Lets pretend

Okej, nu låtsas vi som att det är Måndag ett annat år under helt andra reformer. Att tunnelbanan, uteserveringarna och skolorna är knökfulla, och likt små myror som hittat resterna av en kanelbulle, är alla Stockholms parker återigen belamrade av människor. Okej, vi gör det? Det här hade jag velat göra!

Först vaknar jag av att jag har fått blommor som skriker “HEJ JAG ÄR SOMMAREN!” som jag sedan sätter i vatten och äter frukost till doften av.

Den intas hemma hos Pappa till ljudet av ett stilla kluckande.

Min syster är där <3

Jonas med såklart! Vi tar en liten tur med båten.

Lykkis är med <3

Hon älskar också sommaren.

Sedan åker vi alla vattenskidor. Min syrra Malin först.

Sedan käkar vi hummer till lunch på Sturehof pga livet med hummer blir alltid festligt.

Och det är varmt. Minst 25 c och vinden ska vara sådär ljummet perfekt, svalkande men inte en tillstymmelse till att behöva frysa.

Stina är självfallet med.

Och Dasha!

Och ovan godingar.

Och dessa skorpor! Sedan gifter sig Sofia en gång till för det var så jävla roligt helt enkelt?

Sedan hälsar jag på hos Mamma och tar en iskaffe, för det är så varmt ute, och njuter av hennes ständigt välstädade hem. (Motsatsen till mitt dvs…)

Sedan äter jag en andra lunch på Hallwyllska med alla mina vänner pga lunch is lajf?

Mina systrars killar är också med, Pojan och Marcus.

Malin <3

Och vi är bruna, för det är ju sommar.

Vi dricker rosa Bollinger.

Som att morgondagen inte existerar.

Och hotshots, när Dasha får bestämma.

Och vi skrattar. För livet är härligt, sommaren är här och morgondagen bär inga som helst bekymmer.

Japp. Livet är bara enkelt.

Som sig bör när man har sand mellan tårna.

 

Ladies!

Och sedan kommer kvällen, men vad gör det när det är sommar och solen aldrig går ner?

Inte mycket, direkt!

Och även om det hade gjort något så: All kinds of problems can be solved w great food, am i not right.

Eller ett glas smörigt ekat..

Eller bara med gott sällskap, som dessa…

Eller dom här…

Sen på natten när man egentligen borde sova går vi alla ut, och konstaterar dagen efter att omg det där sista glaset kanske inte direkt behövdes. Men vad gör det om hundra år när allting kommer kring????

  1. Heej!
    Herregud så härligt och vad man längtar till en normal sommar!!!
    Jag undrar en sak som kanske är för personlig, men din mammas hår! Jäklar så snyggt och coolt. Men har ingen av dina syskon ärvt det eller är det inte hennes naturliga hår? Så snyggt verkligen.

    Tack för en positiv och härlig plats här på internet, älskar ditt sätt att skriva. Kram!

    1. Hej Anna, gulle du! Tusen tack! Jag veeet, jag längtar också bara tills allt ska bli som “normalt” igen. Nej ingen fara alls! Min mamma är halvtunisier därav hennes afro haha. Hennes pappa är heltunisier. Väldigt märkligt att dem generna inte gick vidare till mig och Alexandra, ingen av oss fick lockigt hår haha. Vad gulligt, ska hälsa henne det!! KRAM!!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

När jag var liten ansåg jag att det stjärntecken du föddes in i, symboliserade din person. Jag är jungfru, och trodde länge att det fanns ett undervattenspalats någonstans som väntade på mig. Förutom att jag länge önskade att jag var en sjöjungfru, är jag en utbildad inköpare som sysselsätter mig med att köra dockvagnsrally med min dotter Lykke, samt att baka enäggstvillingar. Jag gillar även rödvin, nylackerade naglar och min fästman, Jonas.

Artiklar att lyssna på

Ersättning i blommiga tékoppar

Som med det mesta i mitt liv som jag tycker är jobbigt – vill jag helst bara lägga locket på. Dra ner rullgardinen och säga upp dagen, och vänta på en ny, en bättre: något annat. Så jag tänkte, om ni är okej med det, att jag för en stund säger upp hela april månad? För den månaden är lika schizofren för mig, som vädret. Ljusglimtar starkare än vårsolen, och ångest mörkare än insidan på en baklucka, if you know what i mean. Vi kommer tillbaks till april, till förlossningen, till allt annat däremellan (kanske imorgon och kanske om en vecka) men för nu kan vi väl bara låtsas som att det är Maj i ett annat år, och de största problemen vi har är huruvida man ska palla aw både på Torsdag och på Fredag and still look like a fucking rockstar på festen på lördag? Ja, snälla, vi gör det.

Mina dagar flyter lätt ihop, men jag har svårt att tro att jag är direkt ensam i dessa tider. Det känns som igår Lykke var min lilla bebis, men sedan när jag bär upp henne från badkaret varje kväll och hon lugnt tittar på mig och säger “Mamma, jag vill ha kräm på benet nu och lite läppglans tack” inser jag att det var ganska länge sedan. Istället ligger det två likadana killar på skötbordet som heter Mauritz och Malcolm, som tittar på mig med stora ögon som ser fundersamma ut. Precis som att de tänker: “mamma, är detta din värld?” och jag vill ropa: “JA! Den är bäst, du ska få se!” Men det tar emot på något plan, för det känns som det ligger en våt filt över hela skiten.

Killarna har redan så mycket personlighet, och är otroligt synkade. Snälla, otroligt gulliga och är så nöjda – bara de får ligga nära varandras andetag. Ofta näsa mot näsa. Deras mamma är beyond nöjd kan jag meddela. De sover i princip 22 av dygnets 24 timmar, och vi matar dom varannan till var tredje timme. Väckarklockan går dock som ett brandlarm här på natten, och man är ju inte direkt stark kl 02.00 vid babybrezza-maskinen när man inser att man är påväg upp för trappan med ersättningen i en blommig tekopp istället för i en nappflaska. Ohhh, so you dont take your milk the brittish way yet? Ahhh, typiskt.

Jag har saknat min lilla plattform på FORNI, med alla härliga människor som faktiskt hänger här inne <3 Jag känner mig redo att återuppta vår relation, även om jag är lite som en skadeskjuten duva som precis gått igenom ett heartbreak. Duvbreaket. One step at the time (om ni trodde jag skulle tagga ner på engelskan bara för jag blivit 3-barnsmorsa hahahahah boy think again.) så ska nog detta kunna bli en blomstrade kärleksaffär igen. Man skulle kunna tycka att jag borde posta en bild på mina tvillingar, men jag har faktiskt en bild från förra veckan där jag hade sminkat mig, vilket jag inte har gjort på 61 dagar, och det är ju faktiskt också något värt att publicera?

Kram,

Stefan

  1. Well, hot mama! Klart du ska posta selfie, vi vet att bilderna på kottarna kommer sen ❤️❤️❤️ Välkommen tillbaka!

  2. Åh har kikat in här och väntat på att du ska komma tillbaka. SÅ MYSIG plattform. Och rolig. Grattis till allt❤️

  3. Välkommen tillbaka! Jag vill gärna kassera April.. blev lämnad av min man för 4 veckor sen gravid i vecka 26..vi har en dotter på 7 år och har varit tillsammans i 10 år. Dagarna går till att peppa mig själv att jag fan ska klarar av detta ensam. Men oftast vill jag bara.. skrika och gråta ! Tack för att du är tillbaka iallafall. Nåt ljus i allt jävla mörker. kram

  4. Välkommen tillbaka! Så roligt att få ta del av ditt skrivande igen och världens största grattis till tvillingarna 🙂

  5. Åh äntligen, så fint att läsa att du är tillbaka!🙏 Som man saknat och längtat, varit lite orolig😔💕 Ja tack vi stryker april, sorglig månad för mig personligen. Du gjorde min morgon nu och fortsätt vara du, bästa! Era killar är otroligt fina, not surprised😍😍💚💚Kramar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Sista dagen i Mars

Hej älskade bloggisar,

Hoppas att ni alla mår bra, är hemma och trygga och att dagarna bara rusar förbi (även om jag också inser att det kanske är lite av ett önsketänkande.) I fredags när jag var på Mamma Mia MVC för min sedvanliga rutinkontroll av blodtryck, så var det såpass högt (172/109) att min bm var tvungen att ringa in det till KS, och de ville att jag skulle komma in direkt för kontroll, där de sedan fastställde att jag har havandeskapsförgiftning, och inte bara begynnande. Jag fick stanna kvar där hela dagen och kvällen, och fick sedan åka hem vid 23 för att komma tillbaks på söndagen igen. Jag har fått en medicin som heter Trandate för att bromsa blodtrycket, och det verkar funka, för nu i alla fall. Det låg på 140/90 i söndags, så det är fortfarande högt men inte alls som tidigare. Imorgon ska jag tillbaks igen för Ultraljud och Specialistmödrarvård på KS, så vi får se vad de säger då men jag har en känsla av att det inte är långt kvar förens de kommer. Har hemska förvärkar i ryggen som får mig att vika mig dubbelt varje gång de går till attack. Hoppar till exakt som om jag satt mig på en kokhet brasa typ. Lykke ser lika förvånad ut varje gång.

Shit vad jag är redo att move on and forward from this pregnancy, alltså. En del av mig vill bara att vattnet ska gå nu så jag slipper plågas mer. För det är verkligen det jag gör nu, torteras dagligen på alla möjliga tänkbara sätt. Fy katten. Varje timma känns som ett år, och varje morgon och varje kväll går jag och lägger mig med en gnagande, sjukdomskänsla och ett allmäntillstånd som är något helt annat. Bläää. Min mamma flyttade in till oss idag också, så om något skulle hända nu så är hon här och kan stötta upp med Lykke. Sådana märkliga tider, att gå igenom en graviditet under en pandemi var förmodligen det sista jag någonsin trodde jag skulle göra. Welllll well. Imorgon tänkte jag blogga om något mer glatt, kanske om lite olika våroutfits jag planerar på att bära inom en MKT snar framtid? Eller vill ni höra om hur jag planerar på att spendera min sommar?! Det första jag ska göra när jag fött? Eller kanske ett inlägg om hur jag tror mitt liv kommer att se ut om en månad? Kommentera gärna, er önskan är min lag :))) Nu ska jag äta en glass i soffan med mamma, och dricka en kopp té. All kärlek till er, underbara läsare.

 

  1. Heja dig! Tack för en superbra blogg, tycker så mycket om att läsa. Kämpa på och önskar dig en fin förlossning när den nu blir av. Ha målbild när killarna är här! Stor kram

  2. Jaa, outfits och planer för sommaren! Vad är det första du ska äta och dricka, som du inte får förtära nu? Du kan måla upp en drömdag/din målbild när tvillingarna är ute och ni har barnvakt.

    Stay strong och hoppas du mår bättre snart!

  3. Hur länge tror du att ni stannar på sjukhuset? Har du svårt att vara borta från Lykke eller känns det okej (jag har noll problem att vara borta från mina kids hehe)? Hur tror du ert första dygn hemma ser ut?

  4. Men vad du får kämpa igenom dig denna graviditet! 😩 Lider med dig och skickar styrkekramar! ❤️ jag hoppas dom små väljer att titta ut snart, att förlossning och tiden efter är totala motsatsen till vad du går igenom nu (dvs smooth sailing ⛵️)

    Kan vi inte bara drömma oss bort till sommaren? 😍 Drömmigt! 💖🌸🥂 🌴

  5. Fina du, du är en sån jäkla kämpe. Jag skulle gärna vilja få lite inspo på vad ni ska göra i sommar :)<3

  6. Alltså heja, hurra o kämpa på! Känner sån sympati med dig, du är så jäkla duktig! Hoppas allt blir bra snart o att din vår o sommar blir fab!
    Hugz

  7. Jag skulle vilja läsa om hur du tacklar rädslan inför ett eventuellt kejsarsnitt. Tycker det är ovanligt att höra om folk som är rädda för att snittas, oftast hör man bara om rädsla för vaginala förlossningar. Jag själv är så rädd för kejsarsnitt att jag stundvis tänker att jag aldrig vill bli gravid, jag blir helt svimfärdig bara av att läsa förlossningsberättelser med kejsarsnitt bl.a. Och jag skulle nog hellre dö än att genomgå ett kejsarsnitt (inte riktigt, men du fattar 😅). Barn ligger dock några år bort för mig så har förhoppningsvis tid att bearbeta detta.. hoppas att era bebisar kikar ut snart så du slipper torteras mer ❣️

    1. Du gör det så otroligt bra!! Och att du ändå har humöret och kör på, imponerad! Skönt att din mamma finns hos er nu. Alla dina förslag vill man läsa om så småningom👍🙂 Lycka till nu fina du! 💜Kram

  8. Stort grattis till tvillingarna 😍! Såg precis på instagram att killarna kommit tidigare i veckan. Hoppas allt är bra med er, stora familjen på 5 🙌🏼. Coolaste 3 barnsmorsan i stan, just sayin! Ser fram o få veta vad de får för namn, sköt om er ❣️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lördag men känns som söndag

Jag har upplevt många söndagar i mitt 31 åriga liv, där allt bara känts som ett stort skavsår. Precis som alla andra. Jag har vaknat många gånger i livet och konstaterat att luften är tung att andas, och någonstans febrilt letat mig blind på en anledning. Jag har befunnit mig i situationer som lite har känts som att vara instängd i ett kolsvart rum, utan att veta om det ens finns en dörr ut. Alla gånger har jag smärtfritt både hittat plåster och fönster och manövrerat situationerna, och på sätt tagit mig ut. Ett problem och en lösning. Som det ska vara. Det finns en anledning till att rymden ger mig existentiell ångest: det finns inga google sökningar som på ett rationellt sätt kan motivera det faktum att rymden aldrig tar slut.

Och nu, är vi här igen. Men det är inte bara jag, det är inte bara mina söndagar och blodiga hälar som skaver. Det är inte bara jag och mitt adrenalin på natten, när jag vaknar och försöker rymma från min egen kropp. (dum idé oavsett, går inte direkt fort att transportera mig själv innehållande två bebisar at this particular now…) Vi är alla tillsammans i denna vedervärdiga situation, på samma premisser. Men jag tror dock att min analyserande person är alldeles för nitisk och kontrollerande för att klara av att bara existera, utan att veta exakt vad som händer. Förstår ni lite hur jag menar. De senaste veckorna, med allt som skett, har helt enkelt kommit att bli för mycket för min hjärna som ständigt är på helspänn. Många dagar har jag helt gett mig hän till känslan av att i am really about to loose my shit here, och det finns inget jag eller någon annan kan göra. Tack gud för Jonas.

Ni kanske undrar exakt vad det är jag är så rädd över, och jag har insett att det inte är så lätt att förklara. Men i en frågeställning jag hade för flera månader sedan, innan corona spridit sig som en löpeld genom världen svarade jag att min största rädsla var: att dö och behöva lämna allt och alla, med en känsla av att man inte hann klart. Så det får bli mitt svar. Det är en otroligt jobbig situation för alla, och att gå igenom detta höggravid med två barn i magen är SÅ påfrestande att jag inte ens vet i vilken ände jag ska börja. På det har jag varit mycket in och ut på sjukhus pga allt möjligt djävulskap som tex kristallsjukan, MEN, precis som med allt annat så kommer det ju tillslut en turning point. Allt kan inte alltid vara skit, för då skulle inte skiten vara just skit, eller hur!? :))) På torsdag har jag mitt första KBT möte, börjar sakta landa i att jag förmodligen lider av ganska svår hälsoångest så det är väl likabra att bara ta tag i det då.

Idag vaknade jag i alla fall, och bestämde mig för att jag måste försöka återgå till mitt normaltillstånd, dvs till den glada positiva person jag faktiskt är, men det är svårare sagt än gjort. MEN, jag ska försöka! Thats all we really can do, visst? <3 Tillsammans är man i alla fall lite mindre ensam, så TACK alla underbara ni för era kommentarer och stöd. Det har verkligen gett mig så mycket i detta. Jag vet liksom inte hur, när och var, men det kommer att bli bra. I just know. Puss.

  1. Någon gång vänder det! Nu börjar solen och våren kika fram, något positivt att glädjas åt alla fall. Styrkekramar!!❤️

  2. Åh vad bra att du ska börja med KBT! Jag lider av hypokondri/hälsoångest och KBT har hjälpt otroligt. Från att hypokondrin haft kontroll över mig till att jag har kontroll över hypokondrin. Ge det tid bara så kommer det hjälpa dig jättemycket.
    Stor kram <3

  3. Åh välkommen tillbaka! <3<3<3
    Det kommer bli bra bästa Stephanie. Och KBT tror jag är en jättebra idé, jag ska själv ta tag i det för mina katastroftankar.
    Jag har också känt senaste veckan att jag kommer lose my shit. Hjärnan går på högvarv. Är i vecka 34 nu och livrädd att vården ska införa restriktioner så att jag tvingas föda utan min man… men så kan de väl bara inte göra?? Hade ju blivit kaos i förlossningsvården och säkert många farliga situationer som uppstått, bara att partner nu inte får vara på BB efter förlossningen har ju skapat upprördhet. Är väl mina katastroftankar som spinner iväg med mig som vanligt. Har din barnmorska sagt något om förlossningen etc, vad gäller i Stockholm?

  4. Skönt att du är tillbaka. Blev ju typ orolig för dig. Fint att du är öppen med dina tankar och starkt att du aktivt tar tag i din ångest. Din blogg är så fin och unik. Högt och lågt, djupt och yta. Corona skrämmer mig jättemycket…. och alla effekter på ekonomi och hälsoångest. Duckar för nyheterna och drömmer om designelampor och stora fläskiga ullmattor och solglasögon och inreda balkongen. Kram till dig som visar att man inte alltid är stark och glad. Det är starkt. Lycka till med allt. Kram

  5. Har aldrig kommenterat här men älskar verkligen din blogg! Ger mig alltid ett gott skratt eller en tankeställare och hoppas verkligen att du mår bättre snart! Ditt sätt att skriva och vara på inspirerar verkligen <3

  6. Hoppas KBTn hjälper <3 Själv har jag förlikat mig med att jag med stor sannolikhet kommer smittas av corona eftersom jag arbetar som läkare men jag förstår din ångest eftersom du är gravid, då går det inte att bara "acceptera det" så att säga…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Torsdagspampering

God förmiddag,

Solen skiner ute och bara av att döma på himlen skulle det kunna vara en fredag med de allra bästa förutsättningar för en bra start på helgen. Jag borde gå ut och ta lite luft, men jag hatar kyla och överlag säsongen vinter. När jag och Jonas är gamla och alla barn utflugna, så kommer vi inte att bo i Sverige under den kallaste perioden av året. Jag ser liksom ingen anledning att plåga mig igenom mörka dagar som aldrig tar slut? Förens de gör det, då, tar slut vill säga. I början av maj eller så, då skulle jag kunna tänka mig att komma hem igen. Förhoppningsvis har vi ett landställe där man kan gå barfota i gräset och dricka kaffe under en slingrande ranka som klättrar på husväggen eller något. I söndags flyttade vi och det har varit allt annat än harmoniskt. Jag tror jag har ringt 1177 mer gånger än en normal människa gör under ett år. Men vad fan ska man göra när man har grov hälsoångest. Det är verkligen ett tillstånd som gnager ner en djupt i märgen. Helt plötsligt är jag inne på wikipedia och läser om njursvikt och undrar hur fan jag hamnade här, och varför det känns som att jag har exakt alla symptom. När jag tänker tillbaks på mitt liv så inser jag att jag alltid har varit såhär. När jag har fött måste jag ta tag i min hypokondri.

Igår var jag på ett event som Johanna hade tillsammans med DASHL, Bamford, IA BON och INUIKKI, och jag träffade så många härliga tjejer där som gav så mycket energi, även om vi alla kom överens om att inte kramas så kändes hela förmiddagen just som en varm kram när man behöver det som mest :))

Jag, Micki och Marie satt i köket ett bra tag och pratade om allt mellan himmel och jord. Men mest om mammalivet, sömnen som aldrig är tillräckligt lång, och tankar kring allt som händer i världen just nu.

Jag högg in på en smarrig chiapudding med jordnötssmör, sedan bestämde jag mig för att testa på att få mina ögonbryn trådade av DASHL, som var på plats och erbjöd både hår, bryn och nagel pampering. WOW vilket resultat, blev såå nöjd med mina nya BROWZIWOWZI.

Hey mami! Smarrade loss på en smoothie också pga why not?

Satt bredvid underbara Sanne som fick sina tånaglar fixade. Hon har liksom den där auran runt sig som bara utstrålar värme.

Hostess w da Mostess! Johanna med massa tjusiga INUIKKI produkter, ville ha allt, fick verkligen lägga band på mig själv hehe. Johanna väntar två tvillingtjejer, såå mysigt! Hon har ett planerat snitt i mitten av april ungefär, så vi kommer att föda ganska samtidigt.

Blev såååå nöjd med mina bryn <3 Här med Lojsan och Sanne.

Fick med mig en och annan IA BON toffs, lykkis älskar dom! Gulliga Edita och Johanna.

Här kan vi snacka om GLOWWOMAN.

Vackra tjejer <3 Micki, Sanne och Nicole.

Gulligaste Dashis var också där!

5 barn i magen på denna bild, haha. Marie, Sanne, Johanna och jag. 

Heeey fellow preggo mama.

Bra fotograf man är ändå haha. Två älsklingar.

Nagelfix är liksom alltid 100 poäng i min bok.

TUSEN tack för en torsdag i världsklass!

 

  1. Älskar bildregnet där inte alla bilder är perfekta:) saknat dina inlägg! Förstår självklart att du haft annat som kommit före än att underhålla mig:) kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *