Gravid Vecka För Vecka

GRAVIDVECKA 24:

Lista snodd av älskade Micki. 57,9% avklarat och 118 dagar kvar av en fullbordad graviditet, men 104 dagar kvar för tvillinggraviditet.

MIN KROPP:

Japp, den är fortfarande där! Kollat både en och två gånger. Jag försöker zooma ut litegrann och låta den do whatever it does best, baka liksom. Jag sitter ju på ett tåg som redan rullar så att säga, det är bara att åka med till slutdestinationen, kommer ändå inte av innan :)) Jag har inte vägt mig så jag har ingen aning om where i am at, men känner spontant att det är helt irrelevant. Det får landa vart det vill, så länge killarna och jag mår bra så är de helt ok!

Benet sover fortfarande och avger stötar i tid och otid. Jag är även lite svullen om både händer och fötter men har en känsla av att jag kommer se tillbaks på ”denna svullnad” om några veckor och ba: hahahahahahahahh hejdå.

SÅ HAR JAG TAGIT HAND OM MIG SJÄLV:

Inte på något speciellt sätt, ärligt talat. Jag har vart mamma, arbetstagare och vanlig individ som gjort vanliga individiska saker :)))) Dvs, jag har arbetat, lämnat på föris, namngett Lykkes 37 olika djur, lagat middag, duschat och nattat bebisplutt, klätt på bebisplutt, letat efter nappen, vart på ultraljud och repeat. Det är ganska svårt att hitta tiden och lugnet att ”göra något” enbart för kroppen, när man är gravid. I alla fall upplever jag det, särskilt när man har barn sen innan. Jag kan liksom inte bara skita i allt och gå och ta en nap. Jag är vuxen, och har åtaganden. Tyvärr.

Jag har dock fokuserat på nyttig kost denna vecka, vilket har känts skönt både för kropp och själ. Jag tror liksom att jag blir stressad av att äta onyttigt en längre period, så jag framkallar smärtan själv. När jag sköter mig och äter saker jag vet att min kropp mår bra av, känner jag deep down att jag har gjort vad jag har kunnat, oavsett outcome. Och det är en bra känsla!

MITT MÅENDE:

Jag mår helt okej, men det är fan rätt tungt med denna dubbel-kagge. Jag känner mig lite trött till och från, men äter järntabletter. Kan verkligen rekommendera sideral forte för er med känslig tarm, den påverkar alltså mig 0% och jag blir nästan alltid påverkad av alla läkemedel, så det är lite av ett topp-betyg så att säga. Förutom det är jag ganska trött, men det hör ju till. Mitt illamående har nästan gått över, men det har blivit ersatt av en sjuhelsicke halsbränna? Knaprar novalycol halva nätterna, det hjälper ju iaf så man får vara glad för det lilla.

VECKANS CRAVING:

Smoothies med ingefära och citron i och lakrits. Salt obviously, hatar sötlakrits. Båda två cravings SÄMST för min halsbränna ofc :)))

BEBISEN: 

Dom är cirka 28 cm var och väger runt 600 gram i början av veckan och 700 gram i slutet av veckan. Jag känner dom verkligen otroligt tydligt utanpå magen nu, jag har liksom två sjörövare i magen som leker hela havet stormar. Tornadon börjar typ 21-22 i takt med att jag börjar bli riktigt trött, och så kör dom ett redigt pass som i princip pågår hela natten :)))) Lagom tills mamman blir väckt av bebisen som inte ligger i min mage, utan typ på min mage, som vill gå upp och leka med sina dockor. Så börjar det om igen, yehaa!

Heeej lilla magen på jobbet :)) Kan knappt fatta att det är max 13 veckor kvar tills vi möts.

  1. När novalucolen slutade funka tillräckligt bra började jag med omeprazol, en tablett man tar varje morgon och sen hjälper den hela dagen. Hett tips (om det funkar för magen)!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

BLOGGARE PÅ FORNI

När jag var liten ansåg jag att det stjärntecken du föddes in i, symboliserade din person. Jag är jungfru, och trodde länge att det fanns ett undervattenspalats någonstans som väntade på mig. Förutom att jag länge önskade att jag var en sjöjungfru, är jag en utbildad inköpare som sysselsätter mig med att köra dockvagnsrally med min dotter Lykke, samt att baka enäggstvillingar. Jag gillar även rödvin, nylackerade naglar och min fästman, Jonas.

Min förlossning 2017 samt mina tankar kring förlossningen 2020

Okej, 2020 är här och som jag lovat både mig själv och Jonas ska jag börja planera mer för tvillingarnas ankomst nu. Fram tills typ idag har jag skjutit fram beslut gällande vagn, hur de ska sova, vart vi ska bo etc. Bara för att jag velat ge Lykke en rolig jul med fullt fokus på henne, och för att stänga ner år 2019 liksom. Det är alltid jobbigt att dra igång stora projekt, en kvart innan man ska sluta, så att säga. Många har frågat mig angående min syn på förlossningen, nu när jag är gravid med tvillingar, så jag tänkte förklara lite hur mina tankar går.

Jag födde Lykke vaginalt den 29 december klockan 07.00 på KS i Solna. Det tog väldigt lång tid, då jag blev igångsatt pga högt blodtryck, som sedan utvecklades till en hypertoni, som jag medicinerades för några månader efter förlossningen. Med Lykke tog det ungefär 35 h från det att jag kom in och de bestämde sig för att sätta igång mig, tills det att hon kom. Jag åkte in till sjukhuset pga värkar som jag tyckte var OUTHÄRDLIGA, men little did I know, så att säga. Jag var bara öppen cirka 1 centimeter, så egentligen hade dem tänkt att skicka hem mig för att vänta in mer kraftfulla värkar, men eftersom mitt blodtryck var så högt så bestämde dom sig för att igångsättning var det bästa alternativet. Jag hade åkt in 3 dagar tidigare för att slemproppen hade kommit ut, och för att jag hade misstänkt att vattnet hade gått på natten, men jag visste inte säkert. Jag vaknade på morgonen av att jag var blöt, men det hade torkat under så många timmar så jag visste inte om det verkligen var vattnet. Men det läckte liksom lite vätska hela tiden när jag gick så vi åkte in ändå. Både en och två läkare bedömde det sedan som att vattnet inte hade gått, jag fick hosta medans dom hade en sked i mitt underliv, det var en mindre trevlig aktivitet. Sen fick jag åka hem igen. Men det visade sig några dagar efter det, att när dem skulle ta hål på vattnet i samband med igångsättning, att vattnet faktiskt hade gått tidigare. Så det blev bråttom in med antibiotika dropp då. Jag minns att jag tyckte det var lite ledsamt, då jag faktiskt hade vart där på undersökning några dagar tidigare men fick det bekräftat att det inte var vattnet som hade gått.

Jag fick börja med ballongkateter, som ser ut som en liten gummi satsumas med ett snöre på, som sätts in i underlivet för att tvinga livmodern att öppna sig. Det gjorde så SJUKT satans ont, och de erbjöd endast alvedon under den perioden. Av hela förlossningen så var denna smärta den vidrigaste, trodde nästan jag skulle tuppa av. Varje timme kom dem och drog i snöret för att forcera livmodern att öppna sig mer, samtidigt som Lykke borrade sitt huvud mot ballongen och pressade mig öppen. Efter typ 4 h när dem drog lite i snöret sa det bara POFF, och ballongen ramlade ut. Livmodern var bara någon centimeter öppen när dom satte in den, men nu hade den vidgat sig så pass mycket att ballongkatetern inte längre kunde sitta fast. Jag var 5-7 cm öppen när den kom ut, och jag mer eller mindre skrek ”GE MIG EPIDURAL NUUUU ANNARS DÖR JAG.” Då kom jag in på förlossningen och dem satte in epiduralen. 7 omgångar av den fick jag, i kombination med värkstimulerande dropp, antibiotika dropp då vattnet hade gått mer än 48 h innan, och lite alvedondropp pga feber. Minns att jag frös så mycket. Spydde som ett litet djur också, var extremt utmattad, men vilken kvinna är inte det när dem föder. Jag födde på alla fyra, och minns att Jonas höll en spypåse framför mig som jag kräktes i, samtidigt som jag krystade ut Lykke. Memories <3

Jag klarade inte av lustgasen med Lykke, då jag helt tappade fokus och kände mig totalt borta i huvudet. Fick nästintill panikångest och spydde ner mig själv. Så jag kommer att hoppa det helt och hållet, kommer inte ens be om att få prova den oavsett. Jag vill till 100 % ha epidural, och kommer att be läkaren sätta in nålen direkt när jag kommer in, även om jag inte är öppen nog för att få medicinen. Bara för att försäkra mig om att det inte ska bli för sent. Jag kommer inte vänta länge innan jag åker in, efter det att jag fått de första värkarna (om det nu startar så.) då jag hört så många historier om att en omföderska öppnar sig så mycket snabbare, och att många väntar för länge med att åka in.

Då jag väntar enäggstvillingar så kommer jag att bli igångsatt senast i 37 hela veckor. Dvs runt den 15 april. Jag är förstås livrädd för att jag ska få ballongkateter igen, men helst av allt vill jag egentligen bara föda båda två grabbarna vaginalt. Jag är jätterädd för kejsarsnitt, och hoppas innerligt att jag slipper det. Men det beror då helt på hur tvilling 1 ligger. Ligger han med huvudet neråt, spelar det ingen roll hur tvilling 2 ligger, för han kommer liksom ”på köpet” Mardrömsscenariot är ju att föda en tvilling vaginalt och en med snitt. Men samtidigt, detta är inget jag kan påverka så egentligen borde jag helt lägga dessa tankar åt sidan? Anledningen till att jag inte vill föda med snitt är för att jag helt enkelt är rädd för att bli uppsnittad i buken, och sydd i magen. Jag är rädd för att bli skuren i. Jag tror att människan är skapad att föda på ett visst sätt, av en anledning. Sedan har jag full förståelse för att det är utom mångas kontroll och att alla inte delar min mening. Men på samma sätt som att många har skräck att föda vaginalt, har jag skräck att föda med snitt.

Eftersom jag har ärrvävnad i tarmen efter mina skov genom livet, så säger min Crohns läkare att man helst ska undvika att skära i min mage, eftersom jag redan löper lite större risk för sammanväxningar och komplikationer pga det. Samtidigt som det är viktigt för mig att inte spricka mot analen, då det är svårare för mig att läka ihop på ett bra sätt eftersom jag har en tarmsjukdom. Så det känns som att det är lite pest eller kolera, om ni förstår hur jag menar. Men eftersom jag födde Lykke vaginalt, så vill jag verkligen försöka att föda grabbarna så. Med Lykke fick jag en grad 2 bristning och fick sys i underlivet efter förlossningen, men vad jag förstår så är de det mesta vanliga utfallet efter en vaginal förlossning. Den smärtan var för övrigt nada när man ser till allt i sin helhet. Vad jag inte hade förväntat mig var smärtan som uppstod när livmodern började dra ihop sig, i samband med amning? Minns att jag grät så mycket de första dagarna. Det kändes exakt som värkar. Var helt oförberedd på att det skulle göra så ont, ingen sa någonsin något om det?

Med tvillingar i magen så löper jag ju större risk för en det ena, och en det andra i samband med denna graviditet. Jag åt blodförtunnande medicin i förebyggande syfte mot blodproppar som jag började med i november, men den medicinen triggade ett skov i min tarm, så sjukhuset valde att ta bort den medicinen helt. Det är ett stressmoment just nu, för jag är orolig för att jag ska få en blodpropp, pga jag ej äter den längre. Istället går jag på kontinuerliga koller av mitt blodtryck varje vecka och är uppmärksam på min kropp hela tiden. Men det stressar mig ändå. På samma sätt som att TTS stressar mig. 10-15% av alla enäggstvillingsgraviditeter utvecklar TTS, och det är bara fruktansvärt. Jag går på ultraljud varannan vecka pga det, men det är även det utom min kontroll. Jag orkar inte skriva om det, så ni får googla <3

Jag födde Lykke på KS och kommer att välja det sjukhuset igen, då det är där jag går för Crohns Sjukdom och har varit patient hos i många år. Generellt är jag ganska nojig över denna förlossning, just för att det är så mycket jag inte kan påverka, det stressar mig en del. Jag är övertygad om att allt kommer gå strålande, men jag hade ljugit om jag sa att jag inte ens var lite nervös? Jag var ju brutalt nervös att föda med Lykke, och då hade jag bara en liten mini i magen liksom. Jag försöker lugna mig själv med att det bara är en gång till. En gång kvar, av detta i mitt liv. Sedan kommer jag aldrig att föda ett barn igen. Och jag vet ju vad jag ger mig in på, jag vet att det gör fruktansvärt ont. Men någonstans landar jag i att alla kvinnor klarar det, och vi lever i ett i-land med fantastisk sjukvård. Hade jag fått välja hade jag nog inte valt något annat land att föda mina tvillingar på, än här.

Jag blev dock väldigt sjuk efter min förlossning, och låg inne på sjukhus i flera omgångar efter jag födde Lykke. Men jag tänkte att vi kan ta det i ett annat inlägg. Men jag minns att Lykke bara var 1 månad gammal när jag var inlagd i 4 dagar, utan att träffa min 4 veckors bebis 🙁 Vet inte hur jag klarade det? Jag pumpade min bröstmjölk med en elektrisk pump för att hålla igång amningen. Och innan jag började medicineras med preparat som inte fick gå vidare i bröstmjölken, åkte min pappa fram och tillbaks med små flaskor av min mjölk till Lykke och Jonas som var hemma. Hela min och Jonas familj var alla delaktiga och alla hjälptes åt med lilla Lykkis, som inte hade sin mamma hemma hos sig den där första tiden. Jag lyckades upprätthålla amningen och när jag kom hem så var det som att få den finaste presenten i världen. Dock blev jag sjuk snabbt igen och lades in igen. Blä, det var inte roligt. Men jag försöker se det som att det bara kan bli bättre nu?

Den 24 december 2017, 5 dagar innan Lykkis kom <3

Påväg till mamma för att fira julafton.

Lykke 1 månad gammal.

Vad drömmer du om mammas lilla björn.

Mini.

  1. Heeeej!!! Tack för en grym blogg. Läser den slaviskt varje dag och det börjar märkas. Jag som aldrig varit gravid (kanske inte ens vill ha barn vet ej) drömmer nu VARJE natt att jag är gravid. Inatt födde jag barn hahahaha det var orimligt verkligt. Min kille säger att de är för att jag läser den blogg. Kanske får sluta läsa. Högst antagligen inte. Ville bara säga det haha kommentaren var mera rimlig i mitt huvud.
    Kram!!

  2. Vilken fin blogg du har, jätteroligt att upptäcka den, ja och dig! 🙂 Håller med Michaela, du har verkligen en fallenhet för att skriva, både personligt och naturligt tilltalande. Jag har läst flera inlägg av bara farten. Som en riktigt riktigt bra och nästan spännande bok, typ så 🙂 Er dotter är helt otroligt söt!

  3. Hej,
    Älskar din blogg och personlighet 🙂

    Du verkar ha väldigt sund inställning till mat och skulle behöva tips på hur man blir av med sockersug på kvällen!? Äter du något efter middagen, typ kvällssnack? Haha blir såå sötsugen just den tiden och behöver hjälp hehe, tack igen för fin blogg!!

    1. Vad gullig du är, tusen tack!!!!

      Dricka te, med mandelmjölk och honung! Annars ekologiska vindruvor, mango, lite kesella vanilj eller kolla mitt senaste inlägg där jag skriver några tips på substitut till socker! Kanske kan de passa <33333

  4. Jag sattes igång med en ”shot” som jag fick varannan timme fram tills jag var öppen 7cm typ. Smakade ingenting och eftersom den dracks var det ingen smärta alls – eller jo, för den satte ju igång värkarna men alltså ”bara vanlig” värksmärta. Kommer tyvärr inte ihåg vad den hette nu… Tips att kolla upp och be om ifall du blir igångsatt! Kanske inte ges till alla av olika anledningar men jag var öppen 1cm när de började ge mig den så! Lycka till ?

  5. Va också sjuk en del efter förlossning (akut snitt) men nu känns de verkligen som jag hade de hyfsat lätt ändå! Hoppas denna gång blir lättare för dig och att du slipper snitt!

  6. Om det blir balongkateter så kräv bedövning! Du har rätt till ordentlig smärtlindring. Du kan både få morfin och lokalbedövning. Men vill även påpeka att livmodertappshalsen är helt annorlunda när man fött ett barn redan. Den blir liksom mer elastisk och den där reflexen som gör att det gör så satans ont så man vill dö är i te alls så aktiv.

  7. Wow vad du är stark!! Hejja dig, allt kommer att gå bra<3 Du verkar ha en otroligt positiv och sund inställning till livet, så härligt att läsa din blogg!

  8. Det är så svårt att få rätsida i huvudet hur ungen ska komma ut!! Precis som du resonerar så kan det ju bli antingen genom fiffi eller med snitt men ut kommer dem på ett eller annat sätt haha! Jag blev snittad med första eftersom han inte ville ut genom fiffin, det jag inte visste är att de lasrar upp magen = inget blod och sen syr de från insidan (vet ej hur kan inte ens sy raksöm själv) så snittet blir så himla fint. Men när jag fick veta att de lasrar igenom 8 (!!) lager med hud, muskler med mera höll jag på att spy inombords

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Gravid vecka 23

GRAVIDVECKA 23:

Lista snodd av älskade Micki. 55,3% avklarat och 124 dagar kvar av en fullbordad graviditet, men 111 dagar kvar för tvillinggraviditet.

MIN KROPP:

Jag har fortfarande ont i ryggen, och det sitter som sagt rätt högt upp. Jag har inte vägt mig på länge, äger inte ens en våg, men har unnat mig friskt här under mina lediga dagar så det känns som att tvillingarna lever gott där inne. Känner mig rätt tung. Försöker att inte tänka så mycket på mitt ”forna jag” för nu bakar jag bebis, och det innebär att allt annat får vara sekundärt. Har dock inga storslagna planer på att behöva åka in till förlossningen med lyftkran, om vi säger så.

Mina händer har svullnat lite! Det gjorde dom sist också, men det var betydligt senare i graviditeten. Får liksom klaustrofobi på natten om jag vaknar och har glömt ta av mig ringarna. Den paniken? Typ värre än att fastna i en hiss! Mina blodådror på kroppen är synligare än förut, och mitt ben är fortfarande out of control. Det tinglar numera hela tiden, och stötarna kommer bara jag typ böjer mig ner. Funderar på om jag har en foglossning på G?

SÅ HAR JAG TAGIT HAND OM MIG SJÄLV:

Jag har vart ledig sedan den 21 December. Alltså drömmen. Jonas har hjälpt till så mycket, och låtit mig återhämta mig och sova ut på morgonen. Vi har båda vart hemma sedan dess, och gjort så mycket roliga saker för Lykkis, och delat på ansvaret. När hon är glad så är vi glada! Jag fick en massage av min syster och hennes kille i födelsedagspresent på John Carrier, där jag gick när jag var gravid med Lykke. Måste utnyttja den då det var helt fantastiskt för en öm gravid-rygg!

Jag har ätit rätt onyttigt under julledigheten, och på en gång känner jag av det i min mage. Älskar verkligen mat, men det suger att jag behöver anpassa mig så mycket efter min tarm. Jag skulle kunna utlösa ett skov enbart med min kost, så ni förstår innebörden av rätt föda när man har en inflammerad tarm. Så tråkigt. Älskar godis, pommes, friterat, chips, stark mat och pasta, men allt det förvärrar mitt tillstånd. Socker är typ som att hälla tändvätska på en eld, för mig. Kunde det typ inte vart vit kokt fisk som var boven i det här? Eller bulgur? Ris? Det hade vart nog så mycket roligare!

MITT MÅENDE:

Jag har avslutat min penicillin-kur och det känns som att livets glansdagar sakta återfinner sig igen! Jag mår så mycket bättre, även om jag fortfarande är lite harklig liksom. Det var ingen dålig bihåleinflammation jag åkte på, jag var typ sjuk hela december. Där vid Lucia när hela familjen låg utslagen på denna soffa, plus att min tarm hade frispel, var inte en fridfull tid för familjen Strauchberg. MEN, nu är det Januari och året är 2020 och whats in the past, is in the past! Hur sjukt egentligen, när jag tänker på 20-talet går mina tankar typ till the Great Gatsby och paljettiga små klänningar och fjäderprydda håraccessoarer. Men nu är det 20-tal igen, och 1920 talet är helt förgånget! 2020 kom med tvillingarna, välkomna snart (men inte riktigt ännu!)

Killarna härjar på som 17, Jonas har äntligen ordentligt både sett och känt dom utanpå magen. Kan liksom inte fatta att på vänstersida av magen ligger det en grabb, och på höger en annan. Nu när vi båda vart lediga känner jag verkligen vikten av att ta det lugnt. Jag behöver vila. Jag kan inte köra på ett 100% tempo på jobbet, vara heltidsmamma och gravid med tvillingar. Jag måste vila mer, det säger min barnmorska också. Theres a shitstorm coming! Den kommer med kärlek, men still, a shitstorm is still a shitstorm.

VECKANS CRAVING:

Okej, jag har vart lite anti denna påstådda craving-tes men nu de senaste dagarna har jag vart taggad på detta i omgångar: Prinsesstårta, Satsumas, allt med citron, polkagrisar, sallad med mycket balsamico, råbiff, smörstekt potatis, friterade vårrullar och hummer. Är det någon som kan utröna ett mönster i detta eller håller jag bara på att tappa det?

BEBISEN: 

Killarna är 27 cm vardera och väger runt halva kilot var! De kan nu känna igen röster, så jag och Lykkis har infört ett litet god-morgon-grabbarna tal till dom där inne, vi har varje morgon. Lykke säger ”pussa magen” och då vill hon pussa twinsen! Dock kan det ibland övergå till ett bitande och det är inte supertrevligt, så jag är alltid lite på min vakt när hon vill visa sin kärlek, haha. Om vi säger såhär: jag kommer inte lämna Lykkis själv med twinsen den första tiden. Jag tror lilla prinsessan kommer ha svårt att cope:a med att hon ska anpassa sig efter inte bara en annan minimänniska, utan två stycken. Men all förändring är ju läskig i början, inom sin tid kommer detta vara bland det roligaste som hänt i Lykkes liv, det är jag säker på!

  1. Först & främst vill jag tacka för en ny favoritblogg! Blir alltid på bra humör när jag går in här 🙂 Du är sååå duktig på att skriva & formulera dig, så rolig & verkar vara en fantastisk person som jag blir så inspirerad av! Ska bli så kul att följa dig ❤️

    Jag har också en hel del magproblem & märker också så tydligt hur kosten påverkar. Vet att du skrev att du äter mycket sallader, & tänkte därför fråga om du har några bra tips på goda sallader?? Jag älskar att laga mat men har dålig fantasi gällande just matiga sallader. Min favorit är denna https://www.koket.se/rostad-sotpotatis-med-fetaost-kikarter-och-chilimajonnas

    Tack igen för en grym blogg ?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Gravid vecka 22

GRAVIDVECKA 22:

Lista snodd av älskade Micki. 53,2% avklarat och 131 dagar kvar av en fullbordad graviditet, men 118 dagar kvar för tvillinggraviditet.

MIN KROPP:

Jag har ont i ryggen, och det sitter liksom i mitten av ryggen och det känns som att jag behöver ”knäcka” ut mig själv för att det ska släppa, om ni förstår hur jag menar. Det är lite samma känsla som att få håll efter man typ ätit en portion pasta och sedan begett sig ut för att jogga (om någon nu gör det, not me.) fast i ryggen. Håll i ryggen.

Jag har ganska mycket växtvärk/molvärk som verkligen drar igång ordentligt när jag stressar. Blir lite rädd faktiskt, för det gör satans ont. Måste verkligen tagga ner. Jag är en person som har svårt att greppa hur saker sannolikt kommer att utspela sig, innan jag fått uppleva det själv. På samma sätt som jag vill uppleva tex en film eller människa själv, innan jag bestämmer mig för vad jag tycker. Självfallet lyssnar jag och påverkas säkert mer än jag tror av andras åsikter, men vad som spelar roll i mitt avgörande är hur jag ser/upplever det. Så när min BM sa att jag måste ta det lugnt för att det kan stressa kroppen och trigga sammandragning har jag svårt att greppa det, förens jag sitter där med skägget i brevlådan.

SÅ HAR JAG TAGIT HAND OM MIG SJÄLV:

Käkat köttbullar, lax, sill, skagen, julchocklad och toppat skit’n med en redig dos penicillin a 6 tabletter om dagen. Den skojar man inte bort. Grädde på moset, mums! Jag mår så mycket bättre, min huvudvärk är typ long gone och jag börjar sakta bygga upp mitt immunförsvar igen. Är dock livrädd för alla baciller. Igår i soffan skulle Jonas pussa mig, men när vi är 0,5 mm ifrån varandra slog det mig att han tog en strepsil imorse. Jag skrek ”HAR DU ONT I HALSEN FÖRRESTEN!!!!!!!!” I grevens tid, så att säga. Hehe. Man kan aldrig vara för säker.

Förutom det har vi fullt fokuserat på lilla Lykkis, det är hennes högtid och jag tror verkligen hon haft så himla roligt, med alla mostrar, fastrar, fabror och morbor hemma i Sverige. För att inte tala om dubbla uppsättning mormors och farmors, morfars och farfars. The perkz of a modern (divorced) family. Julklapparna ligger bokstavligen i varenda hörn av lägenheten, Lykke går på små moln. Inte nog med det så fyller hon år imorgon, och det vankas kalas!

MITT MÅENDE:

Jag har knappt hunnit känna efter. Men jag har faktiskt i 6 dagar oroat mig som katten för min lilla mage. Penicillinet är ju så pass starkt att det totalt blåser ut hela immunförsvaret i magen och retar min tarm. Jag proppar i mig mjölksyrabakterier och har typ på riktigt en öppnad filmjölk i väskan, nära till hands, 24/7 för att neutralisera magen.

Jag känner grabbarna hela tiden, shit, vecka 22. Jag fattar verkligen inte hur det har gått såhär fort. Jag får fortfarande göttiga stötar genom vänsterben men det har typ blivit en del av mig nu. Det är som det är! Och det hade kunnat vart värre.

VECKANS CRAVING:

INGET. Igen. Jag har inga cravings, sjukt tråkigt. Cravings känns typ påhittat för att stärka effekten av att vara gravid, hehe. Jag försöker äta nyttigt så gott jag kan mellan all julmat som dryper i fett och dåligheter.

BEBISEN: 

Killarna är 26 cm vardera och väger 370 gram i början av veckan, och 450 gram i slutet av veckan. Shit pommes. Nästa vecka har jag typ 1 kg bebis i kaggen på ett omfång av 52 cm tillsammans. Det är alltså 6 cm längre än Lykkis var när hon föddes. O M G they are here SO soon. Kommer jag klara det här eller??????? Btw så tycker jag fasen inte min mage är så groteskt stor som jag hade föreställt mig i denna vecka. Jag har ändå gått typ 60%, med tanke på att jag ej går längre än 37 veckor. Min BM sa att jag kan addera 10 veckor på min graviditet i kroppspåfrestning, pga jag bär två stycken. Hehe, jag är alltså i vecka 32 då. GÖTT!

Nu ska jag och Lykkis åka hem till Stina och Maxan och hänga. Jonas fick en dispens dag (för att jag fick en så fin julklapp hehe.) så han har seriöst följt sitt hjärtas lust och gjort det som han mest av allt har velat. Se Star Wars. Dock gick den bara i Vällingby, men som att det stoppade honom? Här är ute på en bilsafari nu och kollar sci-fi följt av kontorsjobb, min lilla gullegris. Vid 18 kommer både Jonas och Kristian och vi ska käka en tidigt middag ihop, mysers!

 

  1. Hej! Har precis fått reda på att vi väntar tvillingar. Den chocken! Känner mig lite lost bland alla babyprylar. Kan du inte skriva ett inlägg med vad du har köpt för prylar till era bebisar? Vagn? Vad måste man ha? / Anna

    1. Inte svar på just den frågan, men jag vet att Sanne Alexandra Stockholm har ett par skinnbyxor som är magi för preggos, de är så sjukt stretchiga. ? Hoppas det hjälpte!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Nyårsattire

Hej gullisar,

Nyår om 9 dagar och jag har äntligen lyckats lägga vantarna på en klänning som jag tror kommer att leverera enligt mina förhoppningar. När jag är gravid gillar jag verkligen inte klänningar som har en ”loose” fit, just för att hela silhuetten typ försvinner och jag ser bara ut som ett kvadratformat höghus. Klänning från ASOS!

Jag älskar även kombon sammet/strass när det vankas festligheter. Strass på något annat occasion än typ nyår/födelsedag för mig kan lätt bli lite väl mucho muchachiooo annars. Till detta blir det förmodligen något roligt diadem och sparkly örhängen. Antingen blir det lårhöga stövlar eller ett par pumps i sammet från Dior som jag älskar. 2020 we are ready for you <3

Nu – Jonas mormors årliga juldrink följt av middag på Spanjorskan.

  1. Så kul att du börjat blogga!! Måste fråga dig vad dina tips mot gravidillamåendet är? Jag börjar fan få PA-NIK. Pallar ej vakna upp/gå och lägga mig med illamående mer. Är i vecka 13 och mår fan illa från morgon till kväll trots lergigan comp. Ligger i soffan och stirrar in i väggen all day every day.

  2. Hej Stephanie! Kul att du börjat blogga, gillar ditt sätt att skriva på 🙂 vi väntar också barn till våren!! Ska bli jätte kul att följa eran resa. Jag undrar vad ni ska köra på för bebis sängar iom att du bakar tvillingar? Sen undrar jag om du och din fästman har varsin eller gemensam ekonomi? Hur gör ni upp när ni reser etc med ekonomin?
    Vi har ett matkonto som vi för över pengar till varje månad och kommer börja handla allt som rör bebis därifrån, men pratar om att fortsätta ha varsin ekonomi att jag betalar mina grejer och han sina grejer som inte rör vårt barn. Hur tycker du är smidigast för att undvika onödiga ekonomi bråk?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.