Frågor med Steffi

Jag vet inte om min kommentar kom med förut. Jag undrade om ni funderat på att ta med Lykke till en modellagentur och hur ni resonerar kring barn som modeller. Älskar din blogg!

Hej! Tack för din kommentar. Som mamma till sitt eget barn så tycker man alltid att man skapat det vackraste som finns, jag tror det är djupt rotat och att det egentligen inte har något med utseendet att göra :)) Jag har dock faktiskt fått höra av flera att jag borde ta göra det, och det är ju otroligt smickrande när ens vänner och bekanta tycker ens barn är söt! Det har nog bara handlat om lathet egentligen, för jag har inget emot barnmodeller. Så länge barnet inte kan uttrycka sig så tycker jag det är föräldern som får ta det beslutet. Men testar man och ens barn liksom starkt uttrycker ett missnöje så kanske man borde lyssna på det och avbryta.

Var gick du i skolan samt vilken linje på gymnasiet?

Jag gick i Bromma Gymnasium på linjen Samhälle/Samhälle mellan 2005 – 2007.

Karriärfråga! har det alltid varit naturligt nästa steg i din karriär? du nämnde att du inte var skoltypen (samma här) men ändå gjorde du en YH? hur gick det, hur känns jobbet du har nu och hur ser du på jobb allmänt? dvs, ser du det som ett jobb eller är det viktigt att du tror på det d gör, tycker det är ett personligt intresse , etc har du några dåliga jobberfarenheter du kan dela? kram ?

Ett arbete enligt mig, är en så otroligt stor del av livet, och kan man påverka så man kan arbeta med något man faktiskt genuint brinner för eller känner starkt för, är det verkligen något jag tycker man ska driva! Det kommer göra livet så himla mycket roligare och mer sporrande än att rytmiskt varje dag bara räkna ner klockan från 09-17. Förstår du hur jag menar? Ett personligt intresse för ditt arbete kommer underlätta, men jag förstår ju själv att det i säkert 80% av fallen inte ser ut så. Jag uppmanar verkligen alla att studera vidare, om man har den möjligheten. Det är en otrolig trygghet att falla tillbaks på, ett kvitto på att ” I did this” och det kan ingen ta ifrån dig någonsin. Och idag tror jag det där kvittot är väldigt viktigt, då konkurrensen är så pass hög. När jag pluggade på affärshögskolan till inköpare så gjorde jag ju det av fri vilja, jag gjorde det med ett mål i sikte, och därför gick det väldigt bra :)) Dåliga jobberfarenheter, hm, jag tycker det är väldigt jobbigt att göra fel. Att begå misstag och sedan bevittna dom som stora vidriga finnar. Men för varje dag accepterar jag det faktum att alla människor gör fel, jag med, hela tiden, det gäller bara att lära sig av sina misstag och inte gör om dom.

Vad hade du gjort om Jonas erkänt att han var intresserad av andra tjejer de första 6 månaderna av ert förhållande? Min kille gjorde nämligen det och tilliten är inte 100% tack vare det. Han säger att han var det för han var osäker på vad jag kände för honom och om jag var seriös. Nu har vi varit tillsammans i flera år och han är inte det längre. Är detta vanligt?

Hej fina. Spontant känner jag bara herregud vilken sjuk sak att säga när man precis blivit ihop med någon. Jag vill inte såra dig på något sätt, verkligen inte, men jag tycker inte det är normalt att säga en sådan sak. Då säger man isåfall det pga man valt att gå vidare och lämna förhållandet, annars säger man inget alls? Förstår du hur jag menar? Har du tagit upp det här med honom? Skaver det fortfarande i dig? Jag tycker verkligen du ska ta upp det här nu så fort som möjligt. Du kan väl bara be honom förklara hur han resonerade så att detta ämne får ”gå i graven” i ditt huvud. Ingen ska behöva gå runt och torteras med sådana tankar så länge. Han kanske som du säger var osäker på er i början, men att säga att man är intresserad av andra (sättet han uttrycker det på) är otroligt känslokallt när man är i ett förhållande med någon annan. Jag tycker du ska ta upp det här, ikväll. Det blir säkert bra om det är det du vill, men kanske behöver du en mer utförlig förklaring?

Tips till person som precis flyttat utomlands för att plugga och ibland känner sig lite ensam och förvirrad i en ny stad med nya rutiner!

Där har jag också varit! Minns det så väl. Jag flyttade helt ensam till San Diego 2008-2009. Känner du någon som känner någon som bor där du är? Som kan hooka up dig med vänners vänner? Annars, var framåt och ta för dig i skolan och på lektionerna. Börja konversera med andra elever, var osvensk helt enkelt, och kolla om ni kanske kan plugga tillsammans eller ta en kaffe efter lektionen? Häng på starbucks på Campus! Där sitter det alltid folk och dricker kaffe och pluggar (tror du, men egentligen är dom i samma situation som dig, så du behöver bara ta modet och sträcka ut handen.) Kram

När ska man gå vidare…. Mötte min kärlek som 20åring. Nu är det snart 8 år sedan och det känns som vi vuxit ifrån varandra på många plan. Vi har utvecklats via olika val av utbildningar, utlandsstudier, flertalet lägenheter och jobb… rätt naturligt när jag ser på min vänkrets att både vänner och förhållanden byts ut mellan 20 och 30. Dessutom har det blivit tydligt att vi är olika i grunden gällande synen på livet. Förra året var han otrogen en blöt kväll och har sedan dess ångrat sig extremt mycket och slutat dricka alkohol. Samtidigt som han signalerar att han vill bryta upp med mig… Jag har tyyyp förlåtit honom. Men sedan dess har förhållandet vart på botten. Andra faktorer som påverkar är mycket press på jobbet. Vi är så trötta nu att vi sällan pratar på kvällen. Dagligen tvekar jag på om vi är rätt för varandra. Problemet är att vi har två barn ihop (3 och 1.5 år). Jag kan inte bara ta mina grejer och dra… När vet man att det är dags att sluta kämpa? Som skilsmässobarn: hur ställer du dig till faktumet att föräldrar håller ihop för barnens skull? Tänker en del på att jag är så ung och inte vill vakna upp om 10 år med funderingar på varför i hela fridens namn jag slösade bort så roliga år i detta förhållandet… i övrigt lever jag ett glatt och gott liv med många vänner. Kan dock inte prata med någon om det här…

Åh, jag lider verkligen med dig i det här, och jag förstår att man inte bara kan packa och dra när det är barn inblandat. Men såhär, om du tänker bort allt runtomkring (barn, logik etc) och bara ser till ert förhållande, och även det faktum att han har varit otrogen. Är du lycklig? Har du förlåtit honom? Eller har du gått vidare eller har du slutat bry dig? Är du kär? Vill du vakna med den här mannen tätt omslingrad runt dig varje dag för resten av ditt liv? Fantiserar du om ett annat scenario i ditt liv, med någon annan? Om svaret inte är att du typ dör för den här personen, så tycker jag att du ska göra slut. Livet är för kort och för skört att bara finna sig i situationer som inte gör en gott. Jag förstår att det säkert skulle innebära så mycket jobbigheter, men det kommer att bli bättre och det kommer att lösa sig! Du är värd att älska och älskas och du är värd att vara lycklig, inte bara existera. Okej?

Va kul! Vill också veta mer om bebissömn tack! Och allmänt om rutiner kanske. Min dotter är snart 3 månader och har från början och fortsatt endast kunnat sova ovanpå mig, dvs helt emot rekommendationerna. Sover också upp till 45 min i sele och i rullande barnvagn. Det funkar fortfarande för mig men är orolig att jag nu lärt in detta beteende så att hon typ aldrig kommer tolerera egen säng/rum (hejdå sexliv, min sambo sover i gästrummet..) Ska tilläggas att hon helst ammar till sömns (hör att andra lägger sina bebisar?!!, alltså typ ligger bredvid och läser en bok och de somnar? Hon blir fullständigt galen då!). Hjälp, känner du igen ngt av detta? Eller hur gjorde ni med läggningsrutiner, naps, amningsavvänjning etc?

Lykke sov i vår säng såååå länge. Typ fram tills att hon var 6 månader ungefär, och än idag sover hon i vår säng när hon vaknar på natten och är orolig. Ett tips är att börja att öva med de små sömnstunderna på dagen. Sitt med henne och försök söv henne i egen säng, och går inte det så gör som vi gjorde, söv henne i er säng när du ligger bredvid och kanske ammar eller ger flaska eller napp, och bär sedan över henne. Små steg. Så hon vänjer sig vid sin egen säng och är trygg i det. Man kan lära barn nästan allt, så jag tror inte du behöver oroa dig för att hon inte kommer kunna sova i ett eget rum sen. Hon är ännu så liten! Jag ammade lykke till sömns i 6,5 månader. Varje kväll. Varje natt! Det var det enda sättet hon kunde somna på, då hon inte tog flaska. Så jag vet exakt vad du menar, men när du väl introducerar smakportioner och mat vid 4 månaders ålder så tror jag det kommer bli lättare att fasa ut amningen för då kommer hon vara mätt på ett annat sätt. Testa ge ett stort mål gröt innan läggdags. Gör en kvällsritual, typ middag, badning, gröt och sedan sova. Så man lätt försöker börja med små rutiner. Och om hon ändå vill amma så låt henne amma och somna hos dig och bär sedan över henne till sin säng! När vi väl fasade ut amningen var hon liksom inte ens intresserad av mjölken utan hon bara snuttade för att hon tyckte det var mysigt. Så jag bestämde mig bara, nu är det dags, på en natt: nu cuttar jag. För inget annat sätt funkade. Det var krig i 3 dagar och hon vägrade flaskan jag erbjöd henne istället, tills typ fjärde dagen. Då bara tog hon den, och sedan dess älskar hon välling i flaska. I brist på bröd, tar man limpa!

Hej Stephanie! Så kul att du börjat blogga och jag älskar ditt sätt att skriva. Du känns verkligen som en frisk härlig fläkt i influencer världen ? Hade varit kul om du skrev ett inlägg om vänner. Hur ser du på vänskapsrelationer, hur lärde du känna dina närmsta vänner och hur är du som vän? KRAM <3

Hej fina, tusen tack för din fråga! Ska göra ett stort ”Vänner” inlägg och då kommer jag samla alla dessa frågor angående vänskap och hur jag är som vän etc. Stay tuned <3

Tröja: klick med APPRL! Byxa: klick med APPRL!

  1. Till tjejen med 3-månaders bebis, NO WORRIES, ungen är så liten än och det kommer en tid där rutiner kan sättas men inte än, man märker när bebisen är redo så att säga. Jag var livrädd jag skulle dela säng med hela familjen resten av livet, men när hon tog flaska så blev egen säng mer naturligt och nu sover hon där till ca 05, med paus för käk 🙂 Min bror sov med våra föräldrar tills han var 9 dock hahahaa kanske därför det inte blev fler syskon

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BLOGGARE PÅ FORNI

När jag var liten ansåg jag att det stjärntecken du föddes in i, symboliserade din person. Jag är jungfru, och trodde länge att det fanns ett undervattenspalats någonstans som väntade på mig. Förutom att jag länge önskade att jag var en sjöjungfru, är jag en utbildad inköpare som sysselsätter mig med att köra dockvagnsrally med min dotter Lykke, samt att baka enäggstvillingar. Jag gillar även rödvin, nylackerade naglar och min fästman, Jonas.

Onsdag i Bilder

Hej godingar,

Hoppas att ni mår bra! Lykke sov i sin säng inatt hela natten, vid 07 så vaknade vi till och kände att något var ”fel” med tanke på att vi inte kunde hitta lilla Lykkis i sängen emellan oss. Paniken?! Så vi båda smög in i hennes rum och där låg hon tätt omslingrad med ”lilla coco” som är hennes röda apa hon fått av mormor och snosade. Seriöst, sovande barn? Är inte det bland det gulligaste som finns? Ville bara krypa ner bredvid henne och gosa. (Men ändå inte pga är fortfarande OTROLIGT förkyld efter detta virus jag fått av henne. Jag tror problematiken med att jag alltid blir sjuk är att hon smittar mig på natten eftersom hon typ sover på mig. Hon är så mammig.) Vi gick upp alla tillsammans, och Lykkis fick omelett till frukost. Hon äter tyvärr inte så jättebra, särskilt inte frukost, men hon gillar verkligen parmesanomelett, så whatever floats the boats liksom! Jag vill bara att hon ska äta innan dagens härjande på förskolan börjar, så omelett it is! Idag ska jag till barnmorskan följt av en sjuherrans massa andra saker på eftermiddagen, bla event med Soft Goat och event ikväll med Continu X Sofi fahrman. Hoppas ni gillade frågestunden igår, det kommer mer svar senare under dagen. Kram!

En förkyld kvinna.

Som pälsade på sig ordentligt, solen tittade fram också. What a treat huh?

Jag skulle äta lunch med två favoriter, Micki och Petra. Jag tog rimmad lax med dillstuvad potatis, Micki toast skagen och Buco (Jag och petra har kallat varandra för BUCO i typ 10 års tid pga en låt som heter Bucovina med Shantel och Ian Oliver,  vi älskade och totalt hällde ner oss till, back in the days.) valde först silltallrik pga den lilla sillhagga hon är hehe, men sedan ångrade hon sig och hoppade på laxtåget. YUMMEY!

Mitt lilla gäng! Micki överraskade med att bjuda också, så himla glatt och snällt! Jag och Petra seriöst tömde brödkorgen och bad om mer vispat smör 3 gånger. Micki ba: what is really going on here? Hehe. Jag och Petra var dock brutalt avis på hennes glas vin. Snart, mmmh!

Jag och Petra har ju samma BF. Hur sjukt är seriöst inte det? Nu kommer vi ju inte föda samtidigt ändå PGA jag blir igångsatt, men vi har liksom samma ursprungs BF. OMG Soulsisters!!! Btw, så många frågade mig om mina byxor och det är dessa jag precis fått hem, annonslänk med APPRL: Klick!

En söt ängel och en helvetisk djävul?!?!?! Love this person!

  1. Har ett önskeinlägg, om du bjuder på det. Bilder på dig från barn o tonårsåren. Typ fyllde 1 år, första dagen i skolan, fyllde 15, fyllde 18.. du fattar:) alt bilder på mindre lyckade outfit, typ den där stickade overallen du fick av moster när du var 3år eller favorittröjan du fick välja helt själv när du var 10 år o var stans coolaste i, men idag undrar hur du tänkte etc..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Nässpraysincidenten

Jonas Ryberg. Ett ånglok som tågar sin rutt oavsett vilket håll vinden blåser. Rudolfs ledord från Sunes sommar ekar i mitt huvud när jag tänker på den karlns inställning till livet: ”Ett beslut, är ett beslut, och ett beslut håller man sig till!”

Tycker beviset på det är så otroligt uppenbart, när jag marinerar mig i detta scenario som inträffade för ett tag sedan här på Nybrogatan. Förra söndagen började jag smått dramatiskt leta efter mitt nässpray klockan 23 på kvällen, i takt med att mina luftvägar i näsan sakta, men demonstrativt, blockerats av något som kan liknas vid cement. Jag började lite lätt med lådorna i badrummet, för att avslutningsvis helt demolera köket och riva ut innehållet i vartenda skåp. En mätstock, tacokryddor, folie och ett gammalt paket basmatiris landade fint på golvet och bildade en ögrupp :)))) Stefans lilla psyk ö, välkommen! När jag var i god väg att ge mig på garderoben satte Jonas upp en hand i luften och sa ” L    U     G     N     A     D    I    G”

Jag svarade med panik i rösten (Jonas får av någon konstig anledning aldrig panik, han är förmodligen en sådan som hade gått till Östermalms Korvspecialist och beställt en dubbel tunnbrödsrulle med enbärskrydda och extra ketchup på, om han hade vart med om ett bankrån eller något.) att jag inte kan andas och att jag förmodligen är påväg att dö. Jag tar samtidigt pulsen på mig själv för att säkerställa att jag defacto lever och kommer fram till att im still here. Men det är inte mitt nässpray, det är borta och jag känner mig instängd i mitt eget huvud. Jonas, som det lilla fanskap till geni han är, frågar då hur det kom sig att jag svarade att jag hade nässpray hemma när vi gick förbi apoteket 7 timmar tidigare. (han är uppenbarligen synsk också)

Och där står jag i min dumhet och flåsar med öppen mun pga jag håller på att kvävas. Han svarar att det nämligen hade vart lättare att köpa nässpray på dagen, för nu är allt stängt och att han då måste ta en taxi till Klarabergsviadukten…………… för att inhandla sprayet, och tro mig. Det skrämmer förmodligen Jonas mer än att ställa sig nedanför vår port och skrika ”KOM OCH RÅNA MIG” Men, som det beslutsfasta ånglok han är ställer han sig upp, sätter på sig sin dunväst och i perfekt takt zippar upp dragkedjan, hela vägen upp! På med rocken och sedan säger han: Gå och lägg dig. När han väl hoppat in i en taxi, så kommenterar någon till mig på Instagram, att det går att köpa nässpray på 7/11 och jag ser framför mig Jonas, i sin perfekt zippade dunväst, med sin mörkblåa rock över, sakta smygandes runt uppe på Klarabergsviadukten som en liten antilop i skymningen, livrädd för att bli upptäckt av omgivningen, i jakt på att tömma apotekshyllan på nässpray, allt för husfriden.

Jag messade Jonas snabbt och sa att: FÖRLÅT men någon informerade mig precis om att det faktiskt går att köpa nässpray på 7/11 och att jag förvisat Jonas och hans dunväst till förmodligen Stockholms mest otrevliga kvarter helt i onödan, gnagde sakta i min själ, och att jag måste få bli förlåten och det omgående. Jag får inget svar. 20 minuter senare öppnar Jonas dörren och håller 3 stycken förpackningar Otrivin i handen och en gul apotekspåse. Man ser på honom att han är nöjd. Mallig. Han tar en sekund extra i dörrposten, innan han stänger dörren. Mission accomplished. Man of the hour. Jag frågade lite ångerfyllt (efter det att tappat upp ett otrivinbad omg jag är väl inte galen) om han inte hade fått mitt sms? Om att det gick att köpa nässpray på 7/11, alltså? Varpå han svarar: ”Jo, jag och taxichauffören talades vid, och han sa på Karlavägen att det faktiskt gick att köpa nässpray på 7/11. Men jag valde att inte avbryta rutten mot apoteket, då det redan var avtalat och destinationen stod klart och tydligt på hans skärm”…………………………………….

Detta är så stereotyp Jonas Ryberg. Ett tuffande ånglok som tar sig från plats A till plats B enligt avtal. Han är inte flexibel, han är beslutsam. Lagt kort ligger. Trots oförklarliga franska stipendium, envisas han med att fortsatt tala franska när vi befinner oss i Frankrike – även fast alla fransmän svarar honom på engelska och alla runtomkring honom ber honom att sluta, (pga han suger), så är han fast besluten att slutföra sin beställning med sina gedigna, enligt honom själv, kunskaper. Han skäms inte, han räds inte, han exekverar (det bästa han vet är ju för fan att skjuta på mål, det är helt irrelevant om han missar 300 av 300 skott, för han testade!!!! Samtidigt som jag sargat lider i kulisserna av fiaskot, och känner mig som en snigel som någon hällt en deciliter salt över, och att jag förmodligen behöver 13 år för att läka ihop igen efter ännu ett failure, medans Jonas redan gått på nästa mål och skjutit 380 nya positiva GLADA bollar, på utsidan av nätet.) The man of: ett beslut är ett beslut, och ett beslut håller man sig till!!!

Jonas Ryberg – Det finns aldrig en dålig tid för dunväst och flipflops

Jonas Ryberg – at your service. Jag trodde det inte fanns någon under 78 år som sa ”Hur Sa?” när man vill att någon ska upprepa sig, men you are looking at the man.

Jonas coolberg

Jonas Ryberg – det är aldrig en dålig tid för långbyxor och skjorta även om du är uppe i ett berg och det är 43 c och vindstilla. Det är aldrig en dålig tid för att ha med sig dataväskan heller.

Jonas Ryberg – Maraton Finisher!!! Aldrig en dålig tid för sport, och det är heller aldrig en dålig tid att köpa en hink EKOLOGISK NÄRODLAD honung för 50 euro i en landsort påväg hem från ett möte…………………… nöjd tillsynes (vi hamnade i ett ”minor” bråk om detta då jag tyckte det var orimligt att köpa en hink honung för 500 spänn. Vi äter inte ens honung.)

Jonas Ryberg Sundström – Kolla här när jag kör Ove-tricket! *Fyller upp läsken, dricker 5 klunkar, fyller på mer heheheheh* Vandalen of öster.

Jonas Ryberg – det finns aldrig en dålig tid, för en bra gedigen bränna.

Jonas – Lägger du inte ner mobilen nu kastar jag den i poolen – Ryberg.

Jonas Ryberg – Billabong surfarn. (”Jag bodde faktiskt i Biarritz och surfade 2007!!!!”)

Jonas Ryberg – det finns aldrig en dålig tid för vin

Jonas Ölberg – cause a clean table represent the man you are

Jonas Ryberg – D – vitamin är en stor viktig del av mitt liv

 

  1. Hahaha älskar honom!!! Vilket jädra EXEMPLAR till man. En udda fågel. Ni två verkar passa varandra helt perfekt ❤️

  2. ÄLSKAR dessa inlägg, så otroligt underhållande och jag sitter as per now på kontoret och har FRUSTAT av skratt till detta inlägg. <3

  3. Har precis börjat läsa Din blogg .. och jag kan bara hålla med de andra som kommenterat.. Du skriver så bra ! Det ska bli roligt att följa Dig ..

  4. Älskade Stephanie,

    Kan bara hålla med dina följare. Har skrattat ”de lux” alla dem femton gånger jag läst inlägget?
    För övrigt skriver du beskrivande med använder alla dina sinnen Det är en fröjd att läsa din blogg.
    Din har en fantastisk talang som följt med dig sedan tidig ålder.
    Kram
    Mamma

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Gravid vecka för vecka

GRAVIDVECKA 28:

Lista snodd av älskade Micki. 67,9% avklarat och 90 dagar kvar av en fullbordad graviditet, men 76 dagar kvar för tvillinggraviditet.

MIN KROPP:

Tung, varm och svullen. Som en elefant på savannen. Jag har en mensvärksliknande smärta som kommer och går lite, jag tror det är bebisarna som töjer på ligamenten i livmodern eftersom de växer så mycket nu. Dock har jag liksom svårt att förstå hur dom ska få plats där inne i 9 veckor till? Jag tycker att det redan är rätt körigt och trångt, varje gång en av ungarna sparkar eller vänder på sig, känns det som att jag typ lite ska kräkas ut mina inälvor? Ah, det är en högst oklar odefinierbar känsla. Lever på vetskapen att det kommer att gå över, hehe, om max 9 veckor ish. Men då vill jag väl förmodligen spy ut inälvorna av kronisk trötthet och sömnbrist istället? Potejto, Potato!! Jag har dock ingen som helst pejl på hur stor min mage ”egentligen” är, då jag typ går in i folk med den eller stöter till bordskanter eller annat för jag totalt missbedömer avståndet, heheh.

SÅ HAR JAG TAGIT HAND OM MIG SJÄLV:

Inte på något särskilt sätt! Unnat mig goda luncher sprängfyllda av ceasardressing och lite glass sådär ibland när det sugit till i sockertarmen. Dock har 9 barn skickats hem i veckan från förskolan på Lykkes avdelning pga feber (av totalt 15)…. Oooooh happy days! Och igår vaknade jag med….. haha jaaaa du har rätt: ont i halsen. Igen :)))) Jag pallar inte ens förklara hur mycket det nöter ner mig både psykiskt och fysiskt att aldrig få vara frisk. Men jag antar att det är såhär det är när man har småbarn? Känner ni igen er? Kan man dö av halsont?

MITT MÅENDE:

Stör mig på mig själv varje gång jag ska skriva ”veckans mående” för det känns som att jag bara klaaaagar på att jag alltid är sjuk, men det är ju ta mig 17 sanningen? Vill inte fara med osanning? Jag är L.E.S.S  L.E.S.S.O.N på att vakna med en motorsåg nerkörd i halsen. Jag kan hantera det mesta, men just halsont förvandlar mig till en deprimerad inte astrevlig individ som gnäller över hur orättvist livet är. Det är lite som att hela tiden gå runt med en sten i skon, ett skavsår som aldrig läker eller en smutspartikel i ögat. Förutom det så har jag… ah you are right. Förstoppning. Som om att det inte bara kan vara nog med att vara gravid med två barn? Alla dessa följdåkommor till det eviga bakandet av homo sapiens sapiens? Kanske är det betalningen på livets gåva om några veckor, spontant känner jag bara: LIFE, u OWE ME BIG TIME. Behåller det innestående, så du kan bara stryka ett streck över den där magsjukan jag förmodligen till största sannolikhet snart också åker på. Okej?

Jag är btw så förkyld/gravidtäppt i näsan att ni numera kan kalla mig ”STEPADI” På natten vaknar jag även av att jag får upp magsaft i munnen som följd av en sjuk halsbränna som inte ger med sig. Jag hade även igår fruktansvärt ont i vänstra vaden och tvingade Jonas i panik att jämföra båda vadernas storlek mot varandra, för att säkerställa att jag inte hade fått en blodpropp:)))))…… Ah, ni hajjar.

VECKANS CRAVING:

Ceasardressing. Min syster kommer till oss idag, och hon har gjort en helt egen dressing till mig. FATTAR NI NIVÅN. Hon är alltså kock, lagar gudomlig mat och har skapat en ceasardressing till mig jag seriöst ska doppa i A L L T. Chicken Ceasar???? PPppppffffhhh, Ceasar Universal tack. Lyckan!!

BEBISARNA:

Enligt preglife, som inte levererar någon tvillinginformation (shameeee) så ska ”bebisen” väga ungefär 1,3 kg nu. Dock fick jag bekräftat att mina killar väger ungefär 700 samt 900 gram, den ena pågen är 24% under kurvan, och den andra är 17% under kurvan. Sedan är ju twins rent generellt mindre! Så det ser ändå bättre ut än förra gången praised b, även om dom nu är lite olika stora. Som ni vet ligger båda kottarna med huvudet uppåt ATM. Tvilling 1 har alltså gjort loss skeppet från blygdbenet och satt ankare på mitt vänstra revben. Så sjukt att jag har två grabbar i min mage samtidigt??? Jag kommer nog inte ens förstå att det hände, förens dom redan är ute. En sak som känns obehaglig exakt nu är: jag sitter rakt i sängen i skräddarposition, men så fort jag lite andas ut och slappnar av, känner jag hur mina revben ”slår i” ungarna i magen. Det är sååååååå freakin creepy. Rädd att jag ska mosa dom, så sitter liksom rakt som ett streck och får ryggskott istället :))

Magen säger PEEKABOOOO! Mysigt mjuksisset från Bread and Boxers X Sara Biderman, klick!

HEY U woman filled with boys.

  1. I hear you sister! Här är en till gravid som är täppt, förstoppad och var sjuk precis hela hösten… och nu är fecking vabbruari igång visst så lär väl åka på nån skit igen snart! Fattar känslan, det är så tärande psykiskt att bli sjuk gång på gång och får mig att TAPPA det på kollegor som kommer till jobbet sjuka när istället för att t ex jobba hemma eller bara ta en sjukdag…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

En gång för länge sedan

För länge, länge sedan i något som känns som i en värld som inte längre existerar:

Många dagar var det både torsdag, fredag och lördag, men inga dagar kändes någonsin som något annat än söndagar i November. Regniga söndagar i motvind. Men det hade inte alltid varit så, vem visste att kampen om tystnaden skulle få sådan makt över hjärtat. Det är märkligt det där med kärlek. På en sekund kan det försvinna, som om någon bara blåste ut ett ljus. Kvar sitter man förvirrat i röken av det som en gång varit, och undrar om det ens någonsin hände. Det finns liksom inget att hänvisa det på längre, bara sotigt stoft till en början som sakta blir till genomskinlig luft, och svårare att bevisa för varje sekund som går.

För det mesta var det söndag, om än någongång kanske måndag. Men oavsett, så låtsades man som att det alltid var fredag och att tystnaden inte skavde. Många påstår att verbal smärta är den värsta, men jag undrar om de vet om att dom har fel, för det finns ingen tortyr såsom tystnaden. Det finns ingen sorg så djup som vetskapen om att aldrig få veta. Det är väl därför döden är så fruktansvärd, alla ord som förblir osagda. Ju äldre man blir, desto mer inser man vikten av att inte svälja ett krig. Minst kommer man må dåligt, och med största sannolikhet kommer man kräkas ut exakt allting igen tills det att man gjort upp och någon vunnit. Varför måste alltid någon förlora, i kärlek? Det är ett lotteri och det finns inga beständiga turnummer.

För det mesta var det söndag, men det hade inte alltid varit så. Det är märkligt det där med minnen. Det är alltid sol på fredagarna, men ständigt regn när det är November i motvind.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *