Årets utmaning – att bara existera

God eftermiddag fina ni,

först TACK, för alla era otroligt fina och stöttande kommentarer på inlägget innan. Verkligen, tack för er tid och pepp. Det betyder massor <3 Hur mår ni, hur är er söndag? Det var länge sedan vi körde en frågor med Steffi, ledsen för att strukturen lite hamnat ur balans här, men det hänger nog ganska så väl ihop med mig själv skulle jag gissa. Så jag tänkte att vi kör det nu? Bara att ställa era frågor i kommentarerna så svarar jag, möjligen en del ikväll och en imorgon 🙂 Mina dagar nu går mest åt att tillsammans med Jonas underhålla Lykke, hitta på saker att göra och i den utsträckning det går, försöka röra sig så lite som möjligt ute bland folk men ändå stay above surface, så att säga. Det underlättar i alla fall nu att vi bor i ett hus, med gräsmatta, gunga och studsmatta när The Lykke Show drar igång brandalarmet.

Det är en märklig tid vi lever i, någonstans räknar jag bara dagarna tills jag ska föda för att slippa den enorma påfrestningen på kroppen jag går igenom nu, den ansträngda andningen är jobbigast för den triggar min panikångest. Och min hosta, som aldrig försvinner. Men ändå är jag livrädd för att behöva snittas i dagsläget  (det ser ut som att det blir snitt nu, pga tvilling 1 ligger i säte.) när man läser om nysande kirurger och kaosartade situationer på alla Sveriges Sjukhus. Vill inte oroa mig, men jag kan liksom inte sluta. Hur gör ni för att inte oroa er? Hur tänker ni? Lykke somnade sent idag, så nu ska jag koka lite té tänkte jag och försöka bara chilla. Att det skulle komma att bli årets utmaning? Att bara existera.

 

  1. Håller med dig tycker oxå det känns märkligt att årets utmaning ligger i att bara existera och få vardagen att rulla på som vanligt i den här virus tiden.
    Bara att kämpa och hoppas att det snart går över. Allt som händer känns nästan overkligt.
    Massor med styrkekramar!!
    Therese

  2. Fråga! Låtsas att du aldrig blev tillsammans med Jonas (för andra gången) för några år sedan- hur hade ditt liv sett ut idag då? Är självklart helt omöjligt att veta, men om du hade fått gissa? Hade du bott kvar i Sverige? Jobbat med något heeelt annorlunda? Partajat ofta? Vore kul att höra hur ”planen” såg ut innan Jonas och kids osv, nu när du liksom vet hur det blev istället. Kanske lite luddigt, men jag hoppas du förstår hur jag menar.

    Också! Bästa bloggen någonsin. Älskar att följa dig!

  3. Hei,

    Takk for en fin blogg og masse klemmer til deg ❤️
    Jeg er også veldig redd i disse corona tider og sliter med helseangst. Har du noen tips på hva man kan gjøre for å ikke grotte seg ned helt i angsten?

  4. Har det varit problem att ni haft pojk/ flickvän emellan och hört om andra ragg som varit med i bilden innan ni blev ihop nu sisga gången?:)

  5. Jag har liksom du hälsoångest (visst är det samma sak som hypokondri?) och vet hur extremt jobbigt och ångestframkallande det är. Det här med corona är INTE kul för sådana som oss, jag har följt nyheterna varje dag i någon månad nu, googlat corona säkert en miljard gånger och nu vågar jag knappt gå in på ICA.. nu till min fråga. Jag är även väldigt hygienisk och rädd för smuts och bakterier osv. Lider du också av liknande? Tänker att jag både har hälsoångest men också någon slags hygienångest och vet inte om de går hand i hand..? 😅
    Kram till dig o lycka till med allt!

  6. Dina bästa inredningstips? <3 Speciellt om man inte har superstor budget men ska inreda ett helt nytt hem! Vad skulle du satsa lite extra på osv?? Fattar att det är väldigt olika beroende på boende osv., men hur brukar du tänka när du inreder?
    Tack för allt du delar med dig av, du är grym! <3 <3

  7. Hej!
    Vill bara inflika lite om operationssal om det nu blir snitt! Det kommer gå bra!! Jag födde mitt första barn i november och pga komplikationer och att bl a moderkakan inte kom ut togs jag till operation och sövdes. Hade varit orolig innan för just sövningen men det var asnice och kändes så tryggt! Kan ha med att jag jobbar som kirurg och älskar operationsavdelningen. Alltså tycker den är mysig och trygg! Det är kliniskt rent, operationssyrror är nitiska! Belysningen är grym (inte direkt mys eller fotolight men men) vilket är fantastiskt. Läkare, sköterskor och undersköterskor jobbar i team så stämningen är så go och kanske lyssnar man lite på radio på salen. Blir det tvillingsnitt tror (vet) jag att det kommer vara lite extra go stämning, för det är ju magiskt! Alla snitt jag varit på har varit otroliga, födslar är vidunderliga!! Ni har något alldeles extra framför er oavsett om det blir på förlossningssal eller operationssal, får gåshud när jag tänker på det! Lycka till med allt!

  8. Jag blev akutsnittad i januari och dessutom låg journalsystemet nere så de behövde ställa tusen frågor om jag var allergisk mot kiwi (då tål man tydligen inte morfin) osv. Hade alltså kunnat vara megahets, men var lugnt, kontrollerat och mysigt! Tänker att i dessa tider så borde ett planerat snitt vara det säkraste ur smitt och kaos-synpunkt, både för er och för sjukhuset? De har gott om tid att förbereda sig med personal och utrustning, situationen är mkt mer kontrollerad och steriliserad än en vaginal förlossning och ni är (antagligen) lugnare. Sörjer att det inte blev vaginal förlossning för mig, så förstår dina känslor, men var absolut inte rädd för snitt, oavsett corona! Det var det absolut finaste jag varit med om <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *