Tisdagstugg

Hej Gullisar,

Jag inser verkligen att bloggen fått sig en liten oförtjänt turn här de senaste dagarna. Det har vart… mycket att stå i. Jag rekommenderar ingen höggravid människa att testa på fenomenet flytta i samband med graviditet :)) That shits toxic. Stackars Jonas, är allt jag kan säga. Jag börjar bli ordentligt nervös inför förlossningen, och jag som varit så chill innan? Verkligheten lite kom ikapp mig och mitt stundtals lugna yttre började sakta men säkert krackelera i takt med att flytten närmade sig, och att det där hemska viruset som florerar, började blossa. Som jag tidigare nämnt är jag hypokondriker, och det är en stundtals tung last att bära. Jag upplever även att den ångesten blivit mer påtaglig sen Lykke kom, och särskilt nu när jag även bär mina två killar i magen. Det är så mycket ansvar som ligger i ens knä, alla ägg i en och samma korg liksom, men jag vet att det är så för alla. Jag är inte ensam, däremot inser jag verkligen hur en människa (jag, dårå) som ändå anser sig vara så pass stark och så pass resistent mot mycket här i livet, kan vara så bräcklig och irrationell i annat. Hur känner ni inför allt som händer nu? Min resterande vecka kanske inte direkt är ashändelserik, men det är vad jag mäktar med just nu. Sorry för inte så aspeppande inlägg, men jag har liksom noll incitament att ljuga känner jag.

Onsdag: Specialistmödrarvården och ultraljud på KS.

Torsdag: Frukostevent hos min fellow preggo-mamma Johanna med bland annat Bamford och Ia Bon, med ett gäng härliga preggos/mamas.

Fredag: Vila här hemma bara, jag känner mig så tung och typ svag. Hör pulsen slå i örat när jag ska sova och blir andfådd av inget, vaknar av att det är tungt och andas och luften sträv. Blä. Tänkte kanske låta Lykkis också få en ledig dag från föris så vi kan göra något mysigt ihop. Typ baka eller något.

En till synes chillad individ som är exakt allt annat förutom det.

 

  1. Vill bara säga att jag förstår din oro. Har själv varit gravid med enäggstvillingar och de är så oerhört mycket oro med tanke på alla risker som de innebär. Och den trötthet man känner går inte att jämföra med en graviditet med ett barn, jag låg i soffan de sista månaderna när min stora tjej var på föris var så vansinnigt trött. Men för att peppa så sitter jag nu här med Två Underbara friska enäggstvillingar som snart fyller ett år. Önskar dig och din familj all lycka till. Kämpa! ❤️

  2. Du e stark! Att vara rädd och orolig är inte vara svag utan mänsklig. Vi använder order stark fel ibland /”:)

  3. Är som du gravid och ska föda om cirka 5 veckor och nojar ihjäl mig över det där satans viruset. Dels pga att man vet så lite hur det påverkar gravida och foster men också mardrömmen av att kanske behövs föda när en själv är sjuk 😩 eller att inte få plats eller att bebisen smittas så fort hon är ute… vill fly till skogs och gärna ha en bm med mig. Meeeeen låt oss hoppas att det går vägen för oss alla 🙏

  4. Du är inte ensam. Antar att det ingår i mammarollen att vara orolig för allt. Mitt andra barn är beräknad om 8 dagar och jag har haft min två årige son hemma i två veckor nu. En av hans pedagoger har varit i Filippinerna och jag har googlat och sett att man mellanlandar i Kina när man åker dit, så då fick han vara hemma istället för att ta risken. Å jag är helt slut, med foglossningar och trött som bara det å egentligen är det inte så bra för varken mig eller sonen att han är hemma men säg det till min hjärna liksom. Å att min sambo är så himla chill om allt gör saken bara värre. Jag hade varit så himla lycklig och trygg om han började oroa sig för saker och ting, för då kan jag ju släppa det. Men nopp, det är aldrig någon fara med något enligt honom. Men sanningen är att varje gång jag oroat mig för sonen å gått till läkare har det visat sig vara någon öroninflamation eller halsfluss eller något som man behöver behandla. Å sånt förstärker ännu mer oron. Mission impossible liksom.

  5. Du är ju så stark! 🙂 Tänk på ALLT du gör och är och inte allt man borde/skulle/önskade. Dessutom styr du upp en superbra och intressant/givande blogg för oss läsare. Hoppas ni kommer trivas i huset! Lycka för Lykke med en stor yta utanför dörren att skutta runt på:) Tömmer ni hela lgh på rubb och stubb, ordet flytta ger stresspåslag på hög nivå bara det och i din situation – jiisus! Kämpa! 🙂

  6. Jag förstår verkligen hur det är att leva ett liv med sån oro. Tycker också jag är en stark person, men har så bräckliga sidor också. Är lite halvhypokondrisk men inte på den nivån, däremot en stark rädsla för döden och att saker ska hända mina nära och kära. Suck, det är tungt att leva med en oro och ångest som alltid lurar liksom! Även om man mår bra och är glad i grunden. Det förstör så mkt för en. Har inte fött mitt barn än så det lär ju bara bli värre när han kommer, än så länge är det min man jag oroar mig för konstant. Det finns ju ingen värre känsla än att nåt skulle kunna hända ens familj, hur tacklar man det? Ja du, vi kanske skulle ta och gå i lite terapi 🙂

  7. Hej! 🌟 Jag var igår på återbesök hos min husläkare pga jag lider av GROV hälsoångest (hypokondri). Ena dagen har jag hjärntumör, andra HIV och tredje en annan form av cancer.. Fruktansvärt trots att läkarna konstaterat att jag är så frisk som man kan vara. Det har påverkat min livskvalité och sättet jag lever i många år.. Nu ska jag dock börja gå i KBT. Det kanske kan vara något för dig också? Känner igen mig extremt mycket i vad du skriver. Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

När jag var liten ansåg jag att det stjärntecken du föddes in i, symboliserade din person. Jag är jungfru, och trodde länge att det fanns ett undervattenspalats någonstans som väntade på mig. Förutom att jag länge önskade att jag var en sjöjungfru, är jag en utbildad inköpare som sysselsätter mig med att köra dockvagnsrally med min dotter Lykke, samt att baka enäggstvillingar. Jag gillar även rödvin, nylackerade naglar och min fästman, Jonas.

Artiklar att lyssna på

The art of doing nothing at all

Godmorgon mitt herrskap,

Ja, sanningen är att detta är indeeedio morgon. Jag vaknade av att DHL ringde på dörren klockan 11.15 och då kände jag mig som en riktig tonåring iklädd badrock, som sömndrucket öppnade dörren med ett öga öppet. Hon såg ju dock min kagge så därav fattade hon nog att jag förmodligen inte var 13 år och arbetslös, utan i fullt producerande bebis-mode och bara jäkligt trött i allmänhet. Hehe. Igår hade jag en fullspäckad dag, så idag orkar jag absolut ingenting och det är så fantastiskt befriande att lyssna till min inre röst, som säger åt mig att nu får du ta å chilla gmn. Så det är exakt vad jag gör. Jag dricker en berocca och alldeles snart kommer Jonas hem med lunch till mig, för sån är han. Jag tänkte svara på alla era kommentarer om “pannkakstrubbel” idag. Så roligt att så många känner sig träffade och att detta fenomen verkar förekomma i flera familjer, haha. Jonas alltså, min bästa person. Han kanske suger på matlagning men han har så många andra fina kvalitéer karln. Igår på jobbet satt han och googlade recept på mathem och sa att “om du inte blir så arg på mig, så vill jag gärna försöka bli bättre!” Så sanningen är ju också att jag är en otroligt hård kritiker som lackar ur när hans resultat blir skit, trots att han verkligen även också genuint försöker. (Pannkakstrubblet var liksom redan doomed 2 fail.) Då blir han ju rädd och vågar inte testa igen. Igår lagade han köttfärssås till oss, och även om den inte är lika god som min så gav jag honom massor med komplimanger och jag såg verkligen att karln blev glad, och sträckte på sig och sa att det var faktiskt “ganska kul”

Min vecka ser ut enligt följande: Idag ska jag till Barnmorskan 14.30 för att sedan hämta Lykke vid 16.00. Imorgon ska jag köra en repeat på idag och sova hela dagen och även samma sak på torsdag. På fredag kommer Amanda hit på lunch till mig så då ska jag väl get up and wash my hair. Kanske köpa en fredagsbukett, kanske knäppa av en selfie? Who knows. Men genomtaget så simmar jag luuuugnt här mina sista dagar som city-based-chica! På lördag och söndag ska vi packa, sen är det Adios and Goodbye Nybrogatan, mot nya äventyr together with Ryberg/Strauch soon take 5. Hoppas ni följer med! Jag kanske inte har sagt detta förut men: verkligen tack för all kärlek och glädje jag får här inne av er, bara genom att vara mig själv. Verkligen tack, många gånger är det era kommentarer som gör att Jonas frågar “Men vad extra glad du verkar idag!” <3

LYKKESSON!!!!

  1. Älskar din blogg, alltså verkligen supermegaälskar!! Du verkar vara så himla härlig och vettig och bjuder på dig själv på ett sätt få (kanske inga?) bloggare gör idag! Hoppas verkligen du ska orka hålla igång bloggen trots tre (!) minimänniskor men förstår såklart att det inte kommer bli lika täta inlägg. Kommer oavsett vara en trogen läsare SÅKLART! Ha en fin dag!!

    1. men wow, tusen tack!! när jag bestämde mig för att börja blogga hos forni, så ville jag göra det öppet och ärligt och jag är väldigt glad att det genomsyrar bloggen! för det är så jag vill att det ska vara, och att ni märker det <3 PUSS TACK OCH KRAM för denna ljuvliga komplimang.

  2. Älskar din “vardagliga” blogg, hoppas du orkar hålla i den och att du behåller den “vardagliga” tonen. Just att du berättar om så vardagliga saker som att ni “nästan” åt lunch på Nybrogatan 18, men att det liksom inte blev så, att du sover bort hela dagen och sedan inte gör någonting eller att Jonas misslyckas med smeten till pannkakorna är såå mycket roligare att läsa om än dagens outfit, alla lyckade resor och hemmamiddagar där man slagit knut på sig själv.. Bara fortsätt!! Din blogg känns typ unik för att den är så oglammig, utan du berättar mer om dig själv, vad som skaver och vardagen. Bra jobbat!! Men visst lägg upp outfits och lyckade, glammiga dagar också, men tappa inte det du börjat så fint med:)

    1. Alltså, detta var det finaste: “Igår på jobbet satt han och googlade recept på mathem och sa att “om du inte blir så arg på mig, så vill jag gärna försöka bli bättre!” Så sanningen är ju också att jag är en otroligt hård kritiker som lackar ur när hans resultat blir skit, trots att han verkligen även också genuint försöker. (Pannkakstrubblet var liksom redan doomed 2 fail.) Då blir han ju rädd och vågar inte testa igen. Igår lagade han köttfärssås till oss, och även om den inte är lika god som min så gav jag honom massor med komplimanger och jag såg verkligen att karln blev glad, och sträckte på sig och sa att det var faktiskt “ganska kul””

      FINASTE någonsin. Fattar precis hur han känner haha, kan till och med känna igen mig lite. GULLE Jonas som försöker <3

    2. Tack!!! Haha ja mitt lajf är ganska oglammigt hontesly, jag är ju en riktigt glamhagga så jag saknar såklart det men denna vardagliga sida – det är ju det mitt liv till största del består av och jag vill att ni ska veta att life isnt all that glam hela tiden!!! Tack för din pepp fina du, jag ska definitivt fortsätta!!! KRAM <333

  3. Hej!
    Håller helt med övriga talare. En av mina bästa stunder är när middagen är undanröjd och man får sätta ner rumpan och kika in i din fina, roliga, varierande, tänkvärda blogg. Du bara äger lilla fina Stephanie. Hoppas verkligen att du finner tid att blogga även när småttisarna gjort entré. Varm kram från Jämtland

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Veckans Planer

God Morgon Tisdag,

Hoppas ni har haft en helt underbar morgon med massa överflödig tid för helt perfekt rostade mackor <3 Jag har sovit såå bra inatt, vaknade bara en enda gång vid 01 när Lykkis kom in till oss. Det händer typ aldrig. Hela denna dag känns som en fluffig dröm jag aldrig vill vakna från. Så här tänkte jag spendera min vecka:

Tisdag: Jag ska bara mysa och fixa hemma. Puffa kuddar, bädda rent och mysa. Vid lunch kommer Amanda, Sofia och Micki kommit hit på min berömda Ceasar-sallad, kanske köper jag en bullängd också pga why not? Amanda är dock sjuk stackarn, och lille Philippe också, så det blir jag, Sofia, Hermine och Micki. Mickis mamma passar lille Dantis.

Onsdag: Jag ska vila hela förmiddagen, och klockan  13 har jag och Jonas en lunchdate på Riche. Känns helt sjukt. Minns knappt när vi fick till en sådan mitt i veckan. Efter det ska vi gå på stan på lite bebis-prylar-jakt, samt även spana på en liten alla hjärtans dag present jag har innestående <3 då jag var för dränerad i fredags för att orka.

Torsdag: Vila hela dagen följt av specialistmödrarvården på KS och ultraljud. Ska bli kul att se mina killar igen, och nyfikenheten över hur de placerat sig i magen? Vill så gärna föda vaginalt. Men det blir som det blir. Chilla major både innan och efter. Thats all.

Fredag: Fika på jobbet och stämma av det sista innan jag går på “mammaledighet” Jag har nu blivit 100% sjukskriven. Och det är en kombination av tvillinggravidteten (många blir sjukskrivna från vecka 30.) samt min grundsjukdom i tarmen och det faktum att det vart väldigt mycket andra påfrestningar här senaste som ni vet. Känner mig redo för bara mys och vila.

Moments of happiness <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Veckans Planer och Närakuten

Hej alla godingar,

Det har vart en minst sagt händelserik…. vecka. Även om den bara varat i 2 dagar så har jag hunnit med att vara på Näraktuten på KS 2 gånger det senaste 48 timmarna. Allt började i måndags eftermiddag när jag bara var hemma och kurerade mig från viruset jag dragit på mig via Lykkes förskola, när jag känner hur det liksom ömmar till lite extra i benet/vaden när jag ställer mig upp, och som ni tidigare vet så har jag genomgående haft stötar till och från i benet hela graviditeten, och lite konstiga smärtor, så detta var liksom inget nytt. Fått förklarat att jag förmodligen har en nerv i kläm i ryggen. Men sedan ser jag att min högervad är lite större än min vänstervad när jag jämför de mot varandra. Inte mycket, men ändå så pass att det syns på bild. Jag håller mig ändå lugn, vilket är ett sällsynt tillstånd när man adderar diffusa smärtor + Stephanie Strauch. Min mamma hämtade Lykke, och när de kom hem frågade jag om hon såg någon skillnad, och svaret var solklart ja. Jag ringde 1177 och blev beordrad att åka in direkt till akuten, för de måste utesluta blodpropp.

Jag och Jonas satt där i 2 timmar, ändå relativt fort med tanke på vilken tid det faktiskt kan ta. De undersökte mig och sa att det till största sannolikhet inte var en propp, så fick jag lämna ett blodprov som de skulle analysera under en timme och vi fick åka hem. Jag fick förklarat: ringde dom inte upp så fanns det inga avvikelser, men ringde dom, så var det något som inte stämde och som behövde följas upp ytterligare. Telefonen ringde, men kände det liksom på mig. Det var ingen extrem avvikelse, men det var ändå ett förhöjt värde som kunde vara en indikation på en propp, men det behövde inte vara det, men det var tvungen att utesluta det ändå. Jag fick en tid för att röntga benet igår morse klockan 09, natten var ju inte sådär jättecharmant om jag ska vara ärlig. Beordrade mig själv att hålla lugnet. Väl där imorse röntgade dom och läkaren fastställde att det inte var en blodpropp, men att jag hade lite försämrad blodcirkulation/tillförsel i högerben som kunde vara upphovet till svullnaden. Kanske inte så konstigt när man bär två barn i magen, om man tänker efter.

Så nu ska jag ta upp detta med specialistmödrarvården, så kommer säkert få blodförtunnande igen i någon annan form än tidigare. Åt trombyl för några månader sedan, men det triggade ett skov i min tarm så de tog bort den medicinen. Ah, never ending story hurrni. Behöver jag tillägga att jag är rätt så LESS på allt just nu? Försöker att inte vara bitter, men jag blir så frustrerad av alla orosmoment som tar sig in i min sfär och försöker göra mig svag. Oavsett så är jag otroligt glad att jag mår bra och att det inte var något farligt. Som Dasha alltid säger, better safe than sorry. Kolla alltid hellre upp allt en gång för mycket än tvärtom, ingen kommer tacka dig för att du stannar hemma heroiskt. När man är gravid så löper man ju så mycket större risk för att råka ut för tråkigheter också, än om kroppen är i sitt normala tillstånd.

Onsdag: Imorgon ska jag jobba som vanligt mina 50% för att sedan äta en mysig lunch med Petra och Micki på Sturehof. Sedan hem och bara mysa och vila.

Torsdag: Jobba 50% följt av kollektionsvisning hos Soft Goat, och på kvällen ska jag och Petra på ett event som Sofi Fahrman har med Continu Haircare på Hillenberg.

Fredag: Alla <3 dag. Ska bara mysa med min älskade kille och miniplutt, och äta något riktigt smarrigt. Man är en sådan pensionär när man är gravid alltså, men jag kan inte tänka mig något mysigare än att dra ut täcket från sovrummet, tända en brasa i vardagsrummet, en stor skål med godis, tystnad från Lykkes rum och en pangfilm. Kanske ett glas rött på det hade tagit kvällen till nya höjder, men det kan jag snart unna mig för resten av livet så det är all good!

 

A lil grumpy Stefansson who a bit disappointed in gods way of portioning out shitty shitness.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Måndagstankar

Godmorgon gänget,

Hoppas att ni har avnjutit en lång natts sömn och vaknat på ert bästaste humör. Jonas kom hem igår vid 00.30 från flygplatsen, och redan under förra veckan som har gått så har detta Coronavirus sakta marinerat och etsat sig fast i min hjärna… Någon annan som känner igen sig? Jag ville typ inte att han skulle sova i sängen med mig och Lykke, för tänk om någon smittat honom på planet eller typ flygplatsen?! Jag är en fruktansvärd hypokondriker, jungfru som man är, och tror ofta att jag ska dö. Det kan säkert låta rätt banalt och larvigt, men många gånger är det en riktig börda att bära. Jag måste både en och två gånger påminna mig själv om att det är min hjärna som spelar mig ett spratt, men när de tankarna väl satt igång, har jag otroligt svårt att göra mig fri dom. Tankekraftens fängelse. Jag tycker i alla fall det är sååååå obehagligt, att jag sedan inte riktigt varit frisk sedan November gör att jag liksom letar efter symptomen inom mig. Gah, måste chilla ner lite.

Måndag igen, och enligt plan ser min vecka ut enligt följande: Samtliga dagar är jag på kontoret mellan 09-13 och hämtar Lykkis 16. Idag ska jag inte utföra ett endaste dugg, bara vila. Imorgon ska jag äta lunch med Soffan & Amanda efter deras Buskul och efter mitt jobb, och på kvällen ska jag på middag på Riche tillsammans med Stina, Sandra och Sus. (Good choice of a letter girls!) på onsdag ska jag till specialistmödrarvården på KS samt ultraljud. På torsdag ska jag träffa Petra och på fredag ska jag bara vila och umgås med min älskade familj. Saknat Jonas så mucho, 6 dagar ifrån varandra är typ rekord på de senaste åren tror jag!

Jag och Lykkis förra veckan på Kommendören.

  1. Är också en hypokondriker av rang men har pratat med en som jobbar på infektionskliniken på ett sjukhus och hon säger att coronaviruset är mildare än den vanliga säsongsinfluesan så det gjorde iallafall mig lugnare 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *