Gravid vecka för vecka

GRAVIDVECKA 35:

Lista snodd av älskade Micki. 89,4% avklarat och 41 dagar kvar av en fullbordad graviditet, men 27 dagar kvar för tvillinggraviditet.

MIN KROPP:

HELLO valross. Jesus and the holy baby vad jag är stor. Min mage känns ständigt som en sekund från att sprängas och bli ett med outer space. Det är så spänt, tungt och flåsigt at the moment. Jag blir liksom andfådd av att hacka potatis :)))))) Hur sjukt? Nä hurrni, ni som tagit er igenom en tvillinggraviditet – BOY I HOPE THAT PUSH PRESENT WAS FUCKING MAJOR, för det finns inte ett pris som är högt nog för denna belastning???? Jag har nu på senaste tyvärr även svullnat på mig ordentligt, det är nog vätskan jag så tydligt minns från typ vecka 37 med Lykke. Men det är redan här nu, beyond oinbjuden men otroligt unstoppable så här sitter man som en vattenfylld majskyckling och kollar klockan, liksom. Tror ni det går fort? Nä. Jag har typ slutat klä på mig också…. Förfallet deluxe. Förlåt, önskar jag hade bättre karaktär men tydligen inte.

Som jag tidigare nämnt så har jag ont i högerben. Det känns som att det är gjort av cement och det är svårt att sträcka ut det. På ett diffust sätt. Det är dock inte mer svullet än vänsterben, men det känns mycket “konstigare” Jag ska till MVC idag och ska ta upp det igen med min barnmorska, ska fråga om hon kanske kan kolla på det bara för säkerhetsskull. Sedan nästa vecka ska jag till Specialistmödrarvården och där är de lite bättre uppslutning på “grejjjjorna” vad gäller diffusa smärtor etc. If u know what i mean. Perk med att ha Crohns sjukdom och gå igenom riskgraviditet? När man pinglar i klockan så står dom där JÄVLIGT fort. Tacksam <3

SÅ HAR JAG TAGIT HAND OM MIG SJÄLV:

Som sagt är mitt blodtryck förhöjt. När jag var på MVC för 2 dagar sedan hade jag 130/90 i tryck, och +1 på protein i urinen. Hon sa till mig på skarpen att om jag får huvudvärk måste jag ringa förlossningen, men jag har inte haft någon huvudvärk än så länge. Jag dras mellan att vilja att killarna ska stanna inne så länge som möjligt eftersom de är så små, mot att bara vilja ringa 112 och skrika TA UT DOM JAG KVÄVS, men som den behärskade hypokondriker (den värsta sorten, man ser fett put together ut ba :))) men egentligen är man årets största ras hahaha.) man ändå är gör man ingetdera utan öppnar frysen och plockar ut en sandwich och äter medans världen utanför förfaller.

Anledningen då till att de följer mig så noggrant nu är för att upptäcka en begynnande havandeskapsförgiftning i tidigt skede, så man kan medicinera bort det, förhoppningsvis. Därför är jag på MVC så ofta. Idag ska jag dit igen vid 16, för samma rutin.

MITT MÅENDE:

Jag har fortfarande slemhosta och har haft OTROLIGT länge. Men både en, två och tre läkare har undersökt mig och allt ser bra ut så jag måste någonstans lita på det. Även om det är otroligt svårt och en del av min hälsoångest främsta knep, att trixa med sanningen. De säger att efter jag varit sjuk i tidig februari så hänger ibland hosta kvar i flera veckor, särskilt när man är gravid och särskilt eftersom jag äter mina immunsuppressiva mediciner.

En sak till: jag är åter torsk på nässpray. I confess. Jag trillade dit igen. Eller trillade, jag tog ett aktivt val att börja köra igen när jag vaknade på KS efter de konstaterade kristallsjukan och skrek till Jonas: “GÅ OCH KÖP NÄSSPRAY, KÖP ALLA SORTER, BARA KÖP!!” Och han ba: “Eeeee men” “INGA MEN NU, FRÅGA INTE KÖÖÖÖÖÖÖP BARA SA JAG”  Pallade liksom inte både kristallis och vara helt igenkloggad i näsan. En sak i taget, va. Jag planerar btw inte heller på att sluta förens ungarna är ute, om ni undrade. Sorry för även här LOUSY karaktär.

VECKANS CRAVING:

Socker. Nyheter. Sol. Men mest onyttig skit som jag proppar i mig i brist på annat. Snart är det slut. När grabbarna är här ska jag fan i mig återgå till mitt hälsosamma liv. Jag saknar det. Jag är min bästa version av mig själv när jag lever sunt. Den nedgångna nässpraystorsken med nyhetsförbud, är fan inte rolig asså.

BEBISEN:

Sist jag var på UL vägde dom 1700 gram ish styck, någon lite mer och någon lite mindre. Jag tror grabbarna väger runt 2 kg när de kommer. Den ena typ 2100 och den andra 1900. Något sådant, men jag hoppas såklart på mer! Snart är bebisarnas lungor helt färdigutvecklade och det är typ min sista MILSTOLPE. Som Lykke säger när vi åker bil (hon hatar att åka bil och sitta fastspänd): Lite till…. Sen klar.

Påsk för två år sen. Trött på magbilder nu.

  1. Jag var torsk på nässpray under min graviditet från oktober-februari när jag födde. Dagen efter förlossning behövde jag inte ta nässpray längre. Så kör på tills du fött, då lär slemhinnorna gå ner igen. Stort lycka till med allt, tycker din blogg är grym och du verkar så härlig.

  2. Kan inte du sätta ihop en önskeshoppinglista för vår/sommar. (Inte önske som i att allt behöver vara svindyrt). Vi behöver nog alla drömma oss bort lite och du har så fin stil 😍

  3. Tack för ditt ärliga inlägg om hur tufft det kan vara. Precis vad jag behövde nu även om jag såklart inte önskar någon att må piss. Men det är en tröst när man är i liknande läge även om jag bara har en plutt i magen. Ligger här i soffan och orkar fan inte vara duktig en sekund till. Känns som magen ska sprängas och ryggen gå av och jag ska kräkas fast jag knappt ätit en halv portion mat. Får kommentarer varenda dag om hur stor jag är och har lust att slå dem för det vet jag redan och jag vet knappt hur jag ska stå ut en dag till. Har 8 veckor kvar! Höll på att bryta ihop när jag äntligen dödstrött skulle åka från jobbet och bara inte kunde hitta bilnyckel någonstans. Bara tanken på att behöva åka bussen hem från jobbet var fruktansvärd. Får sammandragningar av att gå 50 meter. Så det var värre än tanken på att ha förlorat bilnyckeln. Nyckeln satt i den olåsta bilen. Tur att ingen snott den! Ringde mannen och grät. Så tacksam att jag har en man som säger: ”Älskling, det är bara en bil. Kom hem. Kör försiktigt!”
    Längtar efter att plutten ska komma ut! Längtar efter att min kropp ska kännas som min! Längtar efter att kunna röra lite på mig! Att kunna ta på mig kläder som får mig att känns mig som mig själv och fin igen. Spelar liksom ingen roll hur mycket jag anstränger mig nu för alla ser ändå bara en stor boll. Så kommer snart gå till jobbet i leggings. Tröstshoppar alldeles för mycket kläder jag inte kan ha på mig nu för att ha något som ger mig lite glädje i framtiden. Men vet ärligt talat inte om det bara gör mig mer deppig för att jag inte kan ha dem nu. Så du som är hemma tycker jag verkligen kan unna dig visst förfall! Och du är så värd en riktigt nice push-present! Sorry för lång kommentar!

    1. Skriver under på allt detta! ALLT, hela din kommentar och särskilt: “Får kommentarer varenda dag om hur stor jag är och har lust att slå dem för det vet jag redan och jag vet knappt hur jag ska stå ut en dag till. Har 8 veckor kvar! Höll på att bryta ihop när jag äntligen dödstrött skulle åka från jobbet och bara inte kunde hitta bilnyckel någonstans. Bara tanken på att behöva åka bussen hem från jobbet var fruktansvärd. Får sammandragningar av att gå 50 meter.”

      KAN FOLK SLUTA kommentera VARJE dag “oj jääklar vilken mage… asså DIN MAGE HERREGUD…” osv. Tack jag vet? Vad är grejen, aldrig sett en gravid innan? Själv har jag alltid tyckt att gravida är så jäkla fina och beundrat den runda formen och skulle aldrig fått för mig att säga nåt liknande så jag fattar faktiskt inte den typen av fascination, screw them idiots. Sorry för ilska hahaha jag är typ där du är mentalt xD

      1. Ja, det är klart man fattar att de flesta menar väl. Men suck ändå! Låt mig bara vara! Skönt att få dela sin frustration allafall. Fortsätt kämpa!

  4. Tips till blogginlägg, ett frågor o svar som typ är i “Mina vänner” bok, om du kommer ihåg:) Favoritfärg, favoritdjur, favoritmat, talang, vad ville du bli när du var liten, hur tror du att du bor o lever om fem år, favoritsysselsättning, favoritdryck etc. Fyll på med vad du vill:)

  5. Fick också havenskapsförgiftning, de önskar man ingen alltså! Mina ben såg ut som elefantben tillslut så de beror nog på havenskapsförgiftningen också. Gick på kontroller varannan dag. Nu har du barn sedan innan så du är nog förberedd men annars ha alltid med er BB-väskan och packa för mycket kläder! På en av mina kontroller va blodtrycket så högt och fick en hemsk huvudvärk och blev inskriven istället. De ville sätta igång men va fullt på förlossningen den dagen. Blev kvar på sjukhuset i 11 dagar (och mannen fick åka hem och packa om väskan, därav packa för mkt) men sen kom vi hem som en familj.

    Vet precis hur jobbigt de är när man lever mitt i allt, men allt, precis allt, kommer vara värt de när du har dina pojkar i din famn. Ha målbilden framför dig <3

    Hela min graviditet va hemsk med migrän, foglossning, havenskapsförgiftningen, igångsättning som tog 49 timmar innan själva förlossningen kom igång och avslutades med akut sugklocka. Vet inte hur många gånger jag bröt ihop på sjukhuset och trodde helt ärligt att de skulle lägga in mig på psyket. Men idag är jag stolt, stolt över att vi klarade det och när jag tittar på vår lilla tjej var allt, hur vidrigt de än va, så värt allt.

    Önskar er all lycka till, så kul att få följa er resa ❤️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

När jag var liten ansåg jag att det stjärntecken du föddes in i, symboliserade din person. Jag är jungfru, och trodde länge att det fanns ett undervattenspalats någonstans som väntade på mig. Förutom att jag länge önskade att jag var en sjöjungfru, är jag en utbildad inköpare som sysselsätter mig med att köra dockvagnsrally med min dotter Lykke, samt att baka enäggstvillingar. Jag gillar även rödvin, nylackerade naglar och min fästman, Jonas.

Artiklar att lyssna på

Torsdag

Hej fina ni,

Det är rätt svårt att uppdatera gällande mina vardagar då jag verkligen inte känner att jag kan erbjuda något form av stimulerande innehåll. Dagarna flyter samman till en halvdan sörja. Just nu gör jag inte mycket och lämnar inte hemmet alls, förutom när vi möjligen kollar på hästarna eller när jag måste åka in till MVC. (Tack gud för att vi har bil.) Tyvärr är det i princip varannan dag nu då mitt blodtryck är högt, samt att jag har +1 på protein i urinen och har börjar svullna rejält om fötter och händer. De håller koll på mina värden så jag inte utvecklar en havandeskapsförgiftning och följer noggrant upp. Eftersom jag fick hypertoni med Lykke så är sannolikheten att få det igen, särskilt när det är tvillingar, mycket större. Det känns lite som att gå runt och bara vänta på att få ett pissigt besked – som att det kommer att komma, frågan är bara när. Jag tror jag har fött inom 2 veckor, det bara känns så. Jag ska försöka vara mer positiv, men det är verkligen inte lätt. Jag lovar att sprida bättre energi så fort killarna kommit! <3

Hur mår ni? Tar ni hand om er? Jobbar ni hemifrån nu? Hur sysselsätter ni er på kvällar och helger? Hur känner ni inför denna rådande situation? Ni kommer alltid med så bra råd och tips till mig <3 så tänkte passa på att fråga er om någon av er också, i samband med graviditet, fått väldigt diffust ont i låret/baksida lår. Jag har liksom svårt att ”sträcka ut” höger ben, det känns SÅ tungt och SÅ stelt och domnigt, det är svårt att gå då jag typ inte kan stödja på det. Som att jag inte stretchat på flera år. Det spänner liksom, utan att göra sådär jätteont. Det är mest obehagligt. Det är en så konstig smärta. Vet ni om det är normalt? Det är inte mer svullet än vänsterbenet eller så, men vänsterben har inte alls dessa symptom. Orkar inte få panik över detta också, så frågar er och hoppas någon kanske har upplevt samma och vet vad det beror på?

Leo cykelbyxor känns långt långt bort, men sanningen kanske ser annorlunda ut? Vi hoppas på MAJ <3

  1. Jag uppskattar bara så mycket att du delar med dig av din verklighet och inte pressar dig för att “leverera kul content”. Jag följer dig för att du är äkta och det känns som jag kan andas när jag läser din blogg 🙂 så här kommer lite äkta och ärligt tillbaka. Jag är gravid i vecka 34 och mår helt ärligt inte så bra. Är en superpragmatisk person som alltid försöker hitta nåt ljust och positivt och hitta lösningar och sån är jag även nu, samtidigt jagar Den Stora Deppen mig hela dagarna. För att vara helt transparent, ibland tänker jag att jag önskar att jag inte var gravid just nu. Det här är mitt första barn så jag vet ju inte vad det är jag har att se fram emot, hade nog varit en annan sak om jag haft barn sen innan. Nu är det liksom sjukt abstrakt vad som väntar, och så ska man föda mitt i den här krisen. Nä, ibland önskar jag att allt var som vanligt.

    Är väl mest rädd att jag ska bli sjuk då jag redan har svårt att andas, och sen jätterädd att min man ska få minsta förkylning vilket innebär att jag måste föda utan honom. Vi bor i en mindre stad där folk inte jobbar hemma i lika stor utsträckning, och han är en sån som måste gå till sitt jobb och träffa en del folk. Är så rädd att han ska bli smittad, men vissa saker kan jag inte hindra honom från att göra då det är hans jobb. Hur har du resonerat med Jonas? Nu bor ju ni i Sthlm där det är mer utbredd sjukdom men ändå. Stannar han hemma eller är han på jobbet, träffar han folk?

  2. Hej Steffi,
    Jag fick över en helg ungefär samma känsla i mitt ena ben, det började kännas domningt och gjorde sen mer ont. Strålade från ljumsken och en bit ner. Men jag hade också en svullnad över fot och ankel på samma ben, medan jag inte var svullen på andra benet. Detta visade sig vara en blodpropp i mitt bäcken efter många undersökningar fram och tillbaka (med ultraljud av ben samt magnetröntgen av bäckenet). Du skriver ju att du inte upplever skillnad i svullnad på benen, men berätta om dina symptom och fråga kring om de vill undersöka blodpropp om du känner dig orolig.

    1. Åh, det lite jag var rädd för. Tex som igårkväll hade jag ont, kändes mest som mitt ben var gjort av ”cement” om du förstår hur jag menar. Men så imorse var smärtan borta och nu när jag gått på benet och hållt på i några timmar så kommer det sakta tillbaks. Var din smärta där – likadan – hela tiden oavsett tid på dygnet. Eller kom den senare på dagen efter man belastat benet mycket? Tack!! Kram!

      1. Mitt förlopp började med att jag märkte en skillnad på mina båda fötter och anklar, där vänster var svullet. Sedan successivt under ett par dagar ökade känslan av tyngd, domningar och smärta när jag stöttade på benet/gick. Så det var en hela tiden ökning i besvär, inte att det kom och gick som för dig.
        Det är säkert inte propp i ditt fall för just den ensidiga svullnaden verkar vara ett tydligt symtpom på det, samt att smärtan kommer och går för dig medan för mig ökade besvären successivt. Men som sagt – nämn för din barnmorska om du är orolig för just propp!
        Skickar massa pepp och styrka och tröstekramar, en höggravid till en annan i dessa absurt utmanande tider. We got this <3

  3. Jag har och har haft lite likande, det är dock foglossning har jag fått diagnos på, som jag lider hemskt av 😫

  4. Jag hade också samma känsla i höger ben ca 2 veckor innan förlossningen. Dock var benet varken varmare eller mer svullet än det andra (vilket kan vara tecken på propp) å det hjälpte att ha stödstrumpa på. Testa det!

    Ang. situationen så svävar jag mellan hopp och förtvivlan. Födde min dotter för en vecka sen och var livrädd för att åka in till förlossningen och smittas där. Men när väl där så slappnade jag av helt och hållet. Man blir lite galen av att vara hemma ensam och tänka på allt hemskt som kan hända. Det är som att man fick perspektiv när jag låg på förlossningen och BB. Men sen kom vi hem och nu är jag panikslagen av tanken på corona. Kan ej sova på nätterna för jag måste kolla hela tiden att barnet andas. Å jag är hemsk mot hennes storebror som är febrig. Jag vågar inte ens krama eller trösta honom för att jag är rädd att han kan smitta mig eller bebisen och som i värsta fall skulle innebära att familjen splittras om någon behöver intensivvård. Man får ej heller hälsa på anhöriga på sjukhus och tanken på att inte träffa mina barn får mig att vilja bli galen. Men sen kommer jag på att han inte behöver ha corona och att han behöver sin mamma och blir ledsen och känner mig som världens värsta människa. Å så tittar jag på min nyfödda dotter som sover så sött och tänker att vi fixar detta och blir hoppfull och stark igen. Å sen kommer paniken igen. Upp och ner med andra ord.

  5. Mitt liv är faktiskt ganska oförändrat måste jag säga 🙈 Jag har jobbat hemma sen i början på februari (ej pga Corona) och min dotter går på förskolan tills andra direktiv kommer. Jag resonerar som så att så länge vi är friska så lever vi som vanligt. Vi träffar grannar och dom i familjen som är unga (dvs inte farmor), när jag och min dotter träffade mina föräldrar hängde vi bara utomhus och dom plockade inte upp henne. Jag är glad att Sverige än så länge är öppet och litar fullt ut på Folkhälsomyndigheten. Dom i min närhet som är oroliga isolerar sig frivilligt vilket jag har full respekt för. Alla ska göra det som känns bäst för dom ❤️
    Mitt hjärta går i tusen bitar för alla vara liv påverkas, sjukdom och/eller förlorad inkomst 💔 Min syster som jobbar i socialtjänsten vittnar om en ökad arbetsbelastning till följd av att folk är mer hemma. Ökad misshandel, ökad alkolism, ökad missförhållande för barn vilket är absolut heartbreaking 😢 Så även om mitt liv är i stort oförändrat och jag inte är orolig för fem över, så är jag inte känslokall och måste jobba med att sortera alla känslor kring den situation världen befinner sig i just nu.

  6. Jag arbetar inom sjukvården så jag måste lämna hemmet varje dag, men kan för mitt liv inte begripa hur folk kan vara så själviska att dom åker på skidresor etc i dessa tider. Även om man själv tror sig komma lindrigt undan om man skulle bli smittad så finns det många andra i samhället som inte kommer göra det när man sprider den smittan vidare. Hoppas du iallafall kan vara utomhus på tomten nu när du bor i hus, jag kan bara föreställa mig din rädsla pga crohns och graviditet. En sak som kan vara bra när man är väldigt stressad är att inte ta del av nyheterna alls och låta någon i ens närhet meddela det viktigaste man behöver veta, har för mig att du skrev om det i något inlägg men om jag blandar ihop det med något annat så är det mitt bästa tips från egen erfarenhet tidigare av att ha blivit uppjagad över att lyssna på/läsa nyheter. Försöka att inte prata med folk som pratar på ett uppjagat och okonstruktivt sätt om det. Jag brukar gå in på youtube och lyssna på vattenfall, fågelljud eller nån meditationsslinga och djupandas med näsan när jag behöver dämpa ångest, överraskande effektivt… Man får påminna sig själv om att det faktum att man tänker på det mer och samlar på sig info om det kommer inte minska ens risk att drabbas av det så det tillför inget positivt i ens liv att göra det. Men sånt är ju alltid lättare sagt en gjort.. Hoppas KBTn var givande, kram.

  7. Prova att trycka/massera foten på en tennisboll. Det sitter så himla mycket under fötterna som fäster ända upp i benen. Håll på så med en boll i några minuter varje dag 🙂 Låter flummigt men det gör jätte stor skillnad. Kram! Kämpa ❤️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Artiklar att lyssna på

3 bra saker med idag

Vädret – Idag var det varmare än 10 grader och bara det fenomenet i sig bringar hopp om livet. Om våren, sommaren och solen. Snälla ljumna vindar som knappt känns, men ändå är allt. Jordgubbar i en djup tallrik, solen som aldrig går ner och den där lättsamma inställning till det mesta – som gör att andetagen flödar lite lugnare och lite tryggare genom bröstet.

Att om prick en vecka är det april – april är en tydlig milstolpe för mig. Månaden då jag ska få föda, månaden då tvillingarna kommer. Månaden då Jonas och pappa fyller år. Månaden då vintern vänder hem. Månaden som bringar hopp om livet. Månaden jag kämpar för. Veckorna jag sakta räknat ned ifrån, som nu förvandlats till endast dagar. Mars 2020, jag kommer aldrig att glömma dig, men jag ska göra allt i min makt för att komma över dig.

Min frys – Att jag i ett svagt ögonblick råkade klicka hem ett 20 pack paket med pinnglass som ligger i frysen som något form av utmärkelsepris, helt till mitt förfogande. 88an, Sandwich och piggelin. Jag vet inte längre vilken dag det är, och på något märkligt sätt känns det inte som det spelar någon som helst roll. För vem behöver specifikt dagen lördag när hela frysen är full med glass veckan igenom?

  1. Läste först 20 paket med glass :,) Det hade varit ännu bättre ju haha! Älskar 88:an btw, min absoluta favoritglass.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

En liten lista

Hade gjort vad som helst för: Att hitta ett botemedel mot Corona. Och Cancer. Och allt annat som skördar liv som löpeld på snustorr mark. Det är en ny situation för de flesta, tror jag, att dela vardagen med en pandemi som osynligt tar sig igenom landet, som Corona gör nu. Någonstans där börjar vi alla visa våra sanna färger oavsett om vi försöker eller inte. Är det inte så? Jag säger inte att den ena färgen är bättre än den andra, men jag vet vilken färg jag är. Vilken färg jag vill vara.

Vill ha i min garderob: Garderob… Jag letar febrilt efter ordet i hjärnbarken och kommer någonstans på att det är där man förvarar sina kläder? Hehe. De senaste 3 veckorna har jag typ endast haft badrock på mig…. Sad story. Men i tider av kris inser man snabbt vad som är viktigt? Inte fan är det min nya Fendi väska i alla fall, kan jag meddela. Men jag ser fram emot i sommar när jag kan ha tunna klänningar, smocktoppar, singoalla blusar, stora örhängen, perfekt sittande jeans, en krispig vit blus med krås och pastelliga skjortor. Det vill jag ha!

Humör: 100% dränerad. Jag är inne på mitt 3e munsår på 2 veckor, det har aldrig tidigare hänt… Jag försöker hitta tillbaks till balansen och rutinen jag tidigare haft men jag måste medge att det är svårt. Jag har helt slutat läsa nyheterna pga jag pallar det inte i ärlighetens namn. Jonas uppdaterar mig när/om något revolutionerande händer. Det är inte meningen att blunda för allt som pågår nu, men jag måste tänka på mina bebisar i magen. Jag bär 2 personers mående på mina axlar, och mitt eget. Och idag är jag världens sämsta hotell att bo på. Därför försöker jag renovera, på torsdag ska jag ha mitt första KBT facetime möte.

Senaste köpet: Vår mathem leverans jag beställde förra söndagen, kom idag. Toalettpappret blev avbokat i sista sekund, även så kycklingen, buljongen, jästen och sweet chili såsen. Så nu vet ni vad alla Svennebananer ink jag själv hamstrar these times :))

Dagens cravings: Jag har en vision om att jag vill baka med Lykke…… Jag har aldrig bakat tror jag, kanske någon gång men det blev säkert inte bra för då hade jag kommit ihåg det. Men vad är grejen med att typ all jäst i hela Sverige är slut? Det kanske är en sådan flyktig lösning på ett egentligen mycket större problem. In times of panic – lets bake it up bitches! Jag hade velat baka…. något gott, men mycket smör och massa socker som typ skaver i tarmen när man äter det. Då vet man i alla fall att man lever.

Vad gör jag om en timme: Sitter bredvid Jonas Tonken Bonken i soffan och kollar på sjölyckan, äter en sandwich glass medans jag scrollar lite på instagram och han knappar på datan och jobbar med något…. jag inte riktigt vet vad. Sedan säger jag: mennn måste du jobba hela tiden, och han svarar likartat: mennnn måste du instagramma hela tidennnn.

Något kul planerat i veckan: Hahahahahha nej. Kan med 100% säkerhet säga att jag inte har något sådär superkul inplanerat i veckan. Min strategi är att ta varje dag som den kommer. En dag i taget. Andas. Nästa dag. Andas. Och bara på så sätt låta tiden gå, närmare mitt mål. Att föda. Jag har ont överallt nu. Andningen är jobbig när jag ska sova, och mitt ben är stumt och trött. Det domnar lite ibland också. Har en nerv i kläm tror jag? Ryggen värker också. Men inget av det är värre än rädslan. Det är den jag hatar mest. Min rädsla.

Dagens tanke: Ta inget för givet, varesig det gäller hälsa, välfärd, lycka eller framgång. Var tacksam och ödmjuk när du står på toppen av berget med vinden fladdrande i håret, det kommer vara lättare att påbörja färden uppåt då när du sedan står längst nere i dalen och vinden är stilla och karg. För även om framtiden är ovis, så kan jag med säkerhet säga: vi tar oss härifrån. Men en dag är vi garanterat där igen, kanske på ett annat sätt, i ett annat format, med andra förutsättningar. Men det är det livet består av antar jag: en jäkla massa ups, en hel del down, men mest: in betweens som seglar förbi som vilken annan tisdag i Mars som helst.

  1. Kram!

    Har aldrig kommenterat här förut men kände att nu är det dags. Vi lever helt olika liv (typ raka motsatserna), men jag tycker om din blogg och känner med dig. Hatar också min egen rädsla just nu och hur den kväver allt annat. Men – tiden går och det, om något, är positivt. Det kommer andra tider och man kommer må bättre! Lovar! Håll ut

    1. Tack <33 för din pepp. Uppskattar den massor. Nu får vi bara låta tiden gå och göra allt vi kan för att minska smittospridningen och som du säger så kommer det inom en snar framtid vända och allt kommer kännas lite bättre <33

  2. Bästa baket med småbarn: köp färdiga minimuffins och gör frosting som barnet kan spritsa på och strössla massa fint strössel. Funkar jämt:)

  3. Jag är en person som inte oroar mig, tar saker som de kommer, ältar inte.. Men för ett antal år sedan så slog det helt slint i huvudet på mig o drabbades av sjuk hälsoångest o rädsla att min familj skulle dö. Fick många fysiska åkommor av den psykiska påfrestningen o allt blev en ond cirkel.. Men jag kom ur det på mindre än ett år, bl a av KBT.. Och nu sitter vi i dessa coronatider o jag är hur lugn som helst, inte ett uns av oro för hälsa, snarare oro för andra personers ekonomi när många förlorar sin inkomst. Sedan har jag absolut ett risktänk, är ju inte direkt ute o slickar på alla trappräcken.. Men är ute o äter o är på biblioteket o åker kollektivt etc. Det jag vill säga är att det går att komma ur detta tänk om man anstränger sig o också trotsar sina rädslor o att det håller i sig på sikt, iaf för mig, så all lycka till i ditt arbete mot ångesten!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Steffi

Fråga! Låtsas att du aldrig blev tillsammans med Jonas (för andra gången) för några år sedan- hur hade ditt liv sett ut idag då? Är självklart helt omöjligt att veta, men om du hade fått gissa? Hade du bott kvar i Sverige? Jobbat med något heeelt annorlunda? Partajat ofta? Vore kul att höra hur ”planen” såg ut innan Jonas och kids osv, nu när du liksom vet hur det blev istället. Kanske lite luddigt, men jag hoppas du förstår hur jag menar. Också! Bästa bloggen någonsin. Älskar att följa dig!

Hej 🙂 Gud vilken rolig fråga! Perioden från det att jag och Andreas gjorde slut 2015, tills det att jag och Jonas blev ihop var inte sådär jättelång. Men gud vad det känns som jag hann med ett helt liv där emellan, på ett bra sätt! Jag flyttade in hos Sofia och vi levde literally LAJF as single ladies of the town under hela sommaren. Shit vad roligt vi hade, och jag kände mig så fri. Varje dag gick jag med solen i ögonen och musik högt spelades i öronen, och låtsades som att jag hade huvudrollen i en fet film. Min film, min egna verklighet och jag var inte skyldig någon något. Aint nobody got nothing on meeeee.

Om jag då potentiellt inte hade blivit ihop med Jonas där hade jag nog ändå kommit till insikt att jag hade behövt dra ner på festandet, efter sommaren, även om det hade varit tråkigt. Jag är ju en sådan person som (även där) lätt får ångest om jag festar flera dagar på raken, jag har alltid tyckt att det känns som man offrar en del av sin insida for fun. Och det är det ju, men inte direkt hållbart varje dag! Jag hade köpt en egen lägenhet i, stan for sure (är en riktig stanråtta även om jag är från hoodsen!) och försökt jobba fram en struktur i livet, jag är typ 100% säker på att jag ändå hade jobbat som inköpare, för mitt yrkesval hade inget att göra med tidigare relationer. När jag är singel köper jag alltid gymkort, men jag har ingen aning om hur man använder maskinerna så jag springer mest :)))))

Jag hade definitivt laddat ner tinder, och i något svagt ögonblick hade jag fått för mig att jag skulle tröstköpa en gullig hund, men sedan hade jag vaknat kallsvettig på natten och ba: JAG HATAR JU HUNDHÅR OCH PROMENADER, och sedan ställt in allt. Jag hade nog dejtat, druckit mycket torsdagsvin, haft snygga naglar och välskött hår, gråtit ner i kudden ibland, gett mig på att baka – bara för att, men det hade aldrig blivit bra så jag hade skitit i det tillslut ändå. Jag hade börjat träffa andra, kanske blivit ihop med någon ett kort tag och sedan ändrat mig. (typiskt stefan single behaviour) Någon till en början gullig kille hade förmodligen sedan förvandlats till en jobbig killjävel, och hamnat på döden by “skicka-tusen-sms” till mig, och jag hade i panik styrt av det och han hade blivit ledsen. Jag hade förmodligen blivit kär i den personen som inte ville ha mig, och jag hade till hundra procent legat vaken på natten och undrat om Jonas fortfarande tänkte på mig. Sedan hade det blivit vi ändå, för det hade fan inget på jorden kunna stoppa.

 

 

Singelsommar at its best <3

Hei, Takk for en fin blogg og masse klemmer til deg ❤️
Jeg er også veldig redd i disse corona tider og sliter med helseangst. Har du noen tips på hva man kan gjøre for å ikke grotte seg ned helt i angsten?

Hej <3 Jag tror kanske att försöka behålla en rutin oavsett är väldigt bra. Nu när jag bara varit hemma så har jag tappat rutinen och min hälsoångest är värre än någonsin. Typ sminka dig varje dag även om du bara är hemma, föna ändå håret även om du inte ska någonstans, laga middagen även om du inte är hungrig. Begränsa nyhetsflödet till ditt liv, jag satt på expressen och aftonbladet säkert 5 h per dag senast från igår. Men idag har jag inte varit inne där någon gång pga det blir för mycket skrämsel och click-baits för min hjärna att hantera. Jag kan inte sålla vad som är på riktigt och vad som är lockbete. Börja kolla en serie, jag kollar nu på mästerkocken och sjölyckan och de är exakt sådär prestigelöst lätta som en sommarbris i augusti. Noll procent ångest. Gå minst en promenad per dag. Hjälper det inte, ta professionell hjälp! Jag ska ha mitt första KBT möte på facetime på torsdag. Allt kommer bli bra <3

Har det varit problem att ni haft pojk/ flickvän emellan och hört om andra ragg som varit med i bilden innan ni blev ihop nu sisga gången?:)

Hej! Inte jättemycket faktiskt. Jag hade ju pojkvän hela tiden och det var ingen nyhet för Jonas, sedan är han noll procent svartsjuk också. I så fall var det väl lite jobbigare för mig. Jonas var singel under hela perioden, fast han dejtade tjejer under längre perioder men kom alltid fram till att det inte var rätt. (Han jämförde ju alla med mig, hihi, så det är väl inte så konstigt!……heheheheh skoooja.) och någon gång sådär stötte vi på varandra ute när man var inne i drink-mode, vi hälsade aldrig och hade alltid jättestela otrevliga möten, och då var det aldrig kul att se honom stå 1 mm ifrån andra tjejer. Men det var som det var. Vi levde i två olika världar. Minns när denna bild, här nedan, dök upp som en atombomb i mitt flöde på facebook, efter det att vi gjorde slut första gången. Minns inte riktigt, men tror typ jag spydde? Ni vet känslan när något bara vrider sig i magen och den där paniken kryper på som ett äckligt skavsår. Ena dagen var han liksom min, sedan helt plötsligt så kände vi inte varandra längre. Jag känner henne idag, Sofie, världens gulligaste tjej som är gift med Jonas kompis. Vi var på deras bröllop på Ibiza som var typ det roligaste/sjukaste jag vart på! Men det visste jag inte där. Det kändes.

Jag har liksom som du hälsoångest (visst är det samma sak som hypokondri?) och vet hur extremt jobbigt och ångestframkallande det är. Det här med corona är INTE kul för sådana som oss, jag har följt nyheterna varje dag i någon månad nu, googlat corona säkert en miljard gånger och nu vågar jag knappt gå in på ICA.. nu till min fråga. Jag är även väldigt hygienisk och rädd för smuts och bakterier osv. Lider du också av liknande? Tänker att jag både har hälsoångest men också någon slags hygienångest och vet inte om de går hand i hand..? 😅 Kram till dig o lycka till med allt!

Hej fina. Jag vet exakt vad du menar, dock har jag inte insett omfattningen av min förens Corona kom. Jag har alltid varit hypokondrisk, men det är nu de senaste 3 veckorna jag känner att det tagit över min värld, och jag nästintill hamnat i någon form av depression. Känner inte samma glädje längre liksom, bara panik och rädsla. SLUTA följa nyheterna hela tiden, det gör dig med skada än nytta. Jag lovar. Sluta upp med det, tidsbegränsa och håll dig typ bara till Folkhälsomyndigheterna. Jag ska nu ha mitt första KBT samtal på torsdag och försöka få bukt med problemet, jag inser att det kommer ta lååång lång tid. Det sitter nog djupare än jag förstår, men jag har i alla fall aktivt gjort slag i saken och det är svårt bara det. Jag är ganska stökig hemma och bryr mig inte jättemycket hehe, men däremot tycker jag offentliga platser/tunnelbana/buss/flyg/toaletter allt sådant är äckligt och försöker alltid tvätta händerna asnoga efter jag utsatt mig för det, hehe. Samma sak med lekplatser med Lykke, lekland och andra bacillparadis. Vidrigt. Jag har svårt att se hur jag någonsin ska palla Junibacken igen, efter detta. Så ja, det hänger säkert lite ihop! Massa kramar till dig!

Dina bästa inredningstips? <3 Speciellt om man inte har superstor budget men ska inreda ett helt nytt hem! Vad skulle du satsa lite extra på osv?? Fattar att det är väldigt olika beroende på boende osv., men hur brukar du tänka när du inreder? Tack för allt du delar med dig av, du är grym! <3 <3

Hej! Använd blocket! Mixa budget med lyx. Tex satsa på en nice lampa, men köp kuddarna från tex ELLOS eller HM HOME. Följ inte bara trender utan satsa på det du verkligen tycker är snyggt. Naturmaterial tex, går ju aldrig ur tiden. Gör Moodboards och försök skaffa dig en tydlig bild av vad det är du söker, så kan du lättare hitta alternativ. Less is more, men sedan tycker jag alltid det är nice med en maffig venuskropp i sten på en piedestal någonstans, eller guldiga sängbordslampor med Versace huvuden :)))) MIX IT UP <3

  1. Så modig och ärlig kommentar att du minns att du spydde efter att du såg bilden på Jonas med en annan tjej. Tror många av oss känner igen oss i det och det är helt normalt och okej, men vi pratar inte lika öppet om det. Uppfriskande att läsa om det! Tack

  2. Så glad att du är tillbaka <3 Jag känner mig positiv efter att ha läst ditt inlägg, t.o.m. lite hoppfull. Om du med dina bebisar i magen och hypokondri på det kan fungera just nu (lite åtminstone) och se något slags ljus någonstans då kan fasiken jag det med.

  3. Det var jag som ställde den första frågan och vad kul att du svarade!! Utan att känna dig annat än genom bloggen så känns det verkligen som att du och Jonas är menade för varandra. Så fina ihop 😍

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *