Veckans schema

Godmorgon Earlybirds,

Tidigt imorse åkte Jonas till Arlanda, så nu är det jag och Lykkis solo till och med söndag natt när karln kommer hem. En stor guldstjärna till alla er ensamstående föräldrar där ute, ni gör ett fantastiskt jobb <3

Måndag – Jobba, sedan ska jag ta träffa Jossan som har hand om PR och events på BabyBjörn, för en fika på Broms.

Tisdag – Jobba, för att sedan äta en sen lunch med Sofia och Hermie, följt av att hämta upp Lykkis på förskolan vid 16.00. Sedan lär vi invänta bilder från pappans perfekta skidsemester…… och skicka tillbaks bilder på en förmodligen inte lika perfekta tillvaro :))))

Onsdag – Jobba, för att sedan ge mig på ett välförtjänt besök hos Sophia på Ekman Hair på Nybrogatan! Mitt hår ser ut som S K I T. Det måste slingas och det snabbare än blixten. Min syster hämtar Lykkis och tar henne till parken. Sen äter vi alla middag ihop hos oss, hoppas Alex lagar <3

Torsdag – jobba och sedan hämta Lykkis lite tidigare på förskolan än annars pga vi ska på Newbies 10 års kalas tillsammans med Seizo Creative på Skridskopaviljongen klockan 16.00. Vi ska dit med Amanda och Chloé, myset! Det vankas dockteater, fiskdamm och massa härliga barnaktiviteter. Dom kommer vara i paradiset <33

Fredag – jobba, sedan kommer min pappa och hämtar Lykkis och tar med henne ut till huset i Hässelby! Jag tänkte nog faktiskt bara gå hem efter jobbet, köpa något smarrigt, krypa ner under täcket och sedan sova som en liten sten i min ensamhet. Tror jag behöver den egentiden och framförallt, den ostörda sömnen. På lördag när jag har vaknat, åker jag nog ut till pappa och sover kvar tills söndag pga hur jobbiga dom små än må vara, så är dom ändå allt i livet och lite till.

Sist jag var hos Sophia var i slutet av sommaren… OMG

Freshhhhly cut n colored hair = LIFE.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

När jag var liten ansåg jag att det stjärntecken du föddes in i, symboliserade din person. Jag är jungfru, och trodde länge att det fanns ett undervattenspalats någonstans som väntade på mig. Förutom att jag länge önskade att jag var en sjöjungfru, är jag en utbildad inköpare som sysselsätter mig med att köra dockvagnsrally med min dotter Lykke, samt att baka enäggstvillingar. Jag gillar även rödvin, nylackerade naglar och min fästman, Jonas.

Artiklar att lyssna på

Helgen och föregående vecka i bilder

Goddag,

Detta inlägg är tidsinställt sedan i söndags, så nu sitter jag på jobbet igen, med samma gamla hosta som förr. Hallelujah! Jag har inte feber, eller är så pass sjuk att jag inte kan jobba. Men min kropp är definitivt under attack av något sattyg, så typiskt att det var just imorgon Jonas skulle till alperna. Det har varit bokat sen länge, så det är ju vad det är. Unnar honom det for sure, inser dock att det blir en kämpig vecka för mig. Jag hade också velat åka skidor i strålande sol nerför manchesterpistade backar. Sist jag var i Val Disere var jag dock 17 år och gick på gymnasiet, och fokus låg mer på afterskii än hitting da slopes så att säga. Getting old : ))) Tänkte att vi skulle kolla på lite highlights från förra veckan, samt min helg.

I måndags testade jag en ansiktsmask från GLOWID, som hette hours long moisturizing gauze sheet mask, med återfuktande effekt med hjälp av hyaluronsyra (which i LOVE) och pantenol. Vaknade och kände mig så REN dagen efter. Bra känsla! Annonslänk med APPRL: klick!

I tisdags var jag på jobbet på förmiddagen, som vanligt på 50% och innan jag skulle gå vid 13 tog jag en snabb selfie bland massor av kartonger fyllda med samples.

Jag hade en sen lunchdate med Nathalie på kondotoriet i Sturegallerian, och hennes gulliga son Nico! Medan hon värmde på ersättning, gick jag runt och gosade med honom i famnen, sådan liten charmör. Ville bara snosaaaaaa meeer.

Hej goding! Denna sweatshirt fick han av mig, Jonas och Lykkis så det var extra kul att se den på <3 Jag och Nathalie har känt varandra i nästan 20 år nu. Vi gick i samma klass från 7-9, och har liksom samma ”ursprungsgäng” Vi har gjort sååå många roliga resor ihop (Val Disere, Grekland, St Anton etc etc.) och några bland de roligaste minnena i mitt liv när jag var tonåring, är hon en del av.

Vi åt btw: Yes you guessed it – CEASAR!!!

I onsdags jobbade jag förmiddag, och fikade sedan i samband med hämtning av Lykkis på Föris med Johanna, som också väntar tvillingar! Vi är även typ i samma vecka! Hur underbart :))))

Johanna jobbar med bland annat Bamford och IA BON, så hon hade med gifts till både mig och Lykkis. Lykke är ju en riktigt läppsyljunkie, så fick inte behålla detta balm för mig själv om vi säger så.

Mina flesta morgnar ser ut såhär :)))) nyckeln till kontoret i hösta hugg i ena handen, en fralla med ost och grönsaker från Fabrique i andra och raska steg mot the dutyyyyyy of life = WORK.

I torsdags eftermiddag kom Sofia och lilla Hermine över på sen lunch och fika <3. Alltså mysets mys! Lykke ville hela tiden ge nappen till Hermie och krama soffan. Det var så gulligt att se.

3 godingar!

I fredags hade Lykkes baciller tagit sig igenom mitt bräckliga immunförsvar, så då låg vi mest båda och hostade på varann, och promenad till Esplanad för att köpa lunch.

I lördags hade vi en efterlängtad lunch på Riche inbokade med Stina, Maxan och Krisse. Och även om jag inte var riktigt kry, så ville jag så gärna ses, och övertalade mig själv att ”lunch ska ju ändå ätas” så vi promenerade nybrogatan ner och träffade vårt härliga solbrända gäng! Lykke somnade i vagnen direkt.

Hola mama!

Både Lykke och Maxan mer eller mindre sov hela lunchen, sån dröm för mammorna som söroplade i sig Bloody Marys!

Jonas och Krisse pratar förmodligen något av följande….. jobb/projekt/techno hehe.

Jag och Stina åt en halv skagen till förrätt, killarna en halv hummer, och till varmrätt åt jag majskyckling med en sidosallad och Jonas åt någon form av Schnitzel på Levain.

Mmmmh, mhhh mmmh!

Mmmh mh mhhh.

Avslutade med en klassiker, GINO <3 Tack veckan, och helgen för det! Du var låååång, snorig men ändå helt underbar!

 

  1. Älskar din blogg!! Förslag på ämnen: Mina vänner-inlägg, sånna som tex Forni och Sandra Beijer tidigare skrivit. Kul att få veta lite mer om de du umgås med, hur ni lärt känna varandra osv 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Artiklar att lyssna på

Söndag och boendefrågan

Hej Finingar,

Denna dag har varit så lång, känner mig bokstavligen dränerad. Lykke var ju i princip sjuk hela förra veckan, och även om både jag och Jonas delade på vabben så slår det aldrig fel, jag blir nästan alltid dålig, oavsett om jag försöker hålla avstånd och sprita händerna kontinuerligt. Måste dock tillägga att jag äter immunsuppressiva läkemedel för min tarmsjukdom, vilket innebär att jag är mer infektionskänslig än andra, och mycket lättare blir smittad. Suck. Jag antar att det finns en baksida av allt. Aldrig mått så bra i tarmen som när jag ätit den medicinen, priset kommer med en och annan bihåleinflammation och förkylningar. Jaja, vad är en bal på slottet hurrni?

Man vet dock att man fångat in en fin karl när Jonas tog en taxi till Klarabergsviaduktens apotek klockan 23, för att inhandla nässpray till hans helt förstörda flickvän som inte fick in luft genom näsan. Jag förstår också att man automatiskt andas genom munnen om det inte går att dra in luften genom näsan, men det i samband med att mina killar i magen pressade sig mot mina lungor och hämmade min amning när jag försökte somna, utvecklade jag någon form av panikångest. Ni vet när man känner sig instängd i ett kvalmigt rum med ett fönster som inte går att öppna? Ungefär så kändes det. Synd att folk dmade mig lite för sent om att det gick att köpa nässpray på 7/11….. Jonas hade redan hunnit bort till centralen. Ops. Som grädde på moset åker Jonas till Val D’isere på tisdag – söndag för att åka skidor också, great timing…………

Idag har jag inte lämnat hemmet faktiskt, jag försökte hänga på ut med Jonas och Lykkis men min kropp sa bara: stopp i lagens namn, du måste vila. Höll på att somna när jag plockade ur diskmaskinen, stående. Så det är vad jag har gjort, typ sovit. Jag har haft ett rätt bra tempo tycker jag, genom hela graviditeten. Men jag känner mig trött nu, och jag gillar det inte. Jag är en person som överlag har väldigt mycket energi, så det tar alltid emot för mig att behöva säga nej till saker. Vissa kanske till och med tror att jag är sur, men det är jag liksom inte. Jag tycker det är svårt att säga: “Vet du, jag orkar faktiskt inte idag, jag är helt slut.” Det känns som ett nederlag, jag känner mig svag på något sätt.

Någon frågade mig om vi har löst boende frågan. Eftersom vi bor i en lägenhet i innerstan på våning 3, med en hiss där vi med nöd och näppe får in Lykkes lilla Yoyo resevagn :))))) insåg vi i vintras att det inte kommer att gå att bo här med tvillingarna hur vi än vrider och vänder på det. Vi visste inte riktigt om vi skulle sälja och köpa en ny lägenhet, eller om vi skulle köpa ett hus kanske. Jag har ju varit lite av en motståndare till att köpa hus, för tänk om man ångrar sig, eller om man känner sig ensam? Så därför började vi kolla på lite möjligheter att hyra som jag tidigare nämnt, och nu har vi alltså signat ett kontrakt med Jonas familjevän, som dök upp som en stekt sparv en dag här för några veckor sedan.

Det var seriöst som ett tecken från above? Så om en månad, så kommer jag mysa runt här, i 1-2 år framåt, beroende på hur det känns, vi behåller lägenheten men hyr ut den. I dagsläget känns det helt bisarrt att vi ska bo här om 4 veckor, men samtidigt, när våren kommer och tvillingarna anländer kommer det säkert vara bland det bästa som hänt. Öppna dörren till en stor gräsmatta, och sjötomt som bonus. Jag har ju haft privilegiet att växa upp med sjötomt, så det har alltid varit som lite av en dröm för mig. Det blir grymt att testa på huslivet, så vet man förhoppningsvis sen hur man vill göra!

  1. Först, tack för en sjukt bra blogg! Efter att forni länkade till dig så är denna nu min absoluta favoritblogg 🙂
    Nu till frågan, känns det inte enklare att sälja läggan (ni kan alltid hitta en ny sekelskiftes 3a i stan) och köpa hus direkt? För att få känslan att det verkligen är ”erat” hus samt att det borde vara dyrt att hyra för er? All lycka till med graviditeten

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fråga

Hej! Har du ökat i mängd mat du äter eller är det oförändrat sen innan du blev gravid? Alltså är man mycket mer hungrig när man har två små som växer i magen? Kram!

Hej! 🙂 De första cirka 18 veckorna mådde jag alltså BRUTALT illa och spydde i princip varje dag. Det var verkligen olidligt stundtals, även om jag var beredd på det i och med att jag mer eller mindre spydde hela graviditeten med Lykke så blir man ändå knockad av den kraften. Det var som en liten vaggande sjösjuka som guppade i halsen fram och tillbaks. Mina bästa tips för illamående är först och främst att äta litegrann ofta, och inte äta mat som är starkt kryddad eller liksom kulinarisk på något sätt. Jag hade inte direkt spontanbokat ett bord på en Asian Fusion restaurang då, om vi säger så. För mig funkade snäll, ganska svenne-bananig kost bäst (som typ är rätt tråkigt) och som kanske inte smakar särskilt mycket. Som tex: mos, vit fisk, kyckling, kokt potatis, kokt broccoli, ris, bulgur, yoghurt, omelett, såser på typ endast lite grädde och buljong. Ja ni fattar, jag klickade inte direkt hem tikka masala de första 4 månaderna! Och frukt, omg så mycket blåbär jag har käkat i höstas. Även iskall mango och apelsinklyftor i perfekt uppskurna skivor. Annars: gå till läkaren, det finns hjälp av få. Jag fick lergigan comp, men som vanligt med läkemedel fick jag tyvärr ont i magen av det, så jag åt det inte i många dagar, så jag kan inte riktigt uttala mig om det.

Så fram tills ungefär typ december kräktes jag i princip jämt, men jag kände ändå tydligt att jag var hungrigare än innan, och ja, jag måste nog säga att jag är mer hungrig nu än när jag var gravid med Lykke. Det jobbiga är att jag blir mätt mycket snabbare nu och får typ ont i magen rätt fort för att det bli så “fullt” där inne. Dock vågar jag liksom inte riktigt pressa i mig 3 kotletter till lunch, utan väljer att fördela måltiderna på fler tillfällen istället. Skillnaden nu från de första 4 månaderna är att jag lyckades äta mycket mer nyttigt då. Nu är jag tyvärr sugen på mer “dålig” mat än tidigare. Vanligtvis när jag inte är gravid skulle jag säga att jag lever efter ungefär 75/25% regeln. Jag försöker äta 75% nyttigt och unna mig resterande 25%. Helt enkelt för att det är den fördelningen som gör att jag mår bäst, både i min sjukdom men också som vanlig människa. Nu på senaste, för att ta ett exempel, har jag ätit thaimat någon gång till lunch på kontoret pga är så sugen, men så fort jag ätit klart mår jag S K I T. Det där sockret som finns i både riset och i currysåsen bokstavligen fräter i min tarm och jag känner mig trött och jäsig.

Jag skulle säga att jag äter mer mängd nu än innan jag blev gravid, definitivt, dels för att jag är mer hungrig men också för att jag tror jag tydligt skulle känna att det var för lite och för “nyttigt” för att både baka två bebisar, och vara en glad mamma. Jag försöker äta det jag är sugen på –  både goda saker och nyttiga saker, unna mig men ändå inte smälla ett glasspaket varje dag, för det är varken bra för mig eller barnen. När jag inte är gravid äter jag dock inte lika mycket kolhydrater som jag gör nu, jag behöver den typen av energi nu när jag är preggo, känner jag. Vissa perioder blir det mer hälsosamt, andra mer onyttigt, men jag försöker ändå balansera det någorlunda, även om gränsen är hårfin. När jag inte bakar ungar, försöker jag alltid att undvika godis och sötsaker i veckan, och unna mig på helgen istället. Blir jag sugen på något smarr en måndag tex, då köper jag färsk frukt eller kanske någon god rawboll, försöker iaf, ibland fallerar även jag på karaktären hehe :))) Jag har dock inget mantra “‘äta för 3” bara för jag är gravid med tvillingar, hade inte heller det mantrat när jag var gravid med Lykkis. Tror inte på att jag skulle må bäst av att äta 3 stora portioner vid varje måltid, men alla gör det som passar dem bäst! KRAM <3

  1. Vill bara säga om lergigan comp – jag mådde exakt lika illa som utan medicinen men kräkreflexen kunde liksom inte få upp nått så va som att va magsjuk, vilja spy men absolut inte kunna. Plus att jag blev såååå trög i skallen av medicinen. Helt sjukt att de inte finns nån vettigare medicin 2020 liksom 🤪

    1. Usch, är det sant! Fyyy tusan, hur hemskt att må SÅ ILLA och inte kunne få bort det? ahh håller helt med, känns som att var och varannan person har sådant hemskt illamående också så det borde ju finnas fler alternativ kan man tycka!!! KRAM!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Hur vi reagerade när vi fick veta att det var tvillingar

Hej på er,

Här kommer alltså fortsättningen på “när vi plussade med tvillingarna”. För den 8 september när jag tog ett positivt graviditetstest dagen efter min födelsedagsfest, så visste vi ju fortfarande inte att det var två stycken kottar som låg i min mage och knådades. Jag hade inte en enda tanke på det, min hjärna existerade inte ens i de banorna. Eftersom jag sedan tidigare var bekant med missfall så väntade jag i ungefär två veckor, dvs tills när jag var i 6 hela veckor, med att ringa Mamma Mia Mödrarvårdcentral för att boka in ett tidigt självbekostat ultraljud. Just för att låta de där första kritiska veckorna passera, och slippa behöva gå igenom processen att ringa och avboka om något går fel. Ett tidigt ultraljud utanpå magen kan tidigast göras i 8 hela veckor, och för mig var det datumet den 2 oktober.

Tiden fram tills dess kändes som tre långa januari månader. Men sedan helt plötsligt var dagen här. Jag kollade nog trosorna både en och två och tre gånger per dag under den perioden, men inte ett spår av blod syntes till. Jag andades långsamt ut. Dock kämpade jag med en så ENORM trötthet att jag minns att jag trodde jag höll på att bli sjuk varje dag. Jag somnade i soffan innan 20.00, det spelade ingen roll hur mycket jag stretade emot. Minns faktiskt att jag tänkte: shit, jag kommer inte ihåg att jag var såhär trött med Lykke? Men inte ens då, promenerade mina tankar iväg till möjligheten av en tvillinggravidtet. Alltså: det fanns inte på världskartan. Vi hade hursomhelst fått en kvällstid den 2 oktober, och min lillasyster Alexandra passade och nattade Lykke medans vi lugnt traskade bort till Karlavägen.

Bild tagen den 2 oktober 08.15 på morgonen innan avfärd mot jobbet

Bild tagen 08.18 i hissen

Bild tagen 17.43 när jag kommit hem från jobbet och inväntade att klockan skulle bli 19.00 så vi skulle få se “lillen”

Jag kommer ihåg att jag var otroligt lugn, typ lite för lugn för att vara jag. Min syster frågade innan vi gick om jag var nervös, och jag svarade helt uppriktigt “näe inte alls.” Hon önskade oss lycka till, och vi gick de cirka 800 meterna från vår port, mot Mamma Mia och pratade egentligen nog inte om något särskilt alls. Vi båda är ödmjuka inför det faktum att saker kan hända, och att inget är självklart förens det är självklart, så att säga. Dock kan jag medge att jag hade en bestående lugn känsla i magen, av att allt var som det ska, jag kände mig otroligt gravid och nästan lite nervös inför det faktum att jag inte var nervös alls. Jag visste att hjärtat slog, vet inte varför egentligen. Jag bara visste det.

Väl i väntrummet blev det vår tur snabbt, och en vänlig kvinna med mörkt långt hår sa “Stephanie?” Och både jag och Jonas ställde oss upp och jag svarade “japp det e jag!” så tog vi i hand och gick mot hennes rum. Vi pratade först lite ytligt om sista mensens första dag: “2 augusti” svarade jag snabbt, och tillade även att det var ett missfall, men väldigt tidigt. Hon nickade förstående och knappade på sin dator. Hon frågade om vi hade barn sen innan, och jag berättade om lilla Lykkis på 1 år och 9 månader och hon lyssnade och log. Sedan pekade hon på sin brits och sa varmt “låt oss nu kika på vad det är för liten krabat som bor där inne.”

Jag la mig kolugnt på britsen, Jonas satt 50 centimeter ifrån mig (nej, vi höll inte varandra i handen för det är höjden av cheeeesiness och jag klarar inte det. This aint no romcom.) och vi båda kollade nyfiket på monitorn. Hon la ultraljudet på min mage och började kika runt. Snabbt hittade hon hjärtat och log och sa typ “Titta här vilken liten gullis va, hjärtat slår fint och ni ska få en till bebis!” Woho, jag visste det. Jag såg den lilla cashewnöten på tvn, och tittade istället sedan på Jonas, och sa något i stil med “here we goooooo again” Han log och sa något typiskt korrekt och Jonasaktigt.

Jag vet inte vad jag och Jonas pratade om i de 3 sekunder som gick medans barnmorskan var tyst, eller om vi ens sa någonting alls. För jag tror ingen av oss ens märkte att hon fortfarande hade kvar ultraljudskameran på min mage, dock kände jag när hon drog den lite mer åt vänster men tänkte inte ens på det. Såg det inte heller. Sedan avbröt hon tystnaden och andades snabbt in och sa “men HURRNI!!!! Det är ju två stycken barn i din mage. Ni ska få tvillingar!”

Hjärnan stod still, jag fattade inte innebörden även om min hjärna direkt på en sekund tänkte följande: jag vågar inte föda två, jag vill inte snittas, jag vill inte ha 3 barn. Jag minns tyvärr inte så mycket mer än glädjerop från barnmorskan, Jonas till en början chockade ansiktsuttryck och att jag hysteriskt börjar gråta och säger “Men nej, är du helt säker? Är du säker på att ens båda lever?” Sen kommer jag ihåg att jag hörde mig själv säga “förlåt men jag vet inte om jag pallar det här.” och grät så att snoret rann. Vid denna tidpunkt såg Jonas lyrisk ut och sa “wow älskling!!! klart vi fixar det här” och jag kände bara: håll KFTN, det här kan inte stämma fattar du väl jag kommer INTE att föda två barn!!!! Barnmorskan sa upprymt” Jag måste nu kolla om det är så att det är 3 stycken!” Jag höll då på att kräkas ner britsen……………………………..

Enligt barnmorskan en tydlig enäggstvillingsgraviditet med två små cashewnötter. Ni ser att dom bor i “samma” säck. Vid tvåäggs, så är det en tjock skiljevägg emellan dom.

Jag minns inte ett enda ord jag och Jonas sa till varandra på vägen hem. Jag grät bara, och fokuserade på att gå rakt framåt. Väl hemma när jag öppnade dörren, ropade alex “Hallå?” men jag sa inget utan hon hörde bara mina fotsteg mot vardagsrummet. Jag tog inte av mig skorna. Hon såg mitt ansikte och sa chockat “men gud, vad sa dom?” jag tror inte hon hann ställa hela frågan förens jag skrek typ det är tvillingar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag pallar inte varför händer det här mig!!!!!!!!!!!!!!!!

Hon tyckte det var årets sjukaste men mest fantastiska grej. Och hon tyckte även det var självklart att det hade hänt mig. För att jag är en sådan person som mycket märkliga saker händer kring. Det har alltid varit så, vad det nu kan bero på? Jag ringde mamma och sa att jag inte visste om jag skulle göra abort eller ej men mamma var också helt lyrisk och sa något i stil med, att man får det man klarar av och lite till och att detta är en gåva som kommit till dig och att allt kommer bli fantastiskt!!!! Jag var inte övertygad.

Till pappa skickade jag bilden ovan och sa “jag har mått lite illa de senaste veckorna, ser ni varför” och pappa svarade direkt innan han ringde upp “SÅDÄRJA, nu kommer det massor med Lykkisar!! Jippie!” Sen skrev han “Se er som utvalda av GUDS fader” heheheheh, pappa är rätt rolig (obs totalt oreligiös) Jonas mamma var även hon överlycklig och i chock när vi ringde 100 gånger, när vi visste att hon var på middag. Jonas yngsta syskon Malin & Marcus är tvåäggstvillingar! Så Jonas mamma har ju också vart gravid med tvillingar, dock är tvåäggstvillingar endast genetiskt via mamman till sin dotter, samt att enäggstvillingar endast består av slumpen. Men hon var såååå glad och i chock!

Mormor var mest bekymrad över hur jag skulle orka bära två barn i magen och föda inte bara en utan två ungar. Äntligen lite medhåll. Ingen annan verkade ens ta det faktum i beaktning utan alla var sådär HYSTERISKT positiva och glada. Jag kände mig nöjd att jag äntligen hittat någon som kunde hjälpa mig med att bidra till lite balans i detta skira fluffmoln. Även om hon självfallet också var väldigt glad. De flesta av våra vänner ba “DU SKÄMTAR MED MIG!!!!!!!!!!!!!!!!! DET ÄR ETT SKÄMT?” men alla höll unisont med om att är det någon som bakar enäggstvillingar så är det for sure no DOUBT Stefan Stefansson. And boy were they right!

Det tog lite tid innan jag landade i att vi verkligen skulle behålla barnen, även om jag nu idag inte ser hur jag någonsin hade kunnat göra på något annat sätt? <3 Så var det ändå skönt att få andrum att landa i allt, och få känna att beslutet helt var mitt och Jonas. Idag är det fortfarande ännu ofattbart att jag förmodligen om allt går som det ska, ska krysta ut två små likadana kottar. Äej det är lite för mycket att ta in? Oavsett så är jag tacksam, att ni valde att komma till oss. <3

Storasyster väntar på er <33

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *