Blogg

Sista dagen i Mars

31 mars, 21:00 / Blogg
13 KOMMENTARER

Hej älskade bloggisar,

Hoppas att ni alla mår bra, är hemma och trygga och att dagarna bara rusar förbi (även om jag också inser att det kanske är lite av ett önsketänkande.) I fredags när jag var på Mamma Mia MVC för min sedvanliga rutinkontroll av blodtryck, så var det såpass högt (172/109) att min bm var tvungen att ringa in det till KS, och de ville att jag skulle komma in direkt för kontroll, där de sedan fastställde att jag har havandeskapsförgiftning, och inte bara begynnande. Jag fick stanna kvar där hela dagen och kvällen, och fick sedan åka hem vid 23 för att komma tillbaks på söndagen igen. Jag har fått en medicin som heter Trandate för att bromsa blodtrycket, och det verkar funka, för nu i alla fall. Det låg på 140/90 i söndags, så det är fortfarande högt men inte alls som tidigare. Imorgon ska jag tillbaks igen för Ultraljud och Specialistmödrarvård på KS, så vi får se vad de säger då men jag har en känsla av att det inte är långt kvar förens de kommer. Har hemska förvärkar i ryggen som får mig att vika mig dubbelt varje gång de går till attack. Hoppar till exakt som om jag satt mig på en kokhet brasa typ. Lykke ser lika förvånad ut varje gång.

Shit vad jag är redo att move on and forward from this pregnancy, alltså. En del av mig vill bara att vattnet ska gå nu så jag slipper plågas mer. För det är verkligen det jag gör nu, torteras dagligen på alla möjliga tänkbara sätt. Fy katten. Varje timma känns som ett år, och varje morgon och varje kväll går jag och lägger mig med en gnagande, sjukdomskänsla och ett allmäntillstånd som är något helt annat. Bläää. Min mamma flyttade in till oss idag också, så om något skulle hända nu så är hon här och kan stötta upp med Lykke. Sådana märkliga tider, att gå igenom en graviditet under en pandemi var förmodligen det sista jag någonsin trodde jag skulle göra. Welllll well. Imorgon tänkte jag blogga om något mer glatt, kanske om lite olika våroutfits jag planerar på att bära inom en MKT snar framtid? Eller vill ni höra om hur jag planerar på att spendera min sommar?! Det första jag ska göra när jag fött? Eller kanske ett inlägg om hur jag tror mitt liv kommer att se ut om en månad? Kommentera gärna, er önskan är min lag :))) Nu ska jag äta en glass i soffan med mamma, och dricka en kopp té. All kärlek till er, underbara läsare.

 

145 gillar 13 KOMMENTARER

  1. Heja dig! Tack för en superbra blogg, tycker så mycket om att läsa. Kämpa på och önskar dig en fin förlossning när den nu blir av. Ha målbild när killarna är här! Stor kram

    Svara

  2. Jaa, outfits och planer för sommaren! Vad är det första du ska äta och dricka, som du inte får förtära nu? Du kan måla upp en drömdag/din målbild när tvillingarna är ute och ni har barnvakt.

    Stay strong och hoppas du mår bättre snart!

    Svara

  3. Hur länge tror du att ni stannar på sjukhuset? Har du svårt att vara borta från Lykke eller känns det okej (jag har noll problem att vara borta från mina kids hehe)? Hur tror du ert första dygn hemma ser ut?

    Svara

  5. Men vad du får kämpa igenom dig denna graviditet! 😩 Lider med dig och skickar styrkekramar! ❤️ jag hoppas dom små väljer att titta ut snart, att förlossning och tiden efter är totala motsatsen till vad du går igenom nu (dvs smooth sailing ⛵️)

    Kan vi inte bara drömma oss bort till sommaren? 😍 Drömmigt! 💖🌸🥂 🌴

    Svara

  6. Fina du, du är en sån jäkla kämpe. Jag skulle gärna vilja få lite inspo på vad ni ska göra i sommar :)<3

    Svara

  7. Alltså heja, hurra o kämpa på! Känner sån sympati med dig, du är så jäkla duktig! Hoppas allt blir bra snart o att din vår o sommar blir fab!
    Hugz

    Svara

  9. Jag skulle vilja läsa om hur du tacklar rädslan inför ett eventuellt kejsarsnitt. Tycker det är ovanligt att höra om folk som är rädda för att snittas, oftast hör man bara om rädsla för vaginala förlossningar. Jag själv är så rädd för kejsarsnitt att jag stundvis tänker att jag aldrig vill bli gravid, jag blir helt svimfärdig bara av att läsa förlossningsberättelser med kejsarsnitt bl.a. Och jag skulle nog hellre dö än att genomgå ett kejsarsnitt (inte riktigt, men du fattar 😅). Barn ligger dock några år bort för mig så har förhoppningsvis tid att bearbeta detta.. hoppas att era bebisar kikar ut snart så du slipper torteras mer ❣️

    Svara

    1. Du gör det så otroligt bra!! Och att du ändå har humöret och kör på, imponerad! Skönt att din mamma finns hos er nu. Alla dina förslag vill man läsa om så småningom👍🙂 Lycka till nu fina du! 💜Kram

      Svara

  10. Stort grattis till tvillingarna 😍! Såg precis på instagram att killarna kommit tidigare i veckan. Hoppas allt är bra med er, stora familjen på 5 🙌🏼. Coolaste 3 barnsmorsan i stan, just sayin! Ser fram o få veta vad de får för namn, sköt om er ❣️

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BLOGGARE PÅ FORNI

När jag var liten ansåg jag att det stjärntecken du föddes in i, symboliserade din person. Jag är jungfru, och trodde länge att det fanns ett undervattenspalats någonstans som väntade på mig. Förutom att jag länge önskade att jag var en sjöjungfru, är jag en utbildad inköpare som sysselsätter mig med att köra dockvagnsrally med min dotter Lykke, samt att baka enäggstvillingar. Jag gillar även rödvin, nylackerade naglar och min fästman, Jonas.

Gravid vecka för vecka

27 mars, 14:21 / Blogg
7 KOMMENTARER

GRAVIDVECKA 35:

Lista snodd av älskade Micki. 89,4% avklarat och 41 dagar kvar av en fullbordad graviditet, men 27 dagar kvar för tvillinggraviditet.

MIN KROPP:

HELLO valross. Jesus and the holy baby vad jag är stor. Min mage känns ständigt som en sekund från att sprängas och bli ett med outer space. Det är så spänt, tungt och flåsigt at the moment. Jag blir liksom andfådd av att hacka potatis :)))))) Hur sjukt? Nä hurrni, ni som tagit er igenom en tvillinggraviditet – BOY I HOPE THAT PUSH PRESENT WAS FUCKING MAJOR, för det finns inte ett pris som är högt nog för denna belastning???? Jag har nu på senaste tyvärr även svullnat på mig ordentligt, det är nog vätskan jag så tydligt minns från typ vecka 37 med Lykke. Men det är redan här nu, beyond oinbjuden men otroligt unstoppable så här sitter man som en vattenfylld majskyckling och kollar klockan, liksom. Tror ni det går fort? Nä. Jag har typ slutat klä på mig också…. Förfallet deluxe. Förlåt, önskar jag hade bättre karaktär men tydligen inte.

Som jag tidigare nämnt så har jag ont i högerben. Det känns som att det är gjort av cement och det är svårt att sträcka ut det. På ett diffust sätt. Det är dock inte mer svullet än vänsterben, men det känns mycket ”konstigare” Jag ska till MVC idag och ska ta upp det igen med min barnmorska, ska fråga om hon kanske kan kolla på det bara för säkerhetsskull. Sedan nästa vecka ska jag till Specialistmödrarvården och där är de lite bättre uppslutning på ”grejjjjorna” vad gäller diffusa smärtor etc. If u know what i mean. Perk med att ha Crohns sjukdom och gå igenom riskgraviditet? När man pinglar i klockan så står dom där JÄVLIGT fort. Tacksam <3

SÅ HAR JAG TAGIT HAND OM MIG SJÄLV:

Som sagt är mitt blodtryck förhöjt. När jag var på MVC för 2 dagar sedan hade jag 130/90 i tryck, och +1 på protein i urinen. Hon sa till mig på skarpen att om jag får huvudvärk måste jag ringa förlossningen, men jag har inte haft någon huvudvärk än så länge. Jag dras mellan att vilja att killarna ska stanna inne så länge som möjligt eftersom de är så små, mot att bara vilja ringa 112 och skrika TA UT DOM JAG KVÄVS, men som den behärskade hypokondriker (den värsta sorten, man ser fett put together ut ba :))) men egentligen är man årets största ras hahaha.) man ändå är gör man ingetdera utan öppnar frysen och plockar ut en sandwich och äter medans världen utanför förfaller.

Anledningen då till att de följer mig så noggrant nu är för att upptäcka en begynnande havandeskapsförgiftning i tidigt skede, så man kan medicinera bort det, förhoppningsvis. Därför är jag på MVC så ofta. Idag ska jag dit igen vid 16, för samma rutin.

MITT MÅENDE:

Jag har fortfarande slemhosta och har haft OTROLIGT länge. Men både en, två och tre läkare har undersökt mig och allt ser bra ut så jag måste någonstans lita på det. Även om det är otroligt svårt och en del av min hälsoångest främsta knep, att trixa med sanningen. De säger att efter jag varit sjuk i tidig februari så hänger ibland hosta kvar i flera veckor, särskilt när man är gravid och särskilt eftersom jag äter mina immunsuppressiva mediciner.

En sak till: jag är åter torsk på nässpray. I confess. Jag trillade dit igen. Eller trillade, jag tog ett aktivt val att börja köra igen när jag vaknade på KS efter de konstaterade kristallsjukan och skrek till Jonas: ”GÅ OCH KÖP NÄSSPRAY, KÖP ALLA SORTER, BARA KÖP!!” Och han ba: ”Eeeee men” ”INGA MEN NU, FRÅGA INTE KÖÖÖÖÖÖÖP BARA SA JAG”  Pallade liksom inte både kristallis och vara helt igenkloggad i näsan. En sak i taget, va. Jag planerar btw inte heller på att sluta förens ungarna är ute, om ni undrade. Sorry för även här LOUSY karaktär.

VECKANS CRAVING:

Socker. Nyheter. Sol. Men mest onyttig skit som jag proppar i mig i brist på annat. Snart är det slut. När grabbarna är här ska jag fan i mig återgå till mitt hälsosamma liv. Jag saknar det. Jag är min bästa version av mig själv när jag lever sunt. Den nedgångna nässpraystorsken med nyhetsförbud, är fan inte rolig asså.

BEBISEN:

Sist jag var på UL vägde dom 1700 gram ish styck, någon lite mer och någon lite mindre. Jag tror grabbarna väger runt 2 kg när de kommer. Den ena typ 2100 och den andra 1900. Något sådant, men jag hoppas såklart på mer! Snart är bebisarnas lungor helt färdigutvecklade och det är typ min sista MILSTOLPE. Som Lykke säger när vi åker bil (hon hatar att åka bil och sitta fastspänd): Lite till…. Sen klar.

Påsk för två år sen. Trött på magbilder nu.

64 gillar 7 KOMMENTARER

  1. Jag var torsk på nässpray under min graviditet från oktober-februari när jag födde. Dagen efter förlossning behövde jag inte ta nässpray längre. Så kör på tills du fött, då lär slemhinnorna gå ner igen. Stort lycka till med allt, tycker din blogg är grym och du verkar så härlig.

    Svara

  2. Kan inte du sätta ihop en önskeshoppinglista för vår/sommar. (Inte önske som i att allt behöver vara svindyrt). Vi behöver nog alla drömma oss bort lite och du har så fin stil 😍

    Svara

  3. Tack för ditt ärliga inlägg om hur tufft det kan vara. Precis vad jag behövde nu även om jag såklart inte önskar någon att må piss. Men det är en tröst när man är i liknande läge även om jag bara har en plutt i magen. Ligger här i soffan och orkar fan inte vara duktig en sekund till. Känns som magen ska sprängas och ryggen gå av och jag ska kräkas fast jag knappt ätit en halv portion mat. Får kommentarer varenda dag om hur stor jag är och har lust att slå dem för det vet jag redan och jag vet knappt hur jag ska stå ut en dag till. Har 8 veckor kvar! Höll på att bryta ihop när jag äntligen dödstrött skulle åka från jobbet och bara inte kunde hitta bilnyckel någonstans. Bara tanken på att behöva åka bussen hem från jobbet var fruktansvärd. Får sammandragningar av att gå 50 meter. Så det var värre än tanken på att ha förlorat bilnyckeln. Nyckeln satt i den olåsta bilen. Tur att ingen snott den! Ringde mannen och grät. Så tacksam att jag har en man som säger: ”Älskling, det är bara en bil. Kom hem. Kör försiktigt!”
    Längtar efter att plutten ska komma ut! Längtar efter att min kropp ska kännas som min! Längtar efter att kunna röra lite på mig! Att kunna ta på mig kläder som får mig att känns mig som mig själv och fin igen. Spelar liksom ingen roll hur mycket jag anstränger mig nu för alla ser ändå bara en stor boll. Så kommer snart gå till jobbet i leggings. Tröstshoppar alldeles för mycket kläder jag inte kan ha på mig nu för att ha något som ger mig lite glädje i framtiden. Men vet ärligt talat inte om det bara gör mig mer deppig för att jag inte kan ha dem nu. Så du som är hemma tycker jag verkligen kan unna dig visst förfall! Och du är så värd en riktigt nice push-present! Sorry för lång kommentar!

    Svara

    1. Skriver under på allt detta! ALLT, hela din kommentar och särskilt: ”Får kommentarer varenda dag om hur stor jag är och har lust att slå dem för det vet jag redan och jag vet knappt hur jag ska stå ut en dag till. Har 8 veckor kvar! Höll på att bryta ihop när jag äntligen dödstrött skulle åka från jobbet och bara inte kunde hitta bilnyckel någonstans. Bara tanken på att behöva åka bussen hem från jobbet var fruktansvärd. Får sammandragningar av att gå 50 meter.”

      KAN FOLK SLUTA kommentera VARJE dag ”oj jääklar vilken mage… asså DIN MAGE HERREGUD…” osv. Tack jag vet? Vad är grejen, aldrig sett en gravid innan? Själv har jag alltid tyckt att gravida är så jäkla fina och beundrat den runda formen och skulle aldrig fått för mig att säga nåt liknande så jag fattar faktiskt inte den typen av fascination, screw them idiots. Sorry för ilska hahaha jag är typ där du är mentalt xD

      Svara

      1. Ja, det är klart man fattar att de flesta menar väl. Men suck ändå! Låt mig bara vara! Skönt att få dela sin frustration allafall. Fortsätt kämpa!

        Svara

  4. Tips till blogginlägg, ett frågor o svar som typ är i ”Mina vänner” bok, om du kommer ihåg:) Favoritfärg, favoritdjur, favoritmat, talang, vad ville du bli när du var liten, hur tror du att du bor o lever om fem år, favoritsysselsättning, favoritdryck etc. Fyll på med vad du vill:)

    Svara

  5. Fick också havenskapsförgiftning, de önskar man ingen alltså! Mina ben såg ut som elefantben tillslut så de beror nog på havenskapsförgiftningen också. Gick på kontroller varannan dag. Nu har du barn sedan innan så du är nog förberedd men annars ha alltid med er BB-väskan och packa för mycket kläder! På en av mina kontroller va blodtrycket så högt och fick en hemsk huvudvärk och blev inskriven istället. De ville sätta igång men va fullt på förlossningen den dagen. Blev kvar på sjukhuset i 11 dagar (och mannen fick åka hem och packa om väskan, därav packa för mkt) men sen kom vi hem som en familj.

    Vet precis hur jobbigt de är när man lever mitt i allt, men allt, precis allt, kommer vara värt de när du har dina pojkar i din famn. Ha målbilden framför dig <3

    Hela min graviditet va hemsk med migrän, foglossning, havenskapsförgiftningen, igångsättning som tog 49 timmar innan själva förlossningen kom igång och avslutades med akut sugklocka. Vet inte hur många gånger jag bröt ihop på sjukhuset och trodde helt ärligt att de skulle lägga in mig på psyket. Men idag är jag stolt, stolt över att vi klarade det och när jag tittar på vår lilla tjej var allt, hur vidrigt de än va, så värt allt.

    Önskar er all lycka till, så kul att få följa er resa ❤️

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Torsdag

26 mars, 20:52 / Blogg
9 KOMMENTARER

Hej fina ni,

Det är rätt svårt att uppdatera gällande mina vardagar då jag verkligen inte känner att jag kan erbjuda något form av stimulerande innehåll. Dagarna flyter samman till en halvdan sörja. Just nu gör jag inte mycket och lämnar inte hemmet alls, förutom när vi möjligen kollar på hästarna eller när jag måste åka in till MVC. (Tack gud för att vi har bil.) Tyvärr är det i princip varannan dag nu då mitt blodtryck är högt, samt att jag har +1 på protein i urinen och har börjar svullna rejält om fötter och händer. De håller koll på mina värden så jag inte utvecklar en havandeskapsförgiftning och följer noggrant upp. Eftersom jag fick hypertoni med Lykke så är sannolikheten att få det igen, särskilt när det är tvillingar, mycket större. Det känns lite som att gå runt och bara vänta på att få ett pissigt besked – som att det kommer att komma, frågan är bara när. Jag tror jag har fött inom 2 veckor, det bara känns så. Jag ska försöka vara mer positiv, men det är verkligen inte lätt. Jag lovar att sprida bättre energi så fort killarna kommit! <3

Hur mår ni? Tar ni hand om er? Jobbar ni hemifrån nu? Hur sysselsätter ni er på kvällar och helger? Hur känner ni inför denna rådande situation? Ni kommer alltid med så bra råd och tips till mig <3 så tänkte passa på att fråga er om någon av er också, i samband med graviditet, fått väldigt diffust ont i låret/baksida lår. Jag har liksom svårt att ”sträcka ut” höger ben, det känns SÅ tungt och SÅ stelt och domnigt, det är svårt att gå då jag typ inte kan stödja på det. Som att jag inte stretchat på flera år. Det spänner liksom, utan att göra sådär jätteont. Det är mest obehagligt. Det är en så konstig smärta. Vet ni om det är normalt? Det är inte mer svullet än vänsterbenet eller så, men vänsterben har inte alls dessa symptom. Orkar inte få panik över detta också, så frågar er och hoppas någon kanske har upplevt samma och vet vad det beror på?

Leo cykelbyxor känns långt långt bort, men sanningen kanske ser annorlunda ut? Vi hoppas på MAJ <3

41 gillar 9 KOMMENTARER

  1. Jag uppskattar bara så mycket att du delar med dig av din verklighet och inte pressar dig för att ”leverera kul content”. Jag följer dig för att du är äkta och det känns som jag kan andas när jag läser din blogg 🙂 så här kommer lite äkta och ärligt tillbaka. Jag är gravid i vecka 34 och mår helt ärligt inte så bra. Är en superpragmatisk person som alltid försöker hitta nåt ljust och positivt och hitta lösningar och sån är jag även nu, samtidigt jagar Den Stora Deppen mig hela dagarna. För att vara helt transparent, ibland tänker jag att jag önskar att jag inte var gravid just nu. Det här är mitt första barn så jag vet ju inte vad det är jag har att se fram emot, hade nog varit en annan sak om jag haft barn sen innan. Nu är det liksom sjukt abstrakt vad som väntar, och så ska man föda mitt i den här krisen. Nä, ibland önskar jag att allt var som vanligt.

    Är väl mest rädd att jag ska bli sjuk då jag redan har svårt att andas, och sen jätterädd att min man ska få minsta förkylning vilket innebär att jag måste föda utan honom. Vi bor i en mindre stad där folk inte jobbar hemma i lika stor utsträckning, och han är en sån som måste gå till sitt jobb och träffa en del folk. Är så rädd att han ska bli smittad, men vissa saker kan jag inte hindra honom från att göra då det är hans jobb. Hur har du resonerat med Jonas? Nu bor ju ni i Sthlm där det är mer utbredd sjukdom men ändå. Stannar han hemma eller är han på jobbet, träffar han folk?

    Svara

  2. Hej Steffi,
    Jag fick över en helg ungefär samma känsla i mitt ena ben, det började kännas domningt och gjorde sen mer ont. Strålade från ljumsken och en bit ner. Men jag hade också en svullnad över fot och ankel på samma ben, medan jag inte var svullen på andra benet. Detta visade sig vara en blodpropp i mitt bäcken efter många undersökningar fram och tillbaka (med ultraljud av ben samt magnetröntgen av bäckenet). Du skriver ju att du inte upplever skillnad i svullnad på benen, men berätta om dina symptom och fråga kring om de vill undersöka blodpropp om du känner dig orolig.

    Svara

    1. Åh, det lite jag var rädd för. Tex som igårkväll hade jag ont, kändes mest som mitt ben var gjort av ”cement” om du förstår hur jag menar. Men så imorse var smärtan borta och nu när jag gått på benet och hållt på i några timmar så kommer det sakta tillbaks. Var din smärta där – likadan – hela tiden oavsett tid på dygnet. Eller kom den senare på dagen efter man belastat benet mycket? Tack!! Kram!

      Svara

      1. Mitt förlopp började med att jag märkte en skillnad på mina båda fötter och anklar, där vänster var svullet. Sedan successivt under ett par dagar ökade känslan av tyngd, domningar och smärta när jag stöttade på benet/gick. Så det var en hela tiden ökning i besvär, inte att det kom och gick som för dig.
        Det är säkert inte propp i ditt fall för just den ensidiga svullnaden verkar vara ett tydligt symtpom på det, samt att smärtan kommer och går för dig medan för mig ökade besvären successivt. Men som sagt – nämn för din barnmorska om du är orolig för just propp!
        Skickar massa pepp och styrka och tröstekramar, en höggravid till en annan i dessa absurt utmanande tider. We got this <3

        Svara

  3. Jag har och har haft lite likande, det är dock foglossning har jag fått diagnos på, som jag lider hemskt av 😫

    Svara

  4. Jag hade också samma känsla i höger ben ca 2 veckor innan förlossningen. Dock var benet varken varmare eller mer svullet än det andra (vilket kan vara tecken på propp) å det hjälpte att ha stödstrumpa på. Testa det!

    Ang. situationen så svävar jag mellan hopp och förtvivlan. Födde min dotter för en vecka sen och var livrädd för att åka in till förlossningen och smittas där. Men när väl där så slappnade jag av helt och hållet. Man blir lite galen av att vara hemma ensam och tänka på allt hemskt som kan hända. Det är som att man fick perspektiv när jag låg på förlossningen och BB. Men sen kom vi hem och nu är jag panikslagen av tanken på corona. Kan ej sova på nätterna för jag måste kolla hela tiden att barnet andas. Å jag är hemsk mot hennes storebror som är febrig. Jag vågar inte ens krama eller trösta honom för att jag är rädd att han kan smitta mig eller bebisen och som i värsta fall skulle innebära att familjen splittras om någon behöver intensivvård. Man får ej heller hälsa på anhöriga på sjukhus och tanken på att inte träffa mina barn får mig att vilja bli galen. Men sen kommer jag på att han inte behöver ha corona och att han behöver sin mamma och blir ledsen och känner mig som världens värsta människa. Å så tittar jag på min nyfödda dotter som sover så sött och tänker att vi fixar detta och blir hoppfull och stark igen. Å sen kommer paniken igen. Upp och ner med andra ord.

    Svara

  5. Mitt liv är faktiskt ganska oförändrat måste jag säga 🙈 Jag har jobbat hemma sen i början på februari (ej pga Corona) och min dotter går på förskolan tills andra direktiv kommer. Jag resonerar som så att så länge vi är friska så lever vi som vanligt. Vi träffar grannar och dom i familjen som är unga (dvs inte farmor), när jag och min dotter träffade mina föräldrar hängde vi bara utomhus och dom plockade inte upp henne. Jag är glad att Sverige än så länge är öppet och litar fullt ut på Folkhälsomyndigheten. Dom i min närhet som är oroliga isolerar sig frivilligt vilket jag har full respekt för. Alla ska göra det som känns bäst för dom ❤️
    Mitt hjärta går i tusen bitar för alla vara liv påverkas, sjukdom och/eller förlorad inkomst 💔 Min syster som jobbar i socialtjänsten vittnar om en ökad arbetsbelastning till följd av att folk är mer hemma. Ökad misshandel, ökad alkolism, ökad missförhållande för barn vilket är absolut heartbreaking 😢 Så även om mitt liv är i stort oförändrat och jag inte är orolig för fem över, så är jag inte känslokall och måste jobba med att sortera alla känslor kring den situation världen befinner sig i just nu.

    Svara

  6. Jag arbetar inom sjukvården så jag måste lämna hemmet varje dag, men kan för mitt liv inte begripa hur folk kan vara så själviska att dom åker på skidresor etc i dessa tider. Även om man själv tror sig komma lindrigt undan om man skulle bli smittad så finns det många andra i samhället som inte kommer göra det när man sprider den smittan vidare. Hoppas du iallafall kan vara utomhus på tomten nu när du bor i hus, jag kan bara föreställa mig din rädsla pga crohns och graviditet. En sak som kan vara bra när man är väldigt stressad är att inte ta del av nyheterna alls och låta någon i ens närhet meddela det viktigaste man behöver veta, har för mig att du skrev om det i något inlägg men om jag blandar ihop det med något annat så är det mitt bästa tips från egen erfarenhet tidigare av att ha blivit uppjagad över att lyssna på/läsa nyheter. Försöka att inte prata med folk som pratar på ett uppjagat och okonstruktivt sätt om det. Jag brukar gå in på youtube och lyssna på vattenfall, fågelljud eller nån meditationsslinga och djupandas med näsan när jag behöver dämpa ångest, överraskande effektivt… Man får påminna sig själv om att det faktum att man tänker på det mer och samlar på sig info om det kommer inte minska ens risk att drabbas av det så det tillför inget positivt i ens liv att göra det. Men sånt är ju alltid lättare sagt en gjort.. Hoppas KBTn var givande, kram.

    Svara

  7. Prova att trycka/massera foten på en tennisboll. Det sitter så himla mycket under fötterna som fäster ända upp i benen. Håll på så med en boll i några minuter varje dag 🙂 Låter flummigt men det gör jätte stor skillnad. Kram! Kämpa ❤️

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

3 bra saker med idag

25 mars, 19:57 / Blogg
2 KOMMENTARER

Vädret – Idag var det varmare än 10 grader och bara det fenomenet i sig bringar hopp om livet. Om våren, sommaren och solen. Snälla ljumna vindar som knappt känns, men ändå är allt. Jordgubbar i en djup tallrik, solen som aldrig går ner och den där lättsamma inställning till det mesta – som gör att andetagen flödar lite lugnare och lite tryggare genom bröstet.

Att om prick en vecka är det april – april är en tydlig milstolpe för mig. Månaden då jag ska få föda, månaden då tvillingarna kommer. Månaden då Jonas och pappa fyller år. Månaden då vintern vänder hem. Månaden som bringar hopp om livet. Månaden jag kämpar för. Veckorna jag sakta räknat ned ifrån, som nu förvandlats till endast dagar. Mars 2020, jag kommer aldrig att glömma dig, men jag ska göra allt i min makt för att komma över dig.

Min frys – Att jag i ett svagt ögonblick råkade klicka hem ett 20 pack paket med pinnglass som ligger i frysen som något form av utmärkelsepris, helt till mitt förfogande. 88an, Sandwich och piggelin. Jag vet inte längre vilken dag det är, och på något märkligt sätt känns det inte som det spelar någon som helst roll. För vem behöver specifikt dagen lördag när hela frysen är full med glass veckan igenom?

72 gillar 2 KOMMENTARER

  1. Läste först 20 paket med glass :,) Det hade varit ännu bättre ju haha! Älskar 88:an btw, min absoluta favoritglass.

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Årets utmaning – att bara existera

22 mars, 14:25 / Blogg
10 KOMMENTARER

God eftermiddag fina ni,

först TACK, för alla era otroligt fina och stöttande kommentarer på inlägget innan. Verkligen, tack för er tid och pepp. Det betyder massor <3 Hur mår ni, hur är er söndag? Det var länge sedan vi körde en frågor med Steffi, ledsen för att strukturen lite hamnat ur balans här, men det hänger nog ganska så väl ihop med mig själv skulle jag gissa. Så jag tänkte att vi kör det nu? Bara att ställa era frågor i kommentarerna så svarar jag, möjligen en del ikväll och en imorgon 🙂 Mina dagar nu går mest åt att tillsammans med Jonas underhålla Lykke, hitta på saker att göra och i den utsträckning det går, försöka röra sig så lite som möjligt ute bland folk men ändå stay above surface, så att säga. Det underlättar i alla fall nu att vi bor i ett hus, med gräsmatta, gunga och studsmatta när The Lykke Show drar igång brandalarmet.

Det är en märklig tid vi lever i, någonstans räknar jag bara dagarna tills jag ska föda för att slippa den enorma påfrestningen på kroppen jag går igenom nu, den ansträngda andningen är jobbigast för den triggar min panikångest. Och min hosta, som aldrig försvinner. Men ändå är jag livrädd för att behöva snittas i dagsläget  (det ser ut som att det blir snitt nu, pga tvilling 1 ligger i säte.) när man läser om nysande kirurger och kaosartade situationer på alla Sveriges Sjukhus. Vill inte oroa mig, men jag kan liksom inte sluta. Hur gör ni för att inte oroa er? Hur tänker ni? Lykke somnade sent idag, så nu ska jag koka lite té tänkte jag och försöka bara chilla. Att det skulle komma att bli årets utmaning? Att bara existera.

 

78 gillar 10 KOMMENTARER

  1. Håller med dig tycker oxå det känns märkligt att årets utmaning ligger i att bara existera och få vardagen att rulla på som vanligt i den här virus tiden.
    Bara att kämpa och hoppas att det snart går över. Allt som händer känns nästan overkligt.
    Massor med styrkekramar!!
    Therese

    Svara

  2. Fråga! Låtsas att du aldrig blev tillsammans med Jonas (för andra gången) för några år sedan- hur hade ditt liv sett ut idag då? Är självklart helt omöjligt att veta, men om du hade fått gissa? Hade du bott kvar i Sverige? Jobbat med något heeelt annorlunda? Partajat ofta? Vore kul att höra hur ”planen” såg ut innan Jonas och kids osv, nu när du liksom vet hur det blev istället. Kanske lite luddigt, men jag hoppas du förstår hur jag menar.

    Också! Bästa bloggen någonsin. Älskar att följa dig!

    Svara

  3. Hei,

    Takk for en fin blogg og masse klemmer til deg ❤️
    Jeg er også veldig redd i disse corona tider og sliter med helseangst. Har du noen tips på hva man kan gjøre for å ikke grotte seg ned helt i angsten?

    Svara

  4. Har det varit problem att ni haft pojk/ flickvän emellan och hört om andra ragg som varit med i bilden innan ni blev ihop nu sisga gången?:)

    Svara

  5. Jag har liksom du hälsoångest (visst är det samma sak som hypokondri?) och vet hur extremt jobbigt och ångestframkallande det är. Det här med corona är INTE kul för sådana som oss, jag har följt nyheterna varje dag i någon månad nu, googlat corona säkert en miljard gånger och nu vågar jag knappt gå in på ICA.. nu till min fråga. Jag är även väldigt hygienisk och rädd för smuts och bakterier osv. Lider du också av liknande? Tänker att jag både har hälsoångest men också någon slags hygienångest och vet inte om de går hand i hand..? 😅
    Kram till dig o lycka till med allt!

    Svara

  6. Dina bästa inredningstips? <3 Speciellt om man inte har superstor budget men ska inreda ett helt nytt hem! Vad skulle du satsa lite extra på osv?? Fattar att det är väldigt olika beroende på boende osv., men hur brukar du tänka när du inreder?
    Tack för allt du delar med dig av, du är grym! <3 <3

    Svara

  7. Hej!
    Vill bara inflika lite om operationssal om det nu blir snitt! Det kommer gå bra!! Jag födde mitt första barn i november och pga komplikationer och att bl a moderkakan inte kom ut togs jag till operation och sövdes. Hade varit orolig innan för just sövningen men det var asnice och kändes så tryggt! Kan ha med att jag jobbar som kirurg och älskar operationsavdelningen. Alltså tycker den är mysig och trygg! Det är kliniskt rent, operationssyrror är nitiska! Belysningen är grym (inte direkt mys eller fotolight men men) vilket är fantastiskt. Läkare, sköterskor och undersköterskor jobbar i team så stämningen är så go och kanske lyssnar man lite på radio på salen. Blir det tvillingsnitt tror (vet) jag att det kommer vara lite extra go stämning, för det är ju magiskt! Alla snitt jag varit på har varit otroliga, födslar är vidunderliga!! Ni har något alldeles extra framför er oavsett om det blir på förlossningssal eller operationssal, får gåshud när jag tänker på det! Lycka till med allt!

    Svara

  9. Jag blev akutsnittad i januari och dessutom låg journalsystemet nere så de behövde ställa tusen frågor om jag var allergisk mot kiwi (då tål man tydligen inte morfin) osv. Hade alltså kunnat vara megahets, men var lugnt, kontrollerat och mysigt! Tänker att i dessa tider så borde ett planerat snitt vara det säkraste ur smitt och kaos-synpunkt, både för er och för sjukhuset? De har gott om tid att förbereda sig med personal och utrustning, situationen är mkt mer kontrollerad och steriliserad än en vaginal förlossning och ni är (antagligen) lugnare. Sörjer att det inte blev vaginal förlossning för mig, så förstår dina känslor, men var absolut inte rädd för snitt, oavsett corona! Det var det absolut finaste jag varit med om <3

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

se mer