Midsommar-inspo

Hej Älsklingar,

Det är rätt så svårt att förstå att det är midsommar om mindre än en månad. När man tittar ut genom fönstret känns det mer som att man lever i en schizofren väderparodi, and i aint laughing you guys. Jag ser i alla fall väldigt mycket fram emot denna mytomspunna dag, som alltid för med sig både solskensskratt och spöregn. På midsommarbordet är mina bestående favoriter: Skagen på en ägghalva (utan gulan dock bcuz i cant deal with that moist) nykokt potatis med hackad dill över doppad i gräddfil, senapssill, löjrom + fint hackad rödlök och färsk sparris med brynt smör. Lykkis diggar nog mest köttbullarna, eller korven – my least faves med andra ord hehe. I år kommer vi fira med vänner fast under lite andra reformer. Ofta är man ju ett stort gäng, men i år blir vi bara några få, men det blir minst lika mysigt. Galenskapen i att vi dock är fler kids än vuxna, hahahah sorry ppl i guess am a huge part of that equation. Fördelen är ju att man verkligen hinner ta sig tid att prata med alla <3 MYS.

Jag har satt ihop två kollage med lite midsommar-inspo. Hade gärna haft på mig ALLES. Klicka på bilderna så hamnar ni på hemsidan. Gillar dock verkligen de 3 outfitsen jag har på mig nedan, som jag redan har här hemma i garderoben, men som aldrig fått lämna hemmet, hehe.

  1. Hej fina du!

    Här sitter jag nygravid och blir galen, är i de första veckorna och har ett bokat tidigt ultraljud på torsdag.

    Det är så mycket som händer, både i kroppen och i huvudet men utanpå är jag helt ogravid. Vi har inte berättat för fler än de allra allra närmsta (för att få stöd om det inte riktigt går vägen så att säga)
    Jag tänkte höra hur du hanterade de första veckorna? Hur undvek du det där glaset bubbel ute med tjejerna? Hur länge höll ni det för er själva? och bara allmänna tips

    MVH orolig tjej

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

När jag var liten ansåg jag att det stjärntecken du föddes in i, symboliserade din person. Jag är jungfru, och trodde länge att det fanns ett undervattenspalats någonstans som väntade på mig. Förutom att jag länge önskade att jag var en sjöjungfru, är jag en utbildad inköpare som sysselsätter mig med att köra dockvagnsrally med min dotter Lykke, samt att baka enäggstvillingar. Jag gillar även rödvin, nylackerade naglar och min fästman, Jonas.

Artiklar att lyssna på

Frågor med Steffi

Hej! Jag var igår på återbesök hos min husläkare pga jag lider av GROV hälsoångest (hypokondri). Ena dagen har jag hjärntumör, andra HIV och tredje en annan form av cancer.. Fruktansvärt trots att läkarna konstaterat att jag är så frisk som man kan vara. Det har påverkat min livskvalité och sättet jag lever i många år.. Nu ska jag dock börja gå i KBT. Det kanske kan vara något för dig också? Känner igen mig extremt mycket i vad du skriver. Kram

Hej fina du. Det låter….. exakt som någon jag känner :))))))))))) Jag har fått många sådana här liknande kommentarer angående rädsla och oro för sjukdom, och i synnerhet Corona. Det är på något sätt skönt att veta att man inte är ensam i sådana här situationer och att det faktiskt är ett tillstånd man kan få hjälp för. Tror också jag ska gå i KBT när jag fött tvillingarna för min hypokondri/ångest. Jag har alltid vetat att den funnits där, men nu i samband med denna graviditet och viruset som media eldar på som en cirkus, känner jag lite att jag tappar fattningen om vad som är sant och inte, och hur mycket man ska ta in och sålla bort. Så tack alla ni för era kommentarer på tidigare inlägg, jag tog inte med alla här, men jag har läst varenda en av dem och tackar verkligen för stödet. Det känns lite bättre att veta, att man inte är den enda med en hjärna på högvarv <3

Hej!
GRYM BLOGG!!! 1. Kan du skriva om när och hur ni gjorde med att sluta amma på natten och hur det gick och
2. Du skrev här nedan att ni vaggade henne i vagnen inomhus i 1 år vid läggning, när och hur slutade ni med det? 3. Kommer ni vara “hårdare” med tvillingarna eller köra på efter vad som funkar med rutiner, mat, sova egen säng etc PUSS!

Hej och tusen tack! Jag ammande totalt ungefär 6,5 månader, men vid 4 månader när man fick börja ge smakportioner och hon gillade det, började jag fasa ut amningen. Så i takt med att hon testade på mer olika saker, så minskade amningen naturligt. Jag bytte ut tex morgonamning mot gröt etc. Tillslut kändes det mest som att hon ammade för att det var en trygghet och en mysig stund, typ som hjälpte henne att komma till ro för natten och somna. Så vid 6,5 månader när hon både åt burkmat och gröt, men ändå gärna alltid ville amma ändå för myset, bestämde jag mig bara. Det kommer ingen magisk “tidpunkt” som är rätt för att cutta. Så jag gjorde det bara. Jag visste att hon gillade både mat och gröt, även om hon inte tog flaska i ren protest så hade min barnmorska sagt att det skulle ge med sig när bröstet inte längre var ett alternativ.

Och det var krig i säkert 3-5 nätter, men sedan släppte det och hon började ta flaska. Allt går, man får bara inte ge upp! Vi slutade med det typ vid 1 år tror jag, det var såååå jobbigt. Fatta att alltid gunga henne i en vagn till sömns inomhus, ibland tog det över en timme och det var ju inte direkt så att hon sov skönt i sin YOYO vagn heller. Så vi cuttade där med bara. Vi låg bredvid henne i vår säng och gav henne välling i flaska, och klappade henne och försökte få henne och komma till ro, men det kunde också ta över en timme. Och när hon väl hade somnat, så bar vi över henne till hennes säng. Jag kommer vara hårdare med tvillingar, jag tror inte jag har något val. Det handlar om ren och skär överlevnad, haha. Kram!

Många pratar ju om hur man som par tappar bort varandra och glider isär under småbarnsåren, nu senast i en artikel här på forni. Min fråga till dig är, kan DU ge pepp kring detta till en som väntar sitt första barn? Känner du att ni tappat bort varandra sen ni fick Lykke, gjorde ni det en stund för att sen lösa det, eller är relationen förändrad för evigt – till det sämre? Jag bara… köper det inte. Köper ABSOLUT att relationen förändras, men tänker att det måste väl finnas par därute som känner att barn fört dem närmare varandra och inte tvärtom? Par som faktiskt inte tycker att de tappat bort varandra (trots att man såklart har det tufft och får kämpa lite för att orka/hinna osv). Fattar också ABSOLUT att man kanske under perioder har det sämre pga sömnbrist och allt, men tänker mer generellt nu… trist att känna att man “tappat det” som par och att man har det sämre än innan. Please ge mig hopp? Haha kram <3

Hej Gullis. Jag tror att naturligt när man får barn så handlar mycket om just det. Det är förmodligen den största förändringen i livet, helt plötsligt handlar allt om en tredje person som är så liten och skör, och till en början inte kan uttrycka sig och som helt kommer utan manual. Och som förmodligen betyder mer för dig än ditt eget välmående och din partners, tillsammans. Allt annat blir ganska oviktigt, för jag tror att vi människor gärna vill ha tydliga mönster och ramar för hur saker och ting ska vara. Så att relationen till en början blir lite lidande, ja absolut. För det finns ofta varken tid eller energi att prioritera att gå ut på tex restaurang eller avnjuta en långlunch där man bara går in på djupet av hur sin partner mår/vad hen går igenom. Den tiden kommer ju också, men försök landa i att det är okej att du och din partner blir “sekundära” ett tag.

Jag tror inte det skadar relationen, snarare stärker det den och när tiden faktiskt finns och ni kommer tillbaks till varandra igen. Fatta vilken WOW-faktor. Det finns ju små saker man kan göra, hålla handen i soffan, kramas när bebis sover, säga att man uppskattar varandra och att landa i att denna tid inte är för evigt – för det är den inte. Jag tycker inte du ska oroa dig, litar du på er relation kan jag lova dig att den kommer att bli ännu starkare efter att ni fått barn. Man kommer närmare varandra på ett helt annat plan. Även om det kanske krävs att man för en kort stund inte alltid känner den där påtagliga närheten som man tidigare gjorde, när det bara var ni två som låg bredvid varandra i sängen, och det största problemet var om man skulle beställa takeaway eller gå ut och käka. <3

Tips på hur jag klär mig för att inte se ut som en ängslig tonåring men heller inte som en tant?

Mixa olika material och våga använda mönster, men behåll någon form av “röd tråd” i outfitten. Jag gillar verkligen casual med en twist. Typ blåjeans, en stickad camelfärgad tröja med snakeskinn boots. Eller en typ ribbad tight klänning i någon rolig färg, med tex en svart stickad tröja över med krage, en slarvig toffs på huvudet och snygga solisar. Våga använda sets. En mönstrad kavaj är aldrig fel. Investera i ett par snyggt sittande skinnbrallor, varva med vita skjortor, sweatshirts, stickat och snygga polos – och kör hårt på accessoarerna.

  1. Tack för fint svar gällande relationen <3 så lätt att dras med och påverkas av vad andra säger och hur andra upplevt det. Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Vår-inspo

Hej godingar,

Snacka om att våren är efterlängtad, det känns dock väääldigt långt bort när man vaknade upp till ett vitt snö-täcke utanför dörren. Hatar snö i stan. Hursomhelst så har jag satt ihop lite vår inspo, samtliga annonslänkar med apprl, vi hörs på eftermiddagen igen! Enjoy! 🙂

Jeans. Svart smockblus. Vit blus. Toffsar. Örhängen. Vita pumps. Svarta mules. Svarta strap sandals.

Svarta cowboyboots. Svart klänning. Fejk skinnskjorta. Svart klänning med hög hals. Snakeprint fejkskinnsbyxor. Jeans. Hairclaw hårklämma.

 

Benvit topp. Blåjeans. Grön stickad tröja. Blåstickad tröja. Diadem. Mules tartan. Vita Mules. Mules.

  1. Jag har en fråga ej relaterad till vår-inspo (älskar inspon dock men är för gravid för att ta den till mig lol), iaf: många pratar ju om hur man som par tappar bort varandra och glider isär under småbarnsåren, nu senast i en artikel här på forni. Och då tänker man “men inte vi, vi ska klara det!” – fast då hör man/läser i artiklar som den här på forni att “sådär säger alla, men sen tappar alla bort varandra ändå, no one i special and you’re not gonna make it” typ lolol. Man ba tack för peppen :’D haha. Min fråga till dig är, kan DU ge pepp kring detta till en som väntar sitt första barn? Känner du att ni tappat bort varandra sen ni fick Lykke, gjorde ni det en stund för att sen lösa det, eller är relationen förändrad för evigt – till det sämre? Jag bara… köper det inte. Köper ABSOLUT att relationen förändras, men tänker att det måste väl finnas par därute som känner att barn fört dem närmare varandra och inte tvärtom? Par som faktiskt inte tycker att de tappat bort varandra (trots att man såklart har det tufft och får kämpa lite för att orka/hinna osv). Fattar också ABSOLUT att man kanske under perioder har det sämre pga sömnbrist och allt, men tänker mer generellt nu… trist att känna att man “tappat det” som par och att man har det sämre än innan. Please ge mig hopp? Haha kram <3

    1. Haha, det finns absolut hopp, men det är en tuff tid också. En del känner att de blir ett j-gt starkt team o att relationen växer av den känslan. Men småbarnsåren är tuffa, och som med alla tuffa perioder kan det vara bra att vara inställd på att det är tufft men att det kommer göra oss starkare. Bara man inte tappar varandra när man är som tröttast o mest försöker överleva o känslan att man inte bara tappat relationen utan också sig själv infinner sig. Så min pepp är att det är tufft men att det kan stärka relationen, typ vi mot världen:)

  2. Hej!
    GRYM BLOGG!!!
    1. Kan du skriva om när och hur ni gjorde med att sluta amma på natten och hur det gick och
    2. Du skrev här nedan att ni vaggade henne i vagnen inomhus i 1 år vid läggning, när och hur slutade ni med det?
    3. Kommer ni vara “hårdare” med tvillingarna eller köra på efter vad som funkar med rutiner, mat, sova egen säng etc

    PUSS!

  3. Vilken otroligt bra känsla du har, supersnyggt på allt! Bra att du varit till läkaren och du kommer att fixa detta med nässprayen. Lita på herr Dr i detta läge. You can do it👊 Är ni överens om namnen till pojkarna? Spännande!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Alla hjärtans dag present

God förmiddag,

Jag har sovit uuuut like i did yesterday, no differ här inte. Dock kände jag vid 04 när jag ninjade runt här hemma på tå i natten, och febrilt letade efter mitt nässpray som en inbrottstjuv att: Nej, jag måste ta mig 17 ringa vårdcentralen imorgon bitti, i need to put this freaking cold to rest in my mind, once and for all. Jag förstår vad ni tänker, kvinnan borde lugna sig bara? Det är vabruari och alla är sjuka. Men problemet är så enkelt att: jag kan bara inte. När min hjärna börjar spinna åker jag liksom bara med. Jag blev ju febrig och sjuk för prick 3 veckor sedan, och idag har jag kvar hostan, täppan och den där snuviga känslan i kroppen. Men som jag tidigare sagt är jag en hypokondriker och eldar upp mig själv som en brasa på steroider, så det är lika bra att bara gå till läkaren för lite mindfullness (för samtliga i familjen….) och sedan när doktorn säger att “det är ingen fara, det är förkylningstider och allt ser bra ut!” så ber jag honom bara upprepa det några gånger, så det ordentligt marineras in i min hypokondriska tröga hjärnbank. Så det är väl det jag sysslat med, vart på Capio VC imorse och blivit undersökt.

Sedan i början av december så har ju virus efter virus avlöst min arma kropp; bihåleinflammation, influensa och det ena med det andra, men det är väl lite så det är, när man har barn på föris, är gravid och bara lite sådär allmänt försvagad. Christian, läkaren då, sa dock att jag måste trappa ner mitt användande av nässpray pga det faktum att det är riktigt ohälsosamt (Jag förstod lite vart det barkade när han frågade mig hur många flaskor jag använt, och hur länge. Klaustrofobiskt ville jag börja ljuga men som det sanningsenliga snormonster jag är, förtellade jag.) Så nu ska jag börja med att trappa ner med iaf minst två spray’s per dag……. så man skulle kunna säga att jag är på avvänjning nu. Lite rädd, men ändå hoppfull. Dear slemhinnor i näsan, go gentle on me.

Igår kom btw min alla hjärtans dag present jag fick av Jonas <3 Näääää, den är så fin att jag bara vill krama och pussa på den? Ser fram emot en livslång kärlek, du och jag hand i hand, fendiiido (gärna med spanskt uttal) Jonas beställde den här: Mytheresa, klick apprl!

  1. Hej Hej!

    Jag är också på avvänjning. Men har tagit nässpray sen oktober månad då jag blev gravid. Är nu i vecka 21 och påbörjade den riktiga avvänjningen igår (alltså helt slut). Jag började eländet med Bad Boy Otrovin. Underbar uppfinning! Gick sedan ner till den snällare Nezeril för att gå över på barnspray Nezeril. Slutligen har jag under dessa månader använt Nasoferm för barn (snällare än snällast så typ inget alls intalade jag mig själv). Igår slutade jag med denna och paniken här hemma är ett faktum men jag ger mig inte. Min man fick veta att han levde i morse eftersom han injicerar sin Otrivin mot förkylning nattetid. Så jag vaknar av “tch tch tch tch” sprutandet och förklarade ett detta är som ett checka in en heroinist i en knarkarkvart. Hur som haver, när jag är i mål skall jag unna mig något riktigt fint i present. Best of luck to me and you!! 🙂

    1. Haha jag har också använt nässpray sen i höstas pga gravid! Varje dag… tack för avvänjningstips 😛 måste väl börja trappa ned jag med.

  2. Ett tips är att sluta med nässpray i en näsborre i taget. På så sätt kan man alltid andas genom ena och när den ena vant sig utan så kör man nästa! Lyckades på så sätt sluta när jag ar gravid 😁👍

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Sneakers

God förmiddag,

Solen skiner utomhus – men jag ligger som vanligt med en täppt näsa i soffan och väntar på bättre tider, eller jag väntar på att Jonas ska komma hem till mig med lunch från Ingelsta Kalkon. Känner mig som en riktig värphöna at the moment. För er som följer mig på instagram så såg ni säkert att min magkänsla (bokstavligen) var rätt gällande killarnas position. Den vänstra tvillingen (som kallas tvilling 1 och vars position är avgörande för min förlossning) har vänt sig tillbaks med huvudet mot utgången. Vilket är just amazing med tanke på att jag, som bekant, vill försöka föda vaginalt. Om 4 veckor ungefär sätter man upp en “preliminär” förlossningsplan, så jag räknar typ dagarna tills dess. Vill bara att dom ska säga: du får föda ut barnen genom mutti och det kommer gå riktigt jäkla bra! Man tackar.

På eftermiddagen idag ska jag på hejdå-fika på jobbet medans mamma hämtar Lykke på föris, för att sedan laga middag till lilla familjen. Jonas har önskat oxrullader av mamma. Den mannen borde dock inte vara berättigad en önskemiddag, kan tyckas? Haha. Jag satte ihop ett gäng sneakers nedan, jag gärna vill ha på mig i vår tillsammans med slitna croppade jeans, och solglasögon. Kanske en kaffe i handen, eller varför inte ett glas vin? Och perfekt fönat hår på det, tack. Jag gillar uppenbarligen mer chunky sneaks ser jag :)))) Från vänster till höger, alla är annonslänkar vi APPRL.

Zadig och Voltaire. Adidas. Valentino.

Balenciaga. Gucci. Balenciaga.

NIKE. Adidas. Balenciaga.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *