GRAVIDVECKA 35:

Lista snodd av älskade Micki. 89,4% avklarat och 41 dagar kvar av en fullbordad graviditet, men 27 dagar kvar för tvillinggraviditet.

MIN KROPP:

HELLO valross. Jesus and the holy baby vad jag är stor. Min mage känns ständigt som en sekund från att sprängas och bli ett med outer space. Det är så spänt, tungt och flåsigt at the moment. Jag blir liksom andfådd av att hacka potatis :)))))) Hur sjukt? Nä hurrni, ni som tagit er igenom en tvillinggraviditet – BOY I HOPE THAT PUSH PRESENT WAS FUCKING MAJOR, för det finns inte ett pris som är högt nog för denna belastning???? Jag har nu på senaste tyvärr även svullnat på mig ordentligt, det är nog vätskan jag så tydligt minns från typ vecka 37 med Lykke. Men det är redan här nu, beyond oinbjuden men otroligt unstoppable så här sitter man som en vattenfylld majskyckling och kollar klockan, liksom. Tror ni det går fort? Nä. Jag har typ slutat klä på mig också…. Förfallet deluxe. Förlåt, önskar jag hade bättre karaktär men tydligen inte.

Som jag tidigare nämnt så har jag ont i högerben. Det känns som att det är gjort av cement och det är svårt att sträcka ut det. På ett diffust sätt. Det är dock inte mer svullet än vänsterben, men det känns mycket ”konstigare” Jag ska till MVC idag och ska ta upp det igen med min barnmorska, ska fråga om hon kanske kan kolla på det bara för säkerhetsskull. Sedan nästa vecka ska jag till Specialistmödrarvården och där är de lite bättre uppslutning på ”grejjjjorna” vad gäller diffusa smärtor etc. If u know what i mean. Perk med att ha Crohns sjukdom och gå igenom riskgraviditet? När man pinglar i klockan så står dom där JÄVLIGT fort. Tacksam <3

SÅ HAR JAG TAGIT HAND OM MIG SJÄLV:

Som sagt är mitt blodtryck förhöjt. När jag var på MVC för 2 dagar sedan hade jag 130/90 i tryck, och +1 på protein i urinen. Hon sa till mig på skarpen att om jag får huvudvärk måste jag ringa förlossningen, men jag har inte haft någon huvudvärk än så länge. Jag dras mellan att vilja att killarna ska stanna inne så länge som möjligt eftersom de är så små, mot att bara vilja ringa 112 och skrika TA UT DOM JAG KVÄVS, men som den behärskade hypokondriker (den värsta sorten, man ser fett put together ut ba :))) men egentligen är man årets största ras hahaha.) man ändå är gör man ingetdera utan öppnar frysen och plockar ut en sandwich och äter medans världen utanför förfaller.

Anledningen då till att de följer mig så noggrant nu är för att upptäcka en begynnande havandeskapsförgiftning i tidigt skede, så man kan medicinera bort det, förhoppningsvis. Därför är jag på MVC så ofta. Idag ska jag dit igen vid 16, för samma rutin.

MITT MÅENDE:

Jag har fortfarande slemhosta och har haft OTROLIGT länge. Men både en, två och tre läkare har undersökt mig och allt ser bra ut så jag måste någonstans lita på det. Även om det är otroligt svårt och en del av min hälsoångest främsta knep, att trixa med sanningen. De säger att efter jag varit sjuk i tidig februari så hänger ibland hosta kvar i flera veckor, särskilt när man är gravid och särskilt eftersom jag äter mina immunsuppressiva mediciner.

En sak till: jag är åter torsk på nässpray. I confess. Jag trillade dit igen. Eller trillade, jag tog ett aktivt val att börja köra igen när jag vaknade på KS efter de konstaterade kristallsjukan och skrek till Jonas: ”GÅ OCH KÖP NÄSSPRAY, KÖP ALLA SORTER, BARA KÖP!!” Och han ba: ”Eeeee men” ”INGA MEN NU, FRÅGA INTE KÖÖÖÖÖÖÖP BARA SA JAG”  Pallade liksom inte både kristallis och vara helt igenkloggad i näsan. En sak i taget, va. Jag planerar btw inte heller på att sluta förens ungarna är ute, om ni undrade. Sorry för även här LOUSY karaktär.

VECKANS CRAVING:

Socker. Nyheter. Sol. Men mest onyttig skit som jag proppar i mig i brist på annat. Snart är det slut. När grabbarna är här ska jag fan i mig återgå till mitt hälsosamma liv. Jag saknar det. Jag är min bästa version av mig själv när jag lever sunt. Den nedgångna nässpraystorsken med nyhetsförbud, är fan inte rolig asså.

BEBISEN:

Sist jag var på UL vägde dom 1700 gram ish styck, någon lite mer och någon lite mindre. Jag tror grabbarna väger runt 2 kg när de kommer. Den ena typ 2100 och den andra 1900. Något sådant, men jag hoppas såklart på mer! Snart är bebisarnas lungor helt färdigutvecklade och det är typ min sista MILSTOLPE. Som Lykke säger när vi åker bil (hon hatar att åka bil och sitta fastspänd): Lite till…. Sen klar.

Påsk för två år sen. Trött på magbilder nu.

GRAVIDVECKA 31:

Lista snodd av älskade Micki. 75,7% avklarat och 76 dagar kvar av en fullbordad graviditet, men 55 dagar kvar för tvillinggraviditet.

MIN KROPP:

Ah, where to begin. Jag har solklart entrat elefant-mode och känner både hopp och förtvivlan gällande att de måste stanna inne enda tills April. Jag förstår inte hur jag ska orka bära så länge till, och dessa veckor är ju liksom så otroligt viktiga för killarna för de är verkligen nu de ska tjocka på sig ordentligt inför sin entre till denna (för tillfället) rätt kaotiska värld. Om jag hade fått önska, hade jag inte valt den här tiden, med allt som råder gällande Corona Virus, att sätta mina små killar till jorden. Men tyvärr får man ju inte önska, så det är ju vad det är. Men jag skulle ljuga om jag inte sa att jag kände en orolighet gällande exakt allt just nu ://

Jag har gått upp över 10 kg, holy moly! Pang sa det bara så tjöckade damen på sig, över en natt. Men its allll goood in da hoood, jag vill bara att dem ska växa på sig och må bra där inne <3 Jag har ultraljud igen nästa vecka på Onsdag, så då ska det bli spännande att se vad de små väger. Förutom att jag känner mig som en valross så har jag diverse gravidkrämpor: nästäppa, domninga ben, ilande konstiga smärtor i blygdbenet, förvärkar på höger sida som strålar ner i ljumsken (tänk mensvärk deluxe) och på det sparkar killarna som två små ninjas med mad real skillz, där inne. Jag har även en känsla av att tvilling 2 (som ligger på höger sida) också nu har vänt sig med huvudet neråt mot underlivet. Ska bli så spännande att se om jag har rätt. Vad tror ni, får jag min vaginala förlossning? Kommer killarna i mars eller april?

SÅ HAR JAG TAGIT HAND OM MIG SJÄLV:

Idag var alltså första gången jag lämnade lägenheten sedan i måndags. Haha, Jonas tyckte det var det s.j.u.k.a.s.t.e han hört och sa att han aldrig någonsin varit inne så länge. Bara för att Jonas är någon form av övermäktig individ som typ aldrig vart hemma sjuk mer än 24 h. I måndags hade jag så mycket för mig att jag kände på kvällen när jag kom hem att: shit, jag måste bara avboka allt och sova. Det är vad jag behöver. Sova, vila, dricka berocca, återhämta mig och sedan använda min energi jag har till min älskade Lykkis. Kan ha tagit taxi till och från föris när jag skulle hämta henne, haha men till mitt försvar ville inte varken mitt bäckenben eller mitt immunförsvar gå den biten. Och om det är värt att lägga pengar på något, så är det väl hälsan? Så det är vad jag gjort. Jag har sovit, vilat, packat litegrann, kollat serier och kramat min familj. Igår vaknade jag ju som bekant upp med årets jävla migrän också, det var dock inte enligt plan…

MITT MÅENDE:

Vågar knappt skriva för att jinxa det, men efter jag vilat hela denna vecka samt var hos VC i onsdags och bestämde mig för att helt sluta med nässpray så mår jag så mycket bättre. Hostan är dock kvar, och retar gallfeber på mig. Näsan känns dock inte svälld och inflammerad som den gjort tidigare pga allt användande av nässpray, idag är första dagen jag verkligen känner att jag typ kan andas helt och fullt utan nezeril. För fan vad det varit jobbigt när jag inte kunnat ta ett endaste andetag genom näsan. Har vaknat på natten av att jag inte får luft och drömmer att jag drunknat, bara det har gett mig panikångest deluxe och framkallat en känsla av att jag har grova andningssvårigheter. Såååå, nässkölj i saltlösning, renässansens nässpray  (som är en helt naturlig produkt med en salthalt på 3,5%) och ett jävlar i mig ”nu ska jag sluta med nässpray”så tror jag fasen att jag vann? Ha! Älskar att vinna. För sjukt att landa i att jag vart nässpraystorsk, sådär i backspegeln. Ohhhh, i am never walking down that path igen freakin WATCH ME.

VECKANS CRAVING:

Typ inget. Har svårt att äta nu för tycker det blir så fullt i magen fort, och då får jag ont och känner mig svullen som en get. men kalla saker i små doser: vindruvor, glass, fryst mango och chocklad som legat i kylen, har slunkit ner alldeles fin fint.

BEBISEN:

Enligt appen så väger ju bebisarna 1600-1700 gram denna vecka. Men jag vet att mina grabbar ligger lite under, så jag skulle gissa på att den ena väger 1400 och den andra 1250 vid ultraljudet på Onsdag. Hehe, undrar om jag får rätt. Jag känner av killarna dag som natt, omöjligt att inte göra det med två bebisar i magen som livin la vida loca? Det börjar bli så verkligt nu, imorgon flyttar vi och det för mig har vart en ”målbild” som starkt har vart förknippad med förlossning. Jag vet att det börjar dra ihop sig nu, och jag känner verkligen en skräckblandad förtjusning. I vilken vecka födde ni som har haft tvillingar i magen? Vaginalt eller snitt? Har ni fött ett barn vaginalt innan tvillingarna? I sådant fall: gjorde det ondare att föda tvillingar (vaginalt) än bara 1 barn (vaginalt)?

Vecka 31 år 2017 i November med ett gäng lövely ladies på Amandas 30 år bash <3

GRAVIDVECKA 28:

Lista snodd av älskade Micki. 67,9% avklarat och 90 dagar kvar av en fullbordad graviditet, men 76 dagar kvar för tvillinggraviditet.

MIN KROPP:

Tung, varm och svullen. Som en elefant på savannen. Jag har en mensvärksliknande smärta som kommer och går lite, jag tror det är bebisarna som töjer på ligamenten i livmodern eftersom de växer så mycket nu. Dock har jag liksom svårt att förstå hur dom ska få plats där inne i 9 veckor till? Jag tycker att det redan är rätt körigt och trångt, varje gång en av ungarna sparkar eller vänder på sig, känns det som att jag typ lite ska kräkas ut mina inälvor? Ah, det är en högst oklar odefinierbar känsla. Lever på vetskapen att det kommer att gå över, hehe, om max 9 veckor ish. Men då vill jag väl förmodligen spy ut inälvorna av kronisk trötthet och sömnbrist istället? Potejto, Potato!! Jag har dock ingen som helst pejl på hur stor min mage ”egentligen” är, då jag typ går in i folk med den eller stöter till bordskanter eller annat för jag totalt missbedömer avståndet, heheh.

SÅ HAR JAG TAGIT HAND OM MIG SJÄLV:

Inte på något särskilt sätt! Unnat mig goda luncher sprängfyllda av ceasardressing och lite glass sådär ibland när det sugit till i sockertarmen. Dock har 9 barn skickats hem i veckan från förskolan på Lykkes avdelning pga feber (av totalt 15)…. Oooooh happy days! Och igår vaknade jag med….. haha jaaaa du har rätt: ont i halsen. Igen :)))) Jag pallar inte ens förklara hur mycket det nöter ner mig både psykiskt och fysiskt att aldrig få vara frisk. Men jag antar att det är såhär det är när man har småbarn? Känner ni igen er? Kan man dö av halsont?

MITT MÅENDE:

Stör mig på mig själv varje gång jag ska skriva ”veckans mående” för det känns som att jag bara klaaaagar på att jag alltid är sjuk, men det är ju ta mig 17 sanningen? Vill inte fara med osanning? Jag är L.E.S.S  L.E.S.S.O.N på att vakna med en motorsåg nerkörd i halsen. Jag kan hantera det mesta, men just halsont förvandlar mig till en deprimerad inte astrevlig individ som gnäller över hur orättvist livet är. Det är lite som att hela tiden gå runt med en sten i skon, ett skavsår som aldrig läker eller en smutspartikel i ögat. Förutom det så har jag… ah you are right. Förstoppning. Som om att det inte bara kan vara nog med att vara gravid med två barn? Alla dessa följdåkommor till det eviga bakandet av homo sapiens sapiens? Kanske är det betalningen på livets gåva om några veckor, spontant känner jag bara: LIFE, u OWE ME BIG TIME. Behåller det innestående, så du kan bara stryka ett streck över den där magsjukan jag förmodligen till största sannolikhet snart också åker på. Okej?

Jag är btw så förkyld/gravidtäppt i näsan att ni numera kan kalla mig ”STEPADI” På natten vaknar jag även av att jag får upp magsaft i munnen som följd av en sjuk halsbränna som inte ger med sig. Jag hade även igår fruktansvärt ont i vänstra vaden och tvingade Jonas i panik att jämföra båda vadernas storlek mot varandra, för att säkerställa att jag inte hade fått en blodpropp:)))))…… Ah, ni hajjar.

VECKANS CRAVING:

Ceasardressing. Min syster kommer till oss idag, och hon har gjort en helt egen dressing till mig. FATTAR NI NIVÅN. Hon är alltså kock, lagar gudomlig mat och har skapat en ceasardressing till mig jag seriöst ska doppa i A L L T. Chicken Ceasar???? PPppppffffhhh, Ceasar Universal tack. Lyckan!!

BEBISARNA:

Enligt preglife, som inte levererar någon tvillinginformation (shameeee) så ska ”bebisen” väga ungefär 1,3 kg nu. Dock fick jag bekräftat att mina killar väger ungefär 700 samt 900 gram, den ena pågen är 24% under kurvan, och den andra är 17% under kurvan. Sedan är ju twins rent generellt mindre! Så det ser ändå bättre ut än förra gången praised b, även om dom nu är lite olika stora. Som ni vet ligger båda kottarna med huvudet uppåt ATM. Tvilling 1 har alltså gjort loss skeppet från blygdbenet och satt ankare på mitt vänstra revben. Så sjukt att jag har två grabbar i min mage samtidigt??? Jag kommer nog inte ens förstå att det hände, förens dom redan är ute. En sak som känns obehaglig exakt nu är: jag sitter rakt i sängen i skräddarposition, men så fort jag lite andas ut och slappnar av, känner jag hur mina revben ”slår i” ungarna i magen. Det är sååååååå freakin creepy. Rädd att jag ska mosa dom, så sitter liksom rakt som ett streck och får ryggskott istället :))

Magen säger PEEKABOOOO! Mysigt mjuksisset från Bread and Boxers X Sara Biderman, klick!

HEY U woman filled with boys.