Frågor med Steffi

Fråga! Låtsas att du aldrig blev tillsammans med Jonas (för andra gången) för några år sedan- hur hade ditt liv sett ut idag då? Är självklart helt omöjligt att veta, men om du hade fått gissa? Hade du bott kvar i Sverige? Jobbat med något heeelt annorlunda? Partajat ofta? Vore kul att höra hur ”planen” såg ut innan Jonas och kids osv, nu när du liksom vet hur det blev istället. Kanske lite luddigt, men jag hoppas du förstår hur jag menar. Också! Bästa bloggen någonsin. Älskar att följa dig!

Hej 🙂 Gud vilken rolig fråga! Perioden från det att jag och Andreas gjorde slut 2015, tills det att jag och Jonas blev ihop var inte sådär jättelång. Men gud vad det känns som jag hann med ett helt liv där emellan, på ett bra sätt! Jag flyttade in hos Sofia och vi levde literally LAJF as single ladies of the town under hela sommaren. Shit vad roligt vi hade, och jag kände mig så fri. Varje dag gick jag med solen i ögonen och musik högt spelades i öronen, och låtsades som att jag hade huvudrollen i en fet film. Min film, min egna verklighet och jag var inte skyldig någon något. Aint nobody got nothing on meeeee.

Om jag då potentiellt inte hade blivit ihop med Jonas där hade jag nog ändå kommit till insikt att jag hade behövt dra ner på festandet, efter sommaren, även om det hade varit tråkigt. Jag är ju en sådan person som (även där) lätt får ångest om jag festar flera dagar på raken, jag har alltid tyckt att det känns som man offrar en del av sin insida for fun. Och det är det ju, men inte direkt hållbart varje dag! Jag hade köpt en egen lägenhet i, stan for sure (är en riktig stanråtta även om jag är från hoodsen!) och försökt jobba fram en struktur i livet, jag är typ 100% säker på att jag ändå hade jobbat som inköpare, för mitt yrkesval hade inget att göra med tidigare relationer. När jag är singel köper jag alltid gymkort, men jag har ingen aning om hur man använder maskinerna så jag springer mest :)))))

Jag hade definitivt laddat ner tinder, och i något svagt ögonblick hade jag fått för mig att jag skulle tröstköpa en gullig hund, men sedan hade jag vaknat kallsvettig på natten och ba: JAG HATAR JU HUNDHÅR OCH PROMENADER, och sedan ställt in allt. Jag hade nog dejtat, druckit mycket torsdagsvin, haft snygga naglar och välskött hår, gråtit ner i kudden ibland, gett mig på att baka – bara för att, men det hade aldrig blivit bra så jag hade skitit i det tillslut ändå. Jag hade börjat träffa andra, kanske blivit ihop med någon ett kort tag och sedan ändrat mig. (typiskt stefan single behaviour) Någon till en början gullig kille hade förmodligen sedan förvandlats till en jobbig killjävel, och hamnat på döden by ”skicka-tusen-sms” till mig, och jag hade i panik styrt av det och han hade blivit ledsen. Jag hade förmodligen blivit kär i den personen som inte ville ha mig, och jag hade till hundra procent legat vaken på natten och undrat om Jonas fortfarande tänkte på mig. Sedan hade det blivit vi ändå, för det hade fan inget på jorden kunna stoppa.

 

 

Singelsommar at its best <3

Hei, Takk for en fin blogg og masse klemmer til deg ❤️
Jeg er også veldig redd i disse corona tider og sliter med helseangst. Har du noen tips på hva man kan gjøre for å ikke grotte seg ned helt i angsten?

Hej <3 Jag tror kanske att försöka behålla en rutin oavsett är väldigt bra. Nu när jag bara varit hemma så har jag tappat rutinen och min hälsoångest är värre än någonsin. Typ sminka dig varje dag även om du bara är hemma, föna ändå håret även om du inte ska någonstans, laga middagen även om du inte är hungrig. Begränsa nyhetsflödet till ditt liv, jag satt på expressen och aftonbladet säkert 5 h per dag senast från igår. Men idag har jag inte varit inne där någon gång pga det blir för mycket skrämsel och click-baits för min hjärna att hantera. Jag kan inte sålla vad som är på riktigt och vad som är lockbete. Börja kolla en serie, jag kollar nu på mästerkocken och sjölyckan och de är exakt sådär prestigelöst lätta som en sommarbris i augusti. Noll procent ångest. Gå minst en promenad per dag. Hjälper det inte, ta professionell hjälp! Jag ska ha mitt första KBT möte på facetime på torsdag. Allt kommer bli bra <3

Har det varit problem att ni haft pojk/ flickvän emellan och hört om andra ragg som varit med i bilden innan ni blev ihop nu sisga gången?:)

Hej! Inte jättemycket faktiskt. Jag hade ju pojkvän hela tiden och det var ingen nyhet för Jonas, sedan är han noll procent svartsjuk också. I så fall var det väl lite jobbigare för mig. Jonas var singel under hela perioden, fast han dejtade tjejer under längre perioder men kom alltid fram till att det inte var rätt. (Han jämförde ju alla med mig, hihi, så det är väl inte så konstigt!……heheheheh skoooja.) och någon gång sådär stötte vi på varandra ute när man var inne i drink-mode, vi hälsade aldrig och hade alltid jättestela otrevliga möten, och då var det aldrig kul att se honom stå 1 mm ifrån andra tjejer. Men det var som det var. Vi levde i två olika världar. Minns när denna bild, här nedan, dök upp som en atombomb i mitt flöde på facebook, efter det att vi gjorde slut första gången. Minns inte riktigt, men tror typ jag spydde? Ni vet känslan när något bara vrider sig i magen och den där paniken kryper på som ett äckligt skavsår. Ena dagen var han liksom min, sedan helt plötsligt så kände vi inte varandra längre. Jag känner henne idag, Sofie, världens gulligaste tjej som är gift med Jonas kompis. Vi var på deras bröllop på Ibiza som var typ det roligaste/sjukaste jag vart på! Men det visste jag inte där. Det kändes.

Jag har liksom som du hälsoångest (visst är det samma sak som hypokondri?) och vet hur extremt jobbigt och ångestframkallande det är. Det här med corona är INTE kul för sådana som oss, jag har följt nyheterna varje dag i någon månad nu, googlat corona säkert en miljard gånger och nu vågar jag knappt gå in på ICA.. nu till min fråga. Jag är även väldigt hygienisk och rädd för smuts och bakterier osv. Lider du också av liknande? Tänker att jag både har hälsoångest men också någon slags hygienångest och vet inte om de går hand i hand..? 😅 Kram till dig o lycka till med allt!

Hej fina. Jag vet exakt vad du menar, dock har jag inte insett omfattningen av min förens Corona kom. Jag har alltid varit hypokondrisk, men det är nu de senaste 3 veckorna jag känner att det tagit över min värld, och jag nästintill hamnat i någon form av depression. Känner inte samma glädje längre liksom, bara panik och rädsla. SLUTA följa nyheterna hela tiden, det gör dig med skada än nytta. Jag lovar. Sluta upp med det, tidsbegränsa och håll dig typ bara till Folkhälsomyndigheterna. Jag ska nu ha mitt första KBT samtal på torsdag och försöka få bukt med problemet, jag inser att det kommer ta lååång lång tid. Det sitter nog djupare än jag förstår, men jag har i alla fall aktivt gjort slag i saken och det är svårt bara det. Jag är ganska stökig hemma och bryr mig inte jättemycket hehe, men däremot tycker jag offentliga platser/tunnelbana/buss/flyg/toaletter allt sådant är äckligt och försöker alltid tvätta händerna asnoga efter jag utsatt mig för det, hehe. Samma sak med lekplatser med Lykke, lekland och andra bacillparadis. Vidrigt. Jag har svårt att se hur jag någonsin ska palla Junibacken igen, efter detta. Så ja, det hänger säkert lite ihop! Massa kramar till dig!

Dina bästa inredningstips? <3 Speciellt om man inte har superstor budget men ska inreda ett helt nytt hem! Vad skulle du satsa lite extra på osv?? Fattar att det är väldigt olika beroende på boende osv., men hur brukar du tänka när du inreder? Tack för allt du delar med dig av, du är grym! <3 <3

Hej! Använd blocket! Mixa budget med lyx. Tex satsa på en nice lampa, men köp kuddarna från tex ELLOS eller HM HOME. Följ inte bara trender utan satsa på det du verkligen tycker är snyggt. Naturmaterial tex, går ju aldrig ur tiden. Gör Moodboards och försök skaffa dig en tydlig bild av vad det är du söker, så kan du lättare hitta alternativ. Less is more, men sedan tycker jag alltid det är nice med en maffig venuskropp i sten på en piedestal någonstans, eller guldiga sängbordslampor med Versace huvuden :)))) MIX IT UP <3

  1. Så modig och ärlig kommentar att du minns att du spydde efter att du såg bilden på Jonas med en annan tjej. Tror många av oss känner igen oss i det och det är helt normalt och okej, men vi pratar inte lika öppet om det. Uppfriskande att läsa om det! Tack

  2. Så glad att du är tillbaka <3 Jag känner mig positiv efter att ha läst ditt inlägg, t.o.m. lite hoppfull. Om du med dina bebisar i magen och hypokondri på det kan fungera just nu (lite åtminstone) och se något slags ljus någonstans då kan fasiken jag det med.

  3. Det var jag som ställde den första frågan och vad kul att du svarade!! Utan att känna dig annat än genom bloggen så känns det verkligen som att du och Jonas är menade för varandra. Så fina ihop 😍

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

BLOGGARE PÅ FORNI

När jag var liten ansåg jag att det stjärntecken du föddes in i, symboliserade din person. Jag är jungfru, och trodde länge att det fanns ett undervattenspalats någonstans som väntade på mig. Förutom att jag länge önskade att jag var en sjöjungfru, är jag en utbildad inköpare som sysselsätter mig med att köra dockvagnsrally med min dotter Lykke, samt att baka enäggstvillingar. Jag gillar även rödvin, nylackerade naglar och min fästman, Jonas.

Årets utmaning – att bara existera

God eftermiddag fina ni,

först TACK, för alla era otroligt fina och stöttande kommentarer på inlägget innan. Verkligen, tack för er tid och pepp. Det betyder massor <3 Hur mår ni, hur är er söndag? Det var länge sedan vi körde en frågor med Steffi, ledsen för att strukturen lite hamnat ur balans här, men det hänger nog ganska så väl ihop med mig själv skulle jag gissa. Så jag tänkte att vi kör det nu? Bara att ställa era frågor i kommentarerna så svarar jag, möjligen en del ikväll och en imorgon 🙂 Mina dagar nu går mest åt att tillsammans med Jonas underhålla Lykke, hitta på saker att göra och i den utsträckning det går, försöka röra sig så lite som möjligt ute bland folk men ändå stay above surface, så att säga. Det underlättar i alla fall nu att vi bor i ett hus, med gräsmatta, gunga och studsmatta när The Lykke Show drar igång brandalarmet.

Det är en märklig tid vi lever i, någonstans räknar jag bara dagarna tills jag ska föda för att slippa den enorma påfrestningen på kroppen jag går igenom nu, den ansträngda andningen är jobbigast för den triggar min panikångest. Och min hosta, som aldrig försvinner. Men ändå är jag livrädd för att behöva snittas i dagsläget  (det ser ut som att det blir snitt nu, pga tvilling 1 ligger i säte.) när man läser om nysande kirurger och kaosartade situationer på alla Sveriges Sjukhus. Vill inte oroa mig, men jag kan liksom inte sluta. Hur gör ni för att inte oroa er? Hur tänker ni? Lykke somnade sent idag, så nu ska jag koka lite té tänkte jag och försöka bara chilla. Att det skulle komma att bli årets utmaning? Att bara existera.

 

  1. Håller med dig tycker oxå det känns märkligt att årets utmaning ligger i att bara existera och få vardagen att rulla på som vanligt i den här virus tiden.
    Bara att kämpa och hoppas att det snart går över. Allt som händer känns nästan overkligt.
    Massor med styrkekramar!!
    Therese

  2. Fråga! Låtsas att du aldrig blev tillsammans med Jonas (för andra gången) för några år sedan- hur hade ditt liv sett ut idag då? Är självklart helt omöjligt att veta, men om du hade fått gissa? Hade du bott kvar i Sverige? Jobbat med något heeelt annorlunda? Partajat ofta? Vore kul att höra hur ”planen” såg ut innan Jonas och kids osv, nu när du liksom vet hur det blev istället. Kanske lite luddigt, men jag hoppas du förstår hur jag menar.

    Också! Bästa bloggen någonsin. Älskar att följa dig!

  3. Hei,

    Takk for en fin blogg og masse klemmer til deg ❤️
    Jeg er også veldig redd i disse corona tider og sliter med helseangst. Har du noen tips på hva man kan gjøre for å ikke grotte seg ned helt i angsten?

  4. Har det varit problem att ni haft pojk/ flickvän emellan och hört om andra ragg som varit med i bilden innan ni blev ihop nu sisga gången?:)

  5. Jag har liksom du hälsoångest (visst är det samma sak som hypokondri?) och vet hur extremt jobbigt och ångestframkallande det är. Det här med corona är INTE kul för sådana som oss, jag har följt nyheterna varje dag i någon månad nu, googlat corona säkert en miljard gånger och nu vågar jag knappt gå in på ICA.. nu till min fråga. Jag är även väldigt hygienisk och rädd för smuts och bakterier osv. Lider du också av liknande? Tänker att jag både har hälsoångest men också någon slags hygienångest och vet inte om de går hand i hand..? 😅
    Kram till dig o lycka till med allt!

  6. Dina bästa inredningstips? <3 Speciellt om man inte har superstor budget men ska inreda ett helt nytt hem! Vad skulle du satsa lite extra på osv?? Fattar att det är väldigt olika beroende på boende osv., men hur brukar du tänka när du inreder?
    Tack för allt du delar med dig av, du är grym! <3 <3

  7. Hej!
    Vill bara inflika lite om operationssal om det nu blir snitt! Det kommer gå bra!! Jag födde mitt första barn i november och pga komplikationer och att bl a moderkakan inte kom ut togs jag till operation och sövdes. Hade varit orolig innan för just sövningen men det var asnice och kändes så tryggt! Kan ha med att jag jobbar som kirurg och älskar operationsavdelningen. Alltså tycker den är mysig och trygg! Det är kliniskt rent, operationssyrror är nitiska! Belysningen är grym (inte direkt mys eller fotolight men men) vilket är fantastiskt. Läkare, sköterskor och undersköterskor jobbar i team så stämningen är så go och kanske lyssnar man lite på radio på salen. Blir det tvillingsnitt tror (vet) jag att det kommer vara lite extra go stämning, för det är ju magiskt! Alla snitt jag varit på har varit otroliga, födslar är vidunderliga!! Ni har något alldeles extra framför er oavsett om det blir på förlossningssal eller operationssal, får gåshud när jag tänker på det! Lycka till med allt!

  8. Jag blev akutsnittad i januari och dessutom låg journalsystemet nere så de behövde ställa tusen frågor om jag var allergisk mot kiwi (då tål man tydligen inte morfin) osv. Hade alltså kunnat vara megahets, men var lugnt, kontrollerat och mysigt! Tänker att i dessa tider så borde ett planerat snitt vara det säkraste ur smitt och kaos-synpunkt, både för er och för sjukhuset? De har gott om tid att förbereda sig med personal och utrustning, situationen är mkt mer kontrollerad och steriliserad än en vaginal förlossning och ni är (antagligen) lugnare. Sörjer att det inte blev vaginal förlossning för mig, så förstår dina känslor, men var absolut inte rädd för snitt, oavsett corona! Det var det absolut finaste jag varit med om <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Frågor med Steffi

Hej! Jag var igår på återbesök hos min husläkare pga jag lider av GROV hälsoångest (hypokondri). Ena dagen har jag hjärntumör, andra HIV och tredje en annan form av cancer.. Fruktansvärt trots att läkarna konstaterat att jag är så frisk som man kan vara. Det har påverkat min livskvalité och sättet jag lever i många år.. Nu ska jag dock börja gå i KBT. Det kanske kan vara något för dig också? Känner igen mig extremt mycket i vad du skriver. Kram

Hej fina du. Det låter….. exakt som någon jag känner :))))))))))) Jag har fått många sådana här liknande kommentarer angående rädsla och oro för sjukdom, och i synnerhet Corona. Det är på något sätt skönt att veta att man inte är ensam i sådana här situationer och att det faktiskt är ett tillstånd man kan få hjälp för. Tror också jag ska gå i KBT när jag fött tvillingarna för min hypokondri/ångest. Jag har alltid vetat att den funnits där, men nu i samband med denna graviditet och viruset som media eldar på som en cirkus, känner jag lite att jag tappar fattningen om vad som är sant och inte, och hur mycket man ska ta in och sålla bort. Så tack alla ni för era kommentarer på tidigare inlägg, jag tog inte med alla här, men jag har läst varenda en av dem och tackar verkligen för stödet. Det känns lite bättre att veta, att man inte är den enda med en hjärna på högvarv <3

Hej!
GRYM BLOGG!!! 1. Kan du skriva om när och hur ni gjorde med att sluta amma på natten och hur det gick och
2. Du skrev här nedan att ni vaggade henne i vagnen inomhus i 1 år vid läggning, när och hur slutade ni med det? 3. Kommer ni vara “hårdare” med tvillingarna eller köra på efter vad som funkar med rutiner, mat, sova egen säng etc PUSS!

Hej och tusen tack! Jag ammande totalt ungefär 6,5 månader, men vid 4 månader när man fick börja ge smakportioner och hon gillade det, började jag fasa ut amningen. Så i takt med att hon testade på mer olika saker, så minskade amningen naturligt. Jag bytte ut tex morgonamning mot gröt etc. Tillslut kändes det mest som att hon ammade för att det var en trygghet och en mysig stund, typ som hjälpte henne att komma till ro för natten och somna. Så vid 6,5 månader när hon både åt burkmat och gröt, men ändå gärna alltid ville amma ändå för myset, bestämde jag mig bara. Det kommer ingen magisk ”tidpunkt” som är rätt för att cutta. Så jag gjorde det bara. Jag visste att hon gillade både mat och gröt, även om hon inte tog flaska i ren protest så hade min barnmorska sagt att det skulle ge med sig när bröstet inte längre var ett alternativ.

Och det var krig i säkert 3-5 nätter, men sedan släppte det och hon började ta flaska. Allt går, man får bara inte ge upp! Vi slutade med det typ vid 1 år tror jag, det var såååå jobbigt. Fatta att alltid gunga henne i en vagn till sömns inomhus, ibland tog det över en timme och det var ju inte direkt så att hon sov skönt i sin YOYO vagn heller. Så vi cuttade där med bara. Vi låg bredvid henne i vår säng och gav henne välling i flaska, och klappade henne och försökte få henne och komma till ro, men det kunde också ta över en timme. Och när hon väl hade somnat, så bar vi över henne till hennes säng. Jag kommer vara hårdare med tvillingar, jag tror inte jag har något val. Det handlar om ren och skär överlevnad, haha. Kram!

Många pratar ju om hur man som par tappar bort varandra och glider isär under småbarnsåren, nu senast i en artikel här på forni. Min fråga till dig är, kan DU ge pepp kring detta till en som väntar sitt första barn? Känner du att ni tappat bort varandra sen ni fick Lykke, gjorde ni det en stund för att sen lösa det, eller är relationen förändrad för evigt – till det sämre? Jag bara… köper det inte. Köper ABSOLUT att relationen förändras, men tänker att det måste väl finnas par därute som känner att barn fört dem närmare varandra och inte tvärtom? Par som faktiskt inte tycker att de tappat bort varandra (trots att man såklart har det tufft och får kämpa lite för att orka/hinna osv). Fattar också ABSOLUT att man kanske under perioder har det sämre pga sömnbrist och allt, men tänker mer generellt nu… trist att känna att man “tappat det” som par och att man har det sämre än innan. Please ge mig hopp? Haha kram <3

Hej Gullis. Jag tror att naturligt när man får barn så handlar mycket om just det. Det är förmodligen den största förändringen i livet, helt plötsligt handlar allt om en tredje person som är så liten och skör, och till en början inte kan uttrycka sig och som helt kommer utan manual. Och som förmodligen betyder mer för dig än ditt eget välmående och din partners, tillsammans. Allt annat blir ganska oviktigt, för jag tror att vi människor gärna vill ha tydliga mönster och ramar för hur saker och ting ska vara. Så att relationen till en början blir lite lidande, ja absolut. För det finns ofta varken tid eller energi att prioritera att gå ut på tex restaurang eller avnjuta en långlunch där man bara går in på djupet av hur sin partner mår/vad hen går igenom. Den tiden kommer ju också, men försök landa i att det är okej att du och din partner blir ”sekundära” ett tag.

Jag tror inte det skadar relationen, snarare stärker det den och när tiden faktiskt finns och ni kommer tillbaks till varandra igen. Fatta vilken WOW-faktor. Det finns ju små saker man kan göra, hålla handen i soffan, kramas när bebis sover, säga att man uppskattar varandra och att landa i att denna tid inte är för evigt – för det är den inte. Jag tycker inte du ska oroa dig, litar du på er relation kan jag lova dig att den kommer att bli ännu starkare efter att ni fått barn. Man kommer närmare varandra på ett helt annat plan. Även om det kanske krävs att man för en kort stund inte alltid känner den där påtagliga närheten som man tidigare gjorde, när det bara var ni två som låg bredvid varandra i sängen, och det största problemet var om man skulle beställa takeaway eller gå ut och käka. <3

Tips på hur jag klär mig för att inte se ut som en ängslig tonåring men heller inte som en tant?

Mixa olika material och våga använda mönster, men behåll någon form av ”röd tråd” i outfitten. Jag gillar verkligen casual med en twist. Typ blåjeans, en stickad camelfärgad tröja med snakeskinn boots. Eller en typ ribbad tight klänning i någon rolig färg, med tex en svart stickad tröja över med krage, en slarvig toffs på huvudet och snygga solisar. Våga använda sets. En mönstrad kavaj är aldrig fel. Investera i ett par snyggt sittande skinnbrallor, varva med vita skjortor, sweatshirts, stickat och snygga polos – och kör hårt på accessoarerna.

  1. Tack för fint svar gällande relationen <3 så lätt att dras med och påverkas av vad andra säger och hur andra upplevt det. Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Onsdag

God förmiddag bloggisar,

Jag sov även RIKTIGT bra inatt. Inte lika bra som natten innan, men kanske 10% sämre ish. Jonas kunde nämligen inte somna om efter han hämtat in Lykke vid 02, och då lägger han sig alltid under täcket med mobilen och surfar. Jag är dock en lättväckt jäkel och vaknar av typ minsta ljud eller ljus som är avvikande, så jag vaknade några gånger av det. Sedan hade han tennis imorse 07-08 så han var uppe lite tidigare än vanligt. Men trots det har jag haft en natts sömn som kvalar under kategorin: ”amazeballs” Just nu har jag städat lite i lägenheten, duschat och klätt på mig, och planerat min väldigt lugna dag här framför datorn med en Berocca i glaset.

Jag och Jonas ska äta lunch som sagt på Riche 13, innan det tänkte jag hinna köpa en ny foundation då den jag köpte sist var åt helskotta fel på färgskalan. Suck, blir så irriterad. Jag sa ändå tydligt att jag literally avskyr för gula/orangea toner, och att jag i sådant fall hellre föredrar att vara blek som ett lakan än att se ut som någon som ramlat in i en juicecentrifug. Tror ni ändå inte jag får med mig en alldeles för gul ton? Litade på hon som sa att detta var min ”perfekta” färg men såhär med facit i hand: lita inte på någon, hehe. Det sugiga är ju att man inte får lämna tillbaks den, när förpackningen väl är bruten (förståeligt) men dom där små dropparna är ju liksom inte gratis, så att säga. Denna foundation använder jag, klick!

Efter lunchen ska jag och Jonas gå lite på stan :))) Ska bli så mysigt, får se om det kanske följer med något spännande hem! Tänkte springa förbi Schuterman innan lunchen och ”semi-spana” hehe, så man liksom kanske ändå lite har siktet inställt på något man sedan kan smälta under lunchen?? (Sa igår att: men älskling ska väl du unna dig ett gott glas vin på lunchen imorgon? Hehehehe strategen…. ) Ikväll kommer Jonas brorsa Sander på middag som är hemma från Berlin i några dagar, så mysigt! Btw, imorgon kör vi ”frågor med Steffi” igen, det var några jag inte hann svara på sist, men ställ gärna din fråga här i kommentarsfältet så svarar jag på den imorgon!

Ha en underbar dag, så hörs vi lite senare, kram Steffi.

  1. Var har du köpt den? Jag jobbar på Åhléns och vi accepterar alltid reklamationer när det är någon i personalen som gjort fel!

  2. Okej detta är inte direkt en fråga, tänker mer att du skulle kunna ge input eller något för tänker att du ev fattar grejen plus att du verkar vara en ärlig och rak person! Och jag vet att mitt issue är sjukt privilegierat, men plzz bare with me!! So here’s the case:

    Jag blir 30 i höst, är singola, bor i Stockholm, har precis börjat min andra anställning efter examen och har äntligen lyckats köpa mig en större lägenhet som dock är världens renoveringsobjekt, men kommer bli så drömmigt!

    Mitt issue är alla bröllopsinbjudningar som börjat dimpa ner, jättekul såklart, men hur i helvete tänker folk? Vad hände med vigsel på lördagen med efterföljande middag och party på ett ställe inom sveriges gränser??? Samtliga inbjudningar jag fått kräver minst en flygresa!! Det har hyrts slott i bergsbyar, det är drink och mingel på torsdagen, middag på fredagen för att toppa kalaset med vigsel på lördagen och poolfest på söndagen. Alla tillställningar har ju såklart olika teman så nya outfits krävs hela tiden japp.

    Till saken hör att en av mina bästa kompisar är en av dessa som ska gänga sig och jag ska vara med och anordna möhippan. Det finns inte på kartan för henne att vi skulle stanna i sverige, hon mer eller mindre förväntar sig att vi ska abonnera fucking st tropez!! Jag vill bara skrika att hon ska vara glad om hon får uppleva södertälje by night!

    Jag har räknat ut att jag kommer behöva vara ledig sex veckoslut totalt, alla weddings och möhippor included. Jag är som sagt nyanställd, jag trivs så bra både på jobbet och bland mina kollegor, men vet hur impopulärt det skulle bli om jag skulle breaka detta då vi jobbar på ett rullande schema och är beroende av varandra i det rent praktiska och dagliga arbetet.

    Räknade ut att en helg kommer gå på minst 10 loppor med boende, flyg, outfits, present etc etc. Är inte det helt jävla orimligt? Jag kommer även tvingas punga ut med 3000 extra på ett boende för enrumstillägg om jag inte vill bli ihopmatchad med någon random kusin (annat bröllop än första). Medveten om att jag låter bitter, men är så toast på situationen och räkningarna för renoveringen har bara börjat komma in och det är fasen inga roliga brev.

    OSA till höstens bröllop börjar närma sig och jag får alltmer panik, hur gör man? Säga att tredje helgen i september, då kommer jag ha influensa, hade ju varit drömmen. Alla förväntar sig att om du blir bjuden så tackar du ja. Finns liksom inte att tacka nej. Om jag skulle göra det, kul att forever bli stämplad som den fattiga japp. Dessutom kommer jag inte kunna undvika människor för folk fyller jämnt och folk klämmer ut bebisar så babyshowers kommer också att ske. Känns som att det finns noll förståelse, t o m min egna morsa fattade inte, hon sa bara att jag kunde komma ner till henne och pappa i sommar och vara med dem istället för att åka på vacay. Don’t get me wrong here, älskar mina päron men tre veckor med Lena och Göran i ett hus, I’d rather….

    Fattar att detta är ett sjukt privilegierat issue, men blir bara så trött!! När blev det så fel att gifta sig i bålsta liksom???? Är så nära att tappa det, stress från så många olika håll och allt jag vill är att gå hem till min etta med världens godispåse och vakna i oktober igen typ. Okej, lite too drastiskt men du fattar. Har du någon input???

    1. Skrattade högt åt de du skrev, mycket av igenkänning!
      Vårt problem är dock inte att va lediga från jobbet utan att vi förväntas kunna ha barnvakt jämt. Min kille är 10’år äldre och alla hans kompisar päron är pensionärer och kan passa sina barnbarn jämt, mina päron jobbar heltid, har två andra barn varav ett är 13 år yngre än mig och bor hemma. Jaja strunt samma!

      Säg bara att du ska försöka lösa de me jobbet men att de är SVÅRT! Är dom oförstående är de helt och hållet deras problem. Ditt jobb är du på hela dagarna och gör att ditt liv ekonomiskt går runt, du kan inte trolla me knäna!!

    2. Hahahahaha älskar detta! Jag längtar definitivt inte tills mina vänner får barn, ska gifta sig osv osv osv osv osssssssvvvvvvv ? Kämpa ????

    3. Haha, förstår dig fullt ut:) Har blivit löjligt dyrt att ha vänner.. Jag har själv nästan kommit över denna puck i livet. Mitt råd – i väntan på Stephanies – är att välj ett eller två bröllop som du verkligen vill gå på. Tacka nej till de andra pga jobbet och investera pengarna du ”sparat” i ditt boende. Går inte vara med på allt..

    4. Hahahahaha älskar ditt formulerande. Men åååååååh gud jag förstår problematiken!!!! Det enda jag kan säga är att: det kommer lugnare perioder MED, det kommer INTE vara såhär för evigt men jag fattar att det verkligen suger pga du som du säger precis köpt lgh och har massa annat du behöver lägga pengarna på. Jag tycker du ska prioritera helt klart. Du ska gå på de bröllopen du känner att du faktiskt vill vara en del av. Och förhoppningsvis vet du med dig att dom skulle göra detsamma för dig?! Fråga dig själv, vill du ens gå på alla dessa bröllop? Hur nära är ni? hade hen gjort detsamma för dig? Man måste verkligen prioritera i sådana här fall, det är ingen välgörenhet liksom <3 Det är 100% fler i din närhet som kommer tacka nej av samma anledning. Jag tycker även du har ett godtyckligt skäl – ditt nya jobb. SKYLL PÅ DET. Och gå bara på de bröllopet som du känner att du verkligen inte KAN missa. <3333 You can do it!!! KRAM!!!

  3. Hej,

    Först och främst, tack för en jättebra blogg! Älskar att klicka in här och läsa dina inlägg!

    Jag undrar om du är troende, spirituell eller liknande? Tror du till exempel på liv efter döden? Andar? Spådamer? The big Guy?

  4. Kan du inte visa bilder på er lägenhet? Och berätta lite mer om den, när ni köpte den, osv. Vet att ni ska flytta snart men wow vad fin den ser ut att vara!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Frågor med Steffi

Jag vet inte om min kommentar kom med förut. Jag undrade om ni funderat på att ta med Lykke till en modellagentur och hur ni resonerar kring barn som modeller. Älskar din blogg!

Hej! Tack för din kommentar. Som mamma till sitt eget barn så tycker man alltid att man skapat det vackraste som finns, jag tror det är djupt rotat och att det egentligen inte har något med utseendet att göra :)) Jag har dock faktiskt fått höra av flera att jag borde ta göra det, och det är ju otroligt smickrande när ens vänner och bekanta tycker ens barn är söt! Det har nog bara handlat om lathet egentligen, för jag har inget emot barnmodeller. Så länge barnet inte kan uttrycka sig så tycker jag det är föräldern som får ta det beslutet. Men testar man och ens barn liksom starkt uttrycker ett missnöje så kanske man borde lyssna på det och avbryta.

Var gick du i skolan samt vilken linje på gymnasiet?

Jag gick i Bromma Gymnasium på linjen Samhälle/Samhälle mellan 2005 – 2007.

Karriärfråga! har det alltid varit naturligt nästa steg i din karriär? du nämnde att du inte var skoltypen (samma här) men ändå gjorde du en YH? hur gick det, hur känns jobbet du har nu och hur ser du på jobb allmänt? dvs, ser du det som ett jobb eller är det viktigt att du tror på det d gör, tycker det är ett personligt intresse , etc har du några dåliga jobberfarenheter du kan dela? kram ?

Ett arbete enligt mig, är en så otroligt stor del av livet, och kan man påverka så man kan arbeta med något man faktiskt genuint brinner för eller känner starkt för, är det verkligen något jag tycker man ska driva! Det kommer göra livet så himla mycket roligare och mer sporrande än att rytmiskt varje dag bara räkna ner klockan från 09-17. Förstår du hur jag menar? Ett personligt intresse för ditt arbete kommer underlätta, men jag förstår ju själv att det i säkert 80% av fallen inte ser ut så. Jag uppmanar verkligen alla att studera vidare, om man har den möjligheten. Det är en otrolig trygghet att falla tillbaks på, ett kvitto på att ” I did this” och det kan ingen ta ifrån dig någonsin. Och idag tror jag det där kvittot är väldigt viktigt, då konkurrensen är så pass hög. När jag pluggade på affärshögskolan till inköpare så gjorde jag ju det av fri vilja, jag gjorde det med ett mål i sikte, och därför gick det väldigt bra :)) Dåliga jobberfarenheter, hm, jag tycker det är väldigt jobbigt att göra fel. Att begå misstag och sedan bevittna dom som stora vidriga finnar. Men för varje dag accepterar jag det faktum att alla människor gör fel, jag med, hela tiden, det gäller bara att lära sig av sina misstag och inte gör om dom.

Vad hade du gjort om Jonas erkänt att han var intresserad av andra tjejer de första 6 månaderna av ert förhållande? Min kille gjorde nämligen det och tilliten är inte 100% tack vare det. Han säger att han var det för han var osäker på vad jag kände för honom och om jag var seriös. Nu har vi varit tillsammans i flera år och han är inte det längre. Är detta vanligt?

Hej fina. Spontant känner jag bara herregud vilken sjuk sak att säga när man precis blivit ihop med någon. Jag vill inte såra dig på något sätt, verkligen inte, men jag tycker inte det är normalt att säga en sådan sak. Då säger man isåfall det pga man valt att gå vidare och lämna förhållandet, annars säger man inget alls? Förstår du hur jag menar? Har du tagit upp det här med honom? Skaver det fortfarande i dig? Jag tycker verkligen du ska ta upp det här nu så fort som möjligt. Du kan väl bara be honom förklara hur han resonerade så att detta ämne får ”gå i graven” i ditt huvud. Ingen ska behöva gå runt och torteras med sådana tankar så länge. Han kanske som du säger var osäker på er i början, men att säga att man är intresserad av andra (sättet han uttrycker det på) är otroligt känslokallt när man är i ett förhållande med någon annan. Jag tycker du ska ta upp det här, ikväll. Det blir säkert bra om det är det du vill, men kanske behöver du en mer utförlig förklaring?

Tips till person som precis flyttat utomlands för att plugga och ibland känner sig lite ensam och förvirrad i en ny stad med nya rutiner!

Där har jag också varit! Minns det så väl. Jag flyttade helt ensam till San Diego 2008-2009. Känner du någon som känner någon som bor där du är? Som kan hooka up dig med vänners vänner? Annars, var framåt och ta för dig i skolan och på lektionerna. Börja konversera med andra elever, var osvensk helt enkelt, och kolla om ni kanske kan plugga tillsammans eller ta en kaffe efter lektionen? Häng på starbucks på Campus! Där sitter det alltid folk och dricker kaffe och pluggar (tror du, men egentligen är dom i samma situation som dig, så du behöver bara ta modet och sträcka ut handen.) Kram

När ska man gå vidare…. Mötte min kärlek som 20åring. Nu är det snart 8 år sedan och det känns som vi vuxit ifrån varandra på många plan. Vi har utvecklats via olika val av utbildningar, utlandsstudier, flertalet lägenheter och jobb… rätt naturligt när jag ser på min vänkrets att både vänner och förhållanden byts ut mellan 20 och 30. Dessutom har det blivit tydligt att vi är olika i grunden gällande synen på livet. Förra året var han otrogen en blöt kväll och har sedan dess ångrat sig extremt mycket och slutat dricka alkohol. Samtidigt som han signalerar att han vill bryta upp med mig… Jag har tyyyp förlåtit honom. Men sedan dess har förhållandet vart på botten. Andra faktorer som påverkar är mycket press på jobbet. Vi är så trötta nu att vi sällan pratar på kvällen. Dagligen tvekar jag på om vi är rätt för varandra. Problemet är att vi har två barn ihop (3 och 1.5 år). Jag kan inte bara ta mina grejer och dra… När vet man att det är dags att sluta kämpa? Som skilsmässobarn: hur ställer du dig till faktumet att föräldrar håller ihop för barnens skull? Tänker en del på att jag är så ung och inte vill vakna upp om 10 år med funderingar på varför i hela fridens namn jag slösade bort så roliga år i detta förhållandet… i övrigt lever jag ett glatt och gott liv med många vänner. Kan dock inte prata med någon om det här…

Åh, jag lider verkligen med dig i det här, och jag förstår att man inte bara kan packa och dra när det är barn inblandat. Men såhär, om du tänker bort allt runtomkring (barn, logik etc) och bara ser till ert förhållande, och även det faktum att han har varit otrogen. Är du lycklig? Har du förlåtit honom? Eller har du gått vidare eller har du slutat bry dig? Är du kär? Vill du vakna med den här mannen tätt omslingrad runt dig varje dag för resten av ditt liv? Fantiserar du om ett annat scenario i ditt liv, med någon annan? Om svaret inte är att du typ dör för den här personen, så tycker jag att du ska göra slut. Livet är för kort och för skört att bara finna sig i situationer som inte gör en gott. Jag förstår att det säkert skulle innebära så mycket jobbigheter, men det kommer att bli bättre och det kommer att lösa sig! Du är värd att älska och älskas och du är värd att vara lycklig, inte bara existera. Okej?

Va kul! Vill också veta mer om bebissömn tack! Och allmänt om rutiner kanske. Min dotter är snart 3 månader och har från början och fortsatt endast kunnat sova ovanpå mig, dvs helt emot rekommendationerna. Sover också upp till 45 min i sele och i rullande barnvagn. Det funkar fortfarande för mig men är orolig att jag nu lärt in detta beteende så att hon typ aldrig kommer tolerera egen säng/rum (hejdå sexliv, min sambo sover i gästrummet..) Ska tilläggas att hon helst ammar till sömns (hör att andra lägger sina bebisar?!!, alltså typ ligger bredvid och läser en bok och de somnar? Hon blir fullständigt galen då!). Hjälp, känner du igen ngt av detta? Eller hur gjorde ni med läggningsrutiner, naps, amningsavvänjning etc?

Lykke sov i vår säng såååå länge. Typ fram tills att hon var 6 månader ungefär, och än idag sover hon i vår säng när hon vaknar på natten och är orolig. Ett tips är att börja att öva med de små sömnstunderna på dagen. Sitt med henne och försök söv henne i egen säng, och går inte det så gör som vi gjorde, söv henne i er säng när du ligger bredvid och kanske ammar eller ger flaska eller napp, och bär sedan över henne. Små steg. Så hon vänjer sig vid sin egen säng och är trygg i det. Man kan lära barn nästan allt, så jag tror inte du behöver oroa dig för att hon inte kommer kunna sova i ett eget rum sen. Hon är ännu så liten! Jag ammade lykke till sömns i 6,5 månader. Varje kväll. Varje natt! Det var det enda sättet hon kunde somna på, då hon inte tog flaska. Så jag vet exakt vad du menar, men när du väl introducerar smakportioner och mat vid 4 månaders ålder så tror jag det kommer bli lättare att fasa ut amningen för då kommer hon vara mätt på ett annat sätt. Testa ge ett stort mål gröt innan läggdags. Gör en kvällsritual, typ middag, badning, gröt och sedan sova. Så man lätt försöker börja med små rutiner. Och om hon ändå vill amma så låt henne amma och somna hos dig och bär sedan över henne till sin säng! När vi väl fasade ut amningen var hon liksom inte ens intresserad av mjölken utan hon bara snuttade för att hon tyckte det var mysigt. Så jag bestämde mig bara, nu är det dags, på en natt: nu cuttar jag. För inget annat sätt funkade. Det var krig i 3 dagar och hon vägrade flaskan jag erbjöd henne istället, tills typ fjärde dagen. Då bara tog hon den, och sedan dess älskar hon välling i flaska. I brist på bröd, tar man limpa!

Hej Stephanie! Så kul att du börjat blogga och jag älskar ditt sätt att skriva. Du känns verkligen som en frisk härlig fläkt i influencer världen ? Hade varit kul om du skrev ett inlägg om vänner. Hur ser du på vänskapsrelationer, hur lärde du känna dina närmsta vänner och hur är du som vän? KRAM <3

Hej fina, tusen tack för din fråga! Ska göra ett stort ”Vänner” inlägg och då kommer jag samla alla dessa frågor angående vänskap och hur jag är som vän etc. Stay tuned <3

Tröja: klick med APPRL! Byxa: klick med APPRL!

  1. Till tjejen med 3-månaders bebis, NO WORRIES, ungen är så liten än och det kommer en tid där rutiner kan sättas men inte än, man märker när bebisen är redo så att säga. Jag var livrädd jag skulle dela säng med hela familjen resten av livet, men när hon tog flaska så blev egen säng mer naturligt och nu sover hon där till ca 05, med paus för käk 🙂 Min bror sov med våra föräldrar tills han var 9 dock hahahaa kanske därför det inte blev fler syskon

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.