Hej godingar,
Hoppas att ni har en härlig start på veckan, och känner er fyllda med energi och generell pepp över livet såhär i början av året. Hur sjukt btw att vi lever på 20-talet? Det känns faktiskt så konstigt. Nästa gång det är 20 tal lever förmodligen Lykkes barn, och jag är en figur någonstans långt borta, som en gång var mamma till deras mamma. Väldigt läskigt att tänka så, så låt oss stanna i nuet istället.
Kolla på den här då, här nedan? Åh herregud, så mycket känslor som väller över mig. Igår när jag och Jonas skulle somna så fick jag liksom ett ordentligt wake up call att shit, dom kommer verkligen snart. Jag är i vecka 23 och i vecka 37 föder jag senast. Jag har alltså inte köpt en enda sak? Jag har även en känsla av att dom kommer att titta ut tidigare än så, men er mamma vill vänligen att ni stannar där inne så länge som möjligt, även om jag tycker det suger att vara gravid så är det viktigare att ni gosar till er och blir starka i min mage. Vi har nu landat i att det får bli: Bugaboo Donkey 2 twin till killarna. Någon som har koll på om den är bra, eller rentav sagt bäst när man har tvillingar? Hoppas! Jag har insett att jag inte gillade spädbarnstiden så mycket med Lykke. Hon var så liten, 2600 gram vägde hon när vi tog henne i vårt maxi-cosi skydd från KS och åkte hem på nyårsafton 2017. Hon var som en liten fågelunge, och jag var så rädd i början att hon skulle gå sönder eller att mina händer skulle bära upp henne för hårt så något ben krossades. Det gjorde det såklart inte, men det är en skräck jag tror många har? Eller att man ska tappa dom. Paniken.
Jag hade precis fått hypertonin diagnosticerad, och jag och läkaren förstod verkligen inte varandra, vi blev nästintill osams i läkarrummet när jag ifrågasatte sjukdomen på ett sätt som upprörde henne. Jonas tyckte det var så skavigt. Allt blev så rörigt och jag minns att det blev något fel med mina mediciner jag skulle få med mig hem, så när vi kom hem fick Jonas vända tillbaks till KS och hämta nya. Jag hade i princip en klump i magen när jag lämnade sjukhuset för att fira nyår med min lilla familj plus min mamma. Jag kände mig liksom inte helt glad, jag hade mest en rastlös ångest som vaggade i kroppen. Den ångestklumpen satt i väldigt länge och präglade ganska mycket av den första tiden. Jag blev ju sjuk ovanpå det ganska omgående sedan, så det var egentligen kanske först vid 3-4 månader jag verkligen började uppskatta min tid med Lykke. På kvällarna var jag rädd att somna, för jag trodde jag skulle dö, bara en sån sak.
Början av spädbarns-tiden gick mest åt att amma, kändes det som. Och att kolla att hon andades, att byta blöja och att försöka fungera utan sömn, och sedan repeat. Till en början fungerade det inte alls bra med amningen, men efter typ en vecka kom den igång och det rullade på otroligt bra för både Lykke och mig. Jag ammade henne i 7 månader totalt, men från 4 månader började jag med smakprover enligt ordination men ammade ändå mestadels av målen. Från 6 månader började vi med matburkar och hon började intressera sig mer för dem än mig, jag ammande henne mest på natten när hon ville ”snutta” och bestämde då att fasa ut amningen helt vid 7 månader. Så då gjorde jag det. Jag tog tjuren vid hornen och bestämde mig typ över en natt, det var krig i några dagar (främst nätter och kvällar) men sedan fick vi även pejl på att ge henne välling i flaska som substitut, hon vägrade flaskan innan, och då var allt oh so happy days. I brist på bröd tar man limpa va?
I mars började jag komma tillbaks efter blindtarmsoperationen och liksom uppskatta dagarna med min lilla skatt. Men fan hurrni, vad sömnbrist och sjukdom nöter ner en människa? Min migrän stod bokstavligen i lågor i 3 månader, läkarna trodde ett blodkärl hade brustit i mitt huvud så jag fick göra en akut MR röntgen av hjärnan, men det var inget allvarligt mer än min migrän med aura som levde rövare, men det var några otroligt påfrestande månader för familjen, kan jag meddela. Jag tror lite den ångesten ligger till grund för min spontana känsla gällande spädbarnstiden även med tvillingarna. Även om allt förhoppningsvis blir annorlunda denna gång, känns det ändå lite jobbigt med de där första vackliga, sårbara månaderna? Jag längtar mer tills tiden då nacken är stabil, om ni förstår hur jag menar.
Vi har fortfarande inte bestämt hur vi ska göra med boende-frågan inför tvillingarnas ankomst. Som Jonas sa igår, vi får nog bara åsidosätta alla våra personliga preferenser och prioritera ett liv som är anpassat för 3 ungar. Det kommer nog generera i mest livs-kvalitet för alla, även om det känns lite sad? Som det ser ut nu kommer vi inte ens in i hissen med en dubbelvagn, och det känns ärligt talat lite jobbigt att bära mina två killar i insatser in och ut från hissen. Och så Lykke på det, kan även tillägga att hissen är minimal. Även om vi stannar i stan så är jag nog inte ens välkommen till någon restaurang med 2 småbarn och en 2 åring i släptåg haha? Nu har vi landat i att det kanske är bäst att hyra ut vår lägenhet i ett år, och sedan hyra ett hus – bara för att se hur det känns innan vi köper något? Det kanske inte alls passar oss, men då har vi i alla fall testat och därav vet att vi ska satsa på en ny lägenhet istället. Vi ska faktiskt kolla på ett hus i Saltsjö – Dufnäs nästa helg. Även om det kanske inte är helt vad jag personligen vill, måste jag försöka se till helheten. Och att bo i ett hus med en gräsmatta, från typ april kommer i alla fall under sommaren vara en dröm. Ni som har tvillingar och kanske fler barn än så, och läser det här, hur tänker/tänkte ni gällande boende frågan?
Lykke 3 dagar gammal iklädd björndräkt, påväg till KS för vägning och mätning.
Lykke 4 dagar gammal i en donut på Styrmansgatan lookin QT.
TITTUT. Med så stora ögon borde du se lika bra som en korp? Iof har din mamma stora ögon också men jag har -4 så den teorin kanske inte riktigt är helt korrekt.
<3
Efter 3 dagar bröt hon ut i detta skratt, vi lyckades fånga det och jag dog lite av kärlek inombords.
Detta var på nyårsafton, precis hemkomna från KS. Hej gosnos.
2017-12-29, Lykke på KS nyfödd.
Mammas lilla Lykkis 9 månader gammal, var tvungen att ta med denna bild PGA sötheten?
Bästa jag vet, så gosig tid med Lykke.
Jag har bugaboon till mina tjejer, älskar den! Vet att många tycker den är tung och jobbig in och ut ur bil mm men det är inget jag har tänkt på. Dock är vår ytterdörr 0,5cm bredare än vagnen så det är tight att ta sig ut men inte lika som i er hiss… tänk om det enda sättet att få killarna att sova samtidigt är att gå ut och gå? Herregud, dra till hus så fort som möjligt! 😉
oooohhh my god. Asså den paniken!!! TÄNK om dom liskom bara vill sova i vagnen?? Nej asså vi måste lösa detta snabbt, för varje dag som går blir jag mer pro att hyra hus!! TACK FÖR NI PEPPAR <3
Okej, hur coolt och spännande att ni ska få två! Det känns som en perfect match och att du kommer ha full koll på att hantera två små. Sen får Jonas svettas med Lykke, hehe. Ni gör nog all rätt i att bo i hus, vad smart att hyra för att se hur det livet är! Jag tyckte livet med barn blev smidigare i hus med barn. Som Caroline här också skrev tänk om dom bara sover i vagnen och hur lyzzit att kunna dra vagn i trädgården en härlig vårdag? Och inte släpa sovande barn i vagn upp och ner för trappor. Och släppa ut Lykke för lek istället för att gå på gatorna i stan och leka i en park med två små i vagn? I vårt hus har jag en babyproofad zon (ett våningsplan) där min lilla kan härja loss utan vidare supervison, så gött för då får jag saker gjort utan att konstant ha ögon i nacken. Absolut möjligt i stan men smidigt i hus. The lizt goes on. Sen passar ju inte huslivet alla, det kan gudarna veta. Men prova så ser ni! ?
Asså blir peppad av era kommentarer. Det kanske inte är så dumt ändå att hyra hus och testa på? tänk om jag älskar det, kanske trodde jag var en stan-bound tjej men kanske har fel haha. Ändå uppvuxen i villa och jag ser ju verkligen fördelarna med gräsmatta och tomt. särskilt på våren!! bara att kunna ta en kaffe i solen??? Ja parken är man beyond trött på by now!!! hur drömmigt med ett våningsplan där din bebis kan härja, drömmen för alla i familjen ju!!! KRAM!!!
Vi bor 4 våningar upp utan hiss (låter ju typ som de är så de skulle bli för er i princip) och de har vart kaos. De är me ett enda barn! En kompis har tvillingar och har donkey (dels för att de är den enda vagnen som kommer in genom deras dörr och är smidig me ståbräda till storebror) och för att de va typ den enda snygga tvillingvagnen MEN första veckorna låg bebisarna i samma liggdel som jag tror va en buffalo så den liggdelen va lite större än donkeys.
ahh herregud, vet känslan! På styrmansgatan där lykke föddes så bodde vi på våning 2 utan hiss. Det var såååå jobbigt. kan inte fatta att vi är där igen!!! vi köpte ju en lgh med hiss, men vi tänkte ju aldrig att vi skulle få tvillingar! en vanlig vagn går in där, sååå typiskt!!! KRAM!!
Kolla om ni kan hyra ngns vinterbonade sommarhus, en del ligger ändå hyfsat bra gällande kommunikation. Ni kommer dö i lght med tvillingar plus en. Bara att bita ihop ett år o sedan få till en bättre mer långsiktig lösning. Mitt tips är att kosta på sig en nanny också om ekonomin tillåter för att få lite avlastning med Lykke eller en av tvillingarna. Bara en dusch eller toa kan ju bli stressigt:)
Asså du har nog rätt, körigt med ett barn här hemma liksom? Kan inte ens föreställa mig hur det kommer att vara med 3!!! MY GOD. Blir typ mer hyra hus taggad nu efter era kommentarer. Haha! Tack å kram!!!
Hej!
Jag har enäggstvillingar tjejer 3 år och deras storasyster är snart 6 år. Vi bodde i lägenhet på Östermalm när jag fick veta att jag vänta 2! (Tanken hade aldrig slagit mig att man kan få 2??!). Jag var inte redo att flytta ut så vi köpte en stor lägenhet i Norra Djurgårdstaden där vi bodde tills nu i somras (i nästan 3 år). Det vart perfekt, stenkast fr Östermalm men ändå nära natur, fullt med lekplatser o skog. Då flyttade vi till en 5:a på 120m2 där.
Strax innan tjejerna blev 3 bestämde vi oss för att köpa hus för de behövde ändå mer space, tomt osv. Men det vart perfekt att flytta till Norra Djurgårdstaden, kika där om du inte gjort!
Förta tiden med 3 kids vart lite rörigt men bästa tipsen är att bara ta allt med lugn o ro (så gott det går) och ta emot all hjälp som erbjuds!
Vi körde ingen Nanny men städhjälp varje vecka, mathem i 1 års tid o allt annat som erbjuds nuförtiden. Kram o lycka till!!
Ja nanny måste vi ha till 100% för att få runt det! då underlättar det om man har hus också om man kanske vill ha au pair eller så! så man har mer ”space” liksom!!
Vore kul att höra om du längtade efter barn innan du fick Lykke eller hur er resa såg ut, när du visste att det var ”rätt” tid? 🙂
Men sååå bra topic, ska skriva ett inlägg om det nu i veckan! TACK för tips, KRAM!!
Nu har jag bara ett barn, en liten treåring, men vi gjorde valet att flytta från stan till större hus i våras. Mer plats för alla galna leksaker och att springa runt, lugna gator att låta henne springa och scootra runt på och vår underbara trädgård. Plus så mycket mer plats för att bjuda in alla härliga vänner, vi har haft massa partyn i trädgården etc (dagtid så barnen kan vara med!). Jag tänker alltid att jag ändå är en stan-människa men just nu njuter jag (plus man och dotter!) så mycket mer av att bo i hus nära naturen. Även om vi tar oss till en restaurang så är vi ju där max en timma med barn och man drar ju inte direkt runt ungen på stan i timmar efter det så saknar det inte alls faktiskt. Och när jag vill vina och ha trevligt med mina vänner så tar jag taxi hem bara så jag slipper allt extra bök med kommunal transport hela vägen. Testa absolut! Inte för alla men jag är så förvånansvärt positivt överraskad!
Asså trädgård låter så drömmigt, särskilt nu i vår. Kanske är en mysig tid å testa på å hyra hus då. Så kan man se om det är något för en själv. Ja så är det ju! Inte så att lykke vill sitta på riche i 3 timmar med oss, och inte heller vill hon gå i affärer. Man kanske bara får kapitulera för smidigheten och det som är enklast för alla småttingar? Ja exakt, man kan ha tjejkvällar ändå och njuta till max!!! tack för all pepp!!! KRAM
Trädgård är verkligen guld värt, lekstuga med Ikea-kök i och stor grill, mysiga ljusslingor och enorma sköna soffor för de vuxna. Typ levde i vår trädgård i somras. Men tänkte säga att jag tänker att det är en period i livet med. Om 10-15 år när lillan är större så säljer vi och köper värsta våningen i stan, nära alla restauranger och affärer och så kan vi köra det racet igen plus med ett barn som uppskattar det. Tänker att nu kör vi det här ett tag. Testar något annat. Svor som 7-åring till mina föräldrar att jag aldrig skulle flytta till ett ställe som var så litet att inte ens H&M hade butik (kommer fån Gbg)m och jag och min man svor på att aldrig flytta på stan men nu sitter jag här i mitt hus på sydkusten i England i en liten by haha. Kul att ha testa småstadslivet en gång i livet i alla fall tänker jag (OBS med närhet till stan!) man lever ju bara en gång så varför inte testa allt liksom!
Älskar din blogg btw. You go girrrrrl!
Hej,
Tycker absolut ni ska satsa på större boende om ni har möjlighet. Vi bodde i en 2a inne i stan innan våra tvillingar kom, men vi flyttade till radhus precis innan deras nedkomst och det är det bästa beslut vi någonsin tagit. Jättetråkigt att lämna stan, men vi hade INTE överlevt utan gästrum där vi turats om att sova när man behövt en paus och där vi kunnat inkvartera övernattande mormor och farmor som hjälpt till med barnen. Man behöver all extra space man kan få!! Och att dessutom ha extra rum för barnens lek som man bara kan stänga dörren till utan att behöva städa är guld, slippa hissar, trappor etc etc. KÖR PÅ HUS!
Hej!
Grattis till tvillingar! 😀 Kan bara stämma in med andra Johanna, vi flyttade från en 2:a till hus när våra tvillingsöner var 3 månader. Nu är de 8 månader och extra space underlättar så mycket! Vi sover med ett varsitt barn i olika rum för att få så mycket sömn det bara går. OCH! Inte minst, det är så skönt och smidigt att dels kunna använda vagnen till naps inomhus i hallen men framförallt att bara kunna RULLA UT vagnen genom dörren. Med tvillingar är allt som går snabbt, smidigt och lätt guldvärt, för tid blir en lyxvara som aldrig förr!! Din blogg har blivit en av mina favoriter och det ska bli så kul att följa er familj med tvillingarna 🙂 För oss har första tiden varit väldigt tuff med sömnbrist och den stora omställningen från noll barn till två, men för varje månad blir det sakta men säkert bättre och roligare 🙂 Kramar!
Bor i stan men funderar också på hus! DRÖMMEN är ju att ha en groventré och kunna dumpa barnens leriga kläder haha. Tack för en fantastiskt underhållande blogg! Är besatt!!
Mer rum och yta är guld värt för oss (från lägenhet till hus).
Sover med varsitt barn, finns alltid ett ledigt gästrum där mor- och farföräldrar, våra syskon etc sover… deras hjälp är ovärderlig och vi älskar när någon sover över och kommer med lite extra energi till barnen!
Och förutom alla plus med hus som nämns i kommentarerna… så är det dröm att kunna storhandla delux och slänga in allt direkt från bilen i huset och slippa alla trappor och kånkande.. hehe!
Tack för fin blogg!!
Hus är verkligen en dröm. Barnvagnen kan stå i hallen med liten i och trädgården ska utnyttjas till fullo i vår och när sonen blivit äldre. Blir ju guld för er med Lykke då hon kan leka och du sitta i solen med killarna i vagnen. Läste tidigare också att du inte riktigt kände att spädbarns tiden va något, och jag känner också lite så. Är mitt upp i det nu men oavsett hur mysigt det är längtar jag tills nacken är stabil och han inte känns lika ”skör” längre 🙂
Som nån skrev tidigare – du har snabbt blivit en av mina favvo bloggar. Ska bli så kul o fortsätta få följa dig på den här tvillingresan, eller ja, överhuvudtaget. Kram
TACK alla ovan som gett input angående hus frågan :))) Vi ska kolla på två stycken imorgon!!! börjar mer landa i att det kanske är det som är bäst för samtliga i familjen <3 KRAM, och tack för era fina ord, så kul att ni gillar bloggen!
Hej,
Har precis hittat till din blogg, så härlig att läsa!
Blev berörd av hur du beskrev första tiden med Lykke. Har en 3,5 månaders bebis här hemma och jag känner igen mig i måendet för min första månad (vilket jag inte alls hade förväntat mig, hade ju fått en bebis och borde ju vara superglad??) Grät mycket, hade ångest, kände mig som en dålig mamma som inte var glad och jag var så skör. Men det vände och jag började kunna njuta av våran lilla tjej och av få följa hennes utveckling. Hjärtat smälter vid varje leende jag får <3 Det pratas inte så mycket om måendet , i sociala medier ser det ofta ut som ett liv på rosa moln direkt efter förlossningen. Ville bara säga tack för en ärlig text och skicka styrkekramar till dig inför tvillingarnas ankomst 🙂