Hej! Jag undrar hur du ser på att dejta någon som redan har barn? Är 25 själv och har inga barn. Blir ju ganska mycket annat att anpassa sig till men samtidigt kanske det är den stora kärleken?? Hur tänker du/hur skulle du tänkt om du var i den sitsen?

Hej fina! Jag hade tänkt enligt följande: är jag intresserad och kanske även kär, och har ett hopp och en vision om att det ska vara vi så hade jag kört oavsett barn från tidigare förhållande. Jag hade dock tagit upp ”barnfrågan” ganska snabbt, om det var något jag kände att jag också ville ha med honom. Så han inte har en helt annan syn, tex ”Nejmen jag har mina barn nu, jag letar bara efter kvinnan i mitt liv” För det hade jag velat veta rätt omgående, för då hade jag inte gått in i den relationen alls och ödslat min tid. Idag är det ju så vanligt med bonus föräldrar/syskon/barn och allt det där så jag ser verkligen inte det som ett problem. Jag har nästan allt ovanstående 🙂 Min mamma och pappa gjorde slut när jag var 4 år gammal. Och om de inte hade gjort det hade ju inte Malin vart min syster, eller Bettan Lykkis bonusmormor och hur tråkigt och sorgligt hade inte det varit? Allt går om man vill det <3 Följ hjärtat. Ibland blir det dock inte som man har tänkt sig, men gör man det som man i stunden anser vara det rätta, så tror jag inte man kommer ångra sig.

Gärna tips på hur ni fick er lilla att somna etc. Har en tre månaders som endast somnar i bärselen hemma.

Hej! Vid 3 månaders ålder hade vi knappt några bestående rutiner, hon var så liten ännu tyckte jag haha. Men om hon somnar i bärselen, kan ni inte försiktigt bära över henne till hennes säng då när hon väl somnat? Jag ammade ju Lykke vid 3 månaders ålder så hon somnade alltid medans jag liggammade, och då gick jag bara upp och la henne i hennes säng när hon väl hade somnat. Kanske kan du testa det om du ammar? Eller lägga henne i sängen och ge henne ersättning. Vi hade ett tag sådana problem med att få henne att somna efter det att jag slutade amma, jag tror att det var runt 7-8 månader. Vi nattade henne alltså då varje natt i vagnen som vi drog inomhus medans hon drack välling, vi höll på så i säkert 1 år och 2 månader och det tog typ 1 h varje gång. Puh! Det kommer vi inte göra om.

Kom på en fråga som jag tror du har bra svar på!!! Hur hanterar du människor som påstår saker om dig? Alltså som säger till dig att du är på ett visst sätt och anser att deras åsikt om dig är någon slags sanning. Är flera män i min omgivning som man studerar/jobbar med som säger att man inte kanske kan vissa saker eller är en ”person som är på det sättet”. Kan även tänka mig att mammor också har pekpinnar mot varandra om hur saker är eller ska vara. Ingen har rätten att ha några åsikter om andra på det sättet tycker jag. Stör mig så mkt.

Jag blir alltid lika CHOCKAD när det händer. Alltså verkligen chockad, jag förstår inte hur bekanta vågar ta sig rätten att statuera hur en person de inte alls känner är. En person som jag inte är nära överhuvudtaget, har sagt till mig för inte så länge sedan ”Men du är ju liksom väldigt lätt att komma nära och på djupet, och det är väl lite charmen med just dig? Att det känns som man känner dig direkt liksom, bara sådär????” En klassisk kränklemang. Jag har kommit till insikt med att det är inte värt att bemöda sig att svara sådana här typer av människor. Tystnad är det bästa vapnet. Att bara titta tillbaks på personen som påstår saker om dig, rakt in i ögonen, och le EXTREMT lite, typ 1 mm med smilbanden. Ett dött leende. Och sedan möjligen säga  ”:))))))) spännande:)))))))”

Förstår inte den personen hinten efter det, så behöver du inte ens ta ovan kommentar som en kränkning för då är hen bara totalt lost in translation och inte värd att lägga ens en sekund på. Men konstruktivt så tror jag att det kan vara värt att komma ihåg att dessa personer förmodligen gör såhär mot alla, och att det inte är personligt, det ligger hos dom själva. De har förmodligen något sjukt behov att kategorisera in människor i fack. Men kommer du till det modet att du är påväg att tappa det tycker jag du kan svara upp på hens tal, kort och koncist. ”Jag uppskattar verkligen inte att du tar dig friheten att berätta hur jag är som person. Det känns ju RÄTT lustigt med tanke på att du inte ens känner mig?” Funkar inte det kan du lite sarkastiskt tillägga: ”Eller du kanske vill att jag ska förklara för dig hur du är/upplevs:))))))”?

Kan du inte visa din DAGLIGA SMINK RUTIN? :)))<333

Jag tänkte faktiskt ta tag i det här nu när vi flyttar! Vill ni ha det i video-format eller bild och text? <3

Hej, först och främst, tack för en jättebra blogg! Älskar att klicka in här och läsa dina inlägg! Jag undrar om du är troende, spirituell eller liknande? Tror du till exempel på liv efter döden? Andar? Spådamer? The big Guy?

Hej! Tusen tack, så kul att du gillar den 🙂 Jag är inte religiös eller känner tillhörighet någon specifik religion. Däremot har jag en väldigt stark tro till både andar och energier och är en person som är väldigt mottaglig för allt det där som inte går att förklara riktigt. Vill inte trampa någon på tårna här, just för att detta är så abstrakt och diffust. Jag tror på spådamer av den anledningen att min mormor är medial. Synsk. Hon har hela sitt liv upplevt saker innan de har hänt och hjälper även människor med andlig vägledning genom livet via bland annat tarot. Mormor har alltså ”hjälpt” vänner, och även bekanta och bekantas bekanta med olika saker, och har även då kommit och jobba med detta. Min mamma är också väldigt mottaglig. Stundtals har det vart lite läskigt/jobbigt att vara en person som (hur fan säger man det här ens) tar upp energinivåer som för vissa är helt osynliga? För att det är en känsla som inte går att hänvisa på fakta eller logik? Så ja, jag är en spirituell person. Jag respekterar alla som inte tror alls, och hoppas detsamma för mig 🙂 Min pappa tex tycker att det bara är nonsens, och det får han göra. Alla här rätt till sina upplevelser. Jag tror på något efter döden, men jag vet inte vad. Jag upplever ofta stark deja vu, och jag undrar så vart det kommer ifrån.