIS och annat snask att förtära både innan, under och efter förlossning.

9) En fet pushpresent, hehehehehh näää skoja! Men det vore ändå glatt? HINT <3

  1. Jag tyckte större (typ hotellkudde) hemifrån var GULD att ha både under värkarbetet på förlossningen och på BB sen när man skulle halvsitta i sjukhussäng 24/7 ?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Au Pair tankar

Hej gullisar,

Shit vad jag har sovit dåligt inatt. Det känns typ som att jag varit ute och festat tills 05.00 eller vart vaken en hel långflight. Är helt mosig i huvudet. Lykke har härjat exakt hela natten, det börjar bli standard nu när någon av oss inte sover hemma. Hon vaknar typ varje timma och känns allmänt orolig. Vi nattar ju Lykke i sin egen säng, men hon vaknar sedan någonstans mellan 02-04 vanligtvis och kommer in till oss, men igår kom hon redan 23…. Nu när Jonas inte är hemma så tror jag hon blir lite ängslig, eftersom hon är van vid att vi båda sover i sängen.

Nu flyttar vi om exakt 1 månad, och vi har börjat kolla på om vi kanske ska ta in en au pair som ska bo hos oss. Mestadels som kan avlasta oss med Lykke och sådant som kanske kan vara svårt att hinna med i hemmet. Har någon av er haft en au pair? Hur funkade det? Vi tänker att vi vill ha en engelsktalande när den möjligheten ändå finns, och använder oss av tjänsten aupairworld.com. Jag är dock inte helt överens med tanken på att ha en helt främmande människa som ska bo och leva med oss under samma tak, inte egentligen av någon särskild anledning mer än den att det känns lite märkligt. Jag vill liksom helst av allt klara av att bära familjen och hemmet på mina egna axlar, om ni förstår hur jag menar? Dock är jag rädd att det kommer bli för tungt, och då är det ju bättre att ha en långsiktig plan och lösning på problemet.

Vi tänker även att vi ska ha någon som hjälper oss med städ och tvätt 2 gånger i veckan, för att underlätta på alla håll och kanter. Och för att faktiskt kunna frigöra sådan tid till barnen som vi vet att dom uppskattar mest, som att leka och vara närvarande utan att behöva oroa sig för att dammtussarna samtidigt förgiftar oss typ. Jonas är väldigt positiv och driver denna fråga stenhårt, då han växte upp med barnflicka – både i vardagen som på resor. Han tycker att man ska använda hjälp som faktiskt finns att få. Det är ganska fattat med tanke på att han aldrig ens tvättat en enda av sina skjortor, hehe inte jag heller för den delen. Allt går på kem. Hur gör ni andra mammor där ute? Har ni erfarenhet av detta? Help a mama out!

  1. Har inte haft någon au pair men varit en själv i USA, jag personligen hade som du säger aldrig velat ha en främmande person i mitt hem, vill liksom kunna vara mig själv till 100% (gå naken, vara på dåligt humör osv haha). Jag bodde i en liten villa så det spelar kanske roll, men om au pairen bor i ett eget litet hus och sköter allt sitt själv så som mat osv så är det självklart en annan sak. Nanny/barnflicka då? Förstås mkt dyrare kanske? Men absolut avlasta allt ni kan som är tråkiga måsten om ni har möjlighet, gör ju sååå mkt för vardagen och livet i allmänhet 🙂

  2. Au pair kan ju lite vara som att få ett till barn i familjen. De kan ju vara 18-19 år o kanske inte helt självständiga när det gäller att roa sig själv. Bor ni lite off kan det ibland uppstå att behöver skjutsa eller serva. Plus att det är en person du kommer spendera mkt tid med, inte bara ge upp eftet en mpnad, då kan det ibland vara lättare att ha ngn anställd på hemmaplan. Självklart kostnadsfråga också.

    1. Hej, vi bor i stan och har valt att inte ha en aupair av utrymmesskäl. Har två barn, 1 och 3. Vi har däremot en barnflicka som är hos oss mån-tors kl 15-19 plus helger vid behov. Hämtar, lagar mat, plockar undan, stryker etc. Nån av oss föräldrar kommer alltid hem vid 16:30-17 men tycker det är toppen att ha avlastning så vi kan fokusera på barnen innan de ska sova. Hon har även följt med oss på resor. Har vänner som bor i hus och har/har haft aupair och några är jättenöjda och andra mindre. Tror mycket handlar om personkemi och att vara tydlig med vad man förväntar sig att de ska hjälpa till med. Lycka till med ert beslut! Helt rätt att ta in hjälp tycker jag!!

  3. Har man ekonomisk möjlighet, redan har ett barn OCH ska ha tvillingar så tycker jag det är givet med barnflicka/aupair. Tänk vad skönt att få vardagen att rulla! Det där ”jag/vi ska fixa allt själva” får en nog lägga åt sidan tänker jag? Duktiga flicka syndromet känns väldigt 2010-tal? ??

    Med det sagt, jag fattar 100% känslan av att ha en främmande person i sitt hem. Som ska vara i ens kök och fixa mat till sig själv på sin ”fritid”. Dessutom från en annan kultur. Som någon sa, det kan nu vara någon som är uppenbart yngre i sitt sätt att vara… bäst att göra klart att ni inte skjutsar personen och att ni behöver någon som är självständig.? Kanske lösningen kan vara att hen bor i en gäststuga på er tomt (förutsatt att sådan finns) eller att ni kan hyra en stuga/boende i närheten? Då får man ändå sin space. MEN, det blir ju ytterligare en kostnad så det kanske blir orimligt dyrt när man slår samman allt…

  4. Ja! Au pair är bäst! Hade en fransk tjej som bodde hos oss när jag växte upp. Blev som en cool storasyrra som jag älkade att vara med. Tycker folk överlag har så konstig inställning till hyra in au pair eller nanny, som om man inte vill ha sina barn? De handlar ju 0% om det utan bara göra en bra vardsg för alla inblanade! Och barnvakten blir ingen främlingen utan kommer bli som en i familjen 🙂 om det inte funkar med en person och det känns obekvämt får man väl bara svluta? Jag kmr definitv ta hjälp av au pair och eventuellt natt- nanny!

  5. Nja, personligen är jag inte så förtjust i tanken på au apair. Är ju vifta ganska unga personer som blir lite som en ”familjemedlem” och är nog inte helt självständiga.

    Sen vet jag inte, satsar ni på någon tjänst som sköter städ och tvätt för att frigöra tid till barnen, behövs någon som på heltid ska sköta barnen då? Kanske vettigare att satsa på en barnflicka vid behov då istället? ?

  6. Hej!
    Jag ville bara säga att jag är uppvuxen med au pair och tyckte det var prima! Man märker ju som barn när föräldrar är stressade och att de kunde avlastas och sedan verkligen ha tid att vara med oss var super. Dessutom älskade jag de au pairer vi hade. Se till att hitta rätt bara så tror jag att det bara blir en riktigt positiv upplevelse:)

  7. Jag var au pair en sommar i Italien och det funkade såå bra 🙂 man blev som en i familjen och det kändes inte alls konstigt varken från min eller deras sida 🙂 jag bodde hemma hos dom och tog hand om deras barn 6 dagar i veckan och var ledig en dag, det var verkligen en fin upplevelse och man lärde sig så mycket både om sig själv men även att få bli en del av en annan familj var så roligt 🙂 tycker absolut ni ska testa och se hur det känns!

  8. Hade helt klart tagit hjälp med städ & tvätt och istället kört på barnflicka! Känner ett starkt nej till att ha en okänd person boende hos mig som också ska ta hand om mina barn när dom kanske knappt har någon vana och kommer från en helt annan kultur (på gott & ont)!
    MEN jag har generellt svårt att ta hjälp me saker, speciellt från okända även om jag betalar för de ?

  9. Jag hade flera au pairer när jag växte upp (en i taget) och det funkade superbra! Några av dem har vår familjen fortfarande kontakt med efter 25 år.

  10. Hej jag har 3 barn varav nr 2 o 3 är enäggstjejer.
    Vi funderade länge över au pair men valde bort det till slut för det var rätt mkt krav på oss som familj också. Det blir en ny familjemedlem i praktiken.

    Istället körde vi på en Nanny från Nannyakuten som hämtade min äldsta dotter fr föris 3 dagar i v, gick till parken m henne, handlade, lagade mat mm Det fungerade skibra!

  11. Hej!
    Har själv varit au pair och kan säga att ens uppgift är att ta hand om barnen (och eventuellt deras saker såsom deras tvätt och plocka undan deras leksaker!) och inte sköta hemmet i form av städning etc. Givetvis ok om ni kommer överens med au pairen om detta innan anställningen börjar, men au pairen är inte en hushållerska utan ska ta hand om barnet/barnen 🙂

    1. Jag växte upp med en aupair. Hon städade, tvättade, strök, lagade mat och tog hand om oss. Däremot är det ju inte dygnet runt utan det finns tidsbegränsningar.

      Min erfarenhet är att det kan vara ganska traumatiskt om man som barn knutit an till någon och de plötsligt vill göra något annat. Det är ju endå en del av ens trygghet. Jag är dubbel till det. Min sambo hade samma barnflicka under hela uppväxten men han pratar ofta med mer värme i rösten om henne än sina föräldrar. Nu jobbade de och andra sidan väldigt mycket. Något annat jag ser som negativt är att när jag flyttade hemifrån hade jag ingen aning om hur man skötte ett hushåll, städade eller tvättade. Jag vill att mina barn ska vara förberedda på vuxenlivet. Vi har städerska varannan vecka. Men mina barn (2 och 4 år) plockar undan efter sig varje kväll, ställer in disk i diskmaskinen, torkar bord, hjälper till att sortera tvätt och städar sina rum. Givetvis med hjälp av oss. För mig är det väldigt viktigt. Men att under en period ha mer hjälp för att man får tvillingar ser jag som något helt annat.

      Vi har behövt mycket hjälp och avlastning pga livet. Men vi har tagit hjälp av våra föräldrar istället. Det känns på något sätt tryggare. De jobbar väldigt mycket men eftersom de är egenföretagare kan de styra sin arbetstid på ett annat sätt.

  12. Hejsan!

    Ta den hjälp du kan få! Jag bor utomlands med min man och två barn och har haft inneboende nanny sedan dag ett i princip. Vi har båda krävande jobb som inte gav utrymme för en längre ”svensk” föräldraledighet så vi hade inte direkt något val. Men trots det hade jag inte velat ha det på annat sätt. Jag vande mig snabbt vid att ha en person i hemmet och vi har haft tur med personer (haft två olika) som haft en bra balans av att funka i familjen och att dra sig undan och ha sitt eget. Jag rekommenderar nanny över Au pair men jag tror båda kan funka väldigt bra. Det är en ovärderlig investering i dig själv och er relation att ha kontinuerlig hjälp av någon ni litar på med barnen och hemmet. Lägg lite tid bara på att hitta någon som känns rätt! Kram och lycka till!

  13. Hej underbara ni!

    Tusen tack för all er input, vill bara säga att jag läst allt och verkligen tagit en funderare, och det jag spontant känner efter att ha frågat er är: jag är tyvärr inte ute efter en ny familjemedlem i dagsläget, då jag kommer ha fullt upp med 3 egna barn, missförstå mig rätt! jag kommer säkert börja älska den här personen som mitt egna barn haha, men jag orkar inte ett till orosmoment/stressmoment och jag vet inte om det kanske är rätt väg att gå då? Dem ska trots allt bo hos oss och vi ska fungera rent dynamiskt som familj. Kanske är det bättre med bara hjälp under dagtid? ahh måste verkligen fundera både en och två vändor!!! TACK FINA NI för att ni tog er tid och svarade!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Hur vi reagerade när vi fick veta att det var tvillingar

Hej på er,

Här kommer alltså fortsättningen på “när vi plussade med tvillingarna”. För den 8 september när jag tog ett positivt graviditetstest dagen efter min födelsedagsfest, så visste vi ju fortfarande inte att det var två stycken kottar som låg i min mage och knådades. Jag hade inte en enda tanke på det, min hjärna existerade inte ens i de banorna. Eftersom jag sedan tidigare var bekant med missfall så väntade jag i ungefär två veckor, dvs tills när jag var i 6 hela veckor, med att ringa Mamma Mia Mödrarvårdcentral för att boka in ett tidigt självbekostat ultraljud. Just för att låta de där första kritiska veckorna passera, och slippa behöva gå igenom processen att ringa och avboka om något går fel. Ett tidigt ultraljud utanpå magen kan tidigast göras i 8 hela veckor, och för mig var det datumet den 2 oktober.

Tiden fram tills dess kändes som tre långa januari månader. Men sedan helt plötsligt var dagen här. Jag kollade nog trosorna både en och två och tre gånger per dag under den perioden, men inte ett spår av blod syntes till. Jag andades långsamt ut. Dock kämpade jag med en så ENORM trötthet att jag minns att jag trodde jag höll på att bli sjuk varje dag. Jag somnade i soffan innan 20.00, det spelade ingen roll hur mycket jag stretade emot. Minns faktiskt att jag tänkte: shit, jag kommer inte ihåg att jag var såhär trött med Lykke? Men inte ens då, promenerade mina tankar iväg till möjligheten av en tvillinggravidtet. Alltså: det fanns inte på världskartan. Vi hade hursomhelst fått en kvällstid den 2 oktober, och min lillasyster Alexandra passade och nattade Lykke medans vi lugnt traskade bort till Karlavägen.

Bild tagen den 2 oktober 08.15 på morgonen innan avfärd mot jobbet

Bild tagen 08.18 i hissen

Bild tagen 17.43 när jag kommit hem från jobbet och inväntade att klockan skulle bli 19.00 så vi skulle få se “lillen”

Jag kommer ihåg att jag var otroligt lugn, typ lite för lugn för att vara jag. Min syster frågade innan vi gick om jag var nervös, och jag svarade helt uppriktigt “näe inte alls.” Hon önskade oss lycka till, och vi gick de cirka 800 meterna från vår port, mot Mamma Mia och pratade egentligen nog inte om något särskilt alls. Vi båda är ödmjuka inför det faktum att saker kan hända, och att inget är självklart förens det är självklart, så att säga. Dock kan jag medge att jag hade en bestående lugn känsla i magen, av att allt var som det ska, jag kände mig otroligt gravid och nästan lite nervös inför det faktum att jag inte var nervös alls. Jag visste att hjärtat slog, vet inte varför egentligen. Jag bara visste det.

Väl i väntrummet blev det vår tur snabbt, och en vänlig kvinna med mörkt långt hår sa “Stephanie?” Och både jag och Jonas ställde oss upp och jag svarade “japp det e jag!” så tog vi i hand och gick mot hennes rum. Vi pratade först lite ytligt om sista mensens första dag: “2 augusti” svarade jag snabbt, och tillade även att det var ett missfall, men väldigt tidigt. Hon nickade förstående och knappade på sin dator. Hon frågade om vi hade barn sen innan, och jag berättade om lilla Lykkis på 1 år och 9 månader och hon lyssnade och log. Sedan pekade hon på sin brits och sa varmt “låt oss nu kika på vad det är för liten krabat som bor där inne.”

Jag la mig kolugnt på britsen, Jonas satt 50 centimeter ifrån mig (nej, vi höll inte varandra i handen för det är höjden av cheeeesiness och jag klarar inte det. This aint no romcom.) och vi båda kollade nyfiket på monitorn. Hon la ultraljudet på min mage och började kika runt. Snabbt hittade hon hjärtat och log och sa typ “Titta här vilken liten gullis va, hjärtat slår fint och ni ska få en till bebis!” Woho, jag visste det. Jag såg den lilla cashewnöten på tvn, och tittade istället sedan på Jonas, och sa något i stil med “here we goooooo again” Han log och sa något typiskt korrekt och Jonasaktigt.

Jag vet inte vad jag och Jonas pratade om i de 3 sekunder som gick medans barnmorskan var tyst, eller om vi ens sa någonting alls. För jag tror ingen av oss ens märkte att hon fortfarande hade kvar ultraljudskameran på min mage, dock kände jag när hon drog den lite mer åt vänster men tänkte inte ens på det. Såg det inte heller. Sedan avbröt hon tystnaden och andades snabbt in och sa “men HURRNI!!!! Det är ju två stycken barn i din mage. Ni ska få tvillingar!”

Hjärnan stod still, jag fattade inte innebörden även om min hjärna direkt på en sekund tänkte följande: jag vågar inte föda två, jag vill inte snittas, jag vill inte ha 3 barn. Jag minns tyvärr inte så mycket mer än glädjerop från barnmorskan, Jonas till en början chockade ansiktsuttryck och att jag hysteriskt börjar gråta och säger “Men nej, är du helt säker? Är du säker på att ens båda lever?” Sen kommer jag ihåg att jag hörde mig själv säga “förlåt men jag vet inte om jag pallar det här.” och grät så att snoret rann. Vid denna tidpunkt såg Jonas lyrisk ut och sa “wow älskling!!! klart vi fixar det här” och jag kände bara: håll KFTN, det här kan inte stämma fattar du väl jag kommer INTE att föda två barn!!!! Barnmorskan sa upprymt” Jag måste nu kolla om det är så att det är 3 stycken!” Jag höll då på att kräkas ner britsen……………………………..

Enligt barnmorskan en tydlig enäggstvillingsgraviditet med två små cashewnötter. Ni ser att dom bor i “samma” säck. Vid tvåäggs, så är det en tjock skiljevägg emellan dom.

Jag minns inte ett enda ord jag och Jonas sa till varandra på vägen hem. Jag grät bara, och fokuserade på att gå rakt framåt. Väl hemma när jag öppnade dörren, ropade alex “Hallå?” men jag sa inget utan hon hörde bara mina fotsteg mot vardagsrummet. Jag tog inte av mig skorna. Hon såg mitt ansikte och sa chockat “men gud, vad sa dom?” jag tror inte hon hann ställa hela frågan förens jag skrek typ det är tvillingar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag pallar inte varför händer det här mig!!!!!!!!!!!!!!!!

Hon tyckte det var årets sjukaste men mest fantastiska grej. Och hon tyckte även det var självklart att det hade hänt mig. För att jag är en sådan person som mycket märkliga saker händer kring. Det har alltid varit så, vad det nu kan bero på? Jag ringde mamma och sa att jag inte visste om jag skulle göra abort eller ej men mamma var också helt lyrisk och sa något i stil med, att man får det man klarar av och lite till och att detta är en gåva som kommit till dig och att allt kommer bli fantastiskt!!!! Jag var inte övertygad.

Till pappa skickade jag bilden ovan och sa “jag har mått lite illa de senaste veckorna, ser ni varför” och pappa svarade direkt innan han ringde upp “SÅDÄRJA, nu kommer det massor med Lykkisar!! Jippie!” Sen skrev han “Se er som utvalda av GUDS fader” heheheheh, pappa är rätt rolig (obs totalt oreligiös) Jonas mamma var även hon överlycklig och i chock när vi ringde 100 gånger, när vi visste att hon var på middag. Jonas yngsta syskon Malin & Marcus är tvåäggstvillingar! Så Jonas mamma har ju också vart gravid med tvillingar, dock är tvåäggstvillingar endast genetiskt via mamman till sin dotter, samt att enäggstvillingar endast består av slumpen. Men hon var såååå glad och i chock!

Mormor var mest bekymrad över hur jag skulle orka bära två barn i magen och föda inte bara en utan två ungar. Äntligen lite medhåll. Ingen annan verkade ens ta det faktum i beaktning utan alla var sådär HYSTERISKT positiva och glada. Jag kände mig nöjd att jag äntligen hittat någon som kunde hjälpa mig med att bidra till lite balans i detta skira fluffmoln. Även om hon självfallet också var väldigt glad. De flesta av våra vänner ba “DU SKÄMTAR MED MIG!!!!!!!!!!!!!!!!! DET ÄR ETT SKÄMT?” men alla höll unisont med om att är det någon som bakar enäggstvillingar så är det for sure no DOUBT Stefan Stefansson. And boy were they right!

Det tog lite tid innan jag landade i att vi verkligen skulle behålla barnen, även om jag nu idag inte ser hur jag någonsin hade kunnat göra på något annat sätt? <3 Så var det ändå skönt att få andrum att landa i allt, och få känna att beslutet helt var mitt och Jonas. Idag är det fortfarande ännu ofattbart att jag förmodligen om allt går som det ska, ska krysta ut två små likadana kottar. Äej det är lite för mycket att ta in? Oavsett så är jag tacksam, att ni valde att komma till oss. <3

Storasyster väntar på er <33

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Vad jag kommer att göra annorlunda med tvillingarna

Hej godingar,

Vabben still going strong här hemma, men idag är hon i alla fall äntligen feberfri. Så imorgon blir det tillbaks till föris för lilla Lykkis, och jobb för både mig och Jonas. Semester med andra ord if you know what i mean (smöret har nog stått ute i typ 7 h….)  Förresten, i och med att jag redan gjort spädbarnstiden en gång tidigare, så känner jag att jag har lite att utgå ifrån gällande vad jag har att förvänta mig när grabbarna kommer. Och därför har jag möjlighet att rätta till saker som såhär i efterhand känns solklara.

1) Jag kommer att börja flaskmata direkt, i kombination med amning dvs om amningen funkar. Med Lykke ammade jag i princip heltid fram tills 6 månader, och i och med att vi aldrig kontinuerligt upprätthöll flaskmatandet, så var det bokstavligen en kamp utan dess like när vi ville försöka fasa ut amningen. Hade hon vart mer van med flaskmatning sedan början, hade övergången inte blivit lika abrupt. Nu med tvillingar känns det mer aktuellt än någonsin.

2) Tvillingarna kommer nästan direkt att få lära sig att sova i en egen säng, tillsammans. De första 2-4 månaderna ish kommer de säkert ligga i ett babynest emellan oss, och en del i bedsidecrib, med sedan är planen ganska omgående att vänja dom vid att kunna sova själva i eget rum (fast i samma säng.) och förhoppningsvis få dom trygga i det redan på en gång. I och med att dem inte kommer känna till “något annat” Kampen med att få Lykke att sova i egen säng, pågår alltså fortfarande…. det är inte enligt min mening helt optimalt för denna familj, vid 2 års ålder.

3) Jag kan erkänna att jag aldrig har vart en true believer av koncisa, kontinuerliga rutiner. Jag har självklart haft rutiner, men aldrig hållit så hårt på dom. Men efter att bevittnat med egna ögon (Hej mamma Soffan, also known as queen of routines.) vilken skillnad det kan göra, så kommer jag inte att slacka denna gång. Redan från 4 månader, ungefär, ska jag börja införa mat och sovrutiner. Och jag förstår också att det inte finns några garantier för att jag kommer lyckas, men Sofia gjorde det. Kan hon, kan jag! Med fasta rutiner på i princip allt, kommer jag komma ett steg närmare på att ”kontrollera” min tid. Även om jag också inser att det finns gråzooner!

4) Jag kommer inte låsa in mig. Många kanske hade skrivit exakt tvärtemot det, men en stor anledning till att jag kände mig rätt nere i början tror jag berodde på att jag lite isolerade mig. Jag säger inte att jag ska släpa ut mina tvillingar in på Riche dag 2, men jag ska tillåta mig själv att ha besök av mina nära vänner när jag väl känner för det – även om mitt hår är flottigt, min kropp är svullen och mina påsar under ögonen större än Gotland x 10. Och även om hemmet ser ut som bokstavligen SKIT. Men jag vet hur mycket energi mina vänner ger mig, jag ska tillåta mig själv att kanske inte vara på topp, kanske inte vara vackrast och inte roligast. Jag mår så bra när man väl ses, det gäller bara att släppa på prestigen om att allt ska vara PERFEKT. För det är ett mål som är ouppnåeligt. För alla.

5) Fasa ut drickandet av välling/ersättning vid 6 månader. Lykke dricker alltså fortfarande stundtals välling på natten. Och fram tills det att hon var 1 år och 9 månader drack hon ungefär 3 flaskor per natt…… Vi höll på att gå under, bokstavligen. Efter 6 månader kommer jag helt att cutta nattdrickandet. Det kommer nog även resultera i att grabbarna äter mer på dagen – och därav naturligt sover bättre på natten.

Jag förstår också att det inte automatiskt blir såhär, bara för att jag punktat ner det. Men här har jag ändå en tydlig målbild av hur jag vill göra denna gång, som är baserad på hur jag defacto gjorde första gången. Learning by doing? En sak som jag och Jonas faktiskt gjorde och ännu gör, är att vi tar med Lykke på exakt allt och har inga problem att varken sova borta eller natta Lykke på nya platser. Det är faktiskt något jag tycker att vi gjort riktigt bra, hon anpassar sig helt och vi behöver aldrig bli stressade när vi ska på middagar eller annat. YAY for team JOPHANIE!


  1. Ett litet tips. Min man blev allvarligt sjuk när vår yngsta var 2 månader och stora var lite över 2 år. Enda sättet som jag fick ihop allt med att hälsa på på sjukhuset, få någon sömn och någorlunda nöjda barn var att införa rutiner direkt vid 2 månader. När de väl satt var allt SÅÅÅ mycket lättare. Tänker ifall det blir kaos för er så är det något att falla tillbaka på ❤️

  2. + 1 att jag skulle flaskmata tidigare om jag hade gjort om vi lyckades aldrig med det.

    MEN det jag tycker var positivt av det var att vi aldrig gett välling. Vi gav gröt på kvällarna och A har alltså inte ätit på natten från 6-7 mån. Och inget vällingsberoende att vänja av. Hade 100 procent gjort likadant igen, välling behövs inte.

    1. Heeej gullis! Asså hur grymt! Hur lyckades ni med det ens?! Duktig Ava! Drömmen. Så många nätter, och även nu när hon är sjuk, som vi är uppe flera ggr och blandar välling. Det tar kål på en helt!!! Kram fina!

  3. Har också problemet med flaskor på nätterna!! Ska man cutta rakt av eller och stå ut med att antagligen inte sova på några nätter/veckor?! Vår dotter är 1 år och 9 månader nu och det börjar helt klart bli ohållbart men när fan orkar man ta fighten?!?!

    1. Vi gjorde bara så att vi bestämde oss. Jag tror att det gick en hel natt av sig självt utan att hon vaknade (händer kanske 1 gång per 5 månad) och då ba NU kör vi. Vi var helt slut av allt kokade av välling varje kväll typ 01,03 och 05! Och vi kände: Vi har en natt tillgodo nu!!!! Och då bara cuttade vi. När hon vaknade vid typ 22-23 som hon gjorde då, gav vi henne bara vatten i en flaska. Och det var krig i typ 4 dagar. Men sen bara accepterade hon det! Ännu idag ropar hon VÄLLING ibland men då säger vi bara nej Lykke, det blir ingen Välling. Ibland blir hon ledsen i några minuter, men sedan somnar hon. Det gäller att aldrig rucka på ”nej:et” när man väl bestämt sig! Sen är det en annan femma om de är jättesjuka å inte äter något och ändå sättet är välling. Ja, då får man ta det onda med det goda! Men ALLT går!!!!! Kör!!! Du kommer klara det!! Kram!!

    2. Vi hade samma problem upp till typ 2-års åldern. Då var vi så trötta och jävliga efter varje natt att vi bara bestämde att det var slut. Så på dagen pratade vi med vår son och sa typ att han var en stor kille som inte skulle dricka välling på natten mer. Sen nattade vi honom med välling i soffan den kvällen (förut hade han alltid fått en flaska i sängen för att somna) och så var han lite ledsen två nätter… sen inget mer. Någon gång första natten vaknade han och bad om välling, men sen kollade han på mig och sa ”näääe, stor kille nu” och la sig igen ? Så jag skulle säga cutta helt, förklara för ditt barn att det kommer ske en förändring och förbered er på några jobbiga nätter. Det kommer vara så värt det!!

  4. Du är så klok, smart och snygg. Vilken powermamma du är!!! Verkligen en favorit hos mig både när det gäller instagram och bloggar! Kram

  5. Vi har aldrig gett välling! Bara gett ersättning vid läggning från 3,5 månad vilket han fortfarande får (fyllde 2 år nyss) precis innan han ska sova. Dels slutade han vakna varje natt väldigt tidigt i sitt liv ”naturligt” men vi märkte också att han blev pigg av att äta nattetid och de kändes bara dumt. När de inte erbjöds nattmat alls så slutade han vakna på natten öht, sover nästan jämt 19-6.30 (men jinxar jag väl hääääähä!)

  6. Hej! Jag har följt dig ända sen du gick ut att du väntade enäggstvillingar!! Jag har två pojkar (oxå enäggs)på 10 månader nu och vid 4 månader stoppade vi nattmatningen och de va inga som helst problem och de va sååå skönt!!! Du har en del tuffa månader framför dig när pojkarna anländer men du får bara klappa dig på axeln och tänka vilken powerwoman du är?? Älskar din ärlighet i bloggen och därför är de så intressant att följa din vardag och väg framtill tvillingarnas födsel! Fortsätt inspirera ??

  7. Kom ihåg att köpa babybrezzan! Färdig flaska med ersättning på 30 sek. Varje tvillingfamiljs räddare i nöden när barnen blir panikhungriga!

  8. Jag väntar mitt första barn! Nervöst! Och har hört att det är bra att införa rutiner så snart man kan men hur vet man vilka rutiner (mat och sov) man ska ha? Du kanske har tips? Eller kanske snarare Sofia?

    1. Hej Ida, de rutiner jag skrivit ovan funkar perfekt ovavsett om det är fösta heller andra barnet! hade jag vetat det jag vet nu när jag var gravid med Lykke hade jag följt min lista till punkt och pricka, haha! Men det är alltid lätt att vara efterklok!!! Kommer gå strålande!!!! KRAM!!

  9. Jag hade typ exakt samma målsättningar med barn nr två. Gör om och gör rätt, fram för allt med nattmatning och sova i egen säng. Det gick hur bra som helst. Lillasyster slutade självmant att äta på natten vid 7 mån och sover i egen säng. Så jag tror absolut att det kommer att gå bra!! ??

  10. Åh, hade varit så intressant att få ta del av ”Queen of routine’s” mat- och sovrutiner! Har en 3,5-månaders som vi kämpar med och tror vi är på god väg men att höra tips från andra mammor med mer erfarenhet är ju guld! Älskar din blogg btw, så härlig och bjussig! ❤️

  11. Ang punkt 5: vi la till ett stooort kvällsfika med gröt, macka (med avokado eller leverpastej eller annat mättande) så att Lillis skulle var riktigt mätt, sedan välling till läggning först. Då smuttar hon bara på den och sover sedan mätt genom natten.

    1. Grymt tips!!!! ska börja införa någon form av redigt kvällsmål innan läggdags så dem är riktigt mätta! lykke gillade aldrig riktigt mat, och är ännu idag inget fan av mat överlag men ska definitivt försöka!!!! KRAM!

  12. Vi har alltid gett vår dotter gröt innan läggning, sovit som en stock och aldrig välling. Sedan har vår dotter alltid sovit i egen säng och från halvåret eget rum, jag har varit en riktigt rutinmamma, men så nu helt plötsligt vid 1,5 år vill hon bara sova hos mig (som med Lykke, vaknar runt 04). Så med det ville jag bara säga att hur man än gör finns inga garantier för framtiden, jag tror det bästa är att tänka på och göra det som fungerar bäst i nuet. ? Kram ♥️

  13. Här kommer ett tips du inte bett om… ???‍♀️ men detta är min lifesaver med ETT barn. Vi har en BabyBrezza, en maskin som gör ersättning eller välling. Funkar med alla märken. Två knapptryck (önskad mängd + start) och voilà perfekt doserat och tempererat 37c. Min absolut bästa investering! . Eftersom du nämnde i ett svar här att du kokar välling så tolkar jag det som att ni inte har en sån? Skaffa är min absoluta tips! ?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *